Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av violen - 13 september 2019 11:00

Registrerad:   2009-09-13 20:05

Råkade se att min blogg fyller tio år idag.   

Jag hade tidigare under många år en egen hemsida men beslöt mig till slut att pröva blogga.

Och det har jag inte ångrat.

Hipp hurra för min blogg idag.

 

Kanske firar jag mina tio år på nåt sätt, jag får se.

 

Av violen - 1 augusti 2019 15:15

Tuti, Ilaria: Blommor över helvetet

 


Helt klart en annorlunda deckare. Med små medel lyckas Tuti framkalla en känsla av ondska, medlidande och förståelse. Historien i historien, dvs inläggen från förr gör allt bara värre. Och hur mår kommissarien egentligen?

 

Det är en lite fantasybetonad berättelse, lite väl fantastisk för min smak egentligen. Men den innehåller så pass inträngande tankar att jag känner mig lite smartare efteråt. Och framförallt vill jag läsa mer om kommissarien, kvinnan vars kropp sviker henne.

 

Jag rekommenderar denna deckare eftersom den fick mig att tänka i helt andra banor och helt andra miljöer än vanligt och jag kommer att hålla utkik efter nästa bok. Bara det är värt ett stort tack till

Bazar förlag

Av violen - 13 juli 2019 12:30

Dencik, Daniel: Väntar i snön ***

 


Väldigt intressant bok, lite pratig och en del äventyrsskildringar, något som ofta händer i böcker nu. Historien räcker liksom inte till utan det måste vara något som gör sig bra i bild, om nu boken skulle bli filmad alltså. Det brukar störa mig lite men här kändes det faktiskt rätt, dvs det flöt ihop bra med den riktiga problematiken.

Plötsligt får nämligen  mannen inte träffa sina barn. 

Förloppet beskrivs och det är si och så med trovärdigheten för myndigheterna. Till slut vet man själv varken ut eller in. Men pappans smärta känns tydligt. 

 

Vad vet man när boken är slut? Varken ut eller in som sagt. 

 

Av violen - 2 juli 2019 14:15

Messud, Claire: Den brinnande flickan ****

 

Hela tiden längtar jag efter att få läsa en riktig roman. Välskriven, innehållsrik, engagerande.

Messud har skrivit den. 

Att citera läsvärt innehåll ur böcker är sällan aktuellt nu för tiden, men nu vill jag göra det. För här finns tankegångar om viktiga saker. Som mentalsjukhus. Och vad samhället numera gör med "galningarna".


"Det var här de hade de riktiga dårarna", sa Cassie

"Jag undrar hur galen man var tvungen att vara. Och på vilket sätt."

"Och ifall det fanns tillräckligt många galningar för att fylla alla de här rummen" - det låg omkring femton små celler längs den ödsliga korridoren - "vart tog de då vägen?"

Jag hade ingen aning. Alla kunde inte ha dött på tjugo år - men även om de hade dött hade världen inte blivit mindre galen för det. Så den utdöende generationen galningar ersattes hela tiden av nya, en ständig omsättning av dårar lika konstant som tidvattnet. Såvida det inte var individerna som byttes ut, utan själva samhället: man ändrade lagarna och stängde mentalsjukhusen och helt plötsligt var galningarna inte galna längre. När samhället förändrades kanske man bestämde att de aldrig hade varit galna, att allt bara var ett klassificeringsmisstag.

Hur skulle det vara att sitta inspärrad i en sådan där cell i veckor eller månader eller rentav år, bara för att upptäcka att man egentligen aldrig varit en dåre och att man lika gärna - om världen bara hade varit lite annorlunda - kunde ha varit hemma i sitt sovrum?

Det skulle innebära att man inte kunde vara säker på någonting. Bättre att tänka att mentalt friska människor var friska och att galna var galna, då kunde man placera de två sorterna på varsin sida av en mur och hålla dem åtskilda, nätt och behändigt. Var hamnade dårarna annars? Vart hade de tagit vägen? Fanns de mitt ibland oss? Var de vi? sid 61f.


För i djupet är det den psykiska ohälsan som Messud beskriver med sin bok. Ett tecken på att problemställningen kommit upp över ytan?


Likheter med Ferrante må vara ursäktade. Det här är nästan bättre.


Av violen - 6 april 2019 19:08

Toumas Larsson, Kerstin: Hjärntvättarresan ***

 

 

En alltigenom sorglig bok. Övergrepp, missbrukande av bibelord, lydnad som får ödesdigra följder. Allt under sommarspråkresan från finska till svenska som många tornedalska barn upplevde under första delen av 1900-talet. 

 

Att inte kunna språket förminskade och bidrog till den känsla av underlägsenhet som gjorde resan för huvudpersonen till något fruktansvärt. Att bara placera en ung flicka, ett barn hos en ensamstående man visar att synen på dessa barn inte var bra. Men en del kom såklart även till bra familjer. Elvi är ett hopkok av de kvinnor författaren intervjuat.

 

En intressant bok om ett okänt ämne. Men som sagt, så sorglig. Inte ens vissa försök att lätta upp texten (se nedan) lyckas förta ilskan när man läser.

 


Till Emils gård
Det här är ett utdrag ur boken "Hjärntvättarresan". Det handlar om när flickan Elvi anländer till bonden Emils gård:


"Ja, som du ser så är korna där i hagen. Dom heter Gullviva, Stjärna, Bolla, Docka och Hägga. Hägga doftar så gott därför har hon fått det namnet, ja, om man nu kan säga att en ko luktar gott."


Emil tar några steg närmare, gör en djup inandning och säger:


"Du doftar också gott. Du borde haft ett vackrare namn t. ex. Rose, Rosa eller Lilja. Dom där finska namnen låter så konstigt."


