Böcker september 2010

 

Östergren, Petra: Berättelsen om Esmara*** (rec exemplar)

Persson, Leif G W: Den döende detektiven *** (Deckare, Deckarutmaning)

Lispector, Clarice: Stjärnans ögonblick ***** (Lyrans jordenrunt)

Martinson, Moa: Kvinnor och äppelträd**** (Skrivande svenskor)

Fransson, Ramona: Dyrbar Kärlek** (Deckare, Deckarutmaning)

Gappah, Petina: Sorgesång för Easterly*** (enbokcirkelföralla, noveller)

Shakib, Siba: Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta*** (bokcirkelonline)

Craveirinha, José: Att stava till ett kosmos ** (Bibliophilas afrika, poesi)

Lönnaeus, Olle: Det som ska sonas *** (deckare, deckarutmaning)

Oksanen, Sofi: Utrensning *****

 

2 **

5 ***

 1 ****

 2 *****

5 svensk

5 utländsk

3 man

7 kvinna

 Augustpriset

1 Bibliophilas afrika                                     

 Biografi 
1 Bokcirkel för alla

 Bokcirkel SR                                      

1  Bokcirkelonline
 Bookerpristagare 
Bokusutmaning
3 Deckare 

 Debutant                                     

  Fackbok

3 LillaOs deckarutmaning 

 Ljudbok 

 Lyrans dystopi                            

1 Lyrans jordenrunt                                     

Nobelpristagare
 1 Noveller 
1 Nordiska rådets pris

Orangepriset 

1 Poesi

1 Recensionsexemplar

1 Skrivande svenska kvinnor

Skräck

 Ungdomsbok

Bäst: Stjärnans ögonblick och Utrensning delar förstaplatsen med sina *****! Så olika böcker men så bra på var sitt vis!

Inte så bra: Dyrbar kärlek och Att stava till ett kosmos nådde bara upp till **. Men de blev lästa i alla fall! Fransson har tydligen blivit bättre eftersom med fler böcker men den här var inte bra, Craveirinhas poesi var inte i min smak. Vilket poesi sällan är tyvärr.

Oksanen, Sofi: Utrensning *****

  

Jag mår illa efter att ha sträckläst denna imponerande roman. Stalins kossor var rörig fast den grep tag men den här boken gick under huden och var dessutom helt klar i sitt genomförande. Den är väl värd sina pris!

Dessutom är den komplex och genreöverskridande med sitt innehåll av historisk roman (Estlands historia), samtidproblemsroman (trafficking), relationsroman (systrarnas relation), kärleksroman, hembygdsroman, andravärldskrigsroman (vad kallar man det?), feministisk roman. Och har även drag av thriller, spänningen stregras. (Eller varför inte deckare? Mordet finns ju där, även om det inte är mord utan överlevnad). Suveränt! Här skulle det gå att göra en uttömande genreanalys.

I sin första version var den en pjäs och det går att känna, Oksanen skapar rum i romanen där människorna går ut och in i dörrarna, Estland, Vladivostok där människorna i romanen lever. Och rum i rummen, där övergreppen sker, alltid mot kvinnorna. Samma slags herrar både nu och då och samma slags våld, mot kvinnors svaghet, sexualitet, beroende. Skräcken ekar över sidorna och scenen. Den lyckliga horan (som jag personligen inte anser existerar vilket härmed bevisas) är här bara ett smutsigt stycke kött, ett horkött. Sanningen skildras med brutal uppriktighet.....inga omskrivningar. Illa, jag mår illa! 

