Degermark, Pia: Gud räknar kvinnors tårar : memoarer** Varför varför varför läser jag sånt här??? Jag måste erkänna att Degermarks namn gjorde mig nyfiken, hur gick det för den väna varelsen? Det gick otroligt dåligt om man ska tro den här boken, och naiviteten hos författaren är ju helt otrolig. Dessutom känner jag, liksom jag gör ibland när man läser dessa tycksyndommig förjagharhaftetthelvete ochärdessutomheltoskyldig bekännelser, att här utesluts både det ena och det andra....och en del av det som skrivs gör att man baxnar. Och detta knarkande som samhället driver folk till hela tiden......nej jag förstår det inte. Men hon bör få träffa sin son, det tycker jag. Och det blir visst så också och det var ju positivt i alla fall.

Läst 2007

Bythell, Shaun: En bokhandlares dagbok **** Lz

Att jag tvekade inför denna bok är en underdrift. Efter flera omlån tog jag den ändå och började läsa. Och blev verkligen positivt överraskad. Den är kul, den är upplysande, där finns boktitlar och en katt. Dessutom småjobbiga karaktärer som gjorda för en film om bokhandeln och dess medarbetare. En partsinlaga för att bevara den lokala handeln och framförallt boken som fysiskt exemplar.

Jag njöt av att läsa det här som är skrivet med distans, humor, erfarenhet och uppriktighet. Den får placeras under vilsamma böcker här hos mig för jag kände det lugn som endast mitt barndomshems välfyllda bokhyllor kunnat ge mig tidigare. Och det är inte illa.

Läst 2018

  Skugge, Linda: 45 morbus addison ****

Skugge, vad jag förstår dig. Jag bara tokförstår dig.

Så här är det att vara kvinna och sjuk och utmattad och färdig och helt enkelt urdålig i dagens samhälle. Dessutom att vara en person som säger sanningen om sitt tillstånd, och talar om vad ens egna efterforskningar lett fram till, och tror att det ska underlätta (?) läkarens bedömning. Då det tvärtom gör läkaren ( som i de flesta fall nu förtiden verkar lida av dålig självkänsla och inte vill bli sagt åt) rasande. Ibland lyckas de dölja det, ibland inte. Men alltid känner patienten sig förvirrat kränkt och till slut övertalad att tro något som den innerst inne vet inte stämmer. 

Ja, det är sorgligt och orättvist och klagar gör Skugge rätt i. 

Men det är klart, det kan ju uppfattas som gnäll och nämns inte utebliven sjukskrivning flera gånger och vad vill hon egentligen människan? Ha betalt av oss andra för skriva kränkande krönikor. Det är bara förbehållet män, fatta! Före metoo hände det här också, vad kan man begära? (obs ironi)

Jag gillar verkligen att Skugge läser samma litteratur som jag, som jag samlat under kategorin sjukdom här. Jag önskar mig visserligen en litteraturförteckning längst bak hos Skugge, men jag är ändå nöjd att få så många citat mig till livs.

Dessutom har jag lärt mig vad Addisons sjukdom är. Det bör öka min förståelse om jag träffar en sådan person. För mitt livsord är och förblir, var snäll mot din nästa, så länge du inte själv blir skadad.

Gcz är klassificering på mitt bibliotek. Knepigt att hitta dit kanske.

Men ni mina litteraturäskande vänner, läs och lär denna bok.

PS Upplägget störde mig i början men sen insåg jag vitsen. Läser snart 40 constant reader också.

Läst 2018

   Hermele, Kennet: En shtetl i Stockholm ***

Jag är glad att jag fortsatte att läsa den här boken fast början, ja faktiskt hälften av texten, bjöd motstånd. Det slog mig att jag var måttligt intresserad av Hermeles liv egentligen. Men judendomen är jag plötsligt nyfiken på.

Och jag fortsätter läsa och hittar flera ställen där judendomen klart framträder.

Ett av de knepigaste ställena i Toran handlar om blind tro: Gud säger till Abraham "Döda din son!" [...] Det var en invit till en bokstavstro som jag fann ovärdig. Var inte vi judar ett diskuterande folt, ett folk som ifrågasatte allt?

                 Abrahams bredvillighet att offra sin son strider mot en princip som visar på flexibiliteten och humanismen i det judiska: pikuach nefesh, att rädda liv går före alla andra förpliktelser och förbud som Gud lagt på det judiska folket. Om det handlar om liv eller död får - nej, ska en jude välja livet. Eller något mer högtidligt: kärlek slår lydnad, det är en tilltalande regel. [...] Vart tog pikuach nefesh vägen? sid 150

I tonåren hade jag varit med i en diskussionsgrupp hos rabbinen och fått klart för mig - helt mot rabbinens avsikt - att frågan om huruvida Gud finns, om själva tron [...] var meningslös. Vare sig Gud finns eller ej står vi inför samma val, samma behov av att veta vad som är rätt och fel, samma krav på oss människor att välja rätt, samma plikt att göra gott. Tron ger ingen vägledning, möjligen tröst, förklarade rabbinen. 

