Senaste inläggen

Av violen - Tisdag 11 juli 16:15

  Ferrante, Elena: Det förlorade barnet ****


Nu närmar sig bokens slut för Lila och Elina. Och även för oss som följt med i detta stora verk, denna blivande klassiker.


I den här delen träder bröderna Solaro fram och allt de representerar. När Elina återvänder till kvarteret konfronteras hon åter intensivt med Lila. Denna Lila som dominerat Elina genom alla år, som kanske har styrt henne för sina egna syften?


[...] Du är rädd för lagen och bröderna Solara är rädda för din bok."

"Jag är rädd för att de ska förstöra allt för mig, med alla pengar de har"

"Men det är just pengarna du ska ta ifrån dem. Skriv! Ju mer du skriver om all deras skit desto sämre går affärerna för dem."

Jag blev ledsen. Var det så Lila tänkte? Var det hennes plan? Först i det ögonblicket insåg jag att hon trodde att jag fått den kraft vi som barn hade trott att författaren till Unga Kvinnor besatt. Var det därför hon till varje pris hade velat att jag skulle komma tillbaka till kvarteret? Jag drog mig tillbaka utan att säga något. s 294

 

Lila kämpar mot det som styr allt i denna del av världen, här i skepnad av bröderna Solara. Elina kämpar också en kamp, för rätt till utbildning och självbestämmande. Och den feministiska kampen i viss mån. 


Vem av dem gör det mest rätta valet?


Eftersom slutet är början i den här serien visste vi hela tiden att Lila försvunnit och att Rino ringde Elina. Under den här tiden har jag verkligen lärt känna dessa människor som jag citerat ibland i mina reflektioner. Jag vet mycket om Elina och en del om Lila. Varför tänker jag så? Jo, Elina är bokens jag, men hur ska vi vara säkra på det? Kanske är hon även Lila.


Jag missade lite i första boken vilken betydelse scenen med dockorna hade. För visst är det bokens nyckelscen? 


Om inte det betonats att den här boken är den sista skulle jag ha sett en cliff hanger på slutet. Nu ser jag fram emot den avhandling som någon kommer att skriva om Ferrante. Någon som passionerat fångar in alla undertexter.



 

Min fantastiska väninna

Hennes nya namn

Den som stannar, den som går

Det förlorade barnet

 

Av violen - Lördag 1 juli 22:15


Lästa böcker juni 2017


             


        


          

       

        
 
         

        

        

 

Hamberg, Maria: Till min allra bästa vän ****

Hedström Ingrid: Gick obemärkt förbi **** 
Lange, Katarina & Henrik: Ibsen på en timme ****

 Holmström Degerman, Anna: Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs ***

 Mattisson & Hoff: Feminismens ABC ***

 Tremblay, Lise: Huset på S:t Pauls väg ***

Gappah, Petina: Memorys bok ****

Juul, Pia: I väg, på plats. ***

Roos, Anna: Spel

Cross, Mason: Ett långt spår av blod

Strout, Elisabeth: Mitt namn är Lucy Barton ****



Bäst: Mattisson & Hoff: Feminismens ABC ( en bok full med fakta om kvinnor, detta  behöver läsas av alla)

Mindre bra: Juul, Pia: I väg, på plats. *** De här novellerna var inte alls i min smak, tyvärr.

Av violen - Lördag 24 juni 20:00

  Gappah, Petina: Memorys bok ****


Gappahs Sorgesång för Easterly här var hennes debut. En novellsamling  som jag inte kommer ihåg och ser att jag tyckte var lite övervärderad. 

Memorys bok är mer läsvärd så till vida att den är intressant ändå in i slutet. Utan åthävor förmedlar Gappah Rhodesias omvanding till Zimbabwe. Intressant. 

Historien är flera olika, men med Memory som springpunkt i alla. Det jag imponerades av var att Gappah lyckades förmedla så mycket med korta infallsvinklar. Ofta svävar ett så omfattande skeende ut i ömsom händelser som känns otydliga pga av att de är nedkortade, ömsom längre berättelser av upprepande innehåll. Men här känns liksom allting lika relevant och lika genomtänkt. Jag gillade verkligen både stilen och berättargädjen som Gappah förmedlar. 


Om boken känns trög i början, ge inte upp, det kommer mera så att säga. Helt klart läsvärd.


Läst 2017

Av violen - Fredag 16 juni 19:45

 Tremblay, Lise: Huset på S:t Pauls väg ***

 

 

Hägern, Trembleys förra bok med noveller, var riktigt bra. Den här, Huset på S:t Pauls väg, var också bra. Välskriven man ack så dyster. Så är den också självbiografisk och skildrar ett liv i en misär bestående av psykisk ohälsa.


Nu dör fadern och modern börjar försvinna in i demensens töcken. Men huvudpersonen minns och berättar sin historia.

Det är inte på något sätt sentimentalt, men orden och meningen med dem är skrivna med en djup, om än osynlig smärta. 

Att skriva som terapi kanske. I vart fall känner jag att eftersom det här inte är litteratur, fiktion, utan något mitt emellan det personliga och det privata så innebär det konstigt nog att jag inte blir direkt berörd.


Läst 2017

Av violen - Fredag 16 juni 16:30

  Mattisson & Hoff: Feminismens ABC ***

 


Jag har alltid tyckt om omslaget till den här boken, och velat läsa den. Men jag kan tycka att titeln är lite missvisande och dessutom är jag inte så förtjust i just ABC konceptet. Jag har en känsla av att, även om alla som är med är värda att vara det, så kan det finnas de som glöms bort.


Men hur det än är med det så är boken lättläst, vacker och intressant. Jag påminns hela tiden om de som gått före och verkligen kämpat för kvinnors (vår) rätt. Det är stolta kvinnor som mästerligt avbildas. Ovanligt men mycket positivt. 


Det här är verkligen en inspirationsbok för alla åldrar. 


Läst 2017

Av violen - Torsdag 15 juni 21:45

   Holmström Degerman, Anna: Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs ***

 


Jag läser väldigt sällan feelgood. Men nu har jag gjort det, och det för att jag blev nyfiken på titeln (Proust är ju Proust), det norrländska (mer norrland i litteraturen) och ett positivt mottagande bland skribenter.


Och ja, jag läste ut boken och gillade den väl pga precis det jag blev nyfiken på. Kändes lite som skriven enligt regelboken och för, om den blir succe, fortsättning och/eller TV serie med vacker man, kvinna och hund(ar). Jag säger inget om det, norrland får gärna synas mer överallt.


Läst 2017

Av violen - Onsdag 14 juni 22:45

Här finns snabbinformation om böckerna


Här finns intervjuer med de sex



Och vinnaren är David Grossman med 

A Horse Walks Into A Bar

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kultursidor

Länkar

Kategorier

Länksamling/Förlag

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se