Senaste inläggen

Av violen - Måndag 25 mars 16:19

Mpoyis, Kayo: Mai betyder vatten ****


En mäktig debut. Mycket intressant och skulle jag säga feministisk. Men ändå inte helt enkel att läsa. Släktträdet i början bådade gott och jag återvände dit nu och då. Men lyckades ändå inte riktigt hänga med i förfädernas historia.

Däremot är boken ett slags uppgörelse med kristendomens intåg i afrika. Och det har jag funderat över ändå sen jag i ssk som barn skulle lägga pengar i sparbössan med den svarte pojken. Att ge pengar var helt ok men varför skulle han bocka hela tiden? 


Adi, bokens röst, umgås med gud på ett fantasifullt sätt, hon tänker som ett barn. Och rädslan för skulden och skammen färgar snart hennes liv. Vid googling hittade jag överraskande nedanstående länk från Kyrkans tidning och den förmedlar väl det boken skildrar. 

– Att skilja kropp och själ är att skilja dess gudomlighet från dess mänsklighet. Och det var vad de kristna kolonisatörerna gjorde i Kongo. De gamla traditionerna där kropp, natur och andlighet var ett, fick göra plats för en religion där Gud var skild från människan, befann sig i himlen och var vit. Och där kroppens begär var synd. Det effektivaste sättet att förtrycka en människa är att säga: ”Du är fel”. Det är därför förtrycket ser ut som det gör.

Kyrkans tidning 20190110


Men här finns också upplysning om hur rasismen såg ut och tog sig uttryck. Jag häpnade lite och tänker på min läsning och filmtittande om Rwanda, grannlandet. Det verkar vara samma lika i Kongo:


Rasism i Kongo: Bland de svarta gällde olika regler beroende på vilket folk eller vilken etnicitet man tillhörde. 

Belgarna hade även ett prov, matrikulationstest, som kunde leda till upphöjt medborgarskap. De svarta kontrollerades utifrån deras hem, levnadsvanor och om de pratade franska. Klarade de testen kunde de slippa rasistiska begränsningar, avancera socialt och bli behandlad som europe. sid 157


Dessutom finns det kloka tankar i boken, förmedlade av en omgivning som inte lydde bibeln och följaktligen tänkte själva, ex.vis:

"En människa som tror att den bär på en förbannelse kommer att se allt som händer som ett uttryck för förbannelsen och göra ännu mer saker som gör att förbannelsen blir sann. Men det betyder också att en människa kan förändra sin värld genom att förändra sina tankar." sid 209


Och slutordet får Adis syster, som älskar sin mor men har börjat tänka själv hon också.

"Ni har alltid sagt att ondska är att inte lyda. Den stora ondskan, mamma, är att ingen av oss får vara såsom vi är. Och så säger ni att det är vad gud vill för oss." sid 251

 

 

Av violen - Söndag 24 mars 05:15

Grytten, Frode: Rum i havet, rum i staden ***


Frode Gryttens novellsamling Rum vid havet, rum i staden är uppbyggd på så vis att alla noveller har utgått från olika målningar av Edward Hopper. Att skriva utifrån tavlor är ett ovanligt grepp, (det finns även i boken Lydia Cassatt läser morgontidningen av Harriet Scott Chessman, vilken rekommenderas) men väldigt givande då målningarna ofta skildras uttömmande och man lägger märke till detaljer.  

Det här är dessutom en slags föregångare till novellix då alla noveller är styckevis samlade i en box. Praktiskt.


Novellerna börjar som regel med första scenen i målningen och sen svävar de ut i miljön utanför. De lämnar tyvärr inte så mycket intryck, det är svårt att på rak arm beskriva någon utom att det är en man och en kvinna och varje novell innehåller någon form av erotisk scen. 

 

Här finns en artikel om Gryttens texter.


  • Grytten har även gett ut en bok med berättelser som utgår från fotografier.
  • Den helande skuggan : Noveller Lars Ardelius
  • OLJA OCH ORD 45 novelletter inspirerad av 45 målningar av Per Sonerud

Jag tar gärna emot fler tips på liknande böcker. 



  

Av violen - Onsdag 20 mars 10:22

Ruge, Eugen: Den tid då ljuset avtar ****

 

En otrolig roman. Påminner lite om Brott och straff, varje sida är en överraskning. Även då samma händelse skildras utifrån olika personer känns den hela tiden ny.

Det intressanta är att läsaren tror att det här är en bok om murens fall, men den nämns knappt. Trots att dessa fyra generationer påtagligt lever i den tiden. Och i tiden före och efter. 

Boken är suveränt skriven, texten flyter som en älv och blir aldrig tråkig. Jag känner de här människorna nu, jag vet vilka de är.

