Alla inlägg under maj 2019

Av violen - Torsdag 23 maj 11:45

Malmquist, Tom: All den luft som omger oss ***

 

Det här är väldigt nära en deckare, väldigt nära. Ja, det är till och med ett gediget  privatpolisarbete som läggs ner på detta cold case. 

 

När jag läser tänker jag hela tiden i deckartermer, men så är det något som inte riktigt stämmer. Det här är ju litteratur, varje mening är litteratur. Språket flyter lika mycket framåt som mordfallet gör. Därför är det här ändå riktigt bra. 

 

Det är spännande, men är det intressant? Nja, handlar det inte egentligen om Malmquist pappa. För precis som den förra boken, suveräna  I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, är det mycket om pappans sjukdom. Och Malmquist barndom. Det är sant det som baksidestexten avslöjar, sökandet blir en konfrontation med det förflutna. Och det lyckas Malmquist genomföra. Trots hjälpen av deckargenren.

Av violen - Lördag 18 maj 11:15

Karlsson, Jonas: Regnmannen ***

 

Underfundig är kanske rätt benämning på Karlssons nya bok. Jag vet inte om det finns något dolt budskap i texten för historien i sig är inte särskilt spännande eller intressant. Så jag tar för givet att Karlsson skildrar teaterns villkor i skenet av en likriktning som dödar kreativitet. Vilket Ingmar fått erfara. Även om det är något av en bihandling. 

Han har inte fått upprättelse och vill så gärna ha det. 

 

Men sen på sin ålders höst (klyscha jag vet) så händer förunderliga ting, (i torkans spår?) och förvrider huvudet på Ingmar. 

 

Den var lite förutsägbar, men innehöll stor kärleksfullhet som visade sig mellan Ingmar och sonen Erik som ställer upp för sin pappa. Och så hustrun som inte finns mer utom i saknadens tankar.

 

Jag har alltid tyckt att Karlsson skriver bäst i det korta formatet, noveller. Det tycker jag fortfarande.

Av violen - Torsdag 16 maj 13:15

Carlsson, Christoffer: Järtecken


När jag (för första gången faktiskt) läser Carlsson, påminns jag om varför jag ytterst sällan läser svenska deckare. Jag läser få deckare överhuvudtaget men när jag väl läser, (företrädesvis utländska) slås jag ofta av hur välskrivna de är.

Det tycker jag inte riktigt om Carlssons deckare. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som fallerar, men dels vill han för mycket och dels lyckas han inte skildra det riktigt väl.

 

Visst, alla deckare (i alla fall de flesta) vill vara nutidsskildringar och ta upp aktuella ämnen. Men att precis allt ska finnas i samma bok blir lite väl nutidshistoriskt. Jag menar, Gudrun, Estonia, andra generationens invandrare, Afghanistan och det dialektala som kommit med böckerna från landets norra delar. Men nu försöker sig Carlsson på att sprida sina sörländska ord också. Det är bara det att när samma ord nämns för femte gången känns det lite tjatigt. Även om det säkert betydde mycket för Carlsson under uppväxten. För det är nog det allting handlar om, minnena från barndomsmiljöerna gör att det blir lite darrigt. Kanske att allt egentligen handlar om skogen och Gudrun. 

 

Trots allt läste jag ut boken och slutet var väl genomtänkt. Just i det fallet, skildringen av brottslingen och sorgen hos Isak är behållningen. Att känna sig som att vara född under en olycklig stjärna är inte roligare än såhär.

 

Jag gillade stoet Hedvig och mannen som var nörd på bilmärken. Och att historien var riktigt alldaglig = kunde ha hänt IRL. 

Av violen - Onsdag 8 maj 17:17

Lästa böcker april 2019

 

Féret-Fleury, Christine: Juliette - kvinnan som läste på metron ***

Krauss, Nicole: Dunkel skog***

Toumas Larsson, Kerstin: Hjärntvättarresan ***

Berg, Aase: Haggan****

Mattson, Ellen: Glädjestranden ****

Lidbeck, Agnes: Gå förlorad ****

Kampusch, Natascha: 10 år i frihet ***

Lafon, Marie-Hélčne: Våra liv****

Nielsen, Anne-Sofie: Jag blev en varg ****

 

 

 

 

------------------------------------------------------------------------------------------------- 

 

Bäst: Mattson, Ellen: Glädjestranden

 

Mindre bra: Toumas Larsson, Kerstin: Hjärntvättarresan 

 

Av violen - Måndag 6 maj 22:00

Bomann, Anne Catherine: Agathe ****

 


Tunn och sparsmakad men eftertänksam och genomtänkt. Det är Bomanns debutroman. 

 

Nu är ju terapiböcker alltid intressanta, kanske för att man som läsare hoppas få svar på sina egna frågor. Visserligen är det lika mycket psykologen som behöver stöd inför sin livskris, men någonstans växer det fram en medmänsklighet som är mycket berörande.

 

Jag hoppas Bomann fortsätter med sitt skrivande. Det är sällan en debut känns så genuin och sann.

