Alla inlägg under oktober 2013

Av violen - 30 oktober 2013 16:45

Repris:


Beyala, Calixthe: Ännu talar träden****

 

Väldigt länge sen jag läste nånting liknande måste jag säga. I början tänkte jag att vem är hon som skrivit det här????

Men efter ett tag blev jag fascinerad, här är en bok om afrika som inte är tillrättalagd på nåt sätt. Maken till vansinnigheter. Det är som att möta skrockfullhet parat med narkotikarus och våldsamma mardrömmar. Och fördomar om katter och oskulder. Och om bäbisar som faktiskt figurerar i berättelser om botande av aids än idag.

Nånstans finns här allt det som vår civilisation har rationaliserat bort och trist att säga det men det är dunkla krafter som stannar kvar på sidorna.
Magisk realism är inte min grej men här lever ju folk den magiska realismen. Men det är bara de svarta som ser det, den vite mannen förstår ingenting eftersom allt är dolt för honom.
Gröna andar är de mest frekventa inslagen och eftersom boken är indelad i olika "kapitel" borde nog varje sådant analyseras för sig för att göra boken riktig rättvisa.
Tionde aftonen skildrar till exempel en strid mellan hövdingen och en ond ande, en mamiwaterkvinna. Man skulle kunna ta ett utdrag från den delen och filma den och göra en skräckfilm av alltihop!
Jag gick ut på gårdsplanen. En grupp möss dansade svans i svans. Andar lekte kurragömma bland träden och omgav tillvaron med ljusgloria. Somliga förvandlade sig till jättelika bananträd som böljade i vinden, så brast de ut i skratt och försvann. Andra lät sina ansikten framträda i själva barken, så skrattade de och löstes upp. En av dem med ansiktet omgivet av oleander gjorde tecken åt mig att följa efter. Jag sjasade bort den med handen. "Vi är inte från samma värld!" skrek jag. Den sträckte på sig, snuddade vid himlen och spottade ett eldregn. "Du är inte snäll mot mig, din elaking!" Sedan försvann den gnällande. Jag tvingade upp min ande till en punkt där den kunde överblicka den välbekanta omgivningen. sid 146.

 

Det är verkligen en komplex bok, utan försköningar. N-ordet används som den naturligaste sak i världen och på sitt rätta sätt dessutom, vilket inom parantes sagt verkligen visar på varför det inte bör användas enligt mig, inte enligt författaren själv se länken ovan. (Men i den här boken känns det helt ok för hela boken är ett steg bort från all försköning). Kvinnor våldtas och misshandlas, månggifte är naturligt, andar och trollkarlar och hallucinationer verkar fritt, kolonlialiseringen och krigen får en stor roll i folkens liv. Och Eden, huvudpersonen slår tillbaka men uppnår egentligen ingenting med det. En kort stund får hon uppleva kärlek, så kort att det nämns enbart i några meningar. Hennes liv är en förvirring och en plåga och en strid. Hon är inte vacker och därmed dömd. Låter lite modernt västerländskt på nåt sätt......Och förklaras också av att författaren är feminist, länken ovan igen.

 

En märkligt bok. Som naturligtvis inte är helt sann utan en blandning av skrönor och fabler och myter. Men ändå.......

Väldigt lite är positivt i den här boken. Även om det på bokens sista sida står att det var en förtrollad tid då gudarna talade till människorna osv. Så skildras inget av det här.

Och bokens sista mening är:

 Om nu inte detta glansfulla förflutna på den svarta kontinenten bara var ett dåligt skämt. sid 352


Beyala har verkligen skildrat Kameruns "mörka hjärta". Men det känns som det var mörkt redan innan den vite mannen kom.....mycket ovanligt måste jag säga. Så svart så mörkt så dystert och ändå så levande, hjärtslagen känns i den här texten. Kanske man kan skymta färgen på afrikas själ i den här boken? Och kanske att det förflutna inte var så glansfullt ändå? Särskilt inte för kvinnorna......Beyala är modig och när jag nu läst länken ovan inser jag att jag tänker rätt, hon är utsatt för kritik.


Vill du verkligen få en läsupplevelse och något att fundera på ska du läsa den här boken. Jag glömmer den inte. 

 

 

Läst 2010

Repris 2013


Av violen - 29 oktober 2013 22:30

  Yazbek, Samar: En mörk strimma av ljus ***


 

Två kvinnor, makt och underkastelse, hat och kärlek, det är den här bokens innehåll. Parallellt löper två världar med övergrepp och lesbisk kärlek och plötsligt en mörk strimma av ljus som vill ödelägga allt, allt.

