Inlägg publicerade under kategorin Tremblay, Lise
Tremblay, Lise: Djur ****
En bok i samma anda som Saucier, Jocelyn: Det regnade fåglar och Torkarczuk; Olga: Styr din plog över de dödas ben.
Långsam, eftertänksam, bykänsla, frivillig isolering, hot, död och, trots allt, goda grannar.
Trots att alla tre böckerna är lika så har de alla olika ton.
Här har Tremblay, som vanligt, ett lätt anslag. Personerna är vanliga, bär på vanliga problem och känslor och djuren likaså. Miljön är lugn och tyst, men bjuder ändå på dramatik. Eskalerande bykonflikter, gammal hund och olycklig dotter bjuder på dramat.
Jag är väldigt förtjust i det här temat. Det här blir en ny favorit hos mig.
Tremblay, Lise: Saguenay ****
Ibland vill jag ha ett tips att förmedla när någon vill köpa en bok till en lite mindre läsvan person. Det här skulle kunna vara en sådan bok. Den har ett litet format och har därför inget skräckinjagande bokutseende. Den är lättläst men innehållet är inte lika tunt som utsidan. Tvärtom är det en intressant historia. Bröderna Robert och Simon hyser olika känslor för sin hemtrakt, där Robert bor kvar. Floden Saguenay dominerar vid återföreningen, som sker vid en begravning.
Jag gillar att det finns ett redigt, osentimentalt slut för jag gillar båda bröderna. Jag vill dem väl helt enkelt. Liksom Tremblay ville.
Tremblay, Lise: Huset på S:t Pauls väg ***
Hägern, Trembleys förra bok med noveller, var riktigt bra. Den här, Huset på S:t Pauls väg, var också bra. Välskriven man ack så dyster. Så är den också självbiografisk och skildrar ett liv i en misär bestående av psykisk ohälsa.
Nu dör fadern och modern börjar försvinna in i demensens töcken. Men huvudpersonen minns och berättar sin historia.
Det är inte på något sätt sentimentalt, men orden och meningen med dem är skrivna med en djup, om än osynlig smärta.
Att skriva som terapi kanske. I vart fall känner jag att eftersom det här inte är litteratur, fiktion, utan något mitt emellan det personliga och det privata så innebär det konstigt nog att jag inte blir direkt berörd.
Läst 2017
Tremblay,Lisa: Hägern ****
Jag gillar ju verkligen annorlunda böcker, och strävar hela tiden efter att hitta både nya handlingar, nya meningar och nya uttryckssätt. Sättet Hägern var skriven på tilltalade mig mycket. Fem historier som utspelar sig i samma by, stor igenkänningsfaktor alltså. Men likt en väv med fem olikfärgade fält, med små inslag av de andra färgerna blandade i alla fälten, ger innehållet ständigt nya inslag. Är den sista mest brokig, och den första enfärgad? Ja om man läser i följd såklart. Men läser man om boken borde vissa företeelser ha varsin färg, och då skulle landsbygdens avfolkning och sommarfolkets övertagande dominera. Liksom jakten som får samma nyans som pengar.
Låter det obegripligt? Inte för mig.
Denna novelliknande bok kombinerar novellens korthet med innehållets följsamhet.
Jag gillar, även om själva storyn och innehållet var lite ointressant.
Läst 2015
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se