Bibliophilas läsutmaning

Mermissi, Fatima: Drömmar om frihet****

Redan efter ett kapitel i den här boken var jag fast och tänkte: det här är en riktigt bra bok. Den var så väldigt.....annorlunda mot allt jag läst förut. Det är en självbiografi skriven av Mernissi som är en är en sociolog, historiker, muslim och feminist boende i Marocko. Och hon måste alltså vara en mycket intressant person.

Ytterligare en bok finns av henne på vårt bibliotek: Shahrazad reser västerut : olika kulturer, olika harem. Faktiskt ligger den nu på min beställningslista. Dessa två böcker är de enda som finns översatta.

Att Mernissi är något så ovanligt som en muslimsk feminism har hon säkert sin uppväxt att tacka för. I den här boken/kärleksförklaringen till sin barndoms harem finns de kvinnor som visat henne vägen. Det är inte ett harem som vi föreställer oss det, utan här bor många olika kvinnor  i sina familjer, instängda men i ett slags systerskap som Mernissi skildrar ur ett barns perspektiv. På nåt sätt skildrar hon just kvinnligheten på ett sätt som jag aldrig läst om förut. Hur dessa kvinnor accepterar sin situation fast de egentligen vet att både slöjan och den stängda porten är fel. Hur de lever både i det gamla och det nya. Hur de broderar och vårdar sin hud och spelar upp olika spel för varann, hur fantasins magi hjälper dem att överleva. Hur de Drömmer om frihet.

Mernissi lyckas förmedla sin lyckliga barndom just därför att hon tänker som det barn hon skildrar. Barnet förstår inte, kan inte värdera det som sker. Kanske att det ibland dyker upp tankar som är lite för "vuxna" men det är sällan.

,

Det här barnet lyssnar uppmärksamt, mest på sin mormor Yasmina som bor på landet där kvinnorna lever sitt, fysiskt sett friare liv, med den skillnaden att murarna där är osynliga. Men även hennes mor som tillhör den "rebelliska" falangen i haremet. Och Mina, den numera fria slavinnan som rövades bort som barn. och flera kvinnor som levererar urgamla sanningar som känns helt moderna.

Boken efterlämnar en mystisk doft och en känsla i huden som är mycket ovanlig när man läst en bok. Jag ville både gråta och skratta när jag läste den.  Den utstrålade kärlek, ömhet, omsorg samtidigt som jag kände mig lite lurad när jag läst den. Och därmed ilsken. Så här är det ju inte....tänkte jag. Och så påminde jag mig om att den handlade om 40-talet. Det är länge sen.......

Därför vill jag läsa något Mernissi skrivit om nutiden.

Läst 2010