Grimsrud, Beate: En dåre fri ****

Äntligen har jag läst denna bok som så länge väntat i hyllan. Och den är verkligen läsvärd. Aldrig har jag kunnat förstå psykisk sjukdom bättre än när jag läser den. Beskrivningen av hur Eli hör, lever med och lyder sina röster har gett mig en helt ny insikt i vad en psykos är och kan vara. Och dessutom av det friska i det sjuka. Alla litteraturpriser, all uppmärksamhet, alla vänner, alla självuppoffrande vårdare.

Det är imponerande, lite för imponerande ibland. Dessutom, vad går behandlingen ut på, vad ska människor omkring kunna göra, det snabba slutet, innebär det en liten bit sjukdom i det friska? Jag inser att det är en helt annan bok som handlar om det. Det här är Elis bok, sedd inifrån henne. Och hon har heller inga svar, kanske inte ens frågorna. Hon har bara ett liv som hon faktiskt vill leva, och hon gör det.

Läst 2012

Tre böcker i rad har slumpat sig så att de handlar om psykologi i någon form.

  Beate Grimsrud: En dåre fri är ju en riktig aha-upplevelse i insikten om hur en psykos fungerar, inifrån den psykossjuke själv, utan förmildrande ord.

  Nils Uddenberg: Själens schamaner beskriver mer teoretiska skeenden från andra sidan bordet, läkarens. Och hur olika metoder prövats för att förstå själens vånda.

  Margareta Lindholm: Jag går över det frusna gräset innehåller faktiskt en fallbeskrivning där avhumaniseringen träffar en som ett klubbslag. Och allt man hoppas är att det ändå har blivit bättre.

  Uddenberg, Nils: Själens schamaner *** (Fackbok Vl)

Det här var en riktigt bra bok. Intressant och lättläst. Även om man inte har någon kontakt med psykvården var det givande läsning.

Boken vänder sig till alla som är intresserade av psykologi, psykiatri och lärdomshistoria, står det på Adlibris sida och det är helt sant. Där finns också ett klipp med Uddenberg, lyssna gärna på det!

Boken är också något av en biografi, men det jag gillade mest var tonen i boken, jag vill inte kalla den ödmjuk men ytterst uppriktig. 

Jag vill läsa mer av Uddenberg men alla andra böcker han skrivit verkat inte alls lika kul....

Läst 2012 

   Enquist, Anders: Människor emellan ***

Nån gång nu och då läser jag den här typen av böcker. Dvs det som utspelar sig, just det, oss människor emellan.

Ibland kan det bli alltför teoretiskt eller alltför flummigt, bara en massa ord och inga råd alls. Enquist tar med en hel del fallbeskrivningar och det har jag kommit fram till är väldigt bra. Teorin får praktik så att säga. Jag lärde mig ett och annat faktiskt.

Rekommenderas!

Läst 2012