Persson, Leif G W:En annan tid, ett annat liv *** Jag gillade Perssons förra bok, Mellan sommarens längtan och vinterns köld, men den här var snäppet bättre. Kanske för att den här gick att förstå allting i. Ja det var ett tag mitt på där det var ett väldigt tjat om Stasi hit och dit, men efter det gick det bättre igen. Och den är ju onekligen lustigt skriven, man behöver inte sväva i ovisshet om vad personerna egentligen känner och tycker, det är då säkert! Och lite nutidshistoria är väl aldrig fel det heller.......

Läst 2004

Persson, Leif G W: Linda som i Lindamordet*** Mellan sommarens längtan och vinterns köld förstod jag inte alls, En annan tid ett annat liv var väldigt bra och den här ligger däremellan. Dvs den gick bra att förstå men den hade inte där det lilla extra som En annan.... hade. Dessutom får det sexistiska och lata äcklet Bäckström alldeles för mycket plats. I förra boken var han kul men i den här var han inte ens det. Men ok, den var rolig att läsa och trots sin tjocklek inbjöd den till sträckläsning och det är gör en bok helt ok.......

Läst 2005

Persson Leif GW: Mellan sommarens längtan och vinterns köld ****Det faktum att jag läste ut den här tegelstenen utan att förtröttas under julens sista skälvande dagar ger den fjärde stjärnan. För annars var den lite väl förvirrande för mig. Många personer, som man förväntas känna igen från verkliga livet (?), och några som säkert endast författaren känner igen. Skriven på ett tilltalande sätt dock, ironin dryper och allas dolska tankar blir uppenbara, för läsaren enbart, men ändå. Men alla dessa män som förlöser sig själv och kvinnor som låter sig charmas för att sen i princip våldtas (och gilla det!), det måste vara enbart för att hålla de kvinnliga läsarna borta......Eller så gör det sig bra på film, för filmad kommer boken förstås att bli i en eller annan form.

Läst 2003

Person, Leif G W: Den som dödar draken ** En lite tveksam trea blev det här. (se för övrigt slutet längre ner) Boken var tjock och lättläst men så full av fördomar att man undrar ju om det verkligen är möjligt att hitta på allt detta?? Eller tänker författaren så??? jag undrar....eller vad sägs om dessa rader: Kriminalinspektör Tomas Singh, som var adoptivbarn från Malaysia, och hans kollega kriminalassistenten Gustav Hallberg, trots namnet adoptivbarn från Sydafrika, hade kastat sig i bilen osv osv. För att få med färgade måste man ta till adopterade tydligen, finns kanske inte så många invandrare bland polisen eller? så det är flera adopterade som figurerar. Det mest konstiga är att Tomas heter Singh, han är alltså adopterad till en familj med efternamnet Singh, i Sverige (?)kanske möjligt iofs......men ännu märkligare är att Gustav med efternamnet Hallberg anses ha ett efternamn att ifrågasätta, eftersom det är så svenskt!!! Hallå! svenska familjer som adopterar barn, tar upp dem som sitt eget (vilket att adoptera betyder) och då får det naturligtvis familjens efternamn och jämställs med biologiska barn i allt. Men det vet tydligen inte Leif G W. Svagt! Så alla dessa fördomar sänkte boken en hel del. Sen har jag aldrig gillat Bäckström och alltid hoppats slippa honom och så var det han hela boken.....Nä nu när jag tänker efter blir det en tvåa ändå.........

Person, Leif G W: Faller fritt som i en dröm ***(*) Så otroligt många ord det är i den här boken och även i de andra i trilogin. Nu hängde jag i alla fall med ordentligt vilket jag inte gjorde i förra boken. Palmemordet har ju alla en relation till i alla fall. Trots att man hört allt förut lyckades det bli spännande. Det som inte var med var den blå passat som jag minns figurerade i utredningen. Vid tillfället ägde jag en passat själv och jag minns att det fanns jobbarkompisar som tittade ilsket på mig för den sakens skull. Då insåg jag vad massuggesion är för nånting. Som tur var så var min passat röd så misstänkt blev jag aldrig haha! Nåväl, Leif G W verkar ju vara en sympatisk person så Bäckström lär ju inte vara hans alter ego i alla fall, tack och lov. Det dröjde ett tag innan han dök upp i boken och jag hyste ett (fåfängt visade det sig) hopp om att han aldrig skulle göra det. Men så väl var det ju inte. Dessutom gillar jag de lite kryptiska titlarna som Person hänger sig åt.
Det enda jag inte riktigt gillar är upprepningen att Johansson kan se runt hörn. Ok att man får veta det en gång men hela tiden........Fast iofs det har ju lust att bli såna upprepningar i verkliga livet också så ok......

Persson Leif GW: Mellan sommarens längtan och vinterns köld **** Det faktum att jag läste ut den här tegelstenen utan att förtröttas under julens sista skälvande dagar ger den fjärde stjärnan. För annars var den lite väl förvirrande för mig. Många personer, som man förväntas känna igen från verkliga livet (?), och några som säkert endast författaren känner igen. Skriven på ett tilltalande sätt dock, ironin dryper och allas dolska tankar blir uppenbara, för läsaren enbart, men ändå. Men alla dessa män som förlöser sig själv och kvinnor som låter sig charmas för att sen i princip våldtas (och gilla det!), det måste vara enbart för att hålla de kvinnliga läsarna borta......Eller så gör det sig bra på film, för filmad kommer boken förstås att bli i en eller annan form.   Läst 2003

   Persson, Leif G W: Kan man dö två gånger? ***

Jaag hade läst lite sådär om den här senaste boken av Leif G W. Så jag började läsa lite lojt, men upptäckte efter ca fem sidor att jag var fast. Det blev spännande och det höll i sig till bokens slut. Jag gillade ju Bombmakaren och hans kvinna, och den var faktiskt snäppet bättre, men den här var alltså också helt ok.

Jag gillar svepet mellan barndom bland scouterna, markören tsunamin som alla kan referera till i tid, och girigheten som så ofta leder till brott. Och ön som alltid är en fascinerande plats. 

Lite väl mycket upprepningar.. Ibland tänkte jag, men det här har jag ju redan läst? Vilket säkert var helt sant, kändes det som.

Det mest besynnerliga var ändå att Bäckström plötsligt började bli humaniserad. Intressant iofs, men kändes lite väl mycket personlighetsförändring för att jag riktigt ska kunna tro på det. Dessutom antyds mycket passande en svår barndom. Nåja allt reder väl upp sig i nästa bok. 

Läst 2016

   Persson, Leif GW: Bombmakaren och hans kvinna ***

En riktigt intressant bok om ett brott som skulle kunna hända. Och hur det skulle kunna hända och varför.

Det där säger såklart inte ett skvatt, men jag tror att du får ut mest om du inte vet så mycket innan.

Det här med kvinnorna var dock både fascinerande och oroväckande. Och vad vill Person säga egentligen? Med titeln menar jag. Är den inte avslöjande och visar att inför terrorism finns inte man eller kvinna, alla är helt enkelt människor, ett i fanatismen. Något man kanske bör veta för att förstå terrorns avhumanisering.

Läst 2015