Historien är ytterst fascinerande, meningarna glöder. Här två exemepl från vardera huvudperson:

Mormor såg på henne, hon såg rakt på henne för första gången, och Zara kände hur mormors blick trängde ur hennes ögon rakt in i henne, in i munnen och i halsen, hon kände hur halsen snördes samman och hur mormors blick rann ner genom halsen mot hjärtat, och det stramade kring hjärtat och blicken rann vidare mot magen och det vände sig i magen och den fortsatte ner i benen som började skaka och från benen till fotsulorna, det stack i dem och det blev hett och mormor log. I det leendet föddes deras första gemensamma lek, som grodde ord för ord och började blomma disigt och gulnande så som döda språk blommar, raspa ljuvt som nålen på en grammofon och låta som ljuden låter under vatten. Tyst och viskande växte ett nytt språk upp mellan dem.

sid 51

De som kom från lägren klagade aldrig på något, de var aldrig av annan åsikt och de gnällde inte. Det var outhärdligt. Aliide kände en stark lust att slita loss deras rynkor vid ögonen och fårorna i deras kinder, rulla ihop dem till ett nystan och kasta det tillbaka på tåget som gick bortom Narva.

sid 228

Jonna Fries skriver i tidningen Kulturen

Utrensning är en brutal berättelse, där den förintande skammen och viljan att överleva går sida vid sida. Resultatet är lika fasansfullt som det är välkomponerat.

 

Jag håller med.

 

BokcirkelnSR läser Jane Eyre!

 

Tre författare är beredda att gå lös på en av världens mest lästa klassiker: Charlotte Brontës Jane Eyre (1847), i översättning av Gun-Britt Sundström. De kanske borde ha läst den förut, men öppnar den frimodigt och utan skam först nu. Hör Björn Ranelid, Alexandra Coelho Ahndoril och Johan Kling med cirkelledaren och programmets skapare Marie Lundström.

Bokcirkeln i P1 - hjälper dig överleva genom november.

Premiär måndag 1 november kl 14.25 med repris tisdag 2 november kl 18.35.

Sänds i fyra avsnitt, varje vecka samma tid, till och med 23 november.

(från SR:s hemsida)

 

Efter succen med Blonde i våras tyckte jag inte Jane Eyre verkar vara någon hit direkt, jag har läst den tidigare. Men författarna som ska diskutera boken är ju så intressanta! Så jag hänger kanske på ändå, det går ju att lyssna i efterskott också om man inte är hemma rätt tid!

Lönnaeus, Olle: Det som ska sonas ***

   

Svenska Deckarakademins pris: bästa svenska debut 2009 fick den här deckaren. Och nu har Lönnaeus fått även Vuxenskolans författarpris för sin debutroman "Det som ska sonas". Lönnaeus får priset för att "han beskriver stämningar, knyter ihop nu och då i skarpa ögonblicksbilder och visar på hur starkt det förflutna lever kvar och påverkar människor i vår tid.",

Det var pga debutantpriset som jag läste den här boken. Och den stack ut. Faktiskt. Som böcker som får priser brukar och ska göra.

Den inbjöd till stäckläsning trots att den hade en lågmäld ton. Kändes lite intressant med de två morden i början, det gick att se löpsedeln framför sig precis som man gjort flera gånger senaste åren. Själva historien var väl också intressant med nyfiken grävande journalist med lite väl dramatiskt förflutet vilket dök upp med några kapitels mellanrum och inte hade någon direkt mening tyckte jag. Men greppet att inte ha med någon schablonmässig kommissarie kändes befriande. Och det där med återkomsten är ju alltid intressant. Det förflutna bär vi ju alla på.

Länge förstod jag inte varför den fått flera pris men sen insåg jag att den påminde om Per Pettersons Ut och stjäla hästar som först efter ett tag kom in på andra världskriget. Den kopplingen kanske kändes långsökt men varför inte? Det gick ett stråk av kalla vindar genom texten när allt uppdagades.

Boken är värd sina pris, den påminner om något vi aldrig får glömma. Aldrig!

Till alla er som har förmånen och nöjet att få besöka bokmässan:

 

Ha det jättetrevligt och skriv skriv skriv sen på era bloggar.

 

Jag önskar att alla delar med sig av sitt bästa boktips från mässan!

 

Det räcker med ett för ni är ju så många!!!

violen

Craveirinha, José: Att stava till ett kosmos **

  

Mocambique kommer denna poet ifrån. Dikterna kommer från fyra olika samlingar och de tilltalade mig inte alls. De enda som jag stannade upp inför var dikterna till hans döda hustru Maria, särskilt denna som jag tycker förenar sorg och skapande:

Stavelser:

Jag sätter mig vid maskinen. Jag skriver

Tangenterna vacklar under mina fingrar.

Snett och vint radas bokstäverna upp.

 

Är det min gamla maskin som har ångest

eller det slitna färgbandet kanske?

 

För på det rena, vita pappret

kommer det suddigt fram

fem bokstäver:

Maria.

sid 46

 

Bibliophilas läsutmaning

Läst 2010

Det finns ju så vansinnigt många bokbloggar nu för tiden att jag blir alldeles yr! Och dessutom har många nu mer eller mindre frivilligt (with a little help from friends) kommit ut som MÄN!

Jag som aldrig brytt mig ett dyft om det är män eller kvinnor eller utomjordingar som skrivit bloggarna utan endast gått på om jag kan få bra boktips eller inte blev ju förvånad när jag läste en lista om vilka som var män! Va, tänkte jag.

Frågan är nu: Har jag verkligen inte brytt mig eller har jag bara trott att alla varit KVINNOR!? Jag funderar.........

Nåja i var. fall så är vitsen med det här inlägget att skriva om bokbloggar.nu som jag besöker dagligen, kollar efter kända bloggnamn (de jag inte orkat länka till) och/eller intressanta rubriker. Själv skriver jag ju mest författarnamnet enbart men de flesta gör ju inte så.

Nu har jag kommit på en strategi, jag kollar alltid de tre översta bloggarna på sidan när jag kommer in, och sen, om jag inte hittar så många intressanta, de tre sista! På det sättet har jag hittat flera intressanta bloggar.

För det är ju så, jag vill ju egentligen läsa böcker och inte bloggar. Men samtidigt vill jag hela tiden ha boktips! Och så är jag nyfiken!

Bokbloggar.nu är en av mina favoritsidor, så är det bara!

Shakib, Siba: Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta***

  

Den här boken började inte så bra tyckte jag, men den tog sig eftersom. Den är ganska omfångsrik, och det mycket pga långa listliknande upprepningar av allt som händer. Alla dessa upprepningar gjorde mig så less. Språket kändes enkelt på gränsen till banalt, gav inget tuggmotstånd alls. Så vad det anbelangar var boken inte så läsvärd. 

Men den hade såklart andra kvalitéer, den är skildrad utifrån en kvinnas perspektiv och bara det är ju en intressant aspekt. Att det överhuvudtaget går att överleva under sådana förhållanden är ju helt otroligt. Och tänk så många som inte gjorde det. Jag blev väldigt upprörd men inte så berörd faktiskt.

Författaren har utgått från en kvinna som hon träffade i ett flyktingläger och det är hennes historia som berättas. Den är 10 år gammal och mycket har hänt och händer i Afghanistan. Hur är det nu? Jag måste erkänna att jag inte vet säkert.....

Hade jag läst den 2002 när den kom på svenska skulle jag säkert ha reagerat så mycket starkare, inte bara på själva berättelsen utan även på situationen som sådan.

Men om man bortser från det dokumentära inslaget och ser det som en skildring av kvinnor i krig växer genast historien. Och då känner jag ännu mer att det är så synd att den är skriven på ett så.....egendomligt sätt. Jag har läst den i omgångar och la in en stöt på slutet för att läsa ut den och fann mig själv hoppandes vid alla dessa långa upprepningar. Det kändes inte bra eftersom jag ofta läser varje ord, men här kändes det inte riktigt nödvändigt eftersom det var så många ord, och om samma sak liksom.....

Det finns många böcker om Afghanistan, I väntan på talibanerna är en sådan som kanske mer behandlar  nutiden. Nu för tiden ändras allt så snabbt så jag kanske läser den också. Och Den förspillda vakan....osv osv

Har försökt googla och se om det finns något om vad som hände med Shirin-Gol men hittar inget.

Men det här hittade jag 

- Utbildning, säger Siba Shakib, är nyckeln. Det är det absolut viktigaste, inte bara i Afghanistan, utan i hela världen.

 

Jag kan bara hålla med........

Läst 2010

Läst Enbokcirkelonline