Lihammer, Anna & Hesselbom, Ted: Catalana

Jag har läst alla Lihammer/Hesselboms deckare. Eftersom jag lyssnade på denna hängde jag inte med i allt, men jag fascinerades ändå av historien. 

Andra världskriget skrivs det ständigt om och vi läser. Här är det ett stycke historia ur svensk synvinkel. Och med stort engagemang, både dolt och öppet.

Jag lyssnade och det är alltid vanskligt för en del går alltid förlorat. Här var uppläsningen utförd med likaledes stort engagemang, kanske lite för stort kan jag tycka. 

Lihammer, Anna & Hesselbom, Ted: Solitairen

Det gäller att hålla ut och läsa hela boken, det är det värt för att få uppleva det fullkomligt lysande överraskande hänsynslöst feministiska slutet.

I övrigt är det lite rörigt med, i och för sig inte så många, men lite svåridentifierade personer. Tackochlov anges det tydligt när det är 1939 och när det är 1998. Och själva titeln och anspelningen på spelkorten är lite väl långsökt. Men varför inte, jag kunde inte sluta läsa och det säger ju en hel del om spänningen.

Petitesser, javisst. Riktigt bra, ja. 

Det enda som kändes lite tröttsamt är att den här liksom många andra böcker nuförtiden utspelar sig i Stockholm. Visst, det är allas vår huvudstad, men det blir inte mer provinsiellt korrekt för att någon är från Sundsvall och någon från "betydligt längre norrut". (?)

   Lihammer, Anna: Där gryningen dröjer ***

Lihammers tredje bok är också den bra. Lite svår att komma in i, persongalleriet har i alla böckerna varit svåra att hålla ordning på. Men efter ett tag blev jag intresserad av historien och kunde inte göra annat än läsa ut den inpå småtimmarna. Så nu är det bara att vänta på nästa. 

Läst 2016

   Lihammer, Anna: Än skyddar natten ***

Medan mörkret faller, Lihammers debut, innehöll väldigt mycket mera än bara deckargåtan, om man säger så. Så var det väl också med den här boken, men det tilltalade mig mindre. Iofs uppdagas rashat i och med de tyska lagarna om äktenskap mellan judar och tyskar, och hur tyskarna tämligen fritt rörde sig i Sverige, med de styrandes goda minne. Men den nådde inte upp till debutens nivå intressermässigt. Däremot skulle den göra sig utmärkt som film, bara omslagsbilden ger en hint om vinjetten.

Lihammer är en lovande författare helt enkelt. Att förklä det i deckarens form känns lika onödigt i båda böckerna. Men som jag skrev vid debuten, det är ju ett sätt att bli läst.

Läst 2015

   Lihammer, Anna: Medan mörkret faller ***

Årets första deckare blev en debutant som dessutom vunnit Deckarakademiens debutantpris 2014.

Ämnet är väldigt intressant, rasbiologi, steliriseringslagen, 1930 talet. Mycket tänkvärda saker kommer fram som säkert är sanna:

Barn fick läsa rasbiologiska böcker i skolan, en generation som inympades med rastänkande, lärde sig att sortera och värdera varandra redan i småskolan. sid 45

De vande folk vid att inte se alla som lika mänskliga, vande dem vid att idén att människovärdet är mätbart och möjligt att ranka. I grunden var det alltid samma saker, om och om igen. Hatet mot judarna, hatet mot den individuella självständiga kvinnan (min understrykning) och de homosexuella, och så den nostalgiska längtan tillbaka till ett förgånget som aldrig funnits, ett fantasiförflutet. sid 64

Jag reagerade när jag läste det understrykna. Och fann det på fler platser

[...] steriliseringsfanatikerna...Deras moralism och bakåtsträvande kvinnosyn, deras syn på individen. sid 204

[...] den syn på kvinnan som framkommit i diskussionen om steriliseringslagen. Besattheten av sexualmoralen, den ständiga användningen av uttryck som "sexuellt vidlyftig" och "sexuellt opålitlig". Men det gällde bara kvinnor. sid 205.

Här hittar jag en ny nyckel till den syn på kvinnan som aldrig verkar förändras. Fascinerande!

Men deckargåtan då? Den var lite för rörig. Det kördes hit och dit och namn på olika pjäsgestalter varvades med titlar på män, påfallande ofta utan empati. Det blev till slut så att när upplösningen kom visste jag varken ut eller in. Och inte ville jag läsa om den heller för att få klarhet. Jag bryr mig oftast inte sådär jättemycket om vem mördaren är, särskilt inte i den här boken som innhöll så mycket annat.

Kanske skulle den vunnit på att vara en roman istället. Men jag är inte så säker. Det här är en bok med en agenda,  det gillas alltid! Och som deckare blir den dessutom läst!

Läst 2014