De bästa böckerna jag läste 2000, utan inbördes ordning, är det här. Alla böckerna är riktigt bra, men några sticker ut lite mer, dvs jag skulle kunna tänka mig att läsa om dem.

Trots de fetstilade favoriterna tror jag att den bok jag mest troligt kommer att läsa om är Anne Fadiman: Exlibris.

Dagerman, Stig: De dömdas ö ****
Trotzig, Birgitta: Dykungens dotter ****

Mare, Kandre: Aliide, Aliide****

Philip K Dick:Blade Runner****

Torgny Lindgren: Hummelhonung ****

Kerstin Ekman: Händelser vid vatten*****

Ulf Lundell: Friheten ****

Ian McEwan: Kärlekens raseri *****

Anne Fadiman: Exlibris****

Johanna Nilsson: Hon går genom tavlan, ut ur bilden****(*)

Marian Keyes: En oväntad semester****

Joyce Carol Oates: Det var vi som var Mulvaneys****

Liza Marklund: Gömda****

Janet Fitch:Vit Oleander****

Elisabeth Rynell:Hohaj****

Inger Edelfeldt: Den förunderliga kameleonten ****

Rhys, Rachel: Farofylld överfart ***

Är det här feelgood? Eller är det Agatha Christie i nygammal skepnad? Eller är det både och?

Som sommaravkopplingslektyr började jag läsa. Och läsa. Och läsa. För det är många sidor.

Det enda som var riktigt intressant var hur tidsandan speglades. Synen på judarna och andra "avvikare". Hjältinnan var väldigt god och uppfostrad på ett bra sätt. Annars var det si och så med medmänskligheten bland de övriga.

Det slutna rummet i form av en båt fungerar såklart och historiens vingslag ger alltid nygamla vindar att begrunda. Men nej, nästa bok av Rhys får nog klara sig utan min reservation.

Olsson, Linda: Hamilton Beach ****

Det som fascinerade mig så med Olssons första bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger återkommer med full kraft här. Det är en bok helt utan åthävor och med ett sparsmakat språk som jag skulle vilja kalla helt naturligt. Det är sorgesamt och ändå livgivande.

Tyvärr är boken dåligt korrekturläst och efter ett tag har det varit så pass många fel att det stör läsupplevelsen. Men det förtar ändå inte innehållet.

Läs den här boken en varm sommarkväll eller en kall vinterdag. Den kommer hursom att beröra dig. Är du dessutom lite till åren kommen förstår du den också fullt ut.

Ditlevsen, Tove: Gift ****

Så många har rekommenderat denna bok genom åren. Och det visade sig att jag faktiskt hade den i hyllan.

Första delen är en studie i abortproblematik och del två i drogproblematik. Inte speciellt upplyftande men intressant och informativt. Jag påminner mig hela tiden att detta är Danmark. Ditlevsen är trots allt en stark kvinna.

Men det som imponerar mest är Ditlevsens språk. Visst brukar man kalla det med flyhänt penna? För jag läser boken i ett svep och håller liksom andan hela tiden. Först efter sista sidan börjar jag snappa efter luft. 

Den som gillar litteratur av kvinnor ur ett kvinnligt perspektiv bör absolut läsa denna.

Ditlevsens öde är tragiskt och konsten sker på bekostnad av ett högt pris. Precis som det ibland varit för män. Men utan den beundran män får för sitt självförbrännande leverne.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Eftersom jag funderar på att läsa mer av Ditlevsen låter jag hennes bibliografi ta plats nedan.

• Man har gjort ett barn illa (Man gjorde et barn fortræd) (översättning Elsa af Trolle, Fritze, 1942)
• En annan man och mor (For barnets skyld) (översättning Ingrid Påhlman, Medén, 1947)
• Barndomens gata (Barndommens gade) (översättning Gösta Carlberg, Kooperativa förbundet, 1948)
• Full frihet: noveller (översättning Kerstin Meding-Pedersen, Kooperativa förbundet, 1950)
• Annelise 13 år (Annelise tretten år) (översättning Ann Mari Falk, Svensk läraretidnings förlag, 1959) (Barnbiblioteket Saga, 367)
• Två som älskar varandra (To som elsker hinanden) (översättning Ann Mari Falk, Rabén & Sjögren, 1961)
• Annelise och herr Frandsen (Hvad nu Annelise?) (översättning Mirjam och Pelle Fritz-Crone, Svensk läraretidning, 1961) (Barnbiblioteket Saga, 409)
• Gift: hågkomster (Gift) (översättning Vanja Lantz, Rabén & Sjögren, 1973)
• Tidigt på våren (Erindringer: barndom, ungdom) (översättning Vanja Lantz, Rabén & Sjögren, 1974)
• Tove Ditlevsen om sig själv (Tove Ditlevsen om sig selv) (översättning Vanja Lantz, Rabén & Sjögren, 1975)
• Vilhelms rum (Vilhelms værelse) (översättning Vanja Lantz, Rabén & Sjögren, 1976)
• En sibyllas bekännelser (En sibylles bekendelser) (översättning Berit Skogsberg, Rabén & Sjögren, 1977)
• Bara för dig: dikter (urval och översättning Birger Hedén och Anita Johanson, Rabén & Sjögren, 1982)
• Boken om Tove (översättning Lillemor Jonsson [m.fl.], LL-förlaget, 1995)

