Lang, Maria: Mördaren ljuger inte ensam ***

Det kändes kul när Langs böcker kom i nytryck. Fina omslag. Vissa läste jag för länge sedan. Jag var väl sådär förtjust redan då men gillade titlarna, Kung Liljekonvalje av dungen, Ofärd i huset bor, Vitklädd med ljus i hår. Däremot var den akademiska världen mig helt främmande, nu vet jag betydligt mer om den med sina avhandlingar och deadlines. Även intertextualitet som Pucks namn osv och även en del svårare ord gick mig spårlöst förbi i min ungdom. Kände mig faktiskt utvecklad när jag nu läste om den.

Men nej, Mördaren ljuger inte ensam höll inte för nutiden. Tyvärr. Däremot var den säkert nyskapande och modig när den kom.

Jag säger som Dagensbok.com 

Likaväl som att vi ska vårda och använda våra äldre porslinsprydnadsföremål är det viktigt att låta välskriven äldre spänningslitteratur leva vidare och få möta nya läsare. För detta är också historia. /Anna Liv Lidström

Eller som Aftonbladet

Och det är numera uteslutande för tids- och miljöskildringen man läser Lang./ Ulrika Kärnborg

Läst 2013

   Leandoer, Kristoffer: September ***

En uppväxt, ett försök till eget liv, en sjukdom, en egen död.

Ett kvinnoliv som genomsyras av en vilja att bli skapad och framstå som författarens minne av sin mor. Fiktivt.

Och även ett slags tidsdokument.

Intressant, berörande, välskrivet. Lite lamt kanske, men så kanske det blir när det är kärleksfullt skildrat.

Och jag håller ju heller inte med Kafka att alla böcker ska riva och sticka i oss och slå oss i skallen, annars är de inte värda att läsas. De kan även vara en snabb smekning eller en klapp på axeln, mera Döden tänkte jag mig så.

Läst 2013

   Peace, David: 1974 **  (mp3)

Så hemskt! Jag lyssnade på den här boken och det var riktigt otäckt. Inte spännande, inte intressant, bara.....usch!

Meningen "jag tittade på farsans klocka" som förekom med ojämn regelbundenhet (ca 30 gånger eller vad säger ni som vet?) lättade inte upp texten ett dugg. Jag blev mest bara arg, finns det inget annat att skriva?

Och jo visst fanns det, men det var så obehagligt att jag vill inte citera nånting annat.

Det enda försonande draget var tidsmarkörerna, 1974 känns nära för mig men det är ju väldigt länge sen ändå.....

Mer läsning av Peace går bort för lång tid, för att inte säga som det är: aldrig mer.

Läst 2013

   Boianjiu, Shani: Det eviga folket är inte rädda ****

En debut som jag genast ville läsa. Den tog sin tid och ibland uppfattade jag den ostrukturerad och t.o.m onödig i vissa partier. Lös i intrigen och berättelserna.

Flickorna kändes lika sexfixerade som pojkar som gör lumpen. Är det så eller blir de så eller blir inte boken bra utan dessa likheter? Ingår det i militärtjänsten, att bli som män för att kunna överleva mentalt? Och överlever egentligen män mentalt? Något svar finns inte.

Boken var tung att läsa för överallt kändes våldet och eländet även om det stod så mycket annat också att man ständigt kom tillbaka till att allt var helt naturligt, ett spel som har spelats i så många vidriga år och därför vinns ibland och ibland inte. Ingen vinner helt.

Intressant, javisst. Men stundtals förvirrande. Lätt att läsningen blev slarvig ibland.

Uppdatering: Jag har nu läst ett antal recensioner och uppmanar den intresserade att göra detsamma. Det jag upplever förvirrande och ostrukturerat är det. En samling noveller? Tack för den såhär efteråt. De tre flickorna får ingen briefing under tiden i armén, efteråt kommer verkligheten ikapp dem. Som den gör för pojkar också eller? Det känns som att ett feministiskt stråk (också) drar genom boken. Men det är en annan läsning.

