Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2017
Casserfelt, Susan: Prästens lilla flicka
En riktigt spännande och bitvis intressant deckare med hög igenkänningsfaktor för Öviksbor. Mycket händer i Casserfelts debutdeckare. Och MeToorörelsens uppvaknande får mig att bli riktigt upprörd på ett sätt som knappast skulle ha hänt om jag läst boken när den kom ut 2013.
Även om Prästens lilla flicka innehåller allt en deckare behöver, har den något utöver det. På både gott och ont för väldigt mycket händer bara sådär. Allt från muslimsk mathållning till nära döden upplevelser. Allt från den dumma kollegan till den riktigt dumma kollegan. Excentriska kvinnor och barn med aspbergers. osv osv. Allt serverat i snabbt tempo och med språklig lätthet.
Det lutar mot att jag nog även läser nästa del, Den tatuerade cirkeln. Men då måste tiden finnas för det är sträckläsningsvarning på Casserfelts text. Så avsätt tid!
Läst 2017
Tack MiMa förlag AB
Niemi, Mikael: Koka björn ****
Den ska handla om Laestadius den här boken. Men den är dessutom nånting helt annat upptäckte jag. Blev jag besviken? Ja och nej.
Visst, den innehåller (med säkerhet Laestadius) programförklaring:
Men väckelsen då? invände jag. Är inte den också revolution?
Ja, visserligen. Men denna revolution är en invändig sådan. I stället för att kasta omkull makthavare förs kampen mot de inre tyrannerna. Mot egenrättfärdigheten, självgodheten, högmodet, mot lusten efter prål och köttslig njutning. Först när de inre demonerna är nedgjorda och besegrade, kan samhället genomgå en varaktig förändring. sid 102
Men är lika mycket en berättelse och kärleksförklaring till naturen:
Betraktar jag älven tillräckligt länge förvandlas jag till vatten. Det är en mäktig upplevelse. Som älv är det jag som stillnar medan stränderna börjar röra sig. Jag ligger utsträckt i hela min längd medan landskapet seglar förbi på ömse sidor med sina urskogar och sumpmyrar. Jag låter allt vara och famnar min sommarhimmel. sid 39
För att inte nämna Niemis suveräna ingång till bokstäverna och språket som Jussi genomgår:
( jag känner personligen igen mig i den här beskrivningen, men har aldrig läst den på pränt förut)
Och från den stunden blev världen full av bokstäver. En sparkkälke sedd framifrån formade ett H. En räfsa med alla sina pinnar blev flera E, [...] Det gick så långt att jag kunde bli stående framför en höstbjörk där löven fallit av, och överallt bland de svarta kvistarna upptäckte jag bokstäver. [...] Jag blev rädd och ville glömma allt, gå tillbaka till min okunskap när en björk bara var en björk. Men det var omöjligt. En dörr hade öppnats och samtidigt hade en annan stängts. Jag kunde aldrig vända tillbaka. sid 128
Men också om människornas villkor under denna tid när överhetens maktmissbruk, kvinnornas utsatthet och även samefolkets underlägsenhet kommer till uttryck.
Visst, Niemi har skrivit en skröna i form av en deckare. Naturligtvis höjer det intresset hos de som helst läser just deckare. Ett knep Niemi inte är ensam om att ta till.
Tyvärr innebar det att den senare delen av boken tappade intensitet och lämnade mig oberörd. Men då hade jag redan samlat på mig tillräckligt många riktigt bra citat.
Dessutom, en eloge till Niemi som inte förvandlade Lars Levi till suput, pedofil, hustrumisshandlare och/eller notoriskt otrogen som många andra skulle frestats att göra.
Läst 2017
Salomonsson, Anita: Skärvor av liv ***
Salomonssons styrka är som alltid, det lokala, det västerbottniska. Följaktligen är det novellerna i början som känns mest genuina, som finns nedtecknade för att inte glömmas. Med insikter som bara en som verkligen tänkt och funderat med ett öppet sinne kan erinra sig.
Vissa barn var dock så sinnade att skuld och skam inte bekom dem, medan andra lät sig tyngas ned och med tiden bli allt plattare. Men alla, hög som låg, gled de en tid omkring under himlakupan och var till. sid 21
Längre fram ändrar novellerna karaktär, blir mer nutida och kan kanske betecknas som kvinnocentrerade. Här har Salomonsson lämnat byn men kvinnornas villkor har följt med henne.