Av violen - Söndag 5 maj 14:00

Kristof, Agota: Den stora skrivboken/Beviset/Den tredje lögnen/ ****

 

Efter att ha läst Kristof känner jag mig liksom avkyld. Det finns ingen värme, det är kallt, exakt, precist. Inga meningar att citera. Där andra författare mildrar genom att, låta älgens horn ha kvar sin vinterbeklädnad, har Kristof låtit blodiga slamsor samsas med de hårda spetsiga nakna hornen, när våren kommer.

 

Det är rasande bra. Det är annorlunda. Det gör ont. Det är krass fantasi. Det är sanning. Det är lögn. Det tilltalar mig, konstigt nog.

För det är berättande, skenbart lättsamt men med ett textmässigt djup som förfärar. Vid en närläsning skulle det kanske gå att nysta upp alla personers olika uppgifter, arketyper, i Kristofs berättelse. Men det intresserar inte läsaren (jag). Det är själva upplevelsen som är boken. 

 

Vill du bita i något, läs!

Av violen - Lördag 4 maj 14:15

Lidbeck, Agnes: Finna sig ***

 

Eftersom jag läste Lidbecks trilogi (eller triptyk snarare) i fel ordning så måste jag säga,när jag nu läst Finna sig, att jag inte riktigt förstår dess storhet. Själva andemeningen, kvinnors skyldighet att vara just mor och vårdare, är såklart fullt uppenbar. Men det blir väldigt mycket och väldigt negativt, svammel. Fast det ligger hela tiden nånting i det. 

 

Moderskapets skildring känner nog många igen sig i, men när vårdandet börjar är det lite overkligt. Fast å andra sidan, det kanske pågår mer sådant än vad man vet om. Och om det gör det tror jag att en egoistisk man säkert skulle kunna bete sig helt enligt boken. En kvinna som vårdas av sin man skulle behöva vara riktigt dement för att göra samma sak utan konsekvenser.

 

Lidbeck skriver helt enkelt ner hur det är. Även om många säkert tycker att det just för dem inte är så, pekar hon på ett sammhällstänk som borde brutits för länge sen.

Av violen - Torsdag 2 maj 13:45

Sigurdadottir, Yrsa: Arvet

 


Så spännande den här deckaren är. Jag bara var tvungen att läsa ut den på stört. Redan tidigt finns en ledtråd som sen bleknar bort för att återkomma på slutet. 

Sigurdadottir är riktigt smart, alla hennes tidigare deckare (se nedan) är väl uttänkta

 

I och med Arvet börjar hon på nya karaktärer, en barnpsykolog är med och löser fall. Ett väldigt märkligt fall med intressanta (radio)inslag. Morden är ovanligt otäcka men även de annorlunda.Sigurdadottir frossar inte i blod och våld direkt, men beskrivningarna är tydliga. Mycket rör sig i de inblandades huvuden. Fast mördaren tiger still tills allt är uppenbart. 

 

Jag kände faktiskt med offren och barnen, barnen. Så tragiskt. Ovanligt att jag blir så påverkad av en deckare.


Det finns några deckarförfattare jag alltid läser, Sigurdadottir fortsätter självklart att vara en sådan. 

 

----------------------------------------

De deckare jag tidigare läst av Sigurdadottir.

Ödemark

Eldnatt

Sigurdadottir, Yrsa: Aska**** Det kan inte hjälpas men den här författarens böcker sticker ut. Jag kan inte riktigt säga varför den här boken var så bra, men det var den. Ok, historien var ju lite väl mycket men det gör liksom ingenting. För nutid och dåtid vävs samman på ett riktigt väl genomtänkt sätt. Och så får man ju lära sig en hel del om vulkanutbrott och botox och anorexi osv. Precis som en modern deckare ska vara. Eller precis som en modern deckare ofta är. Mordet är liksom inte prio ett.

Sigurdadottir, Yrsa: Det tredje tecknet **** En riktigt bra deckare från Island. Den var riktigt spännande men tappade lite i slutet. Historien var lite väl fantastisk men jag tror faktiskt att det skulle kunna hända då intresset för gamla tiders trolldom ju faktiskt finns. Det blodiga, som brukar komma i slutet kommer i början som omväxling och allt blir förklarat på bokens sista sidor.Historia och nutid vävs samman på ett intressant sätt och Sigurdadottir kan sitt ämne. Nästa bok i serien hamnar på läsa listan, den har just kommit ut för övrigt....Den som gräver en grav.........

Sigurdardottir, Yrsa :Den som gräver en grav **** Bok nr 2 av Sigurdardottir, Yrsa. Och den här var nog snäppet bättre än den förra faktiskt. Den borde ha fått 3,5 stjärna om den här får fyra men jag har ju tänkt gå bort från 0,5 så då får jag göra det här och nu. Början var något av det vidrigaste jag läst på länge, jag mådde illa länge efteråt faktiskt.......men nu skriver Sigurdardottir både lättsamt och humoristiskt och framförallt är historien lite annorlunda. Den förra, Det tredje tecknet, var ju väldigt underlig tyckte jag men helt klart bra ändå........en ny islänning att spana efter alltså....

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se