violensboksida, reflektioner om böcker och litteratur

  Holmberg, Jenny: Bara du finns ***

OBS Liten spoilervarning.

Jag ville gärna läsa den här boken eftersom den verkade behandla lite olika ämnen. Religion (kristen) i böcker är ju ganska ovanligt t.ex.

Men det jag känner är att det innehåller så otroligt många ämnen att det blir för fragmentariskt. Anna är såklart den intressanta och första halvan av boken skildrar hennes liv som ensamstående med fokus på sonen och hennes jobb i skolan. (Vilket hon tar med sig hem, något som jag också funderade över, går det för sig tro? Men hon utför ju underverk iofs.) Där finns alkoholmissbruk och mobbing och utanförskap och småbrottslighet, parallellt med Olle som liksom bara dyker upp där i England och uppför sig som han alltid gjort, får man veta. Eftersom han inte blir anmäld så fortsätter han tydligen, utan att någon protesterar (?).

Den andra halvan blir genast livligare, med hemligheter som kommer upp, (dåliga i den "kristna" familjen) och fullt förståeliga i Annas (den drabbades familj).

Plötsligt skulle jag dessutom vilja veta mer om den äldre generationen. Deras relationer och liv. För de blir väldigt viktiga där mot slutet...och måste framförallt ha varit det när "det" hände.

Och prologen och epilogen är än mer förvirrande. Var det inte Anna det handlade om ändå?

Jag upplever faktiskt, trots att boken är intressant, mig inte riktigt berörd. Någonstans kan jag känna att den här boken, precis som många andra, använder hämnden som drivkraft. Det darrar nånting under ytan som skulle ha gjort boken bättre om det kommit fram. Varför valde Anna att föda barnet? Vad känner hon egentligen för sin son? Och hennes familj, som vet allt, vad rör sig inom dem? Och sonen, borde inte han få veta av sin mamma? Och Olle, Olle. Sök hjälp! Eller hjälp honom någon.

Flera har hyllat den här boken, och den var lättläst. Det kändes dock lite.....vad ska jag säga gammeldags. Det kanske är de "kristna" avsnitten som gör det. Sen innehöll den kanske alltför många personer och snabb information.

Jag tror det visar på det komplexa i att försöka skildra religionen inifrån. Den slutna kretsen, allas olika värde, kärlekslösheten. Men att det ibland glimtar till som det även gör i den här boken.

Så fortsätt skriva Jenny, för det kan du. men gapa inte över för mycket. Kanske kommer det en fortsättning? Den skulle jag gärna läsa.

Läst 2012

Tack Massolit förlag för recensionsex.

  Feldt, Felicia: Felicia försvann ****

Felicia försvann, kan någon säga hur? Ja det bör rimligen Felicia själv kunna göra och det gör hon.

Så omtalad den här boken har blivit, helt otroligt. Och så olika folk tycker! Någon snuddar i alla fall vid min tankegång, ständigt denna sprit! För det vet väl alla som träffat en alkoholist (jag har jobbat med en) att denna drog (sjukdom) kraftigt förändrar människor, och alltid till det sämre.

Jag är övertygad om att en mycket stor del av det som skrivs i denna bok är sant. Tyvärr. För snacka om en som har en förlorad verklighetsuppfattning, det är ju alkoholisten. Och vad jag kan förstå var/är Anna Wahlgren det. Något som sällan nämns i recensionerna. Och om nu skulden ska läggas på tidigare generationer som en del tycker, så kan det väl ändå inte vara ok att själv bli alkoholist även om föräldrarna var det? Man kanske blir det men man har faktiskt ett ansvar att försöka ta sig ur det. Eller? Särskilt om man har barn. Tycker jag i alla fall.

Nåväl, om det nu är alkoholism som ligger som grund förklaras ju det mesta av det som händer med just det. För alkoholisten kan inte tänka sunt, den tänker ostrukturerat och jag är säker på att empati och självkännedom skadas.