Det är nog något särskilt med att vara karl, resonerade hon för sig själv där hon gick, världen visar sig nog från en annan sida då. sid 271
Som novellsamling är det spretigt, jag hade önskat mig två kortare böcker. Nu är det kanske ett allt för stort hopsamlande av mycket olika från Salomonssons penna.
Läst 2017
Indridason, Arnaldur: Det tyska huset
Indridason hör till de deckarförfattare som jag läst mest av. Här finns en sammanfattning av böckerna om Erlendur.
Nu börjar Indridason på ny kula vid tiden för andra världskriget och ändrar skrivsättet en aning. Nu är det inte Islands gåtfulla natur som rymmer ständiga gåtor utan här är det en bok i skuggan av kriget där Indridason kvickt låter personerna fundera, grubbla och utföra polisarbete mot både läkare, olyckliga kvinnor och ockupationsmakter.
Dessutom berörs (lite väl) ofta ni/du problematiken, som verkar väldigt uppenbar. Det hade jag ingen aning om faktiskt. Kan inte påminna mig om att det berörts i tidigare böcker.
Sammanfattningsvis var det här inte särskilt bra. Men jag tycker väl att Indridasons deckarstjärna varit i dalande ett längre tag. Så den där längtan som funnits efter hans nyutkomna böcker är på väg att ebba ut. Tyvärr.
Läst 2017
Teir, Philip: Så här upphör världen ***
Länge har den här boken väntat på min läsa lista. Och där kunde den fått vara kvar för det här påminner för mycket om böcker jag nyss läst. Den svavelgula himlen, Flickorna, Sommaren, syster.
Jag hade sett fram emot att få läsa om just det boken sägs handla om, "hur vi lever när jorden snart upphör". Men just det är bara en bihandling, det här är en relationsroman som alla andra. Varken bättre eller sämre.
Eller så är svaret på frågan "hur vi lever när jorden snart upphör" precis det som skildras. Vi lever som vanligt och sen är det inte mer med det.
Läst 2017
Searle, Nicholas: En förrädare i familjen
Det här var bra. Riktigt, riktigt bra.
Väldigt spännande och upplysande om den inflammerade konflikten på Irland. Boken börjar 1989 och slutar 2005. Ett slags liv som levdes i våld och terror av IRA:s anhängare. Trots att det ständigt var aktuellt under denna tid måste jag säga att jag aldrig riktigt förstod hur våldsamt det hela var.
Men den här boken gör allt den kan för att sätta kött och blod, riktiga människor och deras öden, i skeendets mitt.
Jag läste oavbrutet och med motvillig fascination om detta stycke nutidshistoria.
En mycket bra deckare.
Ett mycket bra julklappstips till deckarälskaren.
Läst 2017
Ishiguro, Kazuo: Nocturner ***
Känd för sina noveller är Ishiguro inte. Och det förstår jag. De här texterna lever inte kvar särskilt länge inom en.
Faktiskt har jag bara vaga minnesbilder av det jag läste för en månad sen i Nocturner.
Nej, nobelpriset måste ha gått till romanerna, så är det.
Läst 2017
Murakami, Haruki: Män utan kvinnor ***
Lättläst, vilket väl Murakami ändå alltid är. Men hans kvinnosyn kommer hela tiden fram på olika sätt. Ofta i termer av kvinnan som ful, som i Drive my car.
Come on, baby, drive my car så ska jag under tiden lätta mitt hjärta för dig. Du är ful men köra bil och lyssna kan du, och ta mig sjutton snyggar du inte på dig till slut. /huvudpersonens tankar/
och i Shehrazade
Det är möjligt att hon tio år tidigare hade varit en livlig, söt och energisk flicka. Det är möjligt att det fanns en tid när ett antal män vände sig om och tittade efter henne. Men även om det var så, hade ridån gått ner för den tiden. Och det fanns inga tecken på att den skulle gå upp igen. sid 137
Eller att kvinnan är mannens egendom: Yesterday
"Du, blir inte vardagen tyst om man inte har en tjej" frågade Kitaru mig en dag
"Det är klart att den är ibland",sa jag.
"Hördu, Tanimura, har du inte lust att vara tillsammans med min tjej ett tag?"
Jag fattade inte vad Kitaru försökte säga till mig. sid 61
Eller besitter negativa egenskaper som i Oberoende organ.
Doktor Tokai var övertygad om att alla kvinnor från födseln hade ett särskilt oberoende organ för att kunna klara av att ljuga. sid 132
Innehållet i novellerna imponerar inte riktigt alltså, jag blir mest irriterad och styrkt i min tidigare uppfattning om Murakamis kvinnosyn. Men flytet i texten känns inspirerande.
Läst 2017
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se