Ditlevsen, Tove: Gift ****

Så många har rekommenderat denna bok genom åren. Och det visade sig att jag faktiskt hade den i hyllan.

Första delen är en studie i abortproblematik och del två i drogproblematik. Inte speciellt upplyftande men intressant och informativt. Jag påminner mig hela tiden att detta är Danmark. Ditlevsen är trots allt en stark kvinna.

Men det som imponerar mest är Ditlevsens språk. Visst brukar man kalla det med flyhänt penna? För jag läser boken i ett svep och håller liksom andan hela tiden. Först efter sista sidan börjar jag snappa efter luft. 

Den som gillar litteratur av kvinnor ur ett kvinnligt perspektiv bör absolut läsa denna.

Ditlevsens öde är tragiskt och konsten sker på bekostnad av ett högt pris. Precis som det ibland varit för män. Men utan den beundran män får för sitt självförbrännande leverne.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Eftersom jag funderar på att läsa mer av Ditlevsen låter jag hennes bibliografi ta plats nedan.

• Man har gjort ett barn illa (Man gjorde et barn fortræd) (översättning Elsa af Trolle, Fritze, 1942)
• En annan man och mor (For barnets skyld) (översättning Ingrid Påhlman, Medén, 1947)
• Barndomens gata (Barndommens gade) (översättning Gösta Carlberg, Kooperativa förbundet, 1948)
• Full frihet: noveller (översättning Kerstin Meding-Pedersen, Kooperativa förbundet, 1950)
• Annelise 13 år (Annelise tretten år) (översättning Ann Mari Falk, Svensk läraretidnings förlag, 1959) (Barnbiblioteket Saga, 367)
• Två som älskar varandra (To som elsker hinanden) (översättning Ann Mari Falk, Rabén & Sjögren, 1961)
• Annelise och herr Frandsen (Hvad nu Annelise?) (översättning Mirjam och Pelle Fritz-Crone, Svensk läraretidning, 1961) (Barnbiblioteket Saga, 409)
• Gift: hågkomster (Gift) (översättning Vanja Lantz, Rabén & Sjögren, 1973)
• Tidigt på våren (Erindringer: barndom, ungdom) (översättning Vanja Lantz, Rabén & Sjögren, 1974)
• Tove Ditlevsen om sig själv (Tove Ditlevsen om sig selv) (översättning Vanja Lantz, Rabén & Sjögren, 1975)
• Vilhelms rum (Vilhelms værelse) (översättning Vanja Lantz, Rabén & Sjögren, 1976)
• En sibyllas bekännelser (En sibylles bekendelser) (översättning Berit Skogsberg, Rabén & Sjögren, 1977)
• Bara för dig: dikter (urval och översättning Birger Hedén och Anita Johanson, Rabén & Sjögren, 1982)
• Boken om Tove (översättning Lillemor Jonsson [m.fl.], LL-förlaget, 1995)

  Vargas, Fred: Cirkeltecknaren

Fred Vargas dyker ofta upp i deckartips. Och jag har faktiskt läst både Budbäraren och I de eviga skogarna såg jag när jag kollade upp det. 

Den här deckaren gav det jag ville ha, en stunds avkoppling. Och gammaldags polisarbete. 

Jag begär inte mer.

Läst 2018

  Ahlfors, Fredrik: Arne Ljunghed och de små röda jävlarna ****

Eftersom jag ju just kommit på att jag faktiskt gillar det lite absurda se här fick den här boken som legat länge i högen olästa äntligen bli läst.

Den är faktiskt riktigt bra. Den är överraskande och konstig och naturligtvis absurd. Men ändå klar i sin skrift.

Jag menar, att fånga ögonblicket med munnen, att ingen tänkt på det förut. En gris som läser blindskrift är väl kul?

Med mera, med mera. 

Ja den var bra. 

Läst 2018

   Florin, Magnus: Cirkulation ***

Syskonen blev lite tråkig till slut men Cirkulation höll hela vägen. Visst, stilmässigt påminner den verkligen om Syskonen men innehållet fick mig att bli sugen på att skriva. När händer det kan jag fråga mig och inse att det är nästan aldrig.

Här upprepas visserligen skeenden gång på gång men det stör inte alls lika mycket som i Syskonen. Kanske för att här är det ett verkligt liv som spelas upp i bankens lokaler. Det här är ju lite av en historisk gärning, en administrativ utveckling beskriven utan att man märker det nästan.

Det borde gå att skriva sitt eget liv utifrån den här tekniken. Kände jag. Medan jag läste. Intressant!

Läsutmaning - Litteraturpris.

Doblougska priset 2001

Läst 2015

   Florin, Magnus: Syskonen ***

Jag som inte gillar upprepningar borde inte heller gilla denna bok med alla dess namnsdagshälsningar vare sig de utförs eller inte. tex.

Men eftersom jag även gillar det annorlunda, så tilltalas jag ändå av texten som är skenbart lätt, både till textuppsättningoch ord. Men helt olika nåt annat jag läst. (Jag ska även läsa Cirkulation, som finns i denna samlingsupplaga, vilken även innefattar Trädgården.)

 Med tiden blev boken tråkig måste jag erkänna, jag vet inte riktigt vart den ville komma egentligen...Utom att kanske skildra att livet egentligen hela tiden är en upprepning, och det som sker det sker. Att ändra på något är inte det lättaste.

Läsutmaning - Litteraturpris.

Doblougska priset 2001

Läst 2015