Inlägg publicerade under kategorin Läsutmaning Nordisk litteratur
Heinesen, Jens Pauli: Vrakgods ***
Heinesen från Färöarna skulle jag nog aldrig ha läst om det inte varit nordisk utmaning. Vrakgods var först inget vidare, påminde om en del av de gamla böckerna utan omslag som jag på måfå plockade ur bokskåpet därhemma (det står faktiskt nu i mitt hem), skriften svart och innehållet föga minnesvärt.
Men efter ett tag började jag gilla Heinesens stil, långa meningar har ju aldrig varit något problem för mig och att skriva halva boken om att hitta en tunna och den andra om att hitta en val utan att det blir ointressant, det är väl en slags bedrift.
Jag har även läst några noveller ur Vågorna rullar mot stranden : noveller och berättelser. Även den av Heinesen. De var också riktigt bra. Men många detaljer påminde om Vrakgods så jag läste inte alla.
Färöarna, dessa öar har alltid vara många små blanka prickar på kartan. Nu plötsligt tog de form och efter ett tag kändes ortsnamen och önamnen inte så främmande längre. Jag gillar ju att upptäcka nya länder och författare så det här var intressant!
Läst 2012
Danmark är sista land i Nordisk utmaning hos Västmanländskan och jag
tänkte först läsa poesisamlingen Det av Christensen, men ändrade mig och
läste Lykke av Vita Andersen här. Mycket stark novell. Gör som jag, köp Noveller
för världens barn, ge därmed en gåva och läs åtminstone Lykke av Vita Andersen.
Men det finns många fler läsvärda noveller också, att läsa eller lyssna på.
Andersen, Vita: Lykke **** (novell)
På några få sidor lyckas Andersen fånga galenskapen, undergivenheten, rädslan för utanförskapet (som hon redan befinner sig i) hos en ung kvinna på gränsen till sammanbrott. Helt kort kommer en sund tanke, håller jag på att bli galen? men sen är den borta igen. För vad ska hon göra om hon tror på den?
Det kusliga är att vi alla nog kan känna igen oss i vissa delar av Lykkes personlighet, men här finns allt samlat i en enda människa. Här frodas en depression (eller psykisk sjukdom) vars näring består i ensamheten som är total sen hon blivit sviken av sin vännina. Det skrämmande är att hon fungerar på sitt arbete och att ingen tillåts se.
Det drar en kyla genom novellen, en kyla som strålar ut från många människor och som bara skulle behöva lite mänsklig värme för att bli hanterbar.
Hjälp Lykke, någon!
Läst 2012
Facit till Nordiska utmaningen
November: Finland Kari Hotakainen, Finland, Löpgravsvägen
December: Island Jón Kalman Stefánsson - Änglarnas sorg
Januari: Färöarna Jens Pauli Heinesen: Vrakgods
Februari: Danmark Adler-Olson: Kvinnan i rummet (deckare)
Mars: Norge Beate Grimsrud: En dåre fri
April: Åland Lundberg, Ulla Lena, Kungens Anna
Maj: Finland Märta Tikkanen - Män kan inte våldtas
Juni: Island Norðdahl, Eiríkur Örn - Gift för nybörjare
Juli: Grönland Beck, Inga maj: Qivittoq
Augusti: Norge Märtha Louise: Varför prinsar och prinsessor inte har krona på huvudet (barn)
September: Danmark Andersen, Vita: Lykke (novell)
Topptre är
Jón Kalman Stefánsson - Änglarnas sorg / Andersen, Vita: Lykke
Men nu är Den Nordiska utmaningen slut och det här har jag alltså läst November: Finland Kari Hotakainen, Finland, Löpgravsvägen Maj: Finland Märta Tikkanen - Män kan inte våldtas Topptre är Jón Kalman Stefánsson - Änglarnas sorg |
Märtha Louise: Varför prinsar och prinsessor inte har krona på huvudet ***
Jag tänkte läsa en barnbok i min nordiska utmaning och sökte på Norge. Hittade den här boken och läste den. Lite sann historia, som inte ens jag visste om faktiskt, och så en påhittad, lite krystad historia om Märtha Louises farfar och farfarsfar. Norge är ju rojalistiskt så det kan nog passa att läsa den i alla fall en gång för barnen, om inte annat kring sjuttonde maj.
