Alla inlägg under juni 2012

Av violen - 30 juni 2012 12:00

  Aspenberg, Karin; Strindbergs värld


Ellerströms förlag skickade den här boken till mig, tack!

Den är inte lättläst på något sätt men otroligt intressant!

Det jag skriver här är inte en recension, inte ens en reflektion utan en nyfiken inspiration inför vad boken kommer att förmedla.

Jag skulle gärna vilja läsa både Inferno och Tjänstekvinnans son för att få lite mer att hänga upp Aspenbergs tankar på. Så det kan dröja ett tag innan en fullständig reflektion kommer.


Men nu, mina omedelbara tankar vid läsning av början av boken.


Jag hämtar beskrivning från Adlibris:


August Strindbergs verk är inte bara berättelser om yttre förhållanden och objekt, de är också uttryck för ett skapande medvetande. Genom närläsningar av sex stilmässigt representativa verk, däribland Fröken Julie och Inferno, frilägger Karin Aspenberg i denna studie en provisorisk föreställning av medvetandets erfarenhetsvärld och bryter ny mark inom Strindbergsforskningen. Studiens syfte är att söka författaren i den litterära texten, inte i en objektiv verklighet. Verket är allt, upphovsmannen saknar betydelse. Att belysa sambanden mellan subjekt, språk och värld i Strindbergs litterära oeuvre är möjligt tack vare metoden tematisk kritik. Utmärkande är en filosofisk förankring i hermeneutiken och fenomenologin. Aspenberg visar på att Strindberg i sitt skrivande är djupt involverad i en kamp med tillvarons villkor, inte minst en fundamental upplevelse av tomhet. På så vis lyckas hon följa en på ytan dold strategi och samtidigt problematisera textens ideologiska budskap. Strindbergs författarskap kan förstås som ett existentiellt projekt att dels inför läsaren konstruera en logiskt grundad författarimage, dels söka en lösning på tillvarons intighet. (min kursivering)


Det jag läst hittills, ca 65 sidor, kräver mycket tankemöda. Och litteraurstudier har inte alltid den utgångspunkt som jag skulle vilja använda, jag anser att författaren nästan alltid finns i verket (jag ansluter mig kanske till viss del till "psykologismen" (som betraktar texten som "författarens psyke"). Med andra ord är jag lite skeptisk till den "språkliga vändningen". Där "beaktas texten som autonom i förhållande till författaren". sid 36

Det lärde jag mig tillämpa  under min egna litteraturvetenskapliga studier. Det är iofs lättsamt att inte behöva bry sig om författarens upplevelser, som om en dator satt och skrev och inte en kropp med erfarenheter som sitter både i själen och kroppen. Och den metoden gav faktiskt nya infallsvinklar till analys av texterna, det måste jag medge. Men ändå...(citaten finns på sid 36)


Men vad vill då Aspenberg tillföra med sin tematiska kritik? Jo, att förena de båda tidigare nämnda uttryckssätten!

"Man behåller ett intresse för en författarpersonlighet, men intresset är av ett helt annat slag än i biografismen. [...] Tematisk kritik riktar uppmärksamheten mot människan definierad av hennes sätt att "uppleva och ingripa i universum och i sig själv". sid 36.


Förhoppningsvis är Aspenberg något på spåren här som eventuellt kan införlivas i litteraturforskningen framöver. Det välkomnar jag som gillar breda lösningar och anser att fingertoppskänslan hos en bra författare kan komma från arv, miljö och tiden likväl som hantverket hos en konstnärlig snickare. I konsten speglar sig konstnären och sätter sitt avtryck, så även författaren i sina verk.


Jag återkommer!




Av violen - 28 juni 2012 11:15

   Griffiths, Elly: Känslan av död ***


Javisst, den här boken är lika bra som de övriga. Kanske att den förra, Huset vid havets slut var en aning bättre  vilket kan bero på att Griffiths plötsligt beslutat sig för att berätta allt som hänt tidigare i Ruths liv i en slags förkortad form. Och nu är det tre böcker som ska refereras, så det tar en stund.

Men sen drog historien igång och det var lite väl mycket fantasy/vidskepelse/riter kan jag tycka och mord* var lite krysta* men annars var det så kul. Jag gillar dottern som säger pappa till alla (inklusive Flint, katten (?)), Catbath som "kommer ut" som en liten och obetydlig man utan sin mantel (där ser man) och diverse kul intertextuella referenser åt olika håll. (Påven Johanna, Necromanser). Och sen, att rättvisan hade sin gång även på ett annat plan gillade jag mycket. Respekt handlade det om.


Kort sagt, en utmärkt bok för hängmattan, solstolen eller stranden. Sträckläsningsvarning dock.

Och sen omslaget, snyggt så in i nordens.


Tack för exemplaret Forum  / Minotaur


Läst 2012




Av violen - 26 juni 2012 13:00

   Jensen, Simon: Fingret **


Hm, jag benämnde Ahlfors, Fredrik: Arne Ljunghed och de små röda jävlarna, här,  som aningen pubertal. Det är absolut ingenting mot för vad den här boken är. Vem ska den läsas av? Män tydligen.