Det som berör mig mest än ändå slutorden: Det här är ditt fel Felicia. Allt. Allt är ditt fel. Plus när Felicia är hos Skavlan och får frågan om någor positivt finns med mamman. Då lyser hon upp och har mycket att säga. Då blir hon så vacker!

Så de fragmentariska, korta, fram och tillbaka i tiden böljande styckena, som i sig är mycket läsvärda, är de fyllda av hat som många skriver? Jag tycker att det mest framträdande är upplysningen som Felicia förmedlar. Hur det är att vara barn till en kvinna som ser familjen som ett expriment, där männen är utbytbara och inte personer i sina barns liv. I en tid där kärleken var fri och där barnen tog stöten. Och Felicia och hennes syskon var inte på dagis, det är sant. De var hos en dagmamma som inte tog sitt jobb på allvar dvs sin egen mamma.

Man kan tycka att Anna Wahlgren lever som en karl, (och i feminismens namn borde beundras för det), men med den skillnaden att en man knappast skulle kunna hålla barnens mammor borta lika effektivt. Plus att en alkoholiserad man knappast skulle ha fått fortsätta ha vårdnaden ens. Fast det här rör sig ju om en känd person, tänkte inte på det! Så vem vet?

Jag tycker inte att det kan vara nödvändigt att förhöra Felicia på det sätt som skett. Hon är modig och hon gör det många har gjort före henne. Hon har frigjort sig som en sista utväg, men vill hon egentligen vara fri? Hennes skuld verkar ligga i att hon älskar sin mamma men att hon har insett att hon aldrig kommer att få någon kärlek eller förståelse tillbaka. Hon är inte ensam om att känna det så, det finns massor av människor därute som skulle kunna säga samma sak. Kanske på tiden att det talas om det. Så att de som utsätts för övergrepp och inte står ut och därmed blir sjuka, vilket ju är en sund reaktion, inte ska behöva tänka: Det här är ditt fel Felicia. Allt. Allt är ditt fel.

Den här historien skulle inte ha behövt berättas på det här sättet, i en familj ska medmänsklighet och förståelse kunna överbrygga barndomstrauman, särskilt om det finns ett så stort officiellt intresse just för familjen som det gör i det här fallet. Men det gick tydligen inte. Jag hoppas den här boken ska vara början till en läkning innan det är för sent.

Läst 2011

Här kan man läsa att Grand final i skojarbranschen får Ivar Lo:s personliga  pris!

Och även här står det plus allt man vill veta om Ivar Lo själv!

Jag läste och gillade Grand final i skojarbranchen.

Har du inte läst den än är du bara att lyckönska till en riktigt bra läsning framöver. 

Jag har från Ciccis bokblogg hämtat Pockettoppen 2011 från Adlibris

Markera med rött de böcker du läst
Markera med blått de böcker du lyssnat på.
Markera med grönt de böcker du vill läsa.
Sätt ett X bakom de böcker du äger. (Egentligen: Sätt ett gult X bakom de böcker du äger.

Men det syns så dåligt)

1. Den farliga leken av Jungstedt, Mari
2. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonasson, Jonas
3. En dag av Nicholls, David X
4. Vårlik av Kallentoft, Mons
5. Sarahs nyckel av Rosnay, Tatiana de X
6. I grunden utan skuld av Sten, Viveca
7. Niceville av Stockett, Kathryn X
8. Flickan med snö i håret av Schulman, Ninni X
9. Pansarhjärta av Nesbø, Jo
10. Tusenskönor av Ohlsson, Kristina
11. Drömmen förde dej vilse av Jansson, Anna
12. Paganinikontraktet av Kepler, Lars
13. Blodläge av Theorin, Johan
14. Vyssan lull av Gerhardsen, Carin
15. Den glömda trädgården av Morton, Kate
16. En sannolik historia av Alvtegen, Karin
17. Dyngkåt och hur helig som helst av Skäringer, Mia
18. Mamma, pappa, barn av Gerhardsen, Carin
19. Igelkottens elegans av Barbery, Muriel
20. Samlade dikter 1954-1996 av Tranströmer, Tomas X

För mycket deckare för att tilltala mig.

