De la Motte, Anders: [geim] ***+

En riktigt spännande debut är det här. Historien var ju riktigt bra, jag tänkte: men tänk om det händer eller om det har hänt! Precis som HP började göra till slut.

Båda HP och Normén (den kvinnliga polisen) är riktigt tydliga personer med ett förflutet som uppenbarar sig allt eftersom. Snabb, spännande, intressant, "i tiden" är det här. Jag har redan beställt fortsättningen [buzz]. Även den som mp3 faktiskt.

(Men jag hoppas att inte någon blir inspirerad att utföra de illdåd som presenteras. Även om en del har skett på geims egen sida, så kan ju ingen veta om det är sanning eller fiktion. Fast det såg ut att vara på riktigt iofs........(?) )

För det här var en bra uppläsning! För första gången kunde jag hänga med utan att börja tänka på annat. Jag funderade direkt vad som skilde den här uppläsningen mot de andra jag lyssnat på och inte varit så förtjusta i. Ja, jag hade nästan börjat ge upp om att lyssna mig fram i en bok. Men så kom jag på det, han läser ju fort, lika fort som jag tydligen. Det gillade jag verkligen. Skulle vara intressant att höra om några tycker att han läser för fort.

Jag läser flera böcker parallellt, sk slalomläsning, och i Albert Manguels bok En historia om läsning föll det sig så att jag läser om högläsning:

Att låta någon annan uttala orden på en sida för oss är en långt mindre personlig upplevelse än att hålla boken och följa texten med egna ögon. Att kapitulera för läsarens röst - utom när lyssnarens egen personlighet är mycket stark - berövar oss förmågan att upprätta ett visst tempo för boken, en ton, ett tonfall som är unikt för varje människa. Det dömer örat till någon annans tunga, och i denna process upprättas en hierarki [...] som placerar lyssnaren i läsarens grepp. sid 123

Alltså innebär det att när vi lyssnar måste vi kapitulera för läsaren och följa dennes tempo. Vilket jag alltså har svårt för, vilket skulle kunna bero på att min "egen (läsar)personlighet är mycket stark." Eller med andra ord kanske man kan säga att jag är kräsen(?). Intressant måste jag säga att det var att läsa om i alla fall.

Läst 2011 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grittiths, Elly: Blödande hjärtan   Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde m...

Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****   Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...

Persson Giolito, Malin: Motiv   Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:     Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".    Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...

Au, Jessica: Kallt nog för snö ****   För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.   För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...

Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****   Madonnan vid Nilen och  Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare.  De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...