Läst 2013

Sverige i texten:

Han hade lagt ganska mycket pengar på en paprikaskalarapparat

(i koppar, tillverkad i Sverige). sid 278

"Tror du att du kanske har drabbats

av Stockholmssyndromet?" frågade Lea sid 333

   Schalansky, Judith: Atlas över avlägsna öar ****

Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka. Skriver Schalansky som underrubrik.

Jag har väl aldrig varit fascinerad av öar, av den slutna linjen som skiljer ön från vattnet, från andra människor. (Det slutna rummet är en helt annan sak.) Robinson Crouse, ok. Robinson nä. Lost, en säsong fick räcka. 

Och när jag för nåt år sen lyssnade på Ön av Lotta Lundberg blev jag inte mer begeistrad. Men kanske ändå lite berörd för när jag såg Schalanskys bok blev jag genast intresserad.

Och den var, om något, fascinerande!

Alla dessa vackra teckningar av öarna, alla dessa lågmälda texter. Så mycket att lära sig som man bara hört avlägset förut. Ja, öarna är som en teater, med liknande kulisser men ack så olika dramaturgi. Varje ö har sin.

Förordet ger röst åt författarens tankar och där dyker ön Pitcairrn (sid 102) upp. Den ö som stått modell för Lotta Lundbergs bok Ön. Den isolering som öarnas innebär har gjort att seder och bruk av de mest varierande slag kan florera, och på Pitcairrn och flera andra öar begås det övergrepp av olika slag. Det är som Schalansky skriver:

Paradiset må vara en ö. Det är helvetet också. sid 18

Den här boken är ett presenttips till nästan vem som helst. Korta texter och alla har väl tankar om öar, även om inte alla vill bo eller besöka dem.

Läst 2013

   Åkervall, Jenny: Jag tjänar inte ***

En omtalad debut som var helt ok. Men inte mer.

Den hade ett driv som gjorde att jag utan tvekan fortsatte att läsa, men det var egentligen bara psykiatridelen som intresserade mig, och den kändes trovärdig tills det plötsligt var overkliga kollegor som gjorde sin grej precis just när det var som värst för Anna Sager.

Det andra kändes liksom bara konstruerat, och skrivet efter nån slags mall för att stadfästa samtiden åren kring 2012.

Det var som att deckargenrens flyt användes just för att beskriva det författaren vill ha sagt. Allt är eländes skit men till slut ska det nog ordna sig. Hur? För Anna? Utbrändheten var tydligen en chimär för de nya tagen kommer utan återhämtning. För landet? Det får man räkna ut själv.

Ej tidigare läst mening som inte tillförde så mycket:

Det var fortfarande bara förmiddag men Anna kände sig redan trött som ett helt ålderdomshem. sid 99

Läst 2013

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Transplantation i boken:

[...] samtidigt som psykiatrins andel av de totala sjukvårdsresurserna hela tiden minskade. Mycket berodde på att kostnaderna för den somatiska sjukvården hade skjutit i höjden - nya, oerhört dyra läkemedel för sällsynta sjukdomar, den växande transplantations - och hjärtkirurgin, det växande kravet bland människor att få tämligen triviala åkommor behandlade...sid 60

Lästa böcker juni 2013

Rynell, Elisabeth: Skrivandets sinne ****
Eder, Karl: Gale ***
Brun, Jonas: Skuggland ****
Stefánsson, Jón Kalman: Människohjärtat ****
Englander, Nathan:Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank ***
Schwalbe, Will: Bokklubben vid livets slut ***
Griffiths, Elly: En orolig grav ***

Bäst: Skrivandets sinne gav mycket att reflektera över, det är ju aldrig fel. Lite väl mycket om Sara Lidman, men ändå.
Och en G-bok är alltid rätt!

Mindre bra: Måste jag välja: Gale. Det är det där med segling och havet, inte riktigt min grej trots allt.