Alla inlägg under november 2015

Av violen - 30 november 2015 17:00

  Enmark, Kristin: Jag blev Stockholmssyndromet ***


Jag minns den här händelsen och jag har stött på Stockholmssyndromet i framförallt många deckare. Själv har jag aldrig tyckt att det varit konstigt att det som hände ledde till just det som senare kom att kallas Stockholmssyndromet. Vem skulle inte vilja leva, när man är 23 år och just har flyttat till Stockholm? Och vad kroppen och psyket gör för att det ska ske kan ju vara vad som helst, t.ex att gilla den som hjälper en. Och ge den bekräftelse. Det behöver inte betyda att det är fråga om en förälskelse av en naiv ung tjej. Det kan handla om överlevnad.


Men jag är övertygad om att det var Kristins kaxiga framtoning, trots att hon var tjej. Att hon var från norrland och dessutom ung och vacker, som retade alla som ville bestämma vad och hur en sån som hon ska göra. Hon vågade kontakta Palme och kräva saker, naturligtvis regisserad av Olofsson. Han som också insåg hennes svaghet, hon ville bli hörd, även av polisen. Därför tog han ifrån henne den utvägen genom att vända den mot henne. Att han ljög för henne kunde hon aldrig tro förstås.


Det är mycket möjligt att Kristins handlande räddade alla i gisslan, och även rånarna. Själv ville hon nog enbart rädda sig själv, såsom många skulle göra i dödsfara. Det var intressant att läsa hennes syn av saken och hur  Stockholmssyndromet skapades utan hänsyn till Kristin själv som person. Palmes telefonsamtal kan jag tycka var lite ointressant faktiskt, när nu allt bevisligen inte kom med.


Men boken haltar här och var, det kommer fram saker som känns lite väl egendomliga. Ingen att ringa, föräldrarna borde inte ha kommit. Helt klart var Kristin mitt uppe i ett uppror.


I det stora hela var boken helt klart läsvärd. Påminner om böckerna om Sture Bergwall, han gick ju också väldigt långt för att få leva ett drägligt liv i fängelset. Och få bekräftelse.




Stockholmssyndromet

"Stockholmssyndromet är ett talspråkligt namn för det psykologiska tillstånd där en gisslan eller person som på annat sätt kapats mot sin vilja utvecklar ett sympatiserande förhållningssätt mot sin kapare. Solidaritet av det här slaget kan medföra komplicerade problem när de fängslade börjar hjälpa sina tillfångatagare med att förverkliga sina planer eller fly polisen.  De fångatagna som lider av syndromet kan efteråt komma att ge välvilliga vittnesmål om sina tillfångatagare.

(…)

Stockholmssyndromet är ett dramatiskt, positivt emotionellt band som offret känner för sin kapare. Frank Ochberg och David Soskis kände igen fyra faktorer som påverkar utvecklingen av syndromet. Dessa inkluderar fallets intensitet och varaktighet, hur gisslans överlevnad varit beroende av tillfångatagaren och gisslans psykologisks distans till auktoriteter. Undersökningar om olika gisslansituationer har visat att Stockholmssyndromet kan förekomma hos gisslan, fångar på koncentrationsläger, krigsfångar, prostituerade, incestoffer, misshandlade barn och misshandlade fruar.


Källa: http://koulukino.fi/index.php?id=2475



Läst 2015

 

Av violen - 26 november 2015 20:30

   Smedberg, Åke: Hässja ****


Mycket hög igenkänningsfaktor i denna bok. Det handlar om detta:


Vilka är de då, dessa torpare, småbönder, småbrukare, som dyker upp här mellan granarna, rör sig över fodervallar, åkrar, hackslåttsmarker under ett drygt sekel, för att efterhand försvinna igen? sid 38


Kåkarna står plötsligt tomma, tillbommade, medan slyskogen nosar sig in över odlingarna, återtar sina förlorade domäner. sid 38


Det är detta Smedberg skriver om på en så träffande och vacker prosa att de som varit där, på småbruken, på torpen nästan önskar att de inte läst, inte behövt återuppleva den karga, arbetsamma tid som tidigare släkter levt under. De släkten som både brutit marken och sett den växa igen. Det känns verkligen sorgligt att läsa.


Men ändå, språket som skildrar en årstid, en älgjakt, en kärlek, en sorg, en hässja. Det är försoning.


Höstarna är lera [...] Dimma, duggregn och lera.

Så kommer kylan. Nästan omärkligt. Det är en skepnad som dyker upp i skogsranden, ser sig omkring, hastigt går över ägorna. Tidigt, innan någon ännu hunnit vakna. Efteråt ligger backarna vitraggiga av frost. Och luften är plötsligt klar som glas. Ljuden utdragna, nästan stillastående. Hundskall. De klagande tjuten från kaptrissorna som går på var och varannan vedbacke. Hammarslag. Klangen av järn mot järn när timmerdoningarna ses över. sid 107


Läst 2015

Av violen - 19 november 2015 23:45

  Horst, Jorn Lier: Grottmannen ***


Numera läser jag deckare mest för avkoppling. Och jag har upptäckt att det fungerar.


Som den här. Jag blev faktiskt nyfiken och kände spänningen ett långt tag. Trots att Horst skriver liksom rakt av, ingenting lämnas oförklarat och metaforerna är få, så är innehållet intressant. Särskilt journalisten Lines sätt att närma sig problemet. Hennes artikel skulle jag säker ha läst med fascination.


Slutet var däremot samma lika som nästan alla deckare. Här var det lite sökt kan jag tycka, våldsamt såklart men föredömligt kort.


Horst är en deckarförfattare som jag kommer att läsa fler gånger.



Läst 2015


Tidigare läst av Horst
Jakthundarna

Av violen - 17 november 2015 14:30

   Haag, Martina: Det är något som inte stämmer ***


Jag blir sorgsen när jag läser Haags senaste bok. Sorgsen över att den som blir kvar så otroligt gärna vill fortsätta dela sitt liv med sin man och barnen. Sorgsen över att den som lämnar är så svekfull och kylig och lögnaktig.

Haag river av masken på dagens, av spelad likgiltiget oberörbara människa och visar på det sanna avgrundsdjup som en skilsmässa kan lämna hos den som bara vill, vill, vill, värna barnen och familjen, ja sig själv inte minst. Och som knappt krusar ytan hos den som, efter otroheten bara, bara klipper av.

Lång och varaktig söndring är ingenting mot det här. Modigt av Haag att lyfta fram dessa känslor, det är ok att sörja svek och saknad.

Resten av boken var lite tunn ändå, fantasy är inte min grej och katten skulle ha varit lite mer närvarande så man haft koll på var den var. Tror inte den klarat sig mot varken räv eller lodjur.


Läst 2015

Av violen - 14 november 2015 17:40

  Blasim, Hassan: Irakisk kristus ****


En bitvis grym och skitig novellsamling. Många egendomliga berättelser, från barndomsskildringar till självmordsbombare, från flyktingar till författares liv (ibland döda). Och från omnämnandet av Finland till citat av Ingmar Bergman:

"hur kan jag lyckas få mitt eget liv att gå ihop med vetskapen om att en helt värld håller på att störta samman inför mina ögon?" sid 40


Ja, jag gillar det annorlunda, miljöerna är annorlunda, språket bitvis annorlunda, över allting svävar annorlunda tankar och uttryck. Det står en hel del annorlunda meningar och vem önskar inte att:

försöka tömma huvudet på alla tankar och lägga ut dem på tork i solen. sid 84



Novellerna är olika, ödena skiftande, vidskepelsen påtaglig liksom realiteterna. Mycket mångfacetterat. Jag gillar det. Ska en novellsamling vara såhär? Kanske jag kommit dess storhet på spåren...! Jag söker vidare....


Läst 2015


Av violen - 12 november 2015 21:00

   Fosse, Jon: Sömnlösa ****


Det är tur att jag ställt in mig på att läsa även Olavs drömmar och Kvällning, de två böcker som fortsätter trilogin om Ales och Alida. För trots att jag verkligen gillade att läsa Sömnlösa innehöll den upprepningar, språket böljade fram och tillbaka, ett steg framåt, tre tillbaka och så en avstickare men genast åter till den rätta vägen osv. Omtagning på omtagning. Jag är förvånad över att jag inte störde mig så mycket på det ändå, kanske för att det är så uppenbart att det finns ett syfte med det hela.


[...] och han fortsätter och spelar spelar och så finner han stället där spelet lyfter sig och så svävar spelet ja, ja, ja det svävar ja och då behöver han ju inte fortsätta, då svävar ju spelet i väg helt av sig självt och spelar sin egen värld och alla som kan höra det kan höra det och Asle ser upp och han ser henne stå där, hon står där, han ser Alida stå där, hon står där med sitt mörka tjocka böljande hår och med sina mörka ögon. Och hon hör det. Hon hör svävandet och hon är i svävandet. Hon står i lugn och hon svävar. Och så svävar de tilsammans, hon och han. Aida och Asle. sid 148


Visst, det upprepar sig men är början på en svindlande vacker kärlekshistoria. Orden, meningarna överskuggar innehållet som fortsätter i trilogins följande delar. Jag vill upptäcka och ta med mig vidunderliga partier även från trilogins fortsättning.


Läst 2015

 
 
Av violen - 10 november 2015 18:45

   McEwan, Ian: Domaren ****


Javisst, den här boken är verkligen jättebra. Särskilt första halvan. Att läsa är som att cykla i en lagom utförsbacke, orden bara flyter fram och formar sig till en spännande berättelse, nästan en thriller, där konsekvenserna av religionens inverkan på människors liv verkligen ställs på sin spets.

(Jag skulle tro att själva förfarandet känns overkligt, osant, överdrivet..."inte kan väl ändå Jehovas vittnen vara så kärlekslösa och fundamentalistiska. Jag känner några och det är rejält folk." Det sorgliga är att precis så här är det, en vän till mig låg i sängen bredvid en cancersjuk kvinna som fick uppsträckning av sin man för att hon uppgett sin blodgrupp, "vi tar ju inte emot blod, de behöver ju inte veta din blodgrupp" Och det var nu, 2015.)


Så för mig är boken trovärdig i grunden, men någonstans orkar inte historien gå in på djupet av dilemmat, och slutet blev lite väl förutsägbart och tillrättalagt.


Men ändå, McEwan har ändå lyckats igen tycker jag. Allt kan hända och det händer, så är en bra McEwan. Precis som den här.


Läst 2015

Av violen - 2 november 2015 21:45



Lästa böcker oktober 2015



      

              

                 

                       
                                                                    

Karlsson, Jonas: Jag är en tjuv ***

Foster, Åsa: Förresten gör folk så märkliga saker nuförtiden ***

Sahlström, Marit: Och runt mig faller världen ***

Wadensjö, Måns: Förlossningen ***

Duras, Marguerite: Emily L. ****

Tóibín, Colm: Nora Webster ***




Bäst:  Duras, Marguerite: Emily L.

Mindre bra: (Trodde aldrig jag skulle skriva detta:) Karlsson, Jonas: Jag är en tjuv

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards