Senaste inläggen

Av violen - Måndag 11 nov 16:30

Bonnier, Jonas: Knutby

 

 


Deckare är beämningen på den här boken. Och ja, den är faktiskt spännande även om jag tyckte mig veta det mesta. Men jag måste erkänna att den sexkultur som rådde där i församlingen i Knutby var våldsammare än jag förstått. Och då menar jag våldsam på så sätt att när någon hade begärelse till sin nästas hustru var det bara att bryta mot ett till bud, du ska inte dräpa. Och allt bottnar i sexmissbruket. Ja milda makter vilken sekt.

 

Bonnier har lagt själva församlingslivet och det kristna tilltalet lite utanför. Visst nämns det men fokus ligger på sättet att låta mordtankarna bli en del av en normalitet. Helt otroligt manipulativt men jag köper Bonniers förklaring rakt av.

Hade det varit bara ett manipulationsinnehåll skulle vem som helst kunnat bli dödad. För att det var bäst för den, för att den borde få komma till himlen osv. Men här styr sektledaren, Fossmo, allt. Som det brukar vara.

 

Jag har funderat varför fick Fossmo så hårt straff, och barnflickan, som stod för handlingen, mycket kortare. Den här boken klargjorde svaret för mig.

 

Som alltid när jag påminns om Knutby blir jag väldigt sorgsen och beklämd. Så här ska det helt enkelt inte få gå till i en församling. 

 

 

 

 

 

Av violen - Fredag 8 nov 13:00

Kivelä, Malin: Hjärtat ****

 


I början var den här boken rörig. Och länge visste jag inte om barnet överlevde eller inte. 

 

Men sakta letade sig texten in i mitt hjärta. Osentimentalt och självcentrerat skildras mamman som får sitt tredje barn, fött med hjärtfel. Hennes ensamhet, oro, bortkopplande från allt utom sig själv och i viss mån barnet. Definitivt från de andra barnen och mannen som finns där nånstans, utan att riktigt förstå och helt klart utan att kunna vara stöttande, i alla fall så att hon kan uppleva det så. 

 

Jag kommer på mig med att inte känna medlidande, men faktiskt, jag förstår mer än jag brukar göra när jag läst andra liknande böcker. En förstående kyla finns i mig genom resten av boken. 

Såhär är det, så förvirrad blir verkligheten. Kronologin finns ibland inte, men ändå håller boken ihop. 

 

En ärlig berättelse, utan publikfrieri. 

Av violen - Torsdag 7 nov 14:30

Wolff, Lina: Köttets tid ****

 

Det finns en spoilervarning längre ner där jag förminskat och strukit över texten.

 

 

 

 

 

 

 

Wolffs augustprisbelönade bok De polygotta älskarna, här, gillade jag väl sådär. Jag förstod den inte helt enkelt.

Den här boken är bättre, ja riktigt bra. Och jag inser återigen att Wolffs styrka är språket, hur hon skriver, och kanske inte direkt historien hon skriver. Jag benämner den här boken som en dystopi. En skrämmande och allvarlig dystopi. Och aktuell. 

Den hamnar under samma kategori som Never let me go av Murakami och den mer okända Häst, häst, tiger, tiger av Ahren. Ja min kategori Transplantation i böcker innehåller ännu fler exempel. *

 

Jag har hela tiden en gnagande känsla av olust när jag läser. Och jag tycker att Wolff lyckas skildra just det som händer nu, att det pågår så mycket under ytan, att subkulturer frodas, att ingen behöver stå för det man gjort.

Men säger du, visst fick Mercuro stå för det han gjort? Han dömdes ja, av både massan och showmakarna. Och det visar på manipulationens kraft. Som ökar hela tiden i dagens samhälle. Måtte det komma subkulturer som kämpar emot. 

 

Wolff kommer undan vidare resonemang genom att fly från ställningstagandet som många författare känner sig pressade (?) att nå fram till, sin egen sanning, eller meningen med boken. Vad som verkligen hände vet vi inte efter sista sidan. Men allt kan hända och det händer, kanske inte nu men längre fram.

 

 

 

 * Har du tips på böcker eller annan media som handlar om transplantationer? Maila det gärna till mig. h55n@yahoo.se

 

Av violen - Fredag 1 nov 20:00

Halliday, Lisa: Asymmetri ***

 


En roman i tre delar sägs det om denna debut. Och det stämmer. Men jag måste säga att jag förstår inte varför. Första delen var väldigt bra men jag trodde hela tiden att den skulle kopplas samman med del två. Det gjorde den inte. Och del tre med intervjun, ja jag vet inte.

Det är iofs bra skrivet. Men varför är det som står, skrivet i samma bok?

 

Du som också läst Halliday och förstår att det inte rör sig om tre noveller utan en sammanhållen bok, snälla, berätta för mig hur det hänger ihop.

