Lundquist, Ulla Carin: Ro utan åror **** Den här boken har fått massor med beröm och jag trodde aldrig att den skulle leva upp till det. Men det gjorde den. Välskriven, med en lågmäld ton och en uppriktighet som får det att krypa efter ryggraden när man läser. Jag hade med mig den och läste på lasarettet medan jag fick järn och miljön kanske förstärkte känslan. Trots att jag lyckas känna en tacksamhet till livet för det mesta, måste jag erkänna att jag kände mig ännu mer tacksam när jag läst ut boken......Läs den! Livet blir aldrig detsamma efteråt.....

Läst 2005

Bauby Jean-Dominique: Fjärilen i glaskupan ***

Nu har jag äntligen läst den här boken. Och den var väl på sitt sätt fascinerande, inte minst med tanke på hur den skrivits: alfabetets bokstäver har skrivits upp efter sin frekvens i det franska språket, författaren blinkar när rätt bokstav läses upp. Boken är fri från tycka synd om, och humorn bryter fram här och var. Lika mycket en bok om envishet som en sjukdomsskildring.

Klepke Martin: I väntan på en lever **** Den här boken handlar precis om det titeln säger: en man (författaren själv) som svårt sjuk väntar på att få en ny lever. Boken är rappt och osentimentalt skriven (Klepke är journalist) och ger svar på många frågor om hur det är att vänta på ett organ och varför man bör ta ställning för organdonation. För vem kan veta när och om man själv drabbas av en svår sjukdom? Vill man då ta emot ett organ kanske man bör tänka igenom ifall man vill donera ett också, efter sin död. Det här är en bok som man läser med både medlidande och skräck. Den kommer att bli omskriven..

Läst 2003

Setterlind Bo: Från dörr till dörr*** Ja, jag har faktiskt hållit på hela mars med den här boken, 400 sidor i pocket! Skrivet på ett ytterst högtravande, men ändå, ibland, humoristiskt sätt. Eftersom jag skriver min C uppsats om just Bo Settrlinds poesi, har det varit intressant att läsa om honom. Annars hade jag nog inte kommit igenom boken....men för sitt syfte får den tre stjärnor. Jag gillar nämligen att få skratta ibland när jag läser! :-)

Läst 2001

O´Farrell, Maggie: jag är jag är jag är ett hjärtslag från döden ***

Det här var ju ett nytt sätt att utforma en biografi. Att utgå från en del av ens liv, i detta fall sjukdom och näradöden upplevelser. Det blir personligt men lite tjatigt. Fast för den skull inte tråkigt. O´farrell gör helt klart nedslag i genren på ett nytt sätt. Intressant stil och intressant liv. 

 Skagegård, L-Å: Kennedys val ***

Inte trodde jag att en bok med ett språk som tangerar Rydsjö och Lyttkens, med en handling som påminner om Bränn alla mina brev av Schulman och innehåll värdigt en veckotidning från 60-talet skulle kunna vara så spännande. 

Men faktum är att det är den. I början var det segt men så plötsligt blev jag nyfiken och fortsatte läsa tills den var klar.

Den innehöll en del fakta som skildrade Kennedys familj och vägen till makten, som jag inte kände till. Och då var jag ändå, som många andra, väldigt intresserad av familjen i min ungdom. 

Däremot har jag lite svårt att förstå storheten i att Kennedy "erövrade" en svenska, men det är ju min åsikt. 

Läst 2019

Tack Hoi förlag

   Aljochina, Maria: Riot days ***

Aljochina beskriver Pussy Riot på detta sätt:

"Vi inspirerades av Riot Girrrl rörelsen. (se * min anm). Vi kallade oss för Pussy Riot för att det första ordet frammanar en sexistisk attityd gentemot kvinnor: mjuka, passiva varelser. Och vår "riot"  (se ** min anm) är ett svar på den attityden. Vi protesterade mot ojämlikhet mellan könen. Vi ville skapa bilden av en anti-fascistisk superhjälte, så vi behövde bära masker." sid 112 

Dagbok från fängelset kunde den här boken ha kallats. Och det var såklart intressant att läsa om Aljochinas år som fängslad och vad som hände och hur hon stod pall och lyckades ordna sitt eget "enmansriot" därinne och åstadkomma förändringar för både sig själv och andra. Men hon var också illa omtyckt hos vissa fångar, och allt skildras på ett intensivt sätt som jag inte tror jag läst förut.

Jag såg naturligtvis bilderna på TV från kyrkan och bilderna från rättegången. Och boken börjar också där, med kyrkan och förberedelserna och tiden på flykt efteråt. Och sedan rättegångnen och straffen.Tre anklagade blev två fällda men Aljochina riktar inga anklagande ord till den som lämnade gruppen. Aljochina framstår fast i sin övertygelse och att hon tar sitt straff. Vad gjorde henne så övertygad, så politiskt medveten? 

Det jag verkligen saknar är en bakgrund, varför gick dessa människor samman med sin vision? Var de inspirerades framgår, men inte klart, jag fick rådfråga Wikipedia*. Kanske det kommer klarhet i en ny bok längre fram.

*Riot grrrl är en feministisk undergroundrörelse inom punkrocken som uppstod i början av 1990-talet, som en reaktion mot de mansdominerade punkbanden som då var populära. 

Texterna inom riot grrrl-musiken behandlar ofta ämnen som sexualitet, våldtäkt, misshandel mot kvinnor i hemmet och kvinnofrigörelse. Kvinnofrigörelsen handlar om att kvinnorna ska få mer rätt att uttrycka sig i samhället

wikipedia

** riot betyder upplopp

  Stakset, Sebastian: Bara ljuset kan besegra mörkret. ***

Omvändelseböcker är nog väldigt svåra att skriva. För hur förmedla det som händer på ett så personligt plan? Och för många även väldigt privata skeenden. 

Men jag tycker Stakset lyckas ovanligt väl. Han skildrar sin omvändelse i ett längre tidsperspektiv. Han får återfall, hans medbröder/systrar får också återfall. Men han reser sig igen. Mycket med hjälp av den församling och den pastor som hjälper honom. Det händer inte blixtsnabbt, men visar sig ha en viss stabilitet som resulterar i en förvandling, synlig för omgivningen.

Vare sig man tror på Gud eller inte är det gripande läsning. Kan detta befria människor tycker jag att vi ska se på det med välvilja. Även om det kan verka egendomligt. 

Läst 2018