Inlägg publicerade under kategorin Läsutmaning - min egen deckar

Av violen - 14 oktober 2011 11:15

  De la Motte, Anders: [geim] ***+



En riktigt spännande debut är det här. Historien var ju riktigt bra, jag tänkte: men tänk om det händer eller om det har hänt! Precis som HP började göra till slut.

Båda HP och Normén (den kvinnliga polisen) är riktigt tydliga personer med ett förflutet som uppenbarar sig allt eftersom. Snabb, spännande, intressant, "i tiden" är det här. Jag har redan beställt fortsättningen [buzz]. Även den som mp3 faktiskt.


(Men jag hoppas att inte någon blir inspirerad att utföra de illdåd som presenteras. Även om en del har skett på geims egen sida, så kan ju ingen veta om det är sanning eller fiktion. Fast det såg ut att vara på riktigt iofs........(?) )


För det här var en bra uppläsning! För första gången kunde jag hänga med utan att börja tänka på annat. Jag funderade direkt vad som skilde den här uppläsningen mot de andra jag lyssnat på och inte varit så förtjusta i. Ja, jag hade nästan börjat ge upp om att lyssna mig fram i en bok. Men så kom jag på det, han läser ju fort, lika fort som jag tydligen. Det gillade jag verkligen. Skulle vara intressant att höra om några tycker att han läser för fort.


Jag läser flera böcker parallellt, sk slalomläsning, och i Albert Manguels bok En historia om läsning föll det sig så att jag läser om högläsning:


Att låta någon annan uttala orden på en sida för oss är en långt mindre personlig upplevelse än att hålla boken och följa texten med egna ögon. Att kapitulera för läsarens röst - utom när lyssnarens egen personlighet är mycket stark - berövar oss förmågan att upprätta ett visst tempo för boken, en ton, ett tonfall som är unikt för varje människa. Det dömer örat till någon annans tunga, och i denna process upprättas en hierarki [...] som placerar lyssnaren i läsarens grepp. sid 123


Alltså innebär det att när vi lyssnar måste vi kapitulera för läsaren och följa dennes tempo. Vilket jag alltså har svårt för, vilket skulle kunna bero på att min "egen (läsar)personlighet är mycket stark." Eller med andra ord kanske man kan säga att jag är kräsen(?). Intressant måste jag säga att det var att läsa om i alla fall.




Läst 2011 

Av violen - 5 september 2011 19:15

[geim] lyssnar jag på just nu. Jag gillade ju att lyssna på Fladdermusmannen och då tänkte jag ok, jag lyssnar på en till deckare direkt. Och den fanns på MP3 på bibblan dessutom. Så det var bara att ladda över i telefonen.


Och med en rivstart kom den igång och jag gillade verkligen uppläsaren Mattias Linderoth. Jag kom på varför efter ett litet tag. Han läser fort! Och inga uppehåll mellan scenerna heller. Precis som jag förmodligen läser själv!

Det kanske är därför jag inte har tyckt att ljudböcker passat mig, de läses så sakta att jag hinner tänka tankar mellan orden.


Vem vet?


Skriver man [geim]  eller Geim......någon som vet.......fast vem bryr sig, jag gillar den ju redan.........

 

Av violen - 31 augusti 2011 14:00

   Nesbø, Jo: Fladdermusmannen ***  (mp3)


Det här är nog den första ljudbok som jag kunnat lyssna på utan restriktioner. Dvs jag hängde med och gillade att lyssna på den, blev varken less eller förvirrad. Det kan ju bero på att jag verkligen tyckte att den här deckaren var spännande och intressant. Särskilt i början. Jag tyckte att jag lärde mig mycket om Australien. Funderade dessutom på vem som gjorde det, dvs vem mördaren var och hade många förslag. Sista kapitlen handlade om mördaren och så vidare, dvs hur han gjort och tänkt och varför. Så allt uppenbarades.


Annars tyckte jag att boken tappade mot slutet, blev för mycket Harry Hole-tycka-synd-om och så blev det för personligt i övrigt också. Kan jag tycka.


Upplösningen blev den vanliga dramatiska (urrk) om än väl genomarbetad, precis som jag uppfattade boken i övrigt.


Men jag blev så pass intresserad att det blir fler Nesbö framöver.


Fladdermusmannen fick Glasnyckeln 1998. Den skrevs 1997 och det kan man faktiskt känna när man läser om tekniska saker, de beskrivs som stora nyheter.


Läst 2011

Av violen - 12 augusti 2011 09:00

  Griffiths, Elly: Flickan under jorden ***+


Faktiskt, den här deckaren var riktigt bra. Den har ju fått så pass mycket positiv uppmärksamhet att jag tänkte ok då. Jag försöker med en ny deckareserie.


Boken var faktiskt riktigt spännande. Och intressant. Fast arkeologi inte är mitt favoritämne direkt. Dessutom höll den hela boken och jag listade faktiskt ut hur det skulle sluta. Sen är jag svag för katter och universitet.

Stäckläsning, vilket sällan händer nu för tiden. Så det blir mer Griffiths:


   


Läst 2011

Av violen - 23 juni 2011 10:37

  Meyer, Deon: Devils Peak ***


Jag har ju bara läst Död i gryningen av Meyer tidigare och tyckte inte så bra om den. Men beslöt att ge honom en till chans. Och det var rätt beslut.


Devils Peak är en deckare med ett budskap och ett socialt patos. Alkoholism, pedofili, prostitution (f´låt sexarbete var det visst) och så lite polisarbete på det. Mördaren är känd och man får veta hans tankar vilket jag kommit på är något jag gärna läser i deckare. Och så, det uråldriga vapnet, länken till historien.

___________________________________________

Så som deckare var den väl värd sina priser. Däremot kan jag känna att den innehåller något annat som jag reflekterar om här nedan, det gäller alltså inte bara Devils Peak:

Det jag inte tyckte om är som vanligt, synen på prostitution (f´låt sexarbete var det visst). Mer och mer tycker jag att man kan läsa om, kanske inte den lyckliga horan men i alla fall den hårt arbetande, självständiga och stolta horan. Hon fick mycket plats i den här boken, jag kände att pedofilin fördömdes (vilket var helt rätt, kunde ha gjorts ännu tydligare) men inte prostitutionen, Ok, det uppdagades att hon i princip inte hade något val eftersom hennes barndom var fruktansvärd, något maskrosbarn blev hon inte. Men jag kände ändå motvilja mot att hon tvingades leva det liv hon levde. Och i vilket annat arbete är det ok att utsätta sig för livsfarliga sjukdomar, så uppenbara att det kräver tester varje månad? Känns inte juste direkt.


(Och en ung flicka som blivit våldtagen av ett antal män under vidriga förhållanden går inte bara vidare med ett småleende på läpparna. Även om man önskar att det kunde vara så i denna onda värld)


Jag kan inte annat än känna att det här synsättet undergräver kvinnors rätt till sin egen kropp. Vare sig det sker i Bjästa eller i Kapstaden är det onormalt av män att tvinga sig på kvinnor sexuellt. Ingen kan få mig att anse något annat.


Läst 2011

Av violen - 18 april 2011 19:30

  Palm, Elias: Corpus delicti ***

 

Tydligen ännu en spänningsroman, dvs en roman som har med ett mord för att......tja varför kan man undra? Det här är ju egentligen en roman med ett budskap, vilket jag anade och fick bekräftat när jag läste författarens Tack till på sista sidan.

Men den var riktigt bra den här boken. Ny intressant vinkling från rättsmedicinsk sida, en historia som faktiskt höll ihop och gick att följa trots att det var en massa cliffhangers inne i texten, dvs pistolen hängdes upp på väggen och avfyrades först i slutet. Det irriterade mig lite, lösa trådar kan lätt tappas bort, men inte här.


Det var spännande och jag återvände till boken så fort jag fick chansen. Därför gick den snabbt att läsa ut.

Historien höll som sagt ihop och Ella var riktigt listig kunde jag tycka. Hon får gärna återkomma. Dessutom gillade jag beskrivningarna av kropparna s.a.s på bordet . Döden är inte vacker vilket man förleds att tro ibland i vissa deckare.