Det roligaste var porträttlikheten hos gamle kung Håkon.
Och den här boken innehöll verkligen en hel del Norge, även en karta av landet faktiskt.
Läst 2012
Beck, Inga Maj: Qivittoq ****
En grönländsk flicka flyttar till Danmark. Grönland finns alltid kvar hos henne, vilket titeln också antyder. Romanen har självbiografiska drag och Beck känner sig kanske som en Qivittoq, en person som flyr samhället och beger sig upp på fjället pga skam eller skuld eller främlingsskap. En helt uttömande beskrivning av denna mytologiska gestalt är svår att finna. Men här hittade jag mer om ordet. (se även längre ner i inlägget)
För boken visar sig vara en historia om en flicka som växer upp i rädsla, utsatthet, övergivenhet, utnyttjande och otrygga familjeförhållanden. Fragmentarisk, ja. Tidsmässigt oordnad, ja. Många böcker är ju skrivna på det här sättet, t.ex en som jag nyss läst av Johanna Ekström, här Där fanns det passager som inte gick att förstå.
Men den här var sällsynt välfomulerad, jag hängde hela tiden med i vad som hände flickan som sveks av sina närmaste och till slut lämnades med ett obegripligt ansvar, endast 18 år gammal. Det beskrivs i slutet av boken och känns som en bok i boken. Minnet av handen på dörrhandtaget finns för alltid kvar hos Beck, och får nu beskrivas. Liksom hennes egen sjukdom nämns i en enda mening och sen inte mer.
Det grönländska finns här och var i boken i form av berättelser och antaganden."Kan de döda omvandlas till andra varelser och återta sin ursprungliga skepnad om någon sörjer tillräckligt?" sid 67. Även den grönländska myten att när någon dör föds ett barn som tar över den dödes själ. (hittar tyvärr inte stycket nu).
Jag vill läsa mer av Beck, en för mig helt okänd författare. Tack vare den nordiska utmaningen har jag läst henne, det tackar jag för.
Läst 2012
-------------------------------------
citat hämtat här
Att gå till fjälls kani den gamla grönländska traditionen också ha en tragisk och mytisk sida. Den som kommit på kant med sina medmänniskor på grund av någon förseelse kunde bli "nedsjungen" i en sångkamp och kunde förlora ansiktet så kapitalt att han gick till fjälls för att aldrig återvända. Han blev en "qivittoq". I folktron dog han inte men blev en övermänsklig varelse som kunde komma ner till bygden för att hämnas.
En medresenär på flyget från Kangerlussuaq (Söndre Strömfjord) berättade att det gamla ordet qivittoq har sin rot i ett verb som betyder "att vända sig bort från människor". Det finns nog en del "qivittut" (plural) i alla samhällen. Medmänniskor som inte orkar leva med ansiktet mot omvärlden p g a utanförskapskänslor. En känsla som vi kanske litet till mans har prövat på. Frågan är om vi kan locka qivittoq tillbaka till gemenskapen eller om vi skapar myter kring den som avviker? Intressant frågedställning (min anm)
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Norðdahl, Eiríkur Örn: Gift för nybörjare ***
OBS! Kan innehålla spoiler om jag fattat boken rätt!
Jag blev inte klok på den här boken. Visst, den gick bra att läsa, jag menar språket var det väl inget fel på. Men innehållet! Konstigt! Och en hel massa kursiverat om en massa folk döda av gift på nåt skepp nånstans nångång. Förstod inte vitsen.
Jaja. Men sen på slutet, se sid 149, är det bara jag som drar den här slutsatsen att allt handlar om skuld och otillåten kärlek...Och att giftet bara är den malörtsbägare som Halldor måste inta och att Disa omedvetet ger honom det?
Och då faller allt på plats.
Men jag kan ha fattat helt fel också.
Läst 2012
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se