Inlägg publicerade under kategorin Almquist, Carl Jonas Love
Huvudtankar i Eva Adolfssons essä: Det androgyna skapandet – en Almqvistläsning
Först: skapandet som androgyn, hur författaren ska förhålla sig till sitt verk utan att falla i fällan av manligt – kvinnligt uttryckssätt.
Essä skrivaren har starka känslor inför detta med bilder som ”kommer långt inifrån henne själv”. Där har vi svaret till att hon väljer just denna bok för analys, och till varför hon fokuserar på de frågor hon gör; kvinnligheten och offerrollen tynger henne.
Så till Tintomaras tre sammanflätade roller:
Androgynen
Att vara ingen – varken man eller kvinna, det som skulle ge Tintomara frihet från alla band till samhället, visar sig bli hennes, och även andras undergång.
Samhället dömer henne, (dock inte till döden, det är kärleken (soldaten) som dödar henne) och inte nog med det, hon blir även offentligt vanärad eftersom hon utgett sig vara man.
Men, när hon själv kommer till insikt om att ingen hjälp finns – då hjälper och tröstar hon sig själv – hon finner sig själv, inte som man, kvinna eller androgyn, utan som människa!
Offret
Tintomara är den jagade honan, ägd och kontrollerad, offret i sina kärleksförhållanden. Reuterholm vill t.ex använda henne som en maskin, underkuvad, i bisarra sexuella lekar. Men här blir även mannen ett offer, maskinkärleken står i maktens och maktmissbrukets tjänst, till det fria samhällets förfång.
Hjälten
Tintomara väljer själv att kasta den vidriga boken ifrån sig, att våga vara helt övergiven för att kunna anamma moderns tecken, att kunna känna medlidande – liknande just en moders.
Och – hon låter sig lugnt offras för att till fullo kunna visa på sitt verk: sin starka medmänskliga etik! Hon blir en Kristusgestalt.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se