Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2017

Av violen - Måndag 14 aug 12:54

  Hayder, Mo: Försvunnen

 


Egentligen kan jag inte reflektera fullt ut över den här deckaren, eftersom jag började skumläsa efter att jag läst mer än hälften.

Jag förstod nämligen nästan direkt hur det var, ja inte allt men nästan. Men det var nog inte orsaken utan det faktum att jag bara inte stod ut med beskrivningarna av stället där de letade. (Ok en liten spoiler men jag avslöjar så lite jag kan) I vart fall var beskrivningarna detaljerade, och säkert mycket trovärdiga, men jag fattade tyvärr väldigt lite.

Och när jag väl börjar skumma är det kört, det vet jag.


Det här är alltså inte alls min sorts deckare. Tyvärr


Läst 2017


Tack ändå modernista!

Av violen - Söndag 13 aug 12:15

  May, Peter: Coffin Road

 

 

En lite mer komplicerad och aktuell historia har May skrivit denna gång. Och den är väl upplagd. Minnesförlust funkar ju alltid och här finns dessutom ö och fyr och jordens framtid. Riktigt intressant bitvis.


Men jag minns ändå med saknad Lewistrilogin. Ja det kan inte hjälpas, där fanns en magi som May inte lyckats återskapa. Även om den här boken ibland närmar sig. 


Tack modernista.


Läst 2017

 

 

Av violen - Lördag 12 aug 13:30

  Ólafsdóttir, Audur Ava: Den sista kvinnan ***

 


Kanske var det författarens namn, eller nationalitet eller omslaget som fick mig att tro att det här var en mycket mer seriös roman än det visade sig vara. Förstå mig rätt här, jag är nämligen ingen vän av feelgoodgenren. Och trodde inte heller att Ólafsdóttir var det. 

Sådana här meningar talar väl för det:

När mina klienter klagar över att livet inte är så som de hade förväntat sig säger jag till dem: Livet består av lidande och besvikelser, förlika dig med det. Det är normalt att få sina törnar och trassla till det för sig. [...] Folk vägrar inse att världen är full med krossat glas och att djupt lidande skärper våra sinnen och ger livet värde. sid 61

 


Jag såg fram emot att möta dessa sargade, lidande människor och få veta hur i hela friden deras sinnen blivit så skärpta. Men, det hände inte alls. Istället delger den i nedervåningen hyrande spökförfattaren bitar ur sitt mobbade liv pga ett funktionshinder. Det var inte kul att läsa om förstås. Så det serverades sporadiskt och i förbifarten.


I övrigt händer saker för huvudpersonen, dåliga iofs, men sen blir det bättre. Som det ska vara i feelgood, eler?


Slutet är lite väl öppet, blir det en del två med den, som vanligt, ursnygga och hjälparbetande kvinnan Maria som alla män vill ha? Utom hennes egen av uppenbara skäl. 


Det som är svårt med feelgoodliknande böcker är att de, likt deckare, inte riktigt går att analysera och ha åsikter om handlingen, då spoilar man. Det känns som att jag skrivit för mycket redan.


Som omväxling läser jag gärna Ólafsdóttir. Om jag ville skriva fanns det tom en del tips som jag inte avslöjar här såklart.


Läst 2017

Av violen - Tisdag 8 aug 08:00

  Jag är imponerad. Det här är nånting så annorlunda som en deckare med något som skulle kunna kallas katolsk charm och besatthet. Och insikt om denna.

Helt fascinerad sträckläste jag den och njöt av den kunskap som författaren förmedlade. Om medicin, om religion, om levnadsförhållanden. Om insikt, mod och kärlek. Om tro, tvivel och ondska som baksidestexten beskriver det. Med vackert språk och så spännande in i det sista.


Jag kan inte skriva mer även om jag ville, kan bara säga, är du det minsta intresserad av en annorlunda deckare; Läs den här.


Jag vill även läsa Room.


Tack Louise Bäckelin förlag


Av violen - Måndag 7 aug 11:00

   Bauer, Belinda: De vackra döda

 

Bauers senaste bok var riktigt bra. Mest för att boken känns så nutida. Det är svårt att skriva om det för mig mest intressanta utan att avslöja för mycket. Men jag gillar ju deckare där man även lär känna mördaren, och det gör man till viss del här.

Sen ger Bauer en känga till pressen och dess metoder. Eller ger hon pekpinnar eller skildrar hon bara ingående tillstånd med tveksam moral?


I vart fall är boken mycket läsvärd, även om den hjärttransplantation som skildras har sina brister i trovärdighet.

 .................................................

Hjärttransplantation i  boken

 Han oroade sig hela tiden för sitt hjärta. Ibland fungerade det inte ens. Om han satt helt stilla i ett tyst rum kunde han höra att det inte slog. sid 81

Ärret rann nerför hans bröst som hett flott. sid 135

En nagel plockade på kanten av ärret, men det hade blivit till en naken vit ås som ringlade sig nedför bröstet som Anderna. sid 205

..................................................