Men som sagt, boken kunde ha skrivits utan det gamla mordet, och buskapet kunde ha gått fram ändå. Ett angeläget budskap fortfarande......

Av violen - 15 april 2011 15:30

  Swarup, Vikas: De sex misstänkta ***


Den här bokens styrka och svaghet är att den utspelar sig i Indien. Styrkan består i att den är så mycket Indien, även om jag fick tänka efter för att hålla isär miljöerna. Svagheten består i att miljöerna och personerna kan upplevas främmande och att det därför är lite svårt att riktigt hänga med. Jag menar om den skulle ha utspelat sig i Sverige och haft samma persongalleri skulle miljöerna ha varit så självklara att jag aldrig behövt tänka efter och då skulle den ha varit mer lättläst.

För jag tyckte faktiskt att den var lite trög. Men den hade som sagt ändå många kvalitéer, en av dem är ju att personerna är så olika och att stilen ändras utifrån den som skildras. Amerikanen är ju t.ex "dramats" clown och inbjuder därmed till roande uttyck.

Jag kan därför hålla med Lyran som skriver såhär om boken:

Sammantaget är De sex misstänkta en spännande, galghumoristisk, samhällskritisk mordgåta med ett myllrande persongalleri, berättad i ett rasande snabbt tempo.

 

Som jag ser det är mordet inte alls det viktiga utan det här är en allvarligt menad satir som låter ett hörn av verkligheten sammanstråla utifrån flera temperament (fritt efter Zolas citat) för att kunna skildra komplexiteten i landet Indien utifrån ett samhällskritiskt och därmed mycket intressant perspektiv. Korruption, filmindustrin, miljöbrott, nutid, historia, politisk maktfullkomlighet, allt finns med.

Skulle den ha stått på en annan hylla än deckarhyllan skulle mycket färre ha läst den, vilket ju varit synd.



Läst Lyrans jordenrunt


Läst 2011

Av violen - 15 mars 2011 09:00

   Adler-Olsen, Jussi: Flaskpost från P ***+

 

Den var riktigt bra den här deckaren. Jag hade höga förväntningar och faktiskt, de infriades till stor del.


Visst, den har alla dragen: radarparet (Carl och Assad, där Assad är invandraren som nästan är assimilerad, men som dessutom innehar den komiska rollen med roliga uttryck, han förstår inte språket fullt ut nämligen, inte nyanserna), gåtan1 (flaskposten) gåtan2 (den förlamade kollegan som bor hos Carl) psykoterapin (varför, när, var, hur, gick det som det gick för Carl, som förnekar sina problem men har en kvinna i sitt liv som vill rädda honom = kärlek). En knepig "dubbelbottnad" kvinnlig kollega. Ursunkiga hälsovådliga lokaler där cold case grupper brukar hålla till......Osv osv.

Men allt är liksom skruvat ett varv extra. Vilket är kul!

Dessutom är det skrivet på ett lättsamt och lättläst och bitvis roligt språk! Lägg till att det dessutom är spännande och intressant och även skrivet ur mördarens synvinkel vilket jag faktiskt gillar (jfr Mörkrets flod av Rennie Airth en av mina topp tio bland deckare). Så då sitter det extra plusset i betyget som en smäck!


Nackdelar då? Ja naturligtvis att det är bok nr tre i serien och det finns en hel del som är underförstått. Det är irriterande men eftersom historien i sig är så fängslande betydde inte det så mycket ändå. För i den här deckaren är morden och dess upplösning och nystandet kring det faktiskt det väsentliga. För en gångs skull vill jag tillägga, många deckare handlar ju mer om familjelivet än om själva polisarbetet nu för tiden. Men så inte den här.

Dessutom kunde Adler-Olsson har nöjt sig med ett mordfall, det där med ringarna var ju helt ointressant tyckte jag.

Kommer jag att läsa del ett och två  när de kommer? Kanske, men jag kan också vänta tills del fyra kommer och hoppa på tåget i och med den här boken.

För hur var det med Carls panikångest, var kommer den ifrån? Skulle nästan vara kul att få veta det.....:-) Förhoppningsvis står det mer i nästa bok om det.....

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se