Senaste inläggen

Av violen - Onsdag 27 maj 20:00

   Cole, Teju: Varje dag är tjuvens dag ***


Jag fullkomligt älskade Coles debutroman Öppen stad. En otrolig debut helt enkelt.

Så jag såg verkligen fram emot denna bok nr två.


Direkt kändes det märkligt, det var som att det här var debuten som nu översattes eftersom Öppen stad blev succe. Detta händer ju väldigt många författare. Att då uppmärksammas debutboken plötsligt och ges ut och tja, den är väl ofta helt ok men inte lika bra som den stora succeboken.


Men ju mer jag läste desto mer imponerad blir jag. Denna tunna bok med sina färglösa, av Cole själv tagna, foton innehåller Nigerias inre liv, dess litteratur, dess kultur, dess historia, dess religion, dess sätt att förhålla sig till sig själva i omvärlden. Inget är djup, så mycket är yta. Mattorna buktar sig av allt som sopats under. Jag blir fascinerad, känner att ett nytt hörn av Afrika (Nigeria) börjar nystas upp inför mina ögon.

Cole menar att Nigeria är avskuret från verkligheten. Tre saker kännetecknar landet, religiösats i världen, lyckligast i världen men bara tre platser från botten att vara mest korrumperat.


Varför, om så religiöst, så lite omsorg om etik och mänskliga rättigheter? Varför, om så lyckligt, sådan livsleda och undertryckt lidande? [...] "Shuffering och Shmiling" handlar om hur det i Nigeria finns ett enormt kulturellt tryck på människor att säga att de är lyckliga även om de inte är det. Olyckliga människor, till exempel sörjande mödrar vid en protestdemonstration, sopas undan. Det är fel att vara olycklig. Men det är inte av nöden att grotta ned sig i detajer, när allt vi behöver är grundtanken i det stora hela. sid 151f.


Det här gillade jag, jag är alltid nyfiken på vad som finns under ytan, varför man handar si eller så, kulturer på olika ställen. Men för att få veta krävs det mod av de som vet, mod att berätta. Varför ligger alla slavar som fördes som djur till västvärlden under tunga mattor och kvider tyst istället för att visas upp i ljuset? Kanske för att om det nämns kan det ske igen? Precis som att inte nämna att man är sjuk, då blir man det! Vidskepelse på hög nivå eller Framgångsteologi?

Jag känner ändå paralleller till tankesätt och kultur på vissa håll här i Sverige... Intressant, intressant!


Läst 2015

Av violen - Måndag 25 maj 11:08

  



Efter att ha läst "De våra" av Lars Andersson, kan jag inte låta bli att säga att den är både listig och stark.


Listig eftersom titelundertexten en kriminalistisk roman är så mycket intressantare än bara deckare. Fick mig nyfiken...


Stark för att det faktiskt är en starkt skriven roman, titeln De våra är så mycket mer än bara orden, men så diskret i texten att den bara ligger och oroar i maggropen. Skenbart lite hoppig hit och dit, aningen grabbig ibland, omgivningen och tiden snart väldokumenterad men lite lånat och lite nytt kommer Andersson långt med. Deckarvinklingen lite småspännande men som vanligt frågar jag mig, är den behövlig.

Nåja, jag rekommenderar den.

Min reflektion här.

Av violen - Måndag 25 maj 10:45

   Andersson, Lars: De våra ****


Varför jag inte läst Lars Andersson tidigare vet jag inte. Och när jag då äntligen gör det så blir det när han har skrivit en deckare!

Jaja, så mycket för att dra ner på deckarläsandet (som jag beslutat mig för).


Men när jag plötsligt (ja det är sant) blev deckarsugen så passade den här väl utmärkt tyckte jag.


Och den var bra, gillar språket, lite nya meningar vilket jag alltid tycker om. Lite väl mycket hämtat från annat jag läst på sista tiden. Dvs andra världskriget. Så deckarbiten var det som fick till lite spänning, men allt det andra fick mig nyfiken på författaren Lars Andersson. Han har ju vunnit en del pris så han dyker väl upp i minegenlitteraturprisutmaning framöver.


Jag brukar inte ge fyra till deckare, men det här är väl ingen deckare egentligen? Utan en historisk bok (tycker jag).

Undertiteln en kriminalistisk roman är ju bara så listig. Den fick mig att läsa.


Rekommenderas den som kan gilla sådana här meningar:

Syrener hade börjat kläcka ut sin rödvioletta knyppelknutar sid 262

och Alla rusade upp mot skyn med sina granverk och lövkronor. sid 262

Och kan stå ut med Styvledade, manligt och brett gestikulerade ekar. sid 262




Läst 2015



Av violen - Söndag 24 maj 14:35



Grattis Lyran och din sjuåriga blogg!