 

Tack Modernista


Läst 2017


Bauers deckare på svenska.

Mörk jord

Skuggsida

Ni älskar dem inte

Betraktaren

Livets och dödens villkor 
Det slutna ögat 



Av violen - Fredag 4 aug 18:00

  Sundström, Gun Britt: Maken ****


Jag har läst den efter alla år, Maken. 


Det är just det där med äktenskapliga rättigheter som jag inte står ut med. Att Gustav över huvud taget skulle ha någon rätt till mig - juridisk, moralisk, de facto eller sedvanerätt - det är det som ger mig eksem. sid 184

 

Ja tänk vad Martina tror på jämställdheten. Precis som många gjorde där på 70-talet. Många kvinnor kanske jag ska tillägga. Kanske även män. Människor helt enkelt.


Men vad hände egentligen? Jo, precis det Sundström beskriver, på ett väldigt utdraget sätt, i Maken. Fast det kan sammanfattas med citatet ovan. De äktenskapliga rättigheterna som en man har gentemot sin fru. Och de skyldigheter hon har. Ex. vis hustruplikten som tydligen dröjde sig kvar under lång tid. 

Eftersom Martina inte visade sig lika intresserad av just denna hustruplikt som Gustav var av att utnyttja den, hade han tydligen rätt att ha det med andra. Och Martina tror att det går att leva på det fria viset, även för henne. Utan hustruplikt, ingen trohetsplikt.


Jag avslöjar inte hur det går, men boken visar det dilemma den fria kärleken hade i sin linda. Och de skillnader mellan kvinnor och män som är lika tydliga idag. Om inte ännu tydligare, tyvärr. 


Jag rekommenderar den här boken för de människor som funderar över det här med jämställdheten, liksom jag själv ofta gör, och tänker vad sjutton var det som hände egentligen? 

..................................................
...................................

En liten utvikning: Alla dessa bibelcitat, Gustavs teologiska tankar osv. Varför är det med? Var det så accepterat 1976? Känns inte så. Var det, som så mycket annat vid den tiden, en dold kritik mot de gamla kristna värderingarna? 


Läst 2017

Av violen - Fredag 4 aug 12:15

  Griffiths, Elly: Dolt i mörker

 


Ja, nu är Griffiths tillbaka fullt ut. Det här är en bok, skriven med den humor och charm som de tidigaste böckerna av Griffiths. De senaste har varit lite tröga har jag tyckt. Men den här blev sträckläsning. Och den privata delen med Ruth och Kate och Nelson och hans familj kommer att räcka många böcker än. Det är väl bara Flint som ev faller för åldersstrecket längre fram.


Men det är ju mysterierna, om man kan kalla dem det, som har varit lite svåra att få till i de senaste böckerna. Den här var väl iofs också lite märklig, men kanske är den sann. Kanske är underjordens tunnlar befolkade? 


Här har Griffiths gått åt det sociala hållet och det upplevde jag positivt. Dessutom vävde hon in tidigare händelser på ett mycket diskretare sätt än tidigare, framförallt nämns det man bör veta mest i förbifarten.

Med andra ord känns den här boken helt klart mer genomarbetad än de senaste. Det gör att väntan på nästa bok blir än mer otålig förstås. 

 

Läst 2017


..................................................
...............................


Jag är väldigt förtjust i omslagen, så här finns de allihop.


     

   

             

Av violen - Onsdag 2 aug 21:30

  Levlin, Kurt: Vänstertrafik ****

 

Personerna som befolkar Levlins noveller är så sanna i all sin sorgsenhet. Deras liv vibrerar som ett hjärtdjur i deras kroppar och i deras tankar. 

Så skenbart enkelt han skriver Levlin. Av allt han skrivit är det här nog det enda som fått mig att svälja gång på gång för att hindra den vemodiga, sorgsna, ytterst veka känsla som vill nå mina tårkanaler. Och då är jag mycket svårt att få rörd måste jag erkänna.

...............

Vid en omläsning kan jag bara konstatera att allt är sig fortfarande likt. Personerna finns kvar och lever sina liv om och om igen på sidorna. Vart tar de vägen, vart hamnar de när novellen de befinner sig i är slut? De är fasta, dömda att om och om igen genomleva de skeenden Levlin ger dem. 

Trots den noirstämning som råder är många av personerna så starka, de inser att livet, det är det här. Det är inget positivt tänkande, ingen medveten andning, ingen framgångsteologi, ingen visualisering. Det är liv och det är gott nog för att platsa i Levlins noveller. Som jag personligen alltid tyckt bäst om av det Levlin skriver.


Det är bara att konstatera att Levlin har lyckats nå fram än en gång. Att nå fram med sin drabbande syn på verkligheten. Jag kan inte annat än omfamna även denna bok och säga: Läs!


Tack Kurt för exemplaret.


Recensioner:

Dezmin

Eva-Stina Byggmästar skriver i Österbottens tidning (tyvärr låst artikel)



Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se