Av violen - Fredag 1 nov 19:45

Oktober månads läsning

 

Schulman, Ninni: När alla klockor stannat

 Arnér, Sivar: Plånbok borttappad ***

Searle, Nicholas: En man att lita på

Rishöi, Ingvild H: Vinternoveller ****


Engman, Pascal: Råttkungen

Hadley, Tessa: Sent på dagen *****

Lundberg, Andreas: Storm i den pelare som bär ***


Strömquist, Liv: Den rödaste rosen slår ut ***

Fosse, Jon: Hundmanuskripten ***

 

Bäst: Hadley, Tessa: Sent på dagen ***** ( en riktig roman)

Sämst: Engman, Pascal: Råttkungen (Trodde absolut att den skulle vara bättre)

 



 


Av violen - Torsdag 31 okt 20:45

Fosse, Jon: Hundmanuskripten ***

 

En berättelsebok om hundar eller sagor för barn under 18 år? Ja, jag vet inte vad jag ska säga om den här boken av prisade Fosse. Vinner han nångång nobelpriset är det här verkligen en bok som alla kan läsa, och då menar jag alla.

 

Vad han vill med sin beskrivning av de tre olika hundarna vet jag inte riktigt, en längtar efter ett nytt liv (påminner om gossen som sökte lyckan om någon minns den) en längtar efter kärlek, även om den närmar sig ålderns höst, och en vill fortsätta leva ett helt enkelt enkelt liv med sin husse. 

 

Alla längtar de och alla finner i någon mån vad de söker, på sitt hundlika vis. Likheter mellan de tre är att de inte är några unghundar precis. Och att de med så många hundår i bagaget fortfarande kan upptäcka sanningar om livet kanske är bokens syfte, vem vet.

 

Är det här en barnslig bok? Nej, men man kanske måste vara lite barnslig för att uppskatta den. Och det hjälper till om man är en hundmänniska. Själv är jag kattmänniska men gillade den ändå, litegrann i alla fall.

 

 

Av violen - Onsdag 30 okt 22:28

Strömquist, Liv: Den rödaste rosen slår ut ***

 

Först så gillar jag som vanligt bildernas variation, från grovhet till små, små skrivstilsmeningar.

Sen gillar jag det övergripande tilltalet om kärleken. Sen gillar jag att den liksom aldrig tar slut. För till sist minns jag väldigt lite och ångrar att jag inte markerade med mina gröna postitlappar i alla fall. För vad trodde jag, att det var Modesty Blaise/Fantomen/Seriemagasinet jag skulle läsa igenom bara för skojs skull? Som i ungdomens dar.

 

Min slutsats blir ändå att Strömquist lyckas ganska bra med att skildra detta skräckinjagade ämne: kärlek. Men jag blev lite yr av all variation. Kanske är jag ingen serieläsare trots allt. Eller så måste jag använda mina markeringslappar, alltid.

 

Av violen - Fredag 18 okt 14:15

Lundberg, Andreas: Storm i den pelare som bär ***

 

En väldigt intressant bok som trots det lämnade mig aningen oberörd. Jag undrade hela tiden varför jag bara kände förståelse men ingen direkt sympati.

För det här är ju verkligen en stark berättelse, nedskriven i sjukdomens intensiva skede, utan censur. Enligt författaren minns han inte vad han skrivit, och det kan förklara en del. Lundberg är helt klart en intellektuell person, och hans stoff är hans tankar, just då. Och de är inte vackra, de är inte vädjande, de bara väller upp. Vem vill och vågar läsa detta? Vem vill veta sanningen. Dock är det sjukdomens sanning och ingenting annat. Men smärtan är densamma.

 

Min skalle är en urkrattad ugn. Aska och jord hårt packad i ögonhålorna, runt käkbenet och i näshålet. Du står i porten som en stjärnförmörkelse, mörker i mörker. Det knakar och knarrar här nere i jorden, som på ett skepp. Hur länge har jag varit död?


 

Huden rullades av, skallen bröts upp, så att smärtan inte skulle ha någon gräns. Chockens vidgade sönerfall, elden som vitnar utanför fönstret. sid 79

 

Går det att utläsa en gudstro, som här krackelerar? Det känns ibland så.

( Kanske att kristendomen inte vill förstå att i ett rasande sjukdomsförlopp hjälper inte böner. Därav det förakt som under lång tid vidhäftat, och gör så än, de av ångest drabbade. Jag ryser när jag tänker på de ord om självspillningars plats på kyrkogården som än idag kan höras. De, som borde få de mjukaste täckena nedlagda i kistan och placeras så nära Gud som möjligt. Riktigt nära.)

 

 

Efterordet gjorde mig glad, för författarens skull.

 

Nästa bok av Lundgren kommer nu, Ofarbar tystnad. Den handlar om tiden efter utskrivningen. Jag vill läsa.

 

 

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se