 

Ett plus är bokens struktur, personregistret i början som jag använder flitigt. Inte för att jag är så dum att jag inte kan hålla isär människorna, nej jag tror Ruge har dem där för att läsaren ska slippa ägna tid åt det som för författaren är helt uppenbart. Och när halva boken gått känner jag likadant. Plötsligt är de uppenbara, Vilhelm, Klaus, Sajsa och Markus. Och kvinnorna.

Detsamma gäller kapitlen, årtalen. Tack för hjälpen, Ruge. Jag visste hela tiden var jag befann mig i tiden.

 

Jag kan inte annat än säga att du som gillar läsupplevelser, lärdomar, människor, LÄS! 

Av violen - Onsdag 13 mars 23:30

Minor, Caroline Albertine: Välsignelser ****

 

Annorlunda är den ändå, novellsamlingen av Minor. Även om den första novellen påminner väl mycket om Deborah Levys roman Varm mjölk som jag nyss läst. 

 

Det finns en tidsanda i novellerna som förmedlas utan åthävor. Och då menar jag inte omgifta fäder, homosexualitet, flyktingar. Det är alltför vanligt och nästan obligatoriskt. Nej här finns ett sätt att närma sig nya tankar och företeelser. Här finns självmord, demens (om än på ett ovanligt sätt som visar sig vara författarens egna erfarenheter), övergrepp    (makt kan också vara att sprida vettlös rädsla) och framförallt en öppenhet inför en länge förbjuden värld, den andliga. (tolkningen kan dock vara antingen ett hot om straff eller en längtan efter överlämnande beroende hur man vill se det). 

 

Skenbart är de här texterna helt vanliga texter och utan upptäckt av Minors nedslag i dagens människors vånda blir det såklart inget särskilt. Varför är den då så uppmärksammad? Kanske för att läsarna känner igen sig, känner oron i mellangärdet eftersom alla har sina bördor att bära. I dessa maskinernas tidevarv är de fysiska bördorna bortutvecklade, nu är det ofta istället inom oss de finns.


Av violen - Tisdag 12 mars 04:00

   Johannas toppfem  

 

vecka 11 Vinterns bästa

dec-jan-feb


  • Starnone, Domenico: Band 
  • Carrol, Lewis: Alice i underlandet 
  • Cusk, Rachel: Transit
  • Modiano, Patrick: Horisonten
  • Vigan, Delphine de: Lojal
Av violen - Måndag 11 mars 06:45

Fitch, Chris: Atlas över vilda platser ****

 

 "En makalös resa genom vår extrema värld" är underrubriken. Och jag håller med. Likt en novellsamling finns här hela 54 berättelser om olika platser på vår jord. Alla unika på sitt sätt. Med kartor så det är möjligt att hänga med var man befinner sig. 

 

Jag har läst några varje dag och förundrats. Staden vars underjord ständigt brinner, regnskogen som upptäcktes på Google maps. Grottor, djupa och outforskade och Österrikiska kristallgrottor. Tjernobyls giftiga omgivningar. Mangroveskogar med farliga djur.

Och mycket mycket mer. Samtliga avsnitt har foton, tyvärr svartvita, men de ger ändå en slags mystisk realitet till texten.

 

Alla som gillar fakta, geografi, kartor, det oväntade och okända gillar den här boken. En perfekt present.

Av violen - Söndag 10 mars 21:45

Bromander, Henrik: Högspänning ***


Elöverkänslighet har inte varit speciellt aktuellt de senaste decennierna. Och mig veterligt har det aldrig skrivits någon roman om ämnet. Nu försöker Bromander sig på det, och han lyckas väl sådär. Det är ingen debattinlaga, även om det känns så. För läraren Lotta blir det för mycket och beror det på elöverkänsligheten eller är hon utbränd? Kanske tangerar båda symptomen varandra? 

Bromander lyckas dock skildra den brinnande känsla som kommer över Ulla, som vrider om hennes kropp och sinne. Han säger i Babel (20190310) att han var tvungen tro att elöverkänslighet fanns för att kunna skriva boken. Även om han i Babel använder ordet utbrändhet.

Och att elöverkänsliga tyckt om den. Den skildrar tydligen verkligen elöverkänsligheten på ett riktigt sätt.


Visst, det tar en ände med förskräckelse och slutet känns sorgligt. Så långt ska det inte behöva gå. Tycker jag.


 

 

 

Av violen - Tisdag 5 mars 06:00

   Johannas toppfem  


  • Vecka 10: Böcker jag ser fram emot att läsa i vår

  •  All den luft som omger oss: Tom Malmquist, 
  • Regnmannen: Jonas Karlsson   
  • Välsignelser: Caroline Albertine Minor
  • Den stora skrivboken ; Beviset ; Den tredje lögnen: Agota Kristof
  • Sympatisören: Viet Thanh Nguyens 

 



Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se