Inlägg publicerade under kategorin Tardieu, Laurence
Tardieu, Laurence: Sorgens förvirring ***
Läste Eftersom ingenting varar och tyckte mycket om. Den berörde mig, lämnade kvar en känsla av sorg och ödslighet i ett vackert skimmer.
Den här boken av samma författare tilltalar mig inte lika mycket. Kanske är ämnet för nära, för svårt att ringa in, för skuldbelagt. Är det en revolt eller ett sätt att sörja sin sorg som titeln ger vink om eller är det ett sätt att skönlitterärt fånga något som visade sig inte kunna fångas fiktivt? Jag känner bara ett återhållet språk som lämnar mig oberörd i jämförelse med Eftersom ingenting varar .
Jag vill läsa mer av Tardieu, men endast de två nämnda är översatta.
Läst 2014
Tardieu, Laurence: Eftersom ingenting varar ***
Det är en allvarlig bok det här. Den greppar allvarliga saker, döden, att överleva sina egna dagar till dess slut, kärleken. Det vilar ett ett stilla vemod över den här boken, en uppgivenhet inför livets obarmhärtighet.
Den handlar om barnet, javisst, det är alltid barnet, kan aldrig bli något annat. I barnet splittras de och i barnet försonas de.
Tardieu förmedlar en kärlek som gör ont, precis som den ska. Men den är inte statisk utan tar sig olika vägar tills den till slut andas fram ett ansikte, barnets. Alltings upphov, upphovet till att dessa båda människors liv blev som det blev.
En särplägrad roman, som sätter sig i pannan, mellan ögonen.
Läst 2013
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se