Jag deltar så gärna i din tävling också! Gillar iofs mumin och muggarna av vilka jag har flera redan.


Men bokstöden har jag sneglat på länge...och vill så gärna vinna ett av dem. Vilket?

Sara Lidman såklart!



Av violen - Onsdag 13 maj 14:45

   Delijani, Sahar: Jakarandaträdets barn ****


Vissa böcker har nästan allt, tex den här. Nutidshistoria blandas med familjedrama på ett sällsynt välskrivet och vackert språk, fullt med färger, metaforer av sällsynt slag och personer som låter sig urskiljas boken igenom. Kanske att det där geväret "en masse" som placeras ut i början lite för uppenbart förklarat senare. Fotografier, händelser, förnimmelser utreds till sin spets. Inget är fördolt i denna Delijanis berättelse, som baserar sig på hennes egen uppväxt.


(Det kanske är skillnaden mellan ren fiktion och bekännelsefiktion (?), i den senare vet författaren sanningen och kanske förvränger den enbart för anonymitetens skull, medan det i den förra är en ren och skär berättarfantasi som bara kan leva sitt eget liv, utan darlings att döda. (bara en av mig funderande reflektion)


Vill du läsa något som berör dig på ett vackert språk och med ett hoppfullt slut, här är sommarboken för dig.


Själv hade jag föredragit ett mer realistiskt slut, jag ser nämligen ut över världen av idag och kände inte igen mig riktigt. Men omslaget borde ha förberett mig iofs!


Läst 2015

Av violen - Tisdag 12 maj 17:15

   Levlin, Kurt: Isamone ****


OBS jag lyssnade på den här länken  efter att jag skrivit den här reflektionen. Där avslöjas mer om handlingen än jag ville göra! Lyssna gärna på Kurt Levlins egna ord om boken.


Så bra och Spännande är mitt spontana intryck när jag läst klart Isamone av Levlin. 


Efter två novellsamlingar, en roman, en diktsamling och en realistisk ungdomsbok ger sig Levlin på SF/dystopigenren inom ungdomsboken. Och jag blev positivt överraskad. SF är inte riktigt min grej, det känns liksom overkligt och metalliskt på ett sätt. Men dystopier är en annan sak, det upptäckte jag när jag för första gången i min ungdom läste På stranden av Nevil Shute.


Isamone var, som jag skrev tidigare, så spännande. Och jag blir faktiskt imponerad (vilket inte är så lätt att bli när man som jag läst ett helt liv) av idén som sådan. Det går inte att avslöja den, men jag ryser. På något sätt har Levlin lyckats ta med tidens avhumanisering och visat vart den kan leda. Han har......

Nej, du måste läsa boken för att förstå. Gör det!


Tack för boken Kurt!


Läst 2015


PS. Jag vågar faktiskt rekommendera Isamone till klassläsning. Här kan både etik, moral och teknik diskuteras. Och det märks att Levlin inte är någon krigsvän. Krig är våld, blod och förtvivlan, så är det bara.


Och det här som film, en slags Hungerspelen light, det skulle gå riktigt bra att fånga romanens essens.



Av violen - Tisdag 12 maj 16:00

   Nilsson, Ola: Isidor och Paula ***


Det är inte ofta som jag inte alls begriper en bok. Men det här var en sådan. Kanske för att jag aldrig riktigt har fastnat för den grekiska mytologin. Greppet att överföra en grekisk tragedi till nutid anser jag däremot helt ok. Bara jag förstod, vem varför vad och hur.

De som är mer insatta än jag (läs: kulturskribenterna) hyllar boken, men jag kan inte göra det. Visst, beskrivningen av tunnelbanetåget och dess förare intresserar säkert de som bor i omgivningarna, men känns som en blek kopia av norrlands inland som Nilsson beskrivit förut. Tycker jag.


Känns inte bra att måsta lämna boken med ett frågetecken. Men så blir det. Ibland kan det vara helt ok också.


Läst 2015

Av violen - Fredag 8 maj 13:30

Först nu har jag bläddrat igenom sommarens böcker och det finns nog några jag vill läsa.


Törnkvist: Kanindansen Debutant

Teofilusson: Norrsken över Kloster Pub Debutant

Palmkvist Conny: Jag värmer te med dina brev

Larsson Knut: Aniara Seriealbum

Murakami: Män utan kvinnor Noveller

Griffiths Elly: De öde fälten Deckare

Marklund Liza: Järnblod Deckare

Thorarinsson: Den sjunde sonen Deckare

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Feministisk litteraturkanon

  

HÄR

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

Facebook

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

vilken blomma är jag?

I am a
Canna

What Flower
Are You?

"You stand up for what you believe in, even if it gets in the way of what other people think. You are proud of yourself and your accomplishments and you enjoy letting people know that."

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se