Alla inlägg under februari 2012

Av violen - 28 februari 2012 13:30

  Ogawa, Yoko.En gåtfull vänskap ***



För att riktigt kunna ta till sig den här boken måste man nog gilla både matematik och rugby mer än vad jag gör, tyvärr. Visst, den handlar om vänskap och jag älskade formatet på boken, så liten och så lätt att hålla i. Men ändå.


Jag lät tankarna gå till 1700-talets störste matematiker, Leonhard Euler. Jag visste ingenting om honom, men bara genom att jag kommit kontakt med denna enda formel, kändes det som om hans kroppsvärme hade nått fram till mig. sid 245


Sedan dess har jag alltid, även långt efter det att Rotens foto bleknat, bevarat doktorns lapp. För mig har Eulers identitet varit ett stöd, en levnadsdevis, en skatt och en viktig minnessak. sid 248


Det kan inte hjälpas att jag tyckte att t.ex ovanstående kändes väldigt överdrivet. Och jag skulle ha önskat att det varit lite mer skrivet om doktorns åttiominutersminne, vad det innebär att fullt ut leva i nuet som det står i baksidestexten.

Men å andra sidan är det här en bok som kan inspirera matematikintresserade människor. Varför inte låta gymnasieungdomar läsa den? Inslaget av sport skulle säkert också tilltala dem. En passion kan vara så många olika saker, och kanske att det behövs lite av den varan för att få fler att vilja studera matematik.


Läst 2012

Av violen - 27 februari 2012 16:45

   Adler-Olsen, Jussi: Kvinnan i rummet***


Flaskpost från P, Adler-Olsens tredje bok i serien om Avdelning Q, var ju den först översatta till svenska. (och den som fick Glasnyckeln).

Och den läste jag såklart direkt och gillade. Men det var mycket frågetecken om både Morck och Assad i den, och de får till viss del sin förklaring i den här boken, som ju är först. Så mitt råd håller, läs första boken först och ingenting annat.


Jag tyckte Flaskpost från P var snäppet bättre faktiskt, som jag minns det var det mer humor i den och historien var väldigt fängslande. Ok, det var väl den här också men det dröjde ett bra tag innan den tog sig. Men historien om kvinnan i rummet och det som vanligt spektakulära slutet var konstigt nog intressant, faktiskt lyckades jag engagera mig för både tryck och atmosfärer, så den höll ändå in i slutet. Många har sagt att den här boken är så otrevlig men jag tycker att Adler-Olsen lyckas (eller misslyckas, beror på hur man ser det) att verkligen beskriva kvinna i rummets belägenhet på ett väldigt objektivt sätt. Jag kände mig inte alls speciellt berörd. Då var Flaskpost från P mer isande.


Kanske jag läser Fasanjägarna nån gång framöver, då är jag ju i kapp och kan se fram emot nya böcker om avdelning Q, ex.vis Journal 64!


Läst 2012

  • Kvinnan i rummet (2011)
  • Fasanjägarna (2011)
  • Flaskpost från P (2011)
  • Journal 64 (2012)
Av violen - 25 februari 2012 17:15

   Hassen Khemiri, Jonas : Invasion ***


Den här boken innehåller mest noveller men även texter och framförallt pjäsen Invasion. Det är den jag har läst och jag fann den läsvärd. Den var lättläst och språket flög fram, tidvis som en rap. Ja, den kändes bitvis som ett manifest över en invandring som låder fast i andra tredje fjärde led. Alla problem, fördomar, identitetssökanden. Sverige och de nya svenskarna. Fylld av ironi och en slags gråt som fastnar i halsen. Är det inte bättre än så här?


En av fördelarna med att skriva en pjäs måste ju vara att personerna kan säga saker som verkligen betyder nånting och som kan kommas ihåg länge (kvinnan föder gränsle över en grav från I väntan på Godot t.ex.) men jag tycker inte jag hittar det här. Om den skrivits för 15 år sen hade det varit nytt men nu känns det som att det beskriver en verklighet alla vet om. Och hoppats blivit bättre.


Jag läser gärna pjäser/drama och har inga svårigheter med det. Men här tror jag mycket går förlorat när man inte hör det som sägs och ser personerna på scenen. Såg jag den som pjäs skulle jag verkligen uppskatta den, då jag gillar den slängiga nutidsstilen (jmfr geim och buzz av de la Motte).


Av violen - 17 februari 2012 17:00

Nordisk läsutmaning har läst sin första bok i sitt tredje land: Färöarna. Sammanfattning finns här


Jag läste  Heinesen, Jens Pauli: Vrakgods och den var väl sådär. Men det var intressant att få veta lite mer om Färöarnas författare i alla fall.


Nästa land är Danmark där jag läser en deckare av Jussi Adler-Olsen.


