Inlägg publicerade under kategorin Duras, Marguerite

Av violen - 28 oktober 2015 17:15

   Duras, Marguerite: Emily L. ****


En lite märklig bok som, om den inte innehållit ett parti om den skapande kvinnan, kunde ha lämnat mig oförstående och oberörd. Nu blev jag vansinnigt arg istället. Jag menar, Emily skriver dikter. Femton stycken. Man ett, eller två hur man nu ser det, hennes man, läser dikterna. Förstår dem inte och slungas därför in i ett våldsamt lidande.

Mannens förtvivlan får honom att söka upp man ett, eller två hur man nu ser det, hennes far, som Emily var tvungen bryta med, så även modern, när hon följde man två (för enkelhetens skull, hennes man). Han söker nu upp man ett (för enkelhetens skull, hennes far), som man två inte brutit med. Ja, så ber då man ett man två att kopiera dikterna vilket man två gör utan att tala om det för Emily (?). Och så publiceras en av dikterna i en facktidsskrift.


Hon hade gjort vaga försök att förstå hur denna publicering hade varit möjlig.[...] aldrig att någon misstanke kunde falla på hennes man ett, fadern, eller man två, hennes man. Och sedan hade hon, egendomligt nog, inte försökt ta reda på det längre. Hon hade böjt sig inför det outgrundliga i omständigheterna. .[...] Så enkelt det låter och de konsekvenser det får, trots att hon försöker intala sig det ena och det andra.

Vid den tidpunkten - hon hade skrivit nitton dikter, hösten hade gått - hade hon slutat skriva. .[...] Såklart hon hade, dikterna spred sig ju själv utan hennes kontroll. Och sedan hade de gått igenom en förfärlig period. .[...] Vilket föranleder att hon vill dö, att hon skriker, att hon gråter, länge. Men återfår förnuftet, nästan.

Men, så skriver hon en till dikt,  i hemlighet. Av en slump upptäcker man två det, det var alltså inte slut med ungdomsnyckerna! Vad händer? Dikten kan inte få finnas, Emily letar, finner den inte.

Lyckan hade blivit avvisad. Skrivandet, bannlyst. sid 58ff


Resten av livet är bara frågan om att överleva, offra sig för man två som är som män kan vara om de är såna.


Den här boken vann på att ligga till sig ett tag, Sara Stridsbergs förord vinner på att läsas gång på gång. Någonstans vet väl kvinnor som läser att kvinnor som skriver offrar sig för oss, medsystrarna. Manipuleringen pågår hela tiden, talet om galenskap, om rätten att bestämma vad och hur kvinnor ska skriva, sörja, leva. Nonchalans, avundsjuka, missunnsamhet, empatilöshet, ovilja att tänka på att andra människor (kvinnor) tänker annorlunda. Ja, jag blir arg.


En lysande, svår bok och ett mästerligt förord.


Läst 2015.

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se