[...] drog jag  slutsatsen att jag var varken troende eller ateist, agnostiker är vad jag är! sid 161

[...]den vise Hiller, som levde för tvåtusen år sen. Han är berömd för två sentenser: för det första att hela läran, kärnan i judendomen kan sammanfattas med den gyllene regeln som judendomen delar med andra religioner: Gör mot andra vad du vill att de ska göra mot dig. sid 194

Sentens två löd

Om inte jag är för mig, vem är då för mig?

Om jag bara är för mig, vem är jag då?

Om inte nu, när?

(min sammanfattning av text)

Vem är jag då? Mitt judiska arv säger mig att det är just mittenraden som är den avgörande uppmaningen. Som farfar påpekade: alla rättfärdiga har en plats i det kommande riket, alla är lika mycket värda, oavsett vilken religion de tillhör, oavsett (vill jag tillägga) om de bekänner sig till någon tro överhuvudtaget. Det är rättfärdigheten som är proberstenen. (prövostenen min anm) sid 194

Hermele är agnostiker men vill ändå ha en chans att vara med verkar det som. Hans syn på judendomen är komplex; å ena sidan känns den hemma sen barndomen, å andra sidan har hans liv blivit så sekulariserat att han faktiskt inte är utövande. 

I den här boken berättar Hermele sin historia från olika synvinklar. Jag har varit mest intresserad av det som jag snappat upp av det judiska. Men även hans historia i stort är väl värd att läsa. 

Framförallt tycker jag att den är intressant så till vida att jag även läst "Kaddish på en motorcykel av Leif Zern." Den var så lik men ändå inte. Bloggar strax om den.

Läst 2018

   Liptrot, Amy: Utvägen - dagarna på Orkney ***

En bra biografi. Även om jag tyckte att berättelserna om Liptrops tid som alkoholist var lite ointressant så var tiden hon tillbringade på Orkney desto intressantare. Boken innehåller också en karta, det är alltid så inspirerande. Och jag lärde mig en hel del om Orkney och öarna därikring. 

Det är otroligt så mycket jag har olärt om världens länder och öar. Jag får ständigt nya insikter när jag läser böcker av alla de slag. Den här boken är verkligen inget undantag. Gillar du öar måste du helt enkelt läsa den.

Läst 2018

Hagerfors Lennart: Längta hem*** Den här boken har jag tänkt läsa väldigt länge. Kanske för att jag som barn ofta satt i bönhuset hemma och såg bilder från afrika där alla mörka barn var med och så ett enda vitt, missionärens. Jag kanske tänkte hur de egentligen hade det där nere i värmen. De verkade ha så många kompisar också dessa vita barn, de verkade så omtyckta av de andra barnen, de mörka, de svarta som det kanske sas. Att de fick åka bort och bo på internat fick jag lära mig långt senare och jag trodde att det skulle vara en våldsamt kritisk skildring av hur hemskt allt detta missionerande var. Istället fick jag läsa en rolig ömsint berättelse om en svensk pojkes lite annorlunda uppväxt. Visst var det jobbigt att lämna föräldrarna och visst var det en längtan hem, men ändå. Vilket äventyr!

Hage, Anna: 30 år av tystnad **** Lz

Det här är inte i första hand en bok om mordet på Olof Palme. Det här är en bok om hur samhället såg ut för 30 år sen. Och om det blivit någon förbättring beror det på mordet på Olof Palme, på hur samhället brutalt väcktes ur den falska trygghet som Sverige levt i under lång tid. Så, ja det är en bok om mordet, men det centrala i boken och det som jag bär med mig, är hur det påverkade den unga människa som försökte rädda Palmes liv, som visade civilkurage och stod upp för det rätta. 

Och även en bok om hur terapi kan fungera när den är som bäst. "Ingrid" visar sig kunna lotsa Anna genom det trauma som hon, helt naturligt, upplevde den där gången på Sveavägen. 

Jag kan inte annat än tänka härskartekniker, meto, tystnadskultur. Männen som utredde mordet, männen som anklagade och skulle försvara, männen som höll varann om ryggen. Kvinnan (barnet) som framhärdade och stod på sig. Har ni hört det förut. 

Anna besitter ett stort mått mod, hon låter sig inte tystas, hon är en människa som makten inte tål. Men hon har skrivit en bok ( med god hjälp iofs, boken är lättläst och flytande) som är genreöverskridande och därför så intressant att läsa.

Läs den!

Läst 2018

  Unge, Christian: Har jag en dålig dag kanske någon dör *** (Lz)

En brutalt uppriktig bok som innehöll mycket intressanta tankar och åsikter. Dock fick jag en känsla av att de var nedskrivna under längre tid och ingen riktig sammanhållen röd tråd fanns.

Jag, som både är intresserad och har erfarenhet från sjukhusvård förstod ju det som står, men jag kan ändå säga att det kanske inte är en bok för precis alla. Är man sjukhusrädd så kanske det inte är så bra att höra om alla misstag en läkare kan göra. Fast bara titeln avhåller nog en sådan person att läsa.

Jag skulle gärna läsa en hel bok enbart om Läkare utan gränser, här fanns det med men bara som en del.

Läst 2018