Av violen - 8 februari 2012 15:15

   Schiefauer, Jessica: Pojkarna ***


Augustprisböckerna i ungdomsklassen är ofta väldigt bra, tycker många vuxna. Så även den här som jag verkligen tyckte om i början. De tre flickorna som ikläder sig pojkkroppar är ju en lysande öppning. Och den har mycket undertext som feminister genast upptäcker, det har jag märkt när jag bloggar. Deras kroppar växer och mognar, symboliskt håller de till i ett växthus, de undersöker blommans inre precis som de kan undersöka sitt eget.

Men så förvandlas de och går från att bli bara människa/flicka till att bli Människan, dvs pojkar. De upptäcker att de slipper undan att bli objektifierade, deras kroppar blir starkare, De kan mer, vågar mer, vill mer. Och de får framförallt göra mer.

Två av tre vill ha tillbaka sitt liv men Kim tvekar. Hennes sexualitet är ny och kvinnligt intakt, hon vill ha Tony men han vill inte ha henne, varken som pojke eller flicka.

Senare delen av boken, efter Kims brutala uppvaknande när hon ser hur Tony verkligen är, faller mitt intresse. Men vid ett tillfälle när Kim hotas har hon nytta av sina pojkövningar, det talar inom parantes sagt för att kvinnor bör öva sig i självförsvar, lära sig att min kropp är min och värd att försvara, eftersom alla kön är människor, inte bara ett.


Som att minnet av pojken finns kvar i kroppen, som att kvinnans framväxt kommit av sig, stannat av. Det finns en pojke där i spegelbilden och han är tanigt outvecklad, barnsligt hårlös. Kvinnan ligger som ett flor över honom, skyddar honom med sitt hölje.

En  människa är det. sid 187


Den här boken känns ambivalent, flickorna får känna på hur det är att vara pojkar, men det är ju inte lösningen. För kvinnor är kvinnor och halva mänskligheten och har samma rättigheter som den andra halvan. Det är inget alternativ att flickor måste bli pojkar för att få leva sitt liv som de vill. Boken stärker fördomar och borde ha haft någon sorts balans eftersom det är en ungdomsbok. Varför inte lära ut respekt för andra människor? Och för sitt eget kön? Vi är alla värda den nämligen.


Läst 2012

Av violen - 6 februari 2012 14:45

   Enquist, Anders: Människor emellan ***


Nån gång nu och då läser jag den här typen av böcker. Dvs det som utspelar sig, just det, oss människor emellan.

Ibland kan det bli alltför teoretiskt eller alltför flummigt, bara en massa ord och inga råd alls. Enquist tar med en hel del fallbeskrivningar och det har jag kommit fram till är väldigt bra. Teorin får praktik så att säga. Jag lärde mig ett och annat faktiskt.


Rekommenderas!


Läst 2012


Av violen - 6 februari 2012 12:45

  De La Motte, Anders: Buzz ***+


Regel nr 1 vad gäller De La Mottes böcker, Buzz och Geim:  Stör du dig på ungdomars ord och fraser, dvs svordomar och engelska uttryck, sagda med emfas, bör du skippa boken.

Regel nr 2: Känner du stor olust inför konspirationsteorier (som verkar helt vettiga, scary!) och/eller könsumgänge,( inte romantiskt men dock detaljerat beskrivet), bör du läsa nånting annat, rarare.

Regel nr 3: Gillar du inte ljudböcker, glöm det. Lyssna på dem! Uppläsningen är otroligt bra, gjord av Mikael Linderoth.

(Ser att han även läst in Elias Palms nya bok Causa Mortis, reservation bokad på ett bibliotek nära mig! Nu!)



Annars, är det fritt fram! Geim var bara så bra, Buzz är bara så bra, Xxxx blir säkert också bra...

Av violen - 1 februari 2012 22:00

 Malmgren, Veronika: Gracie ****


Alltså, jag gillade den här boken.

Alla skötsamma flickor har nån gång träffat en Penelope. Och haft kul men blivit förråd på sin tro på ärlighet och till slut insett att framtiden trots allt inte är att leva på gränsen.


Boken skildrar Klaras och Penelopes sista tid tillsammans under Klaras utbytesår. Inget speciellt händer och allt händer. Till slut blir Penelope kvar, gryningens gudinna som ju inte skulle bli kvar. Eller hur?


Meningarna bara flyter på, Malmgren lyckas verkligen skildra de två flickornas komplicerade relation, som först när tiden börjar rinna ut uppdagar sina rätta proportioner. Ibland läser jag nästan andlöst och vill veta. Och när boken är slut vet jag. Och Klara reser vidare, starkare, medan Penelope kanske går under, oförmögen att bryta sig loss.


Namnet läggs på minnet: Veronika Malmgren


Läst 2012

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards