Inlägg publicerade under kategorin Biografier

Av violen - Tisdag 30 mars 20:00

Engelv, Erik: Jag är inte död ***

 

Det känns som att jag nyss läst en likadan bok? Men jag hittar den inte när jag söker.

Väldigt mycket är likt, men det som skiljer Engelvs bok från många andra i liknande genre är att här finns inte bitterheten. Engelv verkar ha god självkännedom, han vet hur livet bland Jehovas vittnen var, han förstår varför han blev så inne i sekttänket och i och med det förstår han när det är dags att bryta. Jag känner beundran för hans sätt att tackla det liv som inte blev, och att glädjas över hur han har det nu. Dessutom lyser kärleken till föräldrarna genom, det gjorde mig så glad. 

En sak som jag lärde mig är att det tydligen är möjligt att föräldrar med "döda barn" dvs avhoppare, kan besöka dem i vissa situationer. Det gjorde mig också glad. Visserligen är det säkert så att många ändå inte gör det, men i Engelvs fall hände det. 

 

Har Engelv skrivit boken själv kan han fortsätta och skriva mer. 

Av violen - Måndag 29 mars 15:00

Schulman, Ninni: Flickebarn nr 291 ****

 

En mycket bra självbiografi. Jag har läst några deckare av Schulman och gillar hennes språk. Här skriver hon suveränt om sitt liv, sin separation parallellt med sin barndom och dess sjukhusvistelser, och hur hon bearbetar dessa hos en psykolog. Mycket intressant. Jag citerar nedan de klockrena funderingarna kring vistelsen på sjukhuset och hur anknytningeen har betydelse för hur man mår senare i livet. Dessutom skriver hon en del om den skam hon känt inför sin kropp, och rädslan att inte få vara älskad. 

 

Schulman är modig, och hon kämpar väl och når framgång. Det gör mig så glad. En så läsvärd biografi.

 

 

 

"Idag har man fastställt att barn som vistas på sjukhus kan ha samma psykiska symptom som barn som utsatts för övergrepp."

"Men det var ju ingen som ville mig illa", säger jag.

"Nej, givetvis inte, men det förstår inte ett litet barn som blir fasthållet och plågat. Ett barn kan omedvetet tolka plågsamma undersökningar som ett straff."

Blev jag plågad? Kände jag mig straffad?? Jag slår ifrån mig.

"Påföljden man kan se är bland annat depressioner och ångest, i synnerhet separationsångest. Men du vet inte exakt vad du utsattes för?"

"Nej." sid 31

 

 "Barn med otrygg-ambivalent anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagen, ibland bli avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör att de känner separationesångest och rädsla. De är i stor utsträckning känslostyrda.

Som vuxna uppfattas de ofta som kreativa personer som har nära till singa känslor. I nära relationer skrämmer de ibland iväg människor med sin starka önskan om närhet. En del är så rädda att bli övergivna att de istället undviker relationer." sid 130f

 

 

 

Av violen - 8 september 2020 12:45

Lundberg, Patrik: Fjärilsvägen ***

 


Jag har inte lyssnat på Lundbergs sommarprat. Jag säger det direkt så vet ni. För jag tror att jag skulle ha uppskattat den här boken mer om jag gjort det nämligen.

 

Jag upplever den sann och inte överdriven. Men lite väl statisk. Meningarna radas upp och variationen består i vilket skede Patrik själv befinner sig. 

 

Men det här är ju berättelsen om de deltidsarbetande kvinnorna som nu når pensionsåldern. För att leva gott som kvinna på 2000-talet, efter pensionen, ska du ha en partner som med sin höga pension kan kompensera din fattigdom. Har du inte det är det kört ekonomiskt. För vare sig du har barn som gift eller ensamstående är det du som tar ansvaret för dem. För vem ska annars göra det? Så tänker jag.

 

Just i Lundbergs bok finns även en annan aspekt, Birgitta har två barn som är adopterade. Det ställer ytterligare krav på föräldraskapet. Lundberg snuddar vid det när Birgitta ropar: "Jag vill skriva en bok om hur det är att adoptera"

 

Om jag lyssnar på sommarpratet kanske allt klarnar. Om jag nu gör det.

Av violen - 7 september 2020 22:00

Lundholm, Anton: Välkommen in i min garderob ****

 


Otroligt intressant bok. Den här har jag velat läsa i många år, och nu finns den äntligen.

 

Jag har haft stora problem med att förstå vissa kyrkors, kanske inte hat, men fullkomliga oförstående över homosexuellas liv och leverne. Och det baserat på ett bibelord. Ett enda, i stort sett.

 

Jag förstår det fortfarande inte, men min förståelse för de som utsätts för detta hat och förakt är nu ännu större än förut.  Lundholm skriver ärligt, uppriktigt och förståeligt om andras bemötande när han kämpar med att bli fri sina homosexuella känslor på pastorers inrådan och hur han sen inser att han måste bejaka sitt sanna jag och komma ut.

