Hedman, Annalena: Recept för en flygtur ***

Abbe och hennes gäng är tillbaka och har blivit lite äldre. Smart för det är säkert samma barn som vill fortsätta läsa om henne. Den här boken var också bra, speglade ett barns upptäckt av musiken på ett bra sätt.

Jag efterlyste ett slut på mobbingen och Hedman gör ett försök. Det blev lite overkligt det hela, men som sagt, kommer det en fortsättning kanske det utvecklas mer. Intressant försök i alla fall.

Det jag gillar bäst är ändå den här kopplingen till stororden, samlandet av ord och tankar om vad ord betyder. Det skulle helt klart kunna utvecklas i klassrummet!

Läst 2012

Övriga böcker av Annalena Hedmansom jag läst

Min första världsensation här

Den skräckslagne stekelsamlaren här

   Hedman, Annalena: Den skräckslagne stekelsamlaren ***

Precis som Hedmans förra barnbok, Min första världssensation var den här boken kul. Korta kapitel som inbjuder till högläsning och en riktigt rolig historia. Den här bjöd på lite mer spänning än den förra och det finns en del att fortsätta skriva om. Det mobbande gänget t.ex skulle jag gärna vilja fick på moppo i nån bok framöver.

Jag förstår att skolpoolen köpt in de här böckerna, det måste ju bara vara jättekul att läsa dem hela klassen! Och jag gillar stor-orden, jag tror att en antal barn blir inspirerade att samla på lite svårare ord efter att ha läst om Abbes guldbok!

Det måste  bara komma mera om Abbe, Antón och Nadja.........please!

   Hedman, Anna Lena: Min första världssensation ***

Det här var en riktigt rolig barnbok.

Boken är lite trög i början men sen tycker jag att den blev riktigt kul. Korta kapitel uppmuntrar till både högläsning och egen läsning.

Igenkänningsfaktorn är hög för barn från västerbotten eller norrland överhuvudtaget, även för skilsmässobarn och adopterade. Ja, att huvudpersonen är adopterad syns på omslaget men nämns enbart med en mening inne i boken. Det gillade jag eftersom det visar på att: visst jag är adopterad men so what! Jag är som vilken som helst ändå. Till det yttre kan det synas men jag har bott här sen jag var tre månader och är svensk/västerbottning/umebo i första hand. Det blev inget extra omkring det.

Eftersom omslagsbilden ger en hint om att det är en adopterad flicka så sökte jag efter det sambandet i boken. Nu måste jag säga att jag inte heller upptäckte någon könsdefinition, jag tänkte faktiskt inte på om det var en pojke eller en flicka. Men det står på baksidan iofs.

Hänvisningen till stor-orden (Torgny Lindgren) var en intressant grej om än kanske lite för avancerad för åldersgruppen. (Fast Abbe har ju bibliotekspåbrå iofs). Men när de senare i livet stiftar bekantskap med Lindgren kanske de minns den här boken.....

Det var länge länge sen jag läste en barnbok men nu ska det bli fler. Den skräckslagne stekelsamlaren av samma författare står på tur.