Alla inlägg under maj 2019

Av violen - 31 maj 2019 14:30

Cusk, Rachel: Kudos ****


När jag avslutat trejde delaen av Cusks triptyk, slår det mig att känslan vid läsningen är att jag läst en novellsamling. För det är människoöden som dyker upp och försvinner i samma fart som noveller, men utan deras avgränsning.

 

Jag har tyckt om alla Cusks böcker, utom möjligen den första som gav mig lite huvudbry. Men jag gillar ju att överraskas så det avskräckte mig inte från att läsa de två efterföljande, snarare tvärtom. 

 

Jag hoppas verkligen att Cusk skriver fler romaner.


Av violen - 28 maj 2019 07:00

Johannas toppfem

 

Vecka 22: Vårens bästa

 mars, april, maj

 

Mattson, Ellen: Glädjestranden ****

Raattamaa Visén, Pia Mariana: Där rinner en älv genom Saivomuotka by ****

Ruge, Eugen: Den tid då ljuset avtar ****

Kristof, Agota: Den stora skrivboken/Beviset/Den tredje lögnen/ ****

Smirnoff, Karin: Vi for upp med mor ****

 

Jag har läst så många bra böcker i vår.

Men måste jag välja är det dessa fem som ändå varit, kanske, bäst.

 


Av violen - 27 maj 2019 22:00

Smirnoff, Karin: Vi for upp med mor ****

 

Måste läsas, går inte att riktigt beskriva, men ack så bra. Suveränt!

Av violen - 23 maj 2019 11:45

Malmquist, Tom: All den luft som omger oss ***

 

Det här är väldigt nära en deckare, väldigt nära. Ja, det är till och med ett gediget  privatpolisarbete som läggs ner på detta cold case. 

 

När jag läser tänker jag hela tiden i deckartermer, men så är det något som inte riktigt stämmer. Det här är ju litteratur, varje mening är litteratur. Språket flyter lika mycket framåt som mordfallet gör. Därför är det här ändå riktigt bra. 

 

Det är spännande, men är det intressant? Nja, handlar det inte egentligen om Malmquist pappa. För precis som den förra boken, suveräna  I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, är det mycket om pappans sjukdom. Och Malmquist barndom. Det är sant det som baksidestexten avslöjar, sökandet blir en konfrontation med det förflutna. Och det lyckas Malmquist genomföra. Trots hjälpen av deckargenren.

Av violen - 18 maj 2019 11:15

Karlsson, Jonas: Regnmannen ***

 

Underfundig är kanske rätt benämning på Karlssons nya bok. Jag vet inte om det finns något dolt budskap i texten för historien i sig är inte särskilt spännande eller intressant. Så jag tar för givet att Karlsson skildrar teaterns villkor i skenet av en likriktning som dödar kreativitet. Vilket Ingmar fått erfara. Även om det är något av en bihandling. 

Han har inte fått upprättelse och vill så gärna ha det. 

 

Men sen på sin ålders höst (klyscha jag vet) så händer förunderliga ting, (i torkans spår?) och förvrider huvudet på Ingmar. 

 

Den var lite förutsägbar, men innehöll stor kärleksfullhet som visade sig mellan Ingmar och sonen Erik som ställer upp för sin pappa. Och så hustrun som inte finns mer utom i saknadens tankar.

 

Jag har alltid tyckt att Karlsson skriver bäst i det korta formatet, noveller. Det tycker jag fortfarande.

Av violen - 16 maj 2019 13:15

Carlsson, Christoffer: Järtecken


När jag (för första gången faktiskt) läser Carlsson, påminns jag om varför jag ytterst sällan läser svenska deckare. Jag läser få deckare överhuvudtaget men när jag väl läser, (företrädesvis utländska) slås jag ofta av hur välskrivna de är.

Det tycker jag inte riktigt om Carlssons deckare. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som fallerar, men dels vill han för mycket och dels lyckas han inte skildra det riktigt väl.

 

Visst, alla deckare (i alla fall de flesta) vill vara nutidsskildringar och ta upp aktuella ämnen. Men att precis allt ska finnas i samma bok blir lite väl nutidshistoriskt. Jag menar, Gudrun, Estonia, andra generationens invandrare, Afghanistan och det dialektala som kommit med böckerna från landets norra delar. Men nu försöker sig Carlsson på att sprida sina sörländska ord också. Det är bara det att när samma ord nämns för femte gången känns det lite tjatigt. Även om det säkert betydde mycket för Carlsson under uppväxten. För det är nog det allting handlar om, minnena från barndomsmiljöerna gör att det blir lite darrigt. Kanske att allt egentligen handlar om skogen och Gudrun. 

 

Trots allt läste jag ut boken och slutet var väl genomtänkt. Just i det fallet, skildringen av brottslingen och sorgen hos Isak är behållningen. Att känna sig som att vara född under en olycklig stjärna är inte roligare än såhär.

 

Jag gillade stoet Hedvig och mannen som var nörd på bilmärken. Och att historien var riktigt alldaglig = kunde ha hänt IRL. 

Av violen - 6 maj 2019 22:00

Bomann, Anne Catherine: Agathe ****

 


Tunn och sparsmakad men eftertänksam och genomtänkt. Det är Bomanns debutroman. 

 

Nu är ju terapiböcker alltid intressanta, kanske för att man som läsare hoppas få svar på sina egna frågor. Visserligen är det lika mycket psykologen som behöver stöd inför sin livskris, men någonstans växer det fram en medmänsklighet som är mycket berörande.

 

Jag hoppas Bomann fortsätter med sitt skrivande. Det är sällan en debut känns så genuin och sann.

Av violen - 5 maj 2019 14:00

Kristof, Agota: Den stora skrivboken/Beviset/Den tredje lögnen/ ****

 

Efter att ha läst Kristof känner jag mig liksom avkyld. Det finns ingen värme, det är kallt, exakt, precist. Inga meningar att citera. Där andra författare mildrar genom att, låta älgens horn ha kvar sin vinterbeklädnad, har Kristof låtit blodiga slamsor samsas med de hårda spetsiga nakna hornen, när våren kommer.

 

Det är rasande bra. Det är annorlunda. Det gör ont. Det är krass fantasi. Det är sanning. Det är lögn. Det tilltalar mig, konstigt nog.

För det är berättande, skenbart lättsamt men med ett textmässigt djup som förfärar. Vid en närläsning skulle det kanske gå att nysta upp alla personers olika uppgifter, arketyper, i Kristofs berättelse. Men det intresserar inte läsaren (jag). Det är själva upplevelsen som är boken. 

 

Vill du bita i något, läs!

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards