Inlägg publicerade under kategorin Biografier

Av violen - Torsdag 12 juli 02:30

  Liptrot, Amy: Utvägen - dagarna på Orkney ***

 


En bra biografi. Även om jag tyckte att berättelserna om Liptrops tid som alkoholist var lite ointressant så var tiden hon tillbringade på Orkney desto intressantare. Boken innehåller också en karta, det är alltid så inspirerande. Och jag lärde mig en hel del om Orkney och öarna därikring. 

Det är otroligt så mycket jag har olärt om världens länder och öar. Jag får ständigt nya insikter när jag läser böcker av alla de slag. Den här boken är verkligen inget undantag. Gillar du öar måste du helt enkelt läsa den.


Läst 2018

ANNONS
Av violen - Onsdag 4 april 15:00

  Hage, Anna: 30 år av tystnad **** Lz


Det här är inte i första hand en bok om mordet på Olof Palme. Det här är en bok om hur samhället såg ut för 30 år sen. Och om det blivit någon förbättring beror det på mordet på Olof Palme, på hur samhället brutalt väcktes ur den falska trygghet som Sverige levt i under lång tid. Så, ja det är en bok om mordet, men det centrala i boken och det som jag bär med mig, är hur det påverkade den unga människa som försökte rädda Palmes liv, som visade civilkurage och stod upp för det rätta. 

Och även en bok om hur terapi kan fungera när den är som bäst. "Ingrid" visar sig kunna lotsa Anna genom det trauma som hon, helt naturligt, upplevde den där gången på Sveavägen. 


Jag kan inte annat än tänka härskartekniker, meto, tystnadskultur. Männen som utredde mordet, männen som anklagade och skulle försvara, männen som höll varann om ryggen. Kvinnan (barnet) som framhärdade och stod på sig. Har ni hört det förut. 


Anna besitter ett stort mått mod, hon låter sig inte tystas, hon är en människa som makten inte tål. Men hon har skrivit en bok ( med god hjälp iofs, boken är lättläst och flytande) som är genreöverskridande och därför så intressant att läsa.


Läs den!


Läst 2018

ANNONS
Av violen - Måndag 2 april 11:15

  Unge, Christian: Har jag en dålig dag kanske någon dör *** (Lz)

 

En brutalt uppriktig bok som innehöll mycket intressanta tankar och åsikter. Dock fick jag en känsla av att de var nedskrivna under längre tid och ingen riktig sammanhållen röd tråd fanns.


Jag, som både är intresserad och har erfarenhet från sjukhusvård förstod ju det som står, men jag kan ändå säga att det kanske inte är en bok för precis alla. Är man sjukhusrädd så kanske det inte är så bra att höra om alla misstag en läkare kan göra. Fast bara titeln avhåller nog en sådan person att läsa.


Jag skulle gärna läsa en hel bok enbart om Läkare utan gränser, här fanns det med men bara som en del.


Läst 2018 

Av violen - 4 maj 2017 14:45

  Romand, Anny: Min mormor från Armenien ***


En intressant bok. Tunn, lättläst men absolut full av fasor, skildrade på ett flyhänt sätt, nästan dokumentärt.


Armeniernas öde har varit väl fördolt, jag undrar varför? Men inte desto mindre är det angeläget att det skildras i läsvänligt skick.

För den här boken är läsvänlig och kan läsas av den som vill ha något att bita i och lära sig lite historia. Och de flesta står säkert ut ändå till slutets halsband. (vidrigt)


Läst 2017

Av violen - 22 november 2016 23:15

  Schulman, Alex: Glöm mig ****

 

Redan när jag läste Schulmans roman om sin pappa, Skynda att älska, upptäckte jag att hans stil var annorlunda. Komprimerad, sparsmakad. Då var jag inte speciellt intresserad av honom, så elak som han verkade. Jag fick lite mer förståelse när jag upptäckte att han var barnbarn till Sven Stolpe.

 

Nu läser jag boken om hans mamma. Och:

Otroligt! Jag sträckläste. Schulmans skildrar sina erfarenheter så uppriktigt att det blir spännande. Och boken håller hela tiden ut. Den tappar inte fokus pga strykningar i sista stund. Schulman äger sin berättelse till varje menings avslut.


En riktig rysare, en käftsmäll, trots det en kärleksskildring. Och skriven med en stil, ett språk, ett driv, en fingertoppskänsla. Jag kan riktigt känna de återhållna andetag som bröderna hela tiden tar medan de väntar på sin nyckfulla mammas reaktioner. Eller på spritens reaktioner i henne.


Medberoende, varje anhörigs kamp. Här nästan osynligt skildrat. Skickligt.


Mitt råd: Läs


Lästa böcker 2016





Av violen - 18 oktober 2016 23:45

  Taesler, Annika: Ända in i märgen ***

 

Jag brukar hålla Ben Watts: Patient som en av de bästa sjukdomsskildringarna. Och det är den fortfarande. Men det här är också en bra biografi. Välskriven. Och visar den utsatta situation Taesler var och är i. Tankarna om att hon kostar för mycket för samhället, hur assistenterna behandlar henne, varför beslut fattas som stryper hennes möjligheter att få den sjukgymnastik hon behöver (?). Pressen att alltid acceptera och vara glad. Rädslan för att bli lämnad av både pojkvän och de som kan vårda henne. Att kompisarna ska sluta bry sig. Ja, det är mycket som hela tiden skaver.


