Direktlänk till inlägg 10 januari 2014

Cole, Teju: Öppen stad

Av violen - 10 januari 2014 14:45

 Cole, Teju: Öppen stad *****


2014 års första bok formade sig till att bli en riktig roman. En riktigt fullödig roman. Äntligen!

Jag gillar ju essäer och Coles debut är som en samling essäer med små noveller emellan. Men, och det är viktigt, den här boken är ingen novellsamling eller essäsamling, den här boken hänger ihop från början till slut. Tyvärr läste jag den i två omgångar eftersom lånetiden gick ut, och det innebar att början försvann i en slags minneslucka, men redan där fanns det meningar som stack ut.


När jag var barn i Laos fanns det en blind, kringströvande child, en man som vördades djupt för sina andliga förmågor. När han sjöng sina sånger ingav han alla åhörare en känsla av att de, genom att lyssna till honom, på något sätt hade rört vid det överjordiska, eller själva blivit vidrörda av det. sid 49


Jag var inte på humör för folk som försökte ta mig i anspråk. sid 53


Jag brukar ibland uppleva böcker som ett hörn av verkligheten sett genom ett temperament.  Men här är det verkligheten, den stora verkligheten som ses, inte bara ett hörn. Och Julius har inget direkt temperament, han är en betraktare som ofta bara blickar ut över staden, nästan likgiltigt. Han ser och berättar om det, men jag upplevde en kyla i betraktandet som jag inte förstod till att börja med. Upptäckten av slavkyrkogården, hastigt berättat. Samma om Ground Zero, han betraktar gropen och går sen vidare.

Det hindrar inte att jag bara njöt av Öppen stad. Det är så mycket som är just öppet i den och som jag kan sakna i modern litteratur som bara vidrör världen som hastigast. Men här diskuteras allt möjligt. Resonemanget mellan Farouq och Julius på sidan 122-128 t.ex Mötet med rwandierna, och en sanning, enkelt berättat:


De var som vilka unga människor som helst. Och jag kände lite av den där mentala sammandragningen - stundtals omärklig, men alltid där - som inträffade så fort jag introducerades för unga män från Serbien eller Kroatien, från Sierra Leone eller Liberia. Det där tvivlet som sa att också de kunde ha dödat och dödat och först senare lärt sig hur man såg oskyldig ut. sid 165



Det jag funderade över, en ung man skriver sin debutbok, visserligen en bok om världens konflikthärdar men även om sitt liv, och inte en enda samlagsskildring. Kvinnorna är till största delen osynliga och lämnar honom. Varför? Det faller också på plats. Rasande skickligt gjort måste jag säga. För det är ju också en del av den här bokens budskap. Den verklighet som finns för oss som lever nu. Och det är ju trots allt det som världen uppmärksammar, män. Och en och annan äldre vis kvinna som inte hotar dessa män. De andra är bara en kvinnosyn att leva ut.

Dessutom har Cole lagt in, kanske "with a little help" från förlaget, den där scenen som kommer att göra sig så bra på film, där i parken, mot den blå himlen, helt oväntat.


Kort sagt: vill du verkligen känna på världens tankar, läs det här! Och inse att, om Cole lyckas behålla sitt enorma, vidöppna skrivande, kan Nobelpriset vara hans inom ett antal decennier.


Läst 2014


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av violen - Lördag 18 jan 13:15

Krusenstjerna, Agnes von: Snigeln och flickan ***   Barndomens föreställningar om naturen speglas i Rosas blick. När den dyker upp i form av en stor snigel gör den Rosa rädd. Men när något händer med hennes docka brister det och oron får sitt utl...

Av violen - Fredag 17 jan 16:45

Martinson, Moa: Fjäderbrev ****   Här skildrar Martinson sin släkt och hur hon som oäkta barn växte upp. Kulissen är ett julbesök hos hennes mormor på knekttorpet. Där benämningen på brev som skickades mellan knektarna var fjäderbrev. De innehöll...

Av violen - Torsdag 16 jan 16:11

Griffiths, Elly: Främlingen   Nu har Griffiths börjat på ny kula med nytt persongalleri. Och här försöker hon sänka medelåldern på sina läsare. För jag kunde inte komma ifrån att jag gång på gång kände det som att jag läste en ungdomsdeckare. Ing...

Av violen - Fredag 10 jan 16:30

Dahlin, Doris: Ogjort ***   Det norrländska/västerbottniska var en stor del av denna boks behållning. Historien var iofs inte ointressant men ack så rörig. Att spänna bågen så högt som Dahlin gör här kräver mer än vad hon kan prestera. Tyvärr. ...

Av violen - Torsdag 2 jan 20:15

Lundberg, Andreas: Ofarbar tystnad ****   Redan i Lundbergs bok Storm i den pelare som bär kunde ett skälvande gudsrop anas. Än mer i denna, där Lundberg befinner sig på ett kloster där ju Gud borde vara närvarande.  Och det här är en uppgörels...

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se