Men några böcker har jag köpt på mig i alla fall...

  Lindgren, Barbro: Max potta ***

Barnsligaste boken är det här. Och det tror jag stämmer för den är verkligen barnslig, och rolig mycket pga hunden vars sinnestillstånd verkligen avspeglar sig med små medel.

Och rolig för att det kan bli så kul bara att sitta på pottan.

Ibland kan man ha tur,

 just när jag läst ut sista delen av Tegenfalks trilogi, Vredens tid, Nirvanaprojektet och nu Den felande länken, så finns det en intervju med författaren på Deckarhuset.

Där kan man läsa att: SVT har förvärvat optionsrätten att filmatisera dina romaner om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Jag tror att den kommer att göra sig bra som tv-serie.

Jag ser med spänning fram emot de fristående delarna om Walter Gröhn. Kan du berätta lite om ”Pianostämmaren” som kommer ut hösten 2012? Vad kommer vi att känna igen från de andra tre böckerna? Hur många delar har du planerat? Aha, det kommer mera alltså? Ok! Då vet vi det.

Läst 2012

  Tegenfalk, Stefan: Den felande länken ***

Nu har jag läst alla tre delarna i Tegenfalks trilogi och till dig som inte läst vill jag säga, läs alla tre efter varann med minimal paus emellan. Tyvärr lyckades jag inte fullt ut hålla kvar de andra två delarna i minnet, och början på den här delen var riktigt seg. Men sen lossnade det plötsligt och blev riktigt spännande. Det kunde ha fått vara mer filosofi och resonerande kring framtidsforskningen, men jag tycker ändå att den var läsvärd.

Tack Massolit förlag för rec ex.

Läst 2012

  Pehrsson, Agneta: Förnuft och rädsla. Mobbaren i närbild ****

Det här är en verkligt angelägen bok som jag hoppas blir läst av många. Och det är tack vare att Pehrsson hade modet att stanna kvar på sin arbetsplats så länge som hela förloppet kan speglas. Och att hon hade modet att berätta.

Bortsett från beskrivningen av mobbingen så får man inblickar i verksamheter som ger en klarhet över varför mycket fungerar så illa i samhället idag. För själva inställningen är nog spridd både här och var har jag en känsla av.

Jag sträckläste boken, trots att jag i början uppfattade den som närmast ostrukturerad för att inte tala om kommateringen som jag inte alls tycker är ok. Någon borde kanske ha fått redigera lite hårdare.

Men det fråntar inte boken dess innehåll som mycket sakligt berättas. Och det är just i det faktum att allt redovisas med så lite känslor som bokens styrka ligger. Plus i de citat från olika böcker som finns här och var.

Här är en mycket kompetent kvinna som verkligen både vill utveckla och utvecklas och en omogen chef som fortfarande är det där lilla rädda barnet som inte tål att någon har livslust och utvecklingspotential. Har man hört det förut? Lika skrämmande varje gång.

Det enda jag riktigt saknar i Pehrssons bok är strategier för att hantera mobbingen. Hon ger inga direkta råd, men jag känner mig konstigt nog ändå väldigt styrkt när jag läst boken. Och jag har kommit mobbaren en bit närmare. Det här är kunskap som inte får gå förlorad. Något måste göras åt mobbingen på arbetsplatserna (och i skolorna också naturligtvis). Utbilda skyddsombuden nu! Låt en dom träda i laga kraft och ge klara anvisningar. Så många får sina liv förstörda och hamnar i utanförskap, de som inte orkar ta upp kampen som Pehrsson gör. Så mycket energi och kraft som går till spillo. Och inte blir den som mobbar direkt lycklig heller vad jag kan förstå. Det finns bara förlorare.

Tack till Faunförlag för recensionsexemplar

Läst 2012