Senaste inläggen

Av violen - Måndag 20 okt 20:15


Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok, Augustpriset 2014



  • Ma, Ida Börjel, Albert Bonniers förlag Som barnet allsmäktigt leker fram sin skapelse alstras en värld i Ida Börjels långdikt Ma. En ABC-bok som både summerar ett förflutet och blickar framåt. Bit för bit, bokstav för bokstav, bjuder Börjel härbärgen åt historiens smärta, åt vårt samlade minne av splittring, gränspasseringar och skuld, åt hemlösa språkfraser. En tröst i bokstäver som omfamnar varandra: det moderliga M och barnet X – den okända storheten. Ett konsekvent projekt på engagemangets lyriska språk.

Jag vet ingenting om varken den här boken eller författaren. Vinner den inte förblir den nog oläst. Och kanske även om den gör det.

 

 

  •    Alkemistens dotter, Carl-Michael Edenborg, Natur & Kultur Alkemistens dotter är en gyllene roman om kärlek och död i skarven mellan ett upplyst 1700-tal och ett romantiskt 1800-tal. Den unga Rebis är utvald att finna De vises sten och lösa alkemins gåta. Målet är att förinta världen. Carl-Michael Edenborg har gett fantasin fria händer och skrivit en väl underbyggd och lustfyllt detaljrik roman doppad i upplivad ockultism. Läsaren tar parti för undergången och håller sina tummar för att romanen ska sluta inte med en snyftning utan med en smäll.

Jag vet ingenting om den här boken, men jag lade märke till författaren såklart, på gruppbilden. Tänkte att han måste vara en av barnboksförfattarna (!) utifrån hur han agerade. Vinner han inte blir han inte läst av mig, upplivad ockultism låter lite väl fantasy för mig.

 

 

  •    Ett så starkt ljus, Lyra Ekström Lindbäck, Modernista Sara lever här och nu i 2010-talets Sverige. Ändå är Ett så starkt ljus en berättelse vars rötter sträcker sig långt ned i den litterära myllan och där Tintomaras skratt ekar mellan fasaderna. Boken blir en kärleksförklaring till en stad där ett suveränt jag smeker fram Stockholm i centralperspektiv. En generationsroman om kärleken och sökandet efter den. Lyra Ekström-Lindbäck skriver med säker penna, stark närvaro och ett språk präglat av snöljus längtan.

Den här boken blir nog läst, vinst eller inte.

 

  •    Liv till varje pris, Kristina Sandberg, Norstedts Vissa livsresor förblir osynliga. Romanen Liv till varje pris är sista delen i en trilogi där varje del utgör ett eget helt. Med sitt epos om hemmafrun Maj visar Kristina Sandberg att inom en örnsköldsviksvånings väggar kan rymmas en hel odyssé. Med distans och empati skildras ett skört och sårigt familjeliv i välfärdsstaten. Noggrant registreras matoset, tvättångorna, havsbrisens farliga sälta. Vi står bredvid Maj i köket med livets stora frågor och vad kan hon hitta på åt dem till middag?

Ah, min favorit och nyss lånad på ett bibliotek nära mig. Har nyss läst del ett och två och gillade verkligen.
Blir väldigt förvånad om del tre visar sig vara oläsbar.



 

  •     De utvalda, Steve Sem-Sandberg, Albert Bonniers förlag I romanen De utvalda konfronterar Steve Sem-Sandberg oss med övergrepp och medlöperi i det förflutna. Här skildras verksamheten under nazisttiden på barnkliniken Spiegelgrund i Wien. På en stabil dokumentär grund bygger han en berättelse om vetenskapens vilja att kuva människan, en mörk impuls som varken börjar eller slutar där. På en smärtsamt vacker och precis prosa lyckas Sem-Sandberg med personlig humanism och återhållen vrede blottlägga ondskans anatomi. Samtidigt ger han läsaren medvetenhet och styrka att göra motstånd.

Jag vill vilja läsa den här boken, men jag vet inte om jag klarar av det. Vinner den, kanske...

 


  •    Beckomberga. Ode till min familj, Sara Stridsberg, Albert Bonniers förlag I romanen om mentalsjukhuset Beckomberga fortsätter Sara Stridsberg sin utforskning av utanförskap och normalitet. Genom att personliga minnen korsbefruktas med historiska skeenden blir texten en fristad för de svaga. Här tydliggörs människolivets yttre murar och inre berg- och dalbana. Romanen är också en berättelse om det goda samhällets tvångsvälde. På magnifikt svävande prosa skildrar Stridsberg människorna på och runt Beckomberga i en sång om förlorade paradis.