 

En bok som måste läsas för att inse vidden av dess innehåll.

 

 

 

 

Av violen - 13 juli 2020 15:45

 Isaak, Betlehem: Mitt liv utan dig ****
 

David Isaak är ett namn som de flesta känner igen. Även om vetskapen om hans liv och gärning kanske inte varit så känd har de flesta, ändå sen han fängslades, velat se honom fri. 
 
Här kan man tro att läsaren ska få veta allt om Isaak. Men där tar man fel. Här är det dottern, Betlehem, som bara rakt upp och ner beskriver hur Isaak upplevs som pappa. Och hur Isaaks familj fick ha det.
 
Det är drabbande läsning. Och Betlehem Isaak besitter både mod och begåvning som förmedlar detta på ett väldigt intressant och läsvärt sätt.
 
Jag lyssnade inte på hennes Sommar, jag läste boken istället. Den är så stark.

Av violen - 21 mars 2020 09:45

Carlsson, Olle: Kallad ***

 

En präst som låtit tala om sig är Olle Carlsson. Och Katarina kyrka i Stockholm. 

 

Här berättas historien om Katarina kyrka och dess verksamhet. Och besökare som flockades under de första åren. Och de var inte vilka som helst

 

Där i våra första böne- och självhjälpsgrupper satt brutna sångare, skådespelare, politiker, fotomodeller, radiopersonligheter, konstnärer och regissörer. sid 65

 


Carlsson kommer undan med att kalla personer Underbarnet, Komikern, Regissören osv. Just Komikern tog sig en stor plats och ändrade på den stela kyrkan. Kändisarna flockades tydligen, kanske de som inte fick komma in på Kulturprofilens ställe här fick en plats att ändå få vara med, äta gratis bufé och syna varandra. För jag kan inte låta bli att tänka på Klubben när jag läser det här.

 

Och som så ofta, det här är en uppgörelse, Carlssons uppgörelse med Komikern, församlingen och de styrande i kyrkan han tog över, sina kärleksaffärer. Allt är inlindat i ord och återhållen vrede. Men det är också ett sätt att introducera sitt nya livsverk.

 

Carlsson är ärlig, pekar på det sätt han vill praktisera sin kristendom. Men också hur han låter sig manipuleras av en kändiselit som tar för sig. 

 

En intressant bok eftersom jag inte alls visste nånting om det här, utom att kyrkan fylldes söndag på söndag. Vilket ofta uppmärksammades.

 

Nu är Carlssons nya verksamhet igång, och eftersom jag ändå blev nyfiken kommer jag att följa den. Kanske landar ändå allt i en människovänlig kristendom för alla. Jag hoppas det.


Av violen - 17 januari 2020 16:45

Martinson, Moa: Fjäderbrev ****


Här skildrar Martinson sin släkt och hur hon som oäkta barn växte upp. Kulissen är ett julbesök hos hennes mormor på knekttorpet. Där benämningen på brev som skickades mellan knektarna var fjäderbrev. De innehöll mycket riktigt en fjäder som meddelande.


Eftersom novellen heter just fjäderbrev, kan jag förstå att den Martinson skriver här nere är betydelsefullt:


 

Men på eftervintern flyttade vi långt upp i en skogstrakt.

 

Ett par veckors tid cirkulerade små brev med hönsfjädrar i bland mina nyförvärvade kamrater i skolan. Vi var en liten klan som i flera veckor knappast talade till varandra. Det gick inte an att meddela sig med annat än fjäderbrev.

 

I stans skolor skulle säkert ungarna ansett mig rysligt larvig om jag försökt med en dylik lek. sid 32

 


Jag blev glad av de orden. Där fann Martinson tydligen sin plats i byskolan och tilläts leva ut sin fantasi. Kanske det var det som gjorde att vår främsta kvinnliga arbetarförfattare föddes. 







Av violen - 3 juli 2019 12:21

Kristof, Agota: Analfabeten ****


Det här var den kortaste biografi jag läst faktiskt. Men det är ingen tvekan om att man förstår precis hur Agota Kristofs liv varit. Hon har ju skrivit trilogin Den stora skrivboken, Beviset, Den tredje lögnen här


Och detta trots att hon, som lärt sig läsa på ungerska vid fyra års ålder, efter flykten måste bemästra ett nytt språk, franskan, något som gjorde henne till analfabet i flera år. Hon säger att hon skriver franska på sitt sätt, och kanske att det spelar in i trilogin, som jag upplevde helt klart annorlunda.

 

 


Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Litteraturpristolvan 2021

Litteraturpristolvan

http://violensboksida.bloggplatsen.se/2021/01/01/11705498-litteraturpristolvan-2021/

Läser en bok som fått ett litteraturpris varje månad.


Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se