Jag tycker att Simon Jensen borde slappna av i underlivet som det står på sidan XXVII. Det politiska budskap som han tydligen vill förmedla går helt om intet i den otroligt grabbiga attityd som han har till sina texter.


Idén är inte helt fel, den är tvärtom riktigt kul, två ord blir ett tredje med ny betydelse: dvs välta + älska blir välska, sid X.

Finger + dikt blir fingerdikt. Saknar konstnärligt syfte och omformar verkligheten. Osv, osv.


Varför känner jag mig som kvinna utesluten när jag läser det här? Jo för att det här är fingerdikter (se ovan) och de inte bara saknar konstnärligt syfte, de omformar verkligheten till att inte gälla den halva (eller den sjättedel som Strindberg ansåg) som betecknas kvinnor.


Rätta mig om jag har fel men så kändes det när jag läste. Så Jensen lyckades provocera mig! grattis! ;-)


Läst 2012


Tack Trombone för rec ex.

Av violen - 12 juni 2012 13:30

   Ahlfors, Fredrik: Arne Ljunghed och de små röda jävlarna ***


Jag har redan läst en bok av denne...underfundige författare, Daniil Charms och jag  här. Den var riktigt bra.

Den här boken var märklig på ett annat sätt. Det är korta texter ur en längre tids produktion. Och hade jag läst den här boken först skulle jag nog ha varit ännu mer nyfiken på Daniil Charms och jag.


Ibland när jag läser böcker av män känner jag av ett slags pubertalt uttryck. Det sägs att män inte blir äldre än 12 år och den där tolvåringen som ritar en viss sorts gubbar och tänker konstigt skämtsamma tankar dyker ibland upp hos icke-pompösa författare. Jag tror inte att någon kvinna skulle han kunnat skriva Blindskrift t.ex (en av texterna i boken)  (Men jag erkänner att jag skrattade.) Ändå finns det skarpa uttryck av stor klarsyn, t.ex i Vetenskapen där man kan säga att "tolvåringen ställs mot det andra könet". Ingen tvekan om vem av dem man vill vara i den stunden. (Här skrattade jag inte). Ett klockrent inlägg.


Kort sagt en blandning mellan skämt och allvar, där det oväntade hela tiden finns om hörnet.


Dessutom finns flera berättelser om det litterära skapandet, inspirationen och våndan att tämja den. De texterna var absolut bäst. För jag tror att Trombone förlag har lyckats hitta ovanliga författare så till vida att de skriver som de vill, och de får upperbarligen lov att göra det också. Så författandet är inte en mall utan ett uttryck från den fria tanken och det oväntade. Synd bara att det inte är fler kvinnor knutna till förlaget.



På Trombones sida finns en intervju (eller vad det är) mellan Ahlfors och journalisten Böll, här. Förutom att den var kul att läsa så finns det ett hopp bland raderna, ett hopp om en ny bok! Ah, det gillas!


Tack till Trombone förlag för rec ex.


Läst 2012


Från Trombone förlag har jag tidigare läst


Silversnöret

Daniil Charms och jag

Så mycket stolthet man har råd med



Av violen - 9 juni 2012 16:00

   Griffiths, Elly: Huset vid havets slut ***

 

Vilken tur att jag lyssnade på alla lovord om Griffith 2010 och började läsa henne! Alla böckerna hittills har varit riktigt spännande. Jag gillar hennes sätt att skriva också. Hon beskriver hur människorna är sig själva helt enkelt. Lite stereotyper finns det, men det är kul att Nelson som är en he-mansarketyp med ovanlig smidighet för sin kroppshydda, lite sexistiska tankegångar ibland och som aldrig fryser (?), dvs aldrig mössa vantar eller stängd rock. (och definitvt inga långklasonger skulle jag tro), att det är han som är den han är! Mannen i boken. Dessutom gillar han hjärnor. Kvinnliga.


Den här boken var lika bra som de övriga, ja kanske t.o.m bättre. Trots att den innehöll andra världskriget (less!) och en våldsam (fast jag läst värre) upplösning (less). Men redan i början blev jag glad, en karta! Gillar kartor i böcker. Och det gjorde ingenting att tornet var ritat fyrkantigt trots att det faktiskt var runt. Dessutom, Balkan. En bihistoria så god som någon.


Och det gjorde heller ingenting att det var konstiga ordgåtor och gömda skrin och brev som plötsligt dök upp. Lite ungdomsmysterier typ. Många trådar att knyta ihop. Jag förlåter allt, för jag gillade verkligen boken!

Dessutom älskar jag omslagen!


           



Läst 2012

Av violen - 8 juni 2012 11:15

  Elam, Ingrid: Jag, en fiktion *****


Det här är den typ av facklitteratur som jag gillar allra mest, de finns under G och innehåller citat ur böcker som jag läst eller vill läsa eller borde ha läst. De analyserar och värderar och njuter av sin uppgift, att ge läsaren ännu mer kött på benen. Innehållet är (nästan) alltid bra och hur bra beror på författaren.

Den här gången är innehållet sällsynt bra, så intressant att jag bara vill äga den här boken! Elam öser på med analyser om jaget från då till nu. Är jaget en fiktion eller är det självbiografiskt?


Min egen åsikt är att jaget förut oftast var mer självbiografiskt än nu. Om jag läser en bok som beskrivs som en roman och handlar om någon som verkar likna författaren, tar jag den som en roman helt enkelt. Jag vande mig av med att se författaren (jag) som sitt verk när jag läste Ulf Lundells båda böcker Jack och Friheten för ett antal år sen. Jag trodde att jag skulle analysera Ulf Lundell, en gubbsjuk, desillusionerad man, men insåg att jag analyserade en man som Ulf Lundell skrivit om, helt enkelt. Som var gubbsjuk och desillusionerad. Men vem Ulf Lundell är framkommer egentligen inte i böckerna.


Men om jag läser Ben Watts bok Patient, då kan jag efteråt tänka att Ben Watt var verkligen sjuk, och tålmodig för det mesta. Vilket han skildrat, i jagform. Och ibland undrar jag, Lz. Är det alltid lätt att klassificera med Lz? Vad kräver det av den som placerar böcker i sitt fack. (se t.ex Knausgård, nedan)


Att Strindberg är antifeminist kan man citera men inte belägga i En dåres försvarstal. Men lägg ihop allt annat han sagt och hans antifeministiska skrifter t.e.x, så kan åtminstone jag dra den slutsatsen. Utan att se En dåres... som självbiografiskt.


Elam vrider och vänder och citerar och skriver genomtänkt om detta Jag, som fiktion eller som sanning. Som könsbestämt eller mänskligt. Som sjukt eller mänskligt. (Sjukt om en kvinna går över avslöjandets gräns). Ja, det finns hur mycket som helst att hitta i den här boken. En sak är säker, jag måste läsa Knivkastarens kvinna.


Och slutsatser om hur olika författare ser på sina texter:


[...] när Rosseau sent i bekännelserna kommenterar sina egna litterära verk ser han plötsligt att han i dem helt omedvetet har skrivit om sig själv, allt skönlitterärt skapande är med andra ord självbiografiskt för honom. sid 40


Tänk om Knausgård, i motsats till Rosseau, till slut finner att han skrivit om någon helt annan än sig själv?( Hans romaner beskrivs ju som självbiografiska men klassificeras inte med Lz. ) Vad förvånad han ska bli!


Visst hör ni själva att det här är intressant, mycket intressant.


Och det mest intressanta är att jag på slutet slås av tanken, är den här boken också en slags jag-bok, med författarens ( Elams) möjlighet att skriva in en slags bekännelse, och avslöjande, om hur en i boken citerad författare kan gå över gränsen i sin rätt att använda jag och därmed namnge levande personer och beskriva dem på ett lögnaktigt vis? (sid 191)

Har jaget den rätten? Det är en mycket intressant fråga det också.


G.096z Jaget


Läst 2012

Av violen - 7 juni 2012 11:30

   Norđdahl, Eiríkur Örn: Gift för nybörjare ***


OBS! Kan innehålla spoiler om jag fattat boken rätt!



Jag blev inte klok på den här boken. Visst, den gick bra att läsa, jag menar språket var det väl inget fel på. Men innehållet! Konstigt! Och en hel massa kursiverat om en massa folk döda av gift på nåt skepp nånstans nångång. Förstod inte vitsen.


Jaja. Men sen på slutet, se sid 149, är det bara jag som drar den här slutsatsen att allt handlar om skuld och otillåten kärlek...Och att giftet bara är den malörtsbägare som Halldor måste inta och att Disa omedvetet ger honom det?

Och då faller allt på plats.

Men jag kan ha fattat helt fel också.


Läst 2012

Av violen - 6 juni 2012 14:30

   Watt, Ben: Patient ****


Äntligen har den boken kommit i pocket. och jag fick ett exemplar i brevlådan, just som jag tänkt köpa den. Och nu har jag läst den.

Igenkänningsfaktorn är hög. Som den blir hos den som tyvärr vet vad många av fackuttrycken betyder, som varit yngst i salarna och som känner igen dagrummens och besökarnas nervositet.

Men den här boken är liksom mycket mer, den vill inte hämnas på sjukvården eller frånta den sjuke skulden för nånting. Det är en kärleksroman, en non-memento-mori, en hyllning till människans inneboende kraft och sjukvårdens strävan att inte ge upp. En osminkad sanning, kanske med fiktiva drag men dock en sanning.

Dessutom är den utan de vanliga frågorna, varför just jag? Den är accepterande helt enkelt.


En bok att läsa, som frisk, som sjuk, som intresserad av sin omvärld helt enkelt. Intresserad av detta hörn av verkligheten sett ur Watts temperament.


Läst 2012



Tack Modernista för exemplaret

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se