Jag har alldeles nyss läst ut Beckomberga. Och hittade 70-talisternas kollektiva brist på trygghet. Det gav mig mer känslor än allt om Beckombergas slutna murar. Ett tidsdokument.








Av violen - Måndag 20 okt 19:15

   Forsström, Tua: En kväll i oktober rodde jag ut på sjön ***


Jag vet, jag läser alldeles för lite poesi. Om jag gjort det skulle jag säkert redan ha läst Forsström, och det hade varit en fördel tror jag. Hon har fått så många priser och utmärkelser, nordiska rådets litteraturpris t.ex Men knappast med den här boken. Den är liten och tunn och vacker. Och jag ville verkligen hitta just de där raderna som jag bara ville citera. De dök aldrig upp! Faktiskt inte. Synd.


Jag vill verkligen veta hur Forsströms storhet tar sig uttryck, men då får jag läsa nånting annat än En kväll i oktober rodde jag ut på sjön, som jag ju dessutom valde utifrån titeln! Men med lite googlande ser jag att är rätt ute. Kanske att längtan tillbaka och försöket att återvända till barndomslandet, det känslosamma, tar över det poetiska verket,och gör det för privat.


Läst 2014

Läsutmaning Läs ett år.

Av violen - Måndag 20 okt 09:30

   Sandberg, Kristina: Sörja för de sina ****


Del två av serien om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik höll måttet! Den var lika bra om inte nästan ännu bättre än del ett, Att föda ett barn. För här finns det mycket mer: behandlingar (lite märkliga för Maj? men effektiva för Tomas), sjukdom, död, giftermål, födelsedagar, begravningar, lägenhetsflytt , konflikter och barn som växer. Var Maj vilsen och chockad i del ett, är hon vilsen och rädd i del två. Så mycket är skräck, bacillskräck efter moderns sjukdom (att hålla rent, överallt och alltid. Rädsla både för sjukdom och kritik), skräck för Tomas stora syskonskara och deras krav på henne (alla dessa kalas och bjudningar och farmor därnere), skräck för att något ska hända med barnen (Anita, var tar du vägen och din oro, var kommer den ifrån? Mig?).


Rädslan för döden. Längtan? Vad längtar man? Maj vill slippa skräcken. Den tickande oron. Kan de lugna veta hur det är att leva med tickande oro? [...] Vad bryr sig Maj om uttryck och ordstäv. De dör och Maj måste leva vidare. sid 282


Jag får lite ont i magen av den här boken. Visst, Maj drogs upp som en ung planta och flyttades till kusten. Men smaken av Jämtlands jord finns alltid i de sköra rötterna. Och den saknas däruppe i gommen hos Maj.


De är hyggliga med henne kan jag tycka, släkten. Och maken är riktigt bra med barnen och henne, för sin tid. Hon får en vacker inramning till sitt vackra yttre. Hon får ansvaret, men ingen makt. Märker hon det? Kanske... 


Läst 2014

Trepåtreutmaning



Av violen - Söndag 19 okt 13:45

   Hannah, Sophie: Monogrammorden***


Jag läste många Agatha Christie i min ungdom, tills jag kom på hennes knep. Sen läste jag inga fler.

Men nu har ju den här boken kommit och jag förstår inte riktigt varför. Att varsamt redigera och trycka upp Christies många böcker hade ju varit bättre? Eller?

Visst, den var väl kul den här boken och jag vet inte om jag i en blindtest skulle ha kunnat skilja den från andra Christieböcker i original. Även Christies vemärmördarenknep var med och historien var igenkännlig om än inte speciellt trovärdig. Omslaget var tjusigt. Och det var intressant att ha läst den.

Men 1: jag gillar inte riktigt att nån annan skriver böcker i stora (volymmässigt) författares namn, känns lite girigt.

2: Och jag gillar heller inte att jag kommit på författarens grepp vad gäller mördaren. Det förtog lusten att läsa en gång och det förtog lusten att läsa nu.

Så många deckare, så lite tid.

Säger jag.


Läst 2014

Av violen - Tisdag 14 okt 23:15


The winner of the 2014 Man Booker Prize for Fiction

 
Richard Flanagan:
The Narrow Road to the Deep North

 

The Narrow Road to the Deep North is a love story unfolding over half a century between a doctor and his uncle’s wife.

Taking its title from one of the most famous books in Japanese literature, written by the great haiku poet Basho, Flanagan’s novel has as its heart one of the most infamous episodes of Japanese history, the construction of the Thailand-Burma Death Railway in World War II.

In the despair of a Japanese POW camp on the Death Railway, surgeon Dorrigo Evans is haunted by his love affair with his uncle’s young wife two years earlier. Struggling to save the men under his command from starvation, from cholera, from beatings, he receives a letter that will change his life forever.


Hämtat här

Av violen - Måndag 6 okt 15:30

  Sandberg, Kristina: Att föda ett barn ****


Så många bokbloggar som tipsat om denna bok. Och jag tänkte i början att boken = titeln, dvs det var fasligt så många bokbloggare som ska föda barn nu för tiden. Jättekul är ju det och den här boken är väl en faktaskrift om just det.


När bok två kommit insåg jag att någonting inte stämde så jag läste baksidestexterna. Tiden gick och nu kommer trean plötsligt. Och en trepåtre utmaning. Jag bestämde mig och läste och blev fascinerad.


Först över ämnet som sådant, att skriva utifrån kökets hemmafrutillvaro där Maj hamnar efter ett ögonblick av passion, eller kanske snarare längtan efter närhet i en främmande stad. Vilket ovanligt grepp, 21 år och med barn i en så rik miljö att inget jobb krävs för att hon ska överleva heller. Mannen tjänar bra och hon blir hemma med barnet, precis som många var då och flera årtionden framöver, (jag känner själv flera hemmafruar, min syster, min svärmor. Däremot var min mamma som småbrukarhustru oavlönat dubbelarbetande).


Sen skriver Strandberg väldigt bra måste jag säga. Alla dessa tankar som drar genom Majs huvud, allt hon tänker och till viss del förstår men inte kan samla ihop och sortera, vad tycker hon, vem är hon? Men vi läsare får veta och med nutidens insikter vet vi hur hon har det. Eller hur?


Och ja, det var en skam att bli med barn, och ja det röktes (så himla mycket? det var ju nästan skildrat som en sysselsättning, en hobby! vilket det kanske var). Och ja, tuberkulosen tog många liv och läkemedel fanns inte. Och ja, en främling kunde bli far till ens barn. Och ja, det fanns renlighetsfobier då också men anledningen bottnade och stavades undvikande av lort och ohyra, såna tankar gick i arv. (Jag är förvånad att Maj inte vädrar sängkläderna dagligen.) Tack och lov är Maj snygg, det överskyler mycket, att hon är klass under sina nya släktingar t.ex


Jag tycker att Maj får brottas med oförtjänt mycket, samtidigt så är hon ganska jobbig. Hur ska det gå för Maj? Jag fortsätter omedelbart läsa bok 2, och köar på bibblan för bok 3. Det tålamod som jag inte äger behöver jag inte bry mig om i det här fallet!


Läst Trepåtre utmaning

Läst 2014



Av violen - Måndag 6 okt 09:45

I fjol trodde jag på Ngũgĩ wa Thiong'o se här


I år hoppas jag fortfarande på Ngũgĩ wa Thiong'o.

Min favorit är dock fortfarande Ismail Kadare.

Men jag tror att antingen Haruki Murakami eller Cormac McCarthy får det!


Fast jag ser gärna någon helt okänd då jag läst alla de här fyra redan.

Alltid kul med någon ny, outforskad!


Två kvinnor i rad tror jag inte på, annars finns det många fler kandidater.

Men så pass fantasi tror jag inte Akademien har...


Av violen - Onsdag 1 okt 15:00

Lästa böcker september 2014


                              
                    

                       

Schulman, Ninni: Svara om du hör mig ***

Flynn, Gillian: Vassa föremål ***

Falkenland, Christine: Spjärna mot udden ***

Kelly, Erin: Grenar av gift ***

Lindgren, Torgny: Klingsor **** (mp3)

McCullers, Carson: Balladen om det sorgsna kaféet ***

Einhorn, Stefan: Konsten att vara snäll ***

Ekström, Åsa: Sayonara, September ***


 

Bäst:  Lindgren, Torgny: Klingsor

Mindre bra: Alla *** var intressant på olika sätt, ingen stack ut som sämre....

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Läser - ska läsa - med mera

Modiano blev tydligen lika förvånad som alla andra över sitt Nobelpris.
Visst kan man tycka att det är ytterligare en vit gubbe med franskt språk, men Akademin lyckades verkligen förvåna och bara det var lite kul. Dessutom verkar han läsvärd, få se om det stämmer.

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Feministisk litteraturkanon

  

HÄR

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

Facebook

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se