Det som slår mig är ändå hur mycket hon trots allt har kvar. Pojkvän som blir hennes man som blir hennes barns far. Föräldrar syskon vänner, nya vänner. En häst och ett hem och ett barn. Det gör mig glad att hon har allt detta, och kan se framåt. Det är ju ingen självklarhet.

Men det är heller ingen självklarhet att Taesler väljer att lämna ut sig, att berätta sin historia och ge sitt bidrag till bilden av det krackelerande vårdsverige, hon ger röst åt många. Tack för det!


Tack Bookmark förlag



Av violen - 6 september 2016 17:00

  Torgeby, Markus: Löparens hjärta ****


En lättläst sträckläsningsbok med intressant innehåll. Brutalt uppriktig om hur det är att ha "spring i benen som vuxen". En energi som flödar hela tiden. Men samtidigt ett slags tillstånd av utmattning där samhällets röster blivit för mycket och kräver att bli tystade. Lite av det amerikanska out in the wilderness som drabbar unga män hela tiden. Ett märkligt fenomen men tydligen fullt möjligt att leva ut även här i Sverige, om än ovanligt.

Att bo i mörker, kyla, ensamhet, ätandes havregrynsgröt, det lät verkligen urjobbigt. Det värsta var att läsa om denna havregrynsgröt som intogs i kojan i skogen HELA TIDEN (jag gillar inte havregrynsgröt). Jag kan inte ens försöka föreställa mig det. Tidigt förstod jag att det här vilade ett märkligt förhållande till mat, som faktiskt kunde bero på det ringa matintag som präglat Torgebys barndom. Mammans sjukdom och hans krav på sig att se efter småsyskonen kanske ligger till grund för det som blev hans sätt att leva. Och med religionen i bakgrunden blev det inte heller bättre, tydligen. 

Det är den ärlighet som präglar boken som gör den så lätt att ta till sig. Den har funnits på minläsalista ett längre tag och jag ångrar inte att jag läste den, trots att löpning absolut inte är min grej. Men den är så mycket mer än bara det.

Läs den gärna helt utan baktankar eller förhoppningar. Bara för att få en insikt i hur en annan människa tänker och fungerar. Författaren visar stort mod genom att dela med sig. Tack för det.


Läst 2016

Av violen - 30 november 2015 17:00

  Enmark, Kristin: Jag blev Stockholmssyndromet ***


Jag minns den här händelsen och jag har stött på Stockholmssyndromet i framförallt många deckare. Själv har jag aldrig tyckt att det varit konstigt att det som hände ledde till just det som senare kom att kallas Stockholmssyndromet. Vem skulle inte vilja leva, när man är 23 år och just har flyttat till Stockholm? Och vad kroppen och psyket gör för att det ska ske kan ju vara vad som helst, t.ex att gilla den som hjälper en. Och ge den bekräftelse. Det behöver inte betyda att det är fråga om en förälskelse av en naiv ung tjej. Det kan handla om överlevnad.


Men jag är övertygad om att det var Kristins kaxiga framtoning, trots att hon var tjej. Att hon var från norrland och dessutom ung och vacker, som retade alla som ville bestämma vad och hur en sån som hon ska göra. Hon vågade kontakta Palme och kräva saker, naturligtvis regisserad av Olofsson. Han som också insåg hennes svaghet, hon ville bli hörd, även av polisen. Därför tog han ifrån henne den utvägen genom att vända den mot henne. Att han ljög för henne kunde hon aldrig tro förstås.


Det är mycket möjligt att Kristins handlande räddade alla i gisslan, och även rånarna. Själv ville hon nog enbart rädda sig själv, såsom många skulle göra i dödsfara. Det var intressant att läsa hennes syn av saken och hur  Stockholmssyndromet skapades utan hänsyn till Kristin själv som person. Palmes telefonsamtal kan jag tycka var lite ointressant faktiskt, när nu allt bevisligen inte kom med.


Men boken haltar här och var, det kommer fram saker som känns lite väl egendomliga. Ingen att ringa, föräldrarna borde inte ha kommit. Helt klart var Kristin mitt uppe i ett uppror.


I det stora hela var boken helt klart läsvärd. Påminner om böckerna om Sture Bergwall, han gick ju också väldigt långt för att få leva ett drägligt liv i fängelset. Och få bekräftelse.




Stockholmssyndromet

"Stockholmssyndromet är ett talspråkligt namn för det psykologiska tillstånd där en gisslan eller person som på annat sätt kapats mot sin vilja utvecklar ett sympatiserande förhållningssätt mot sin kapare. Solidaritet av det här slaget kan medföra komplicerade problem när de fängslade börjar hjälpa sina tillfångatagare med att förverkliga sina planer eller fly polisen.  De fångatagna som lider av syndromet kan efteråt komma att ge välvilliga vittnesmål om sina tillfångatagare.

(…)

Stockholmssyndromet är ett dramatiskt, positivt emotionellt band som offret känner för sin kapare. Frank Ochberg och David Soskis kände igen fyra faktorer som påverkar utvecklingen av syndromet. Dessa inkluderar fallets intensitet och varaktighet, hur gisslans överlevnad varit beroende av tillfångatagaren och gisslans psykologisks distans till auktoriteter. Undersökningar om olika gisslansituationer har visat att Stockholmssyndromet kan förekomma hos gisslan, fångar på koncentrationsläger, krigsfångar, prostituerade, incestoffer, misshandlade barn och misshandlade fruar.


Källa: http://koulukino.fi/index.php?id=2475



Läst 2015

 

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se