Alla inlägg under maj 2015

Av violen - 28 maj 2015 20:30

Gustafsson, Lars: Tennisspelarna ***


Gustafsson skriver med en slag tillbakahållen humor som kanske inte riktigt tilltalar mig. Därav trean.


Men först något om Lars Gustafsson ur Combüchens förord.


 Det finns en sedan länge etablerad och med många fotnoter försedd uppfattning att Gustafsson ger mening åt det som saknar mening. sid XIII dvs han kan berätta en god historia ur ingenting, eller?


Författaren är dock kontroversiell i sin brist på hämning. Politiskt kontroversiell. XIV javisst, n-ordet nämns ett flertal gånger i Tennisspelaren, för att plötsligt övergå i svart. t.ex


Med det sagt att förordet är mycket läsvärt.


Nåja, åter till Tennisspelaren. Här finns föreläsningar, vietnamsorg, den obligatoriska vackra kvinnan, fast här förvandlad till en extremt, för sin storlek (spröd som en mygga), skicklig tennisspelare med ett mycket småflicksaktigt rött band i nacken. (hur var det nu med trettonåringarna, dagens litteraturstoff våren 2015?). Lägg därtill till en skröna, dolska våningar under jord och och modernitet i form av datorer, en slagman som traditionellt tar för sig och så vidare så balanserar det här mellan gubbigt och välskrivet. Och ett intresse att läsa mer av författaren. Och det kommer mera framöver.


Läst 2015



Av violen - 27 maj 2015 20:00

Cole, Teju: Varje dag är tjuvens dag ***


Jag fullkomligt älskade Coles debutroman Öppen stad. En otrolig debut helt enkelt.

Så jag såg verkligen fram emot denna bok nr två.


Direkt kändes det märkligt, det var som att det här var debuten som nu översattes eftersom Öppen stad blev succe. Detta händer ju väldigt många författare. Att då uppmärksammas debutboken plötsligt och ges ut och tja, den är väl ofta helt ok men inte lika bra som den stora succeboken.


Men ju mer jag läste desto mer imponerad blir jag. Denna tunna bok med sina färglösa, av Cole själv tagna, foton innehåller Nigerias inre liv, dess litteratur, dess kultur, dess historia, dess religion, dess sätt att förhålla sig till sig själva i omvärlden. Inget är djup, så mycket är yta. Mattorna buktar sig av allt som sopats under. Jag blir fascinerad, känner att ett nytt hörn av Afrika (Nigeria) börjar nystas upp inför mina ögon.

Cole menar att Nigeria är avskuret från verkligheten. Tre saker kännetecknar landet, religiösats i världen, lyckligast i världen men bara tre platser från botten att vara mest korrumperat.


Varför, om så religiöst, så lite omsorg om etik och mänskliga rättigheter? Varför, om så lyckligt, sådan livsleda och undertryckt lidande? [...] "Shuffering och Shmiling" handlar om hur det i Nigeria finns ett enormt kulturellt tryck på människor att säga att de är lyckliga även om de inte är det. Olyckliga människor, till exempel sörjande mödrar vid en protestdemonstration, sopas undan. Det är fel att vara olycklig. Men det är inte av nöden att grotta ned sig i detajer, när allt vi behöver är grundtanken i det stora hela. sid 151f.


Det här gillade jag, jag är alltid nyfiken på vad som finns under ytan, varför man handar si eller så, kulturer på olika ställen. Men för att få veta krävs det mod av de som vet, mod att berätta. Varför ligger alla slavar som fördes som djur till västvärlden under tunga mattor och kvider tyst istället för att visas upp i ljuset? Kanske för att om det nämns kan det ske igen? Precis som att inte nämna att man är sjuk, då blir man det! Vidskepelse på hög nivå eller Framgångsteologi?

Jag känner ändå paralleller till tankesätt och kultur på vissa håll här i Sverige... Intressant, intressant!


Läst 2015

Av violen - 25 maj 2015 11:08

  



Efter att ha läst "De våra" av Lars Andersson, kan jag inte låta bli att säga att den är både listig och stark.


Listig eftersom titelundertexten en kriminalistisk roman är så mycket intressantare än bara deckare. Fick mig nyfiken...


Stark för att det faktiskt är en starkt skriven roman, titeln De våra är så mycket mer än bara orden, men så diskret i texten att den bara ligger och oroar i maggropen. Skenbart lite hoppig hit och dit, aningen grabbig ibland, omgivningen och tiden snart väldokumenterad men lite lånat och lite nytt kommer Andersson långt med. Deckarvinklingen lite småspännande men som vanligt frågar jag mig, är den behövlig.

Nåja, jag rekommenderar den.

Min reflektion här.

Av violen - 13 maj 2015 14:45

 Delijani, Sahar: Jakarandaträdets barn ****


Vissa böcker har nästan allt, tex den här. Nutidshistoria blandas med familjedrama på ett sällsynt välskrivet och vackert språk, fullt med färger, metaforer av sällsynt slag och personer som låter sig urskiljas boken igenom. Kanske att det där geväret "en masse" som placeras ut i början lite för uppenbart förklarat senare. Fotografier, händelser, förnimmelser utreds till sin spets. Inget är fördolt i denna Delijanis berättelse, som baserar sig på hennes egen uppväxt.


(Det kanske är skillnaden mellan ren fiktion och bekännelsefiktion (?), i den senare vet författaren sanningen och kanske förvränger den enbart för anonymitetens skull, medan det i den förra är en ren och skär berättarfantasi som bara kan leva sitt eget liv, utan darlings att döda. (bara en av mig funderande reflektion)


Vill du läsa något som berör dig på ett vackert språk och med ett hoppfullt slut, här är sommarboken för dig.


Själv hade jag föredragit ett mer realistiskt slut, jag ser nämligen ut över världen av idag och kände inte igen mig riktigt. Men omslaget borde ha förberett mig iofs!


Läst 2015

Av violen - 12 maj 2015 17:15

 Levlin, Kurt: Isamone ****


OBS jag lyssnade på den här länken  efter att jag skrivit den här reflektionen. Där avslöjas mer om handlingen än jag ville göra! Lyssna gärna på Kurt Levlins egna ord om boken.


Så bra och Spännande är mitt spontana intryck när jag läst klart Isamone av Levlin. 


Efter två novellsamlingar, en roman, en diktsamling och en realistisk ungdomsbok ger sig Levlin på SF/dystopigenren inom ungdomsboken. Och jag blev positivt överraskad. SF är inte riktigt min grej, det känns liksom overkligt och metalliskt på ett sätt. Men dystopier är en annan sak, det upptäckte jag när jag för första gången i min ungdom läste På stranden av Nevil Shute.


Isamone var, som jag skrev tidigare, så spännande. Och jag blir faktiskt imponerad (vilket inte är så lätt att bli när man som jag läst ett helt liv) av idén som sådan. Det går inte att avslöja den, men jag ryser. På något sätt har Levlin lyckats ta med tidens avhumanisering och visat vart den kan leda. Han har......

Nej, du måste läsa boken för att förstå. Gör det!


Tack för boken Kurt!


Läst 2015


PS. Jag vågar faktiskt rekommendera Isamone till klassläsning. Här kan både etik, moral och teknik diskuteras. Och det märks att Levlin inte är någon krigsvän. Krig är våld, blod och förtvivlan, så är det bara.


Och det här som film, en slags Hungerspelen light, det skulle gå riktigt bra att fånga romanens essens.



Av violen - 12 maj 2015 16:00

Nilsson, Ola: Isidor och Paula ***


Det är inte ofta som jag inte alls begriper en bok. Men det här var en sådan. Kanske för att jag aldrig riktigt har fastnat för den grekiska mytologin. Greppet att överföra en grekisk tragedi till nutid anser jag däremot helt ok. Bara jag förstod, vem varför vad och hur.

De som är mer insatta än jag (läs: kulturskribenterna) hyllar boken, men jag kan inte göra det. Visst, beskrivningen av tunnelbanetåget och dess förare intresserar säkert de som bor i omgivningarna, men känns som en blek kopia av norrlands inland som Nilsson beskrivit förut. Tycker jag.


Känns inte bra att måsta lämna boken med ett frågetecken. Men så blir det. Ibland kan det vara helt ok också.


Läst 2015

Av violen - 7 maj 2015 14:00

  Berglund, Mikael: Ett föremåls berättelse om obesvar ****


Det här, kära medläsare, är bra. Den upplevelse som den här boken gav, måste ha vairt i klass med att läsa Sara Lidman för första gången. 

Och titeln är som en blomma för den som älskar språket.


Judit utför sin egen vandring, mot vilddjuren, sin stalker, svälten och hon går in i vildmarken med samma omedvetna drivkraft som amerikanska pojkar plägar göra, "into the wild". Men Judit följer släkten - sin mors fotspår. "Jag går i dina spår. Om jag så icke finner dig." sid 20 Och hittar till slut föremålet, men finner hon svaret? Här finns ingen DNA teknik och inte heller någon mystik som hjälper henne rätt. Det som sker det sker och det måste hon acceptera.

En stark kvinna i 1600-talets norrland, mellan kust och hav.


Det är en klar fördel att som läsare känna till landskapet, de små björkarna, de vita fjällen, de våldsamma myggen. Men att veta om kylan, snön, avstånden, vilddjurens instinkter gör att ett litet tvivel smyger sig in, var det här egentligen möjligt? (Men så minns jag, allt är egentligen fiktion, minnen nedskrivna från en svunnen tid. En kärleksförklaring.)

Genom språket är det möjligt i alla fall:


Det var alldeles mitt på dagen och solen var på väg både upp och ner och nu som högst ändå inte mer än att den precis nådde över högfjällen i söder. sid 66


Nya meningar behövs för att nya författarskap ska komma fram. Och i denna bok är allt liksom nytt, inga floskler eller utnötta metaforer fanns vid den här tiden, och det genomsyrar Berglunds tankemöda. För den här boken har skrivits med stor omsorg och ingen redigering är synlig. Jag är imponerad!


Sista sidorna är så fyllda av moderskärlek och minnen att, ja är du mor förstår du vad jag menar. Även adoptivmödrar göre sig besvär!


Läst 2015





-----------------------------------------------------

Adoption i boken:

Fostermor kanske Judit kallades, men hon tog verkligen Rigmor som sin egen.

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Litteraturpristolvan 2021

Litteraturpristolvan

http://violensboksida.bloggplatsen.se/2021/01/01/11705498-litteraturpristolvan-2021/

Läser en bok som fått ett litteraturpris varje månad.


Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se