Dencik, Daniel: Väntar i snön ***

Väldigt intressant bok, lite pratig och en del äventyrsskildringar, något som ofta händer i böcker nu. Historien räcker liksom inte till utan det måste vara något som gör sig bra i bild, om nu boken skulle bli filmad alltså. Det brukar störa mig lite men här kändes det faktiskt rätt, dvs det flöt ihop bra med den riktiga problematiken.

Plötsligt får nämligen  mannen inte träffa sina barn. 

Förloppet beskrivs och det är si och så med trovärdigheten för myndigheterna. Till slut vet man själv varken ut eller in. Men pappans smärta känns tydligt. 

Vad vet man när boken är slut? Varken ut eller in som sagt. 

Agrell, Alfhild: Noveller ****

Det är många noveller och innehållet skiftar en aning. Kvinnors rättigheter och livsvillkor blandas med noveller om samerna (lapparna som de benäms).

Det är feministiskt, javisst, men på ett annat, inre sätt än begreppet handlar om idag. 

Begrepp som "bara en flicka" sägs för att modern inte ska ta illa vid sig (sörja) sitt dödfödda barn. Vilket hon ändå gör, djupt. 

Efterordet av Witt-Brattström sätter ord på mycket av  det novellerna förmedlar. 

[...] inget manshat, inget könskrig. Däremot kärlekslängtan, sorg och förtvivlan över att inte bli hörd eller förstådd som kvinna. sid 230

1880- talet är inget mindre än den litterära könsdialogens  guldålder, då såväl manliga som kvinnliga författare inför öppen ridå skrev repliker om hur moderna människor ska leva, arbeta och älska med varandra i ett reformerat samhälle. För första gången i världshistorien tvingades män tänka på sig själva som könsvarelser, och inte som normen för människa. sid 235

Genom att kompromisslöst insistera på individens människovärde skruvar Agrell upp tonläget och därmed angelägenhetsgraden. sid 237

Är du det minsta intresserad av tidiga, bortglömda eller förtigna, kvinnliga författare är den här läsningen ett måste. Och lägg därtill Witt-Brattströms efterord så börjar de feministiska tankarna röra på sig i skallen, i alla fall min.

Tremblay, Lise: Saguenay ****

Ibland vill jag ha ett tips att förmedla när någon vill köpa en bok till en lite mindre läsvan person. Det här skulle kunna vara en sådan bok. Den har ett litet format och har därför inget skräckinjagande bokutseende. Den är lättläst men innehållet är inte lika tunt som utsidan. Tvärtom är det en intressant historia. Bröderna Robert och Simon hyser olika känslor för sin hemtrakt, där Robert bor kvar. Floden Saguenay dominerar vid återföreningen, som sker vid en begravning.

Jag gillar att det finns ett redigt, osentimentalt slut för jag gillar båda bröderna. Jag vill dem väl helt enkelt. Liksom Tremblay ville.

Alderman, Naomi: Makten ****

Lite svårt var det att hänga med i den här boken. Samtidigt som den snuddar vid ungdomsromanen. Men temat är helt klart aktuellt, i kölvattnet på Metoo. 

Det är mycket feministiska vibbar här, och även om det mest är uppochnervända världen, med omvända roller som får en att bli ganska upprörd. Det ställer kvinnors utsatthet i ännu klarare dager.

Men det finns även en gåta invävd och det serveras tankegångar som fick mig att haja till och tänka, ja så kan det ju vara. Och då växte ilskan ytterligare. Lägg märke till bilderna, det är min enda spoiler. För slutet serverar de intressanta rönen.

Läsvärd,snabbläst och stundom intressant.