Andra böcker av Yazbek skildrar kanske Syrien ur ett annat, mer våldsamt, perspektiv, men här finns kvinnornas liv, beskrivna med sina känslor; kärlek, svartsjuka och en befogad avsky för männen som lämnas utanför och egentligen inte behöver finnas.

En vackert skriven bok, helt annorlunda än jag förväntade mig.


Läst 2013


Av violen - 23 oktober 2013 19:30

Drakulic, Slavenka: Katt i Warszawa ****


Jag har läst en hel del av Drakulic /se här/ och tycker att hon skriver bra och om ovanliga ämnen dessutom.

Så den här boken med noveller kom hem med mig för ett tag sen. Ovanligt grepp att i fabelliknande form beskriva tiden före och efter kommunismens fall i Östeuropa. Jag fick lov att googla lite och leta efter de personer som beskrivs i novellerna och lärde mig en del på kuppen.


En bok att läsa för att bli nyfiken på Drakulic och/eller Östeuropa. Och eftersom det är noveller kan man hämta sig mellan varje djur och dess "personlighet" och roll i historiebeskrivningen. Mullvaden var ju verkligen på rätt plats där i gångarna under Berlinmuren t.ex Fick vibbar till Aisopos fabler, allvarliga lärdomar serverade på ett lättsamt (skenbart) sätt.


Läst 2013

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sverige i boken:

[...] konstaterade Evelina att jag dessutom led av Stockholmssyndromet. Det drabbar individer som har blivit tillfångatagna och innebär att de känner lojalitet, för att inte säga tacksamhet, gentemot sina förtryckare. sid 201

Av violen - 21 oktober 2013 13:45

Andersson, Lena: Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek ****


Otroligt. Vilken bok, men så är den också nominerad till Augustpriset.


Allt liksom stämmer, texten flyter fram ömsom med ett förtvivlat vrål, ömsom med outsäglig lycka. För det handlar om kärlek från henne eller passion eller ren och skär åtrå, (ibland får jag en känsla av att luktsaltet borde ha återuppstått, men det tog istället formen av avslöjande tankar som fick henne att kvickna till) ja hon åtrår mest hans hjärna får jag en känsla av.  

Men han utövar bara sin makt, hans sätt att manipulera henne när de först träffas, slå an hennes erotiska längtan, en könsneutral längtan som kvinnor inte bör ägna sig åt, som de alltid hindrats att utöva om de vill vara madonnor. De vill vara människor, inte ho*o*. Precis som männen får vara. Men här finns bara antingen eller. Som vanligt. Tröttsamt.


Här handlar det om en man som vill ha något i likhet med den höviska kärleken, en beundran, en upphöjdhet, en med lång nagel som kan klösa naveln åt honom. När han är nöjd så måste hon gå, lämna det fina slottet och dess upphöjda ägare. Redan glömd för nästa. Vad minns du av henne? Hon hade en gitarr som alla de andra.


Båda är intresserade av honom, men ingen är riktigt intresserad av henne. står det.


Att analysera det så osentimentalt, att visa på att även hjärnan kan bli förälskad, bör bli förälskad, det är bara så...ovanligt. Men jag gillar verkligen. Även om det är bra sorgligt att det är så här.


Läst 2013.


 

Här talar Lena Andersson själv om sin bok

23 min in i programmet

http://www.svt.se/babel/se-program/del-15-31?autostart=true

Av violen - 17 oktober 2013 08:30

  Moggach, Lottie: Kyss mig först ***


En förutsättning för att kunna ta till sig den här boken fullt ut är att man har erfarenhet av Facebook. Annars är det risk att allt går en förbi och blir SF. Och då mister boken sin trovärdighet. De som hatar FB (aldrig provat det) kommer att bli ännu mer anti, och de som ser FB som en naturlig del av livet kan rycka på axlarna och säga, coolt. Men det händer då inte mig...