Efter en liten paus fortsätter Emil:


"Grisarna och hönsen har inga namn. Ger ni dom namn i er by?"


Samtidigt som Elvi skakar på huvudet säger hon:


"Ei, nää."


"Ger ni korna namn?"


"Joo."


"Och vad kan dom heta hos er då?"


Elvi nämner namnen på korna de har hemma:


"Hillankukka, Mansikka, Ruusu..."


"Och vad betyder de?"


"Ruusu ä ros. Hilla ä pär. Kukka - plomma, Pärplomma. Mansikka ja inde veda."


"Ja, Bärblomma måste jag säga är ett konstigt namn."


Elvi vet ju att hilla är ett bär som växer på myren, så glatt svarar hon:


"Hilla pär på muren."


Det går upp ett ljus för Emil. Han småler när han säger:


"Ja, ja nu förstår jag du tänker på hjortron. Att heta Hjortronblomma är ju en helt annan sak än att heta Bärblomma. Ja, du Elvi ska vi gå in i huset så får du se hur jag bor."

Hämtat från NSD här

 

Av violen - 11 februari 2019 18:45

Vigan, Delphine de: Lojal ****

 

 

 

Vigans böcker är ofta bra och trevliga att läsa.Lite avkopplande och välskrivna.  Men ibland händer det att det glimtar till av samhällsengagemang, och då stiger mitt intresse ytterligare.

Här har hon åstadkommit en riktigt bra, intressant och givande samtidsskildring. Ja, jag fick insikter i hur missbruk kan uppstå och utövas. Och hur det skulle kunna upptäckas och stävjas. Har jag inte fått det förut kanske vän av ordning, som vet hur mycket jag läser, säger. Ja, men här är det så unga människor som utövar missbruk, att jag blir beklämd. 

 

Jag blir berörd och det är så det ska vara.

 

 

Av violen - 31 oktober 2018 19:00

Almroth, Karl-Erik: På andra sidan Malgomaj***

En bok som stod i veckans tips hylla på mitt bibliotek, och jag tänkte, varför inte? och jag tänkte rätt. En sån här bok har jag inte läst sen jag läste Linnea Fjällstedt på 80 talet. Den här boken skulle jag kalla en kulturgärning, här finns nedtecknat i spridda bilder, ett liv.(boken har verklighetsunderlag) Absolut inget mästerverk berättartekniskt sett, men på nåt sätt välgörande att läsa en bok som bara berättar rakt av. Inga inplanteringar, något står där bara för att det hänt, inte för att det ska bli nånting att skriva om längre fram. Kvinnoödet (modern) griper också tag, kanske mer än det andra.
Heder till Ord&visor förlag, Skellefteå, som gett ut den här boken innan allt är glömt.

Av violen - 30 oktober 2018 08:00

Johannas topplista


       

Kvinnan i hissen och andra mystiska historier
Helene Tursten                                                                                                                             Varje sjukhus med självaktning huserar minst ett spöke.

Det fick kriminalarförfattaren Helene Tursten lära sig under

sin tid som sjuksköterska på flera av Göteborgs

äldre vårdinrättningar.

Här berättar hon historier hon hört under kusliga

nätter på mörka avdelningar. Hon berättar också

om en otäck natt på ett skotskt slott,

en märklig helg i Köpenhamn och 

om utredningen av en kvinnas mystiska död,

ledd av Turstens litterära karaktär Irene Huss.                                              



Vecka 44


Spökhistorier


 

 

Ett ämne som jag aldrig läser och inte alls är intresserad av. 

Jag firar inte Hallowen utan tycker att Alla Helgons Dag är ett sätt att minnas de vars stund på jorden har fått sitt slut.


Men eftersom vi lever i ett fritt land (som tur är) så får alla göra som de vill.

Så jag plockar in ett antal söta spöken och tar denna gång hjälp av Bokbörsen som skickade en länk om just spöken. och där har jag plockat ut fem titlar. Med beskrivning. Hoppas ni får några tips!

  



Vem spökar, Alfons Åberg?

Gunilla Bergström

"Så klart att det inte finns några spöken”, säger Alfons. Det vet han. Och inga monster och mystiska marsmän heller. Så klart! Det är bara i TV och filmer och sagoböcker. Men ibland glömmer Alfons det.

 

                    

Berättat om natten
Niklas Rådström

I Edgar Allan Poes anda bjuder

Niklas Rådström på tolv spökhistorier.

Fyllda av hemligheter, skuggor och gastar.

I en berättelse återvänder en drunknad

gång på gång efter sina träskor,

i en annan får en taxichaufför plötsligt

döden som passagerare.

Här finns också historien om en indisk turist

som blir inlåst på ett nordeuropeiskt varuhus

och om en dataoperatör som

finner ett gränssnitt mot det omöjliga


En hjärtformad ask
Joe Hill

Jude Coyne är en firad rockstjärna som dragit

sig tillbaka till sin gård. Här bor han med flickvännen Georgia,

sina platinaskivor och en samling ockulta troféer.

Till den sistnämnda beställer han en dag en vålnad

på internet.

Beställningen levereras punktligt i en hjärtformad ask.

Men vad han inte räknat med är att vålnaden vill se

honom död och begraven. Och det gäller inte bara Jude.

Alla som kommer i vålnadens väg riskerar att gå samma

öde till mötes. Jude och Georgia tvingas fly för sina liv

och en mardrömslik skräckfärd tar sin början.



Dagspöket möter ett spöke
Jujja & Tomas Wieslander

Det var en gång ett spöke som var svart. Han syntes inte på natten. Han fick spöka på dagen. Han kände sig mycket ensam. Men så träffade han spöket Bu. Hon var ett nattspöke och blev hans vän. För henne kan dagspöket berätta om sina misslyckade spökerier.


Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se