Housden, Maria : Flickan med de röda skorna*** Den här boken handlar om hur en treårig flicka dör i cancer. Såna här sanna historier kan ju ofta bli väldigt melodramatiska, men den här boken hade vissa kvalitéer, den var t.ex välskriven, det märks att Housden faktiskt är författare och har skrivit sin egen historia på ett litterärt sätt. Vilket gör att boken är mycket intressantare att läsa. Sen tar hon upp frågan om livet efter döden på ett lite ovanligt sätt, inte bara, nu är hon i himlen utan författaren söker i ett vidare perspektiv, på ett ärligt sätt. Själv är jag skeptisk till reinkarnation men i den här boken finns det händelser och skeenden som får en att fundera. Samtidigt som det är uppenbart att det kan vara ett sätt att hålla kvar den som dött i ett liv där den inte längre hör hemma, att acceptera att det som skett har skett.
Sen skriver Housden några väldigt tänkvärda och framförallt ärliga ord " Jag visste att det hade funnits en tid i mitt liv när jag inte alls tänkte på smärta och lidanden - varken min egen eller andras. Jag hade trott att folk själva bidrog till att dra på sig alla möjliga problem. Jag hade känt mig överlägsen och ansett att medkänsla handlade om att tycka synd om dem som inte hade lika perfekta liv som mitt eget." Oj så många människor jag mött som tänkt så, utan att naturligtvis säga det högt. Dessa människor ifrågasätter ofta nånting man gjort, underförstått, hade du gjort på ett annat sätt hade du inte varit sjuk... Och jag har även hört en kvinna säga: vad är det som gör att vissa råkar ut för allt möjligt hela tiden? och andra (underförstått jag själv) inte gör det? Om orden Ödmjukhet och Välvilja var mer utbredda tror jag inte att såna tankar skulle florera som de gör. Den som sa det fick sen ett sjukt barn, jag skulle tro att hon nu förstått vad ordet Slumpen betyder.
Jag sträckläste boken och blev faktiskt tårögd flera gånger, men kände mig konstigt nog stärkt när jag läst ut den. Kanske blev jag lite mer ödmjuk och tacksam inför det jag har.......och kan njuta ännu mer av Livet och Våren.

Läst 2006