Fast allt det här skulle kunna hända, historien känns som en handledning till alla de kommande böcker som ska skrivas i ämnet. Den innehåller allt och rör sig mellan olika genrer.


med risk för att spoila skriver jag osynligt här nedan, markera om du vill läsa:


den berör dödshjälp både utifrån ett filosofiskt och etiskt/medicinskt perspektiv, förälders död i cancer vilket jag själv i alla fall ser som en egen genre så många böcker som kommit om det på sistone, exotisk miljö (som ju ofta finns med både i schlagertexter och populärkultur som ex vis Harlequin). Och så Facebook-genren som jag tror startar med den här boken, det är inget konstigt att en medelmåtta med övervikt (str 42, vilken gigant!) isolerar sig och spelar dataspel och skriver på mystiska forum. Så lever många idag. Och psykopaten som här använder FB som sin arena för att begå brott. Referenser till hippiekulturen, som ofta finns med i brittiska och amerikanska böcker. Alla får sin del av kakan. Och det känns såå tryggt och igenkännande. Men det är det där med FB som kan hålla undan en del.


Just det här genreöverskridandet gör boken väldigt intressant och spännande. Lägg till att inte ett enda ord som jag kunde se var felstavat (?) och karaktärerna visade sig vara levande när de väl kom ut ur datorn, så var det här en riktigt bra debut. Slutet var inte så lyckat iofs, lite abrupt men det innehöll de två karaktärer jag gillade mest så det var väl fint.


Tack Modernista för ett intressant rec. ex.


Läst 2013


Sverige i böckerna:


På sidan 251 nämns Stockholmssyndromet.

Av violen - 16 oktober 2013 15:00

   Bowen, James: Gatukatten Bob ***(+)   Qdfjb


En bok som sticker ut. Inte för att den är någon nobelpriskandidat direkt, utan för att jag uppfattar den ärlig, sann och helt bedårande för en kattälskare som jag. Därmed vet jag också att katter kan vara mer eller mindre intelligenta, och Bob tillhör den senare skaran, han vet att det vankas mat och godsaker när han är i närheten av James! Så han stannar kvar...


Det finns många youtubeklipp som i princip berättar historien om den här katten och hans husse James, en inte alls särskilt sympatisk missbrukare (det framgår också i boken tycker jag) som hittar Bob och de ingår ett slags ömsesidigt kompanjonskap som gynnar dem bägge. Sakta återfår James sin önskan efter värdighet och Bob ger honom en mening i tillvaron.

James har fått hjälp med boken, och det kanske är därför den känns lite platt men ändå läsvärd.


Gillar du katter, läs för allt i världen, kolla på youtubeklippen (sök på Streetcat Bob) och jag är säker på att du kan känna Bobs päls i dina händer...

Gillar du inte katter, kanske hatar katter och vill att ingen katt ska finnas på Londons gator, läs den inte!


Inget mästerverk som sagt, men så rar och meningsfull!


Läst 2013


Lägger in ett klipp med "svenska färger på halsduken".

http://www.youtube.com/watch?v=x8z505ym0xQ

Av violen - 15 oktober 2013 09:30

  Sigurdadottir, Yrsa: Ödemark ***


Det här var bra. Här är Sigurdadottir verkligen i sitt esse. Grönland, is och snö och kyla och fylla och mystiska förfäders grepp om nutiden. Och såklart mord!

Det kan inte hjälpas, jag grips av miljön, allt som händer, det moderna mot den gamla tiden. Personerna gick faktiskt att särskilja och jag anade en del efter ett tag vilket fick mig att känna mig smart då jag aldrig brukar lista ut själva mördaren.

Många ord och meningar är det. Ibland för många (eftersom jag läser vartenda ord) men det är spännande, det är exotiskt, det är genomtänkt, det är intressant. Den här deckaren känns intelligent på nåt sätt. Även om jag inte gillar eller tror på vidskepelse har jag inga problem med att andra berättar om det.

Jag fortsätter läsa Sigurdadottir.


Tack Modernista för rec ex!


Läst 2013

Av violen - 7 oktober 2013 12:45

Lästa böcker september 2013

 

  
  

 


    Le Clézio, Jean-Marie Gustave: Pawana ***

   Jacquemot, Nicolas: Kreativitetskoden *** ( Doebb)

   Flynn, Gillian: Gone girl ***

  Scheuermann, Silke: Shanghai Performance ***
   Bauer, Belinda: Betraktaren ***+
   Platonov, Andrej: Lyckliga Moskva *** 


Bäst: Ja, vad ska jag säga? en lite svag månad... 
Var verkligen Betraktaren av Bauer ändå bäst, en deckare alltså? Ja det var den faktiskt.

Mindre bra: Kreativitetskoden av Jacquemot

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards