Inlägg publicerade under kategorin Axelsson Majgull

Av violen - 10 november 2018 20:45

Axelsson, Majgull: Den jag aldrig var *** Åter en besvikelse......jag tillhör ju dem som läste Axelssons reportageböcker när de kom...och jag brukar säga att man kan läsa bara en av de böckerna per årtionde, så länge tar det att återhämta sig från de skakande skildringarna. Helt suveräna.
Men med skönlitteraturen är det sämre. Resan till Nifelhejlm är bra och så även Aprilhäxan, men den här var faktiskt tråkig. Greppet att låta samma person leva två olika liv beroende på sina handlingar är iofs intressant, men jag känner avsmak för hela historien. Fast intressant kan ju vara att båda är samma människa även om de handlar olika, ja det är nästan så att den som valde det goda lider mer.......sensmoralen ger inte människorvärdet så mycket råg i ryggen, en lite farlig glidning tycker jag. Men läs den själv och tala gärna om vad du tycker om det jag just skrivit, läser du den inte ter det sig nog ganska obegripligt men vem är jag att avslöja en bok sådär rätt upp och ner???

 

 

Läst 2006

Av violen - 1 januari 2018 19:30

Axelsson Majgull: Aprilhäxan***** Den här boken lever upp till sitt rykte, och det med råge. När jag la ifrån mig den kände jag att jag genast saknade de fyra kvinnorna, med sina sargade liv och sina tappra försök att leva. Jag såg med förvåning att boken (som jag läst i pocket) var över 400 sidor lång! Och visst tog den tid att läsa, men som alla riktigt bra böcker flöt sidorna förbi utan att jag märkte det. Plötsligt var den slut, lite snopet kanske.....Men jag säger bara, utan vidare utläggning: läs den! Trust me!

Av violen - 20 maj 2017 21:30

   Axelsson, Majgull: Ditt liv och mitt ***

 


För idioterna ansågs till och med mer lågstående och underlägsna än invaliderna och alkoholister och lapparna och zigenarna, eftersom de inte arbetade och därmed inte moraliskt kunde försvara sina liv, som Alva Myrdal uttryckte saken. sid 165


Många böcker just nu handlar om detta, och Myrdal citeras flitigt. I denna av Axelsson beskrivs mentalsjukhuset vidrighet och omänskliga betraktelse och bemötande av de intagna. Det är sorgligt, det är oförsvarligt, det är skrämmande. 


Ändå tycker jag inte Axelsson riktigt lyckas med sin text. Den lever inte upp till avslöjandet av de anstalter för sinnesslöa som den sägs ska handla om. Huvudpersonen är inte Lars, brodern som med sitt funktionshinder måste omhändertas. Huvudpersonen är istället Märit och hennes alter ego Den Andra som befinner sig i hennes huvud. Det är helt enkelt komplicerat när Märit ser tillbaka på sitt liv och möter sina spöken från förr. Persongalleriet är stort och elakt, familjen dysfunktionel och allt drabbar Märit. Är hon också elak? Och framförallt, får hon i så fall vara det?

Jag har en känsla av att det är bokens stora fråga, inte huruvida mentalsjukhusen hade kunnat vara på ett annat sätt. 


Missförstå mig inte, boken är intressant men tyvärr kommer den inte riktigt i gång förrän efter att nästan halva boken har gått. Jag var ytterst nära att ge upp då det vände.


Läst 2017






Av violen - 26 maj 2014 11:15

   Axelsson, Majgull: Jag heter inte Miriam ****


Axelsson skriver som alltid väldigt bra. Jag vill läsa mer och mer och följer lätt med i kasten i tid och rum.


En bok till om Förintelsen och andra världskriget och fasor och så vidare, orkar jag det. Tänkte jag. Men jag säger som Lyran "Och fastän jag känner igen allt, känns berättelsen ny."

Jag trodde att det nya skulle vara att den skulle skildras från romernas synpunkt. Men av det blev det inte mycket. Däremot känns det som att kvinnorna får komma till tals ordentligt. Även om jag har svårt att tro att det i lägret kunde finnas så pass medkänsla. Men utan det greppet skulle inte Miriam ha överlevt förstås.


Jag kände ett släktskap till "Aprilhäxan" som fortfarande är min Axelssonfavorit. Den bok som fick mig att i någon mån acceptera magisk realism.

Jag gillar stilen, kasten i tiden som bär läsaren framåt, skildringen av lägret som gavs en annan infallsvinkel, nuet som äntligen kan avslöja och ge ro. Men var är zigenarna, tattarna, romerna, historien om människorna bakom de mer eller mindre svarta rubrikernas historia?

Kanske är det just det som historien, att de måste dölja sitt ursprung och att inte göra det var detsamma som döden? Och då skulle inte Miriam ha kunnat vittna i våra dagar i just den här boken...


Läst 2014


Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards