Inlägg publicerade under kategorin AAA jorden runt arkiv

Av violen - 30 april 2016 14:00

   Adichie, Chimanda Ngozi: Alla borde vara feminister *****


Feminist: person som tror på social, politisk

och ekonomisk jämlikhet mellan könen




Full pott för feminism i förståelig form. Adichie har verkligen många kloka ord att förmedla. Att bara lära sig uppslagsbokens förklaring utantill gör det lättare att förklara vad man står för eller hur?


Adichie tar upp exempel på exempel, och för att upptäcka vad bör du läsa boken. Tro mig, läs boken!


Sen skriver hon också utifrån en intressant, faktiskt ny synvinkel för mig:

[...]Genus spelar en viktig roll i hela världen.Och jag skulle vilja att vi börjar drömma om ett annorlunda samhälle. En rättvisare värld.En värld med lyckligare män och lyckigare kvinnor som är ärligare mot sig själva. Och det är såhär vi ska börja: vi måste uppfostra våra döttrar annorlunda. Vi måste även uppfostra våra söner annorlunda. s33


Det här har jag däremot alltid hävdat:

Jag hade tänkt säga att kvinnor kanske ändå föds med något slags matlagningsgen tills jag kom på att majoriteten av alla berömda kockar i världen är män. sid 42


Alla, både kvinnor och män, måste bättra sig sid 55.




Av violen - 28 september 2011 19:45

  Kincaid, Jamaica: Annie John ****


Jag gillar verkligen Kincaids sätt att skriva men ändå känner jag en viss förvirring. Vem är Annie egentligen?


Trots att det Kincaid skriver om får så otroliga konsekvenser (för visst är det här en lysande beskrivning av hur en dotter kommer in i puberteten. Och de flesta som börjar hata sina mammor då återvänder trots allt som vuxna. Det är Annie John fast besluten att inte göra i den här boken dock) känns det skrivna nästan oengagerat. Precis som att berättarjaget inte upplever det som sker i verkligheten.


Dessutom kände jag efter att jag läst att det fattades ord, sidor, händelser. Jag kan inte peka på var men boken kändes avkortad, som att den fick bli endast ett visst antal sidor och sen var det bara att stryka i texten. Och istället för att korta ner meningar togs hela stycken bort. Prosan vinner på det men inte handlingen.


Eller jag vet inte. Denna Kincaid, helt okänd för mig tidigare, blev jag plötsligt intresserad av. Än en gång, tack Lyran!



Läst 2011

Av violen - 12 augusti 2011 09:30

  Mavrikakis, Catherine: Himlen i Bay City ****

Galenskap är nog ordet jag tänker på när jag läst ut Himlen i Bay City. En bok som inte på några villkors vis var vad jag hade föreställt mig. Jag hade absolut ingen aning om vad som väntade. Puh, det var en tuff läsning!


Jag försöker att inte läsa så mycket böcker om andra världskriget nu för tiden, ämnet känns färdigskrivet, men allvarligt, jag hade ingen aning vad det här var för bok. Trots det var det här en skildring som påverkade mig ordentligt. Det är inte färdigskrivet trots allt.

Jag pratade om galenskap, ja det här är galenskap på hög nivå, precis som andra världskriget. Förintelsen. Hatet. Overkligheten i det som skedde. Den här boken ger inga svar på varför men väl på  hur det förföljer intill led på led. Slutet på boken var ruskigt men helt logiskt, den galna smärtan överlever allt. Eller är det ett försök att försonas? Ingen vet vad som är sant eftersom syner förföljer kvinnan som berättar.


Jag gillar inte upprepningar i böcker och att jag lyckades läsa den här utan att bli vansinnig på den grålila himlen är en gåta. I det franska orginalet finns tydligen fler ord men svenskan klarar inte av att förmedla dem, så himlen är just grålila större delen av tiden.

Men är inte allt en täckmantel för nånting annat. Redan i början av boken slås jag av:

Amerikas himmel bär alltid sorg på grund av det onda som den själv har skapat. Amerikas himmel är blå och blodig. Den är ett öppet sår. sid 48.


Jag är amerikanska. En uppblåsbar docka med giftigt inre. Allt i mig är skadligt.
sid 120 


Är det inte ett miljöengagemang som driver Mavrikakis, där himlens förorening dödar likväl i amerika som i Auswith.....ett sätt att känne släktskap med andra övergrepps himlar, ett likhetstecken mellan indianutrotning och judeutrotning. En kritik mot sin egen tid likväl som mot sina förfäders. En svidande samhällkritik helt enkelt.

Ironiskt nog kör huvudpersonen flygplan och förorenar därmed själv sin omgivning. är det att blunda precis som den stora massan gjorde under andra världskriget?


Boken innehåller en våldsam vrede och är välskriven. Trots det kan jag känna att det newageliknande indiska befrielsesammanhanget inte riktigt hörde dit. Där spände boken över lite för mycket.


Boken bär ju också en kritik med det amerikanska samhället, dess livshållning och tar inte alls fram det som någon frihetens högborg. Även om det räddat ett antal judar från förintelsen.


Läs gärna Himlen i Bay City men förvänta dig motstånd, det är förvisso inte grus som hos Müller men väl sandkorn som gnisslar till.


Läst 2011

Av violen - 25 juli 2011 16:45

  Aboulele, Leila: Minaret ****


En bra bok om ett ovanligt ämne, islam som den religion som huvudpersonen återvänder till. Inte flyr ifrån. Ett islam utan politiska förtecken.

Boken utspelar sig både i Sudan och i England. Den är väl upplagd, med klara hänvisningar till vilken tid, nu och då, det handlar om. Najwa, bokens jag, utvecklas på ett milt, tydligt sätt. I den bästa av världar kan alltså religion vara på det här viset. Insikterna om synd, skuld, förlåtelse, möjligheten att upptäcka slöjans välsignelse och friheten i att valet är helt hennes eget speglas genom nutidens del. Helt enkelt hennes omvändelse. Men inte påträngande på något sätt utan bara så enkelt som en omvändelse till vilken religion som helst borde vara.

För första gången har jag snuddat vid islams väsen, och det var ytterst intressant.

Men jag kan ändå känna att någonstans är det bara det faktum att hon är ogift som gör allt detta möjligt. En gift kvinna skulle inte alls ha haft hennes frihet. Men det är ju författarens privilegium, att låta livets realiteter tillrättaläggas för att få fram sitt budskap. Och att hon skulle ha hamnat på samhällets botten som det står på baksidestexten tycker jag verkar lite väl negativt uttryckt. Om man jämför med då-tidens lyx i hemlandet kanske men hembiträde kan väl inte vara direkt en bottenplacering. Det hjälpte dock upp historien, för hur skulle hon annars ha kunnat träffa en så religiös man så nära inpå?

Minaret är en fantastisk, modig och utmanande roman.

Guardian på baksidan:


Jag håller med.


Det här är tydligen en ny genre av muslimska författare i England, enligt baksidan där det står "skriver från insidan om hur det är att vara troende muslim i dagens västerländska samhälle."

Intressant tycker jag som gillar nya genrer och stilar.


Läst 2011


Av violen - 28 maj 2011 20:15

   Sabatini, Irene: Pojken på andra sidan ***


Jag har läst många böcker om afrika de senaste åren. Den här handlade om Zimbabwe, fd Rhodesia. Huvudpersoner är en vit man och en svart kvinna, deras liv vävs in i varandra eftersom de bott grannar och boken skildrar en epok i Zimbabwes historia. Att vara vit, att vara svart, att vara blandad i detta land. Annorlunda mot de andra böckerna jag läst, men med liknande grepp, ofta är någon i periferin en mystisk med eller överlöpare i uniform. Så även här.

Övergrepp, våld, otrygghet, rasism men även religion och sinnessjukdom (?) vävs in i varandra, i en väv som är lite väl gles för min smak. Flera andra böcker har varit bättre. Men, trots allt, ett tidsdokument som väcker ett visst intresse.



Läst 2011


Sverige är med på ett hörn:


Hon är svenska och jobbar för en sån här hjälporganisation. sid 99.


Och att jag tycker Björn Borg är en jättebra tennisspelare. sid 113


Så kommer Stefan och Astrid, ett svenskt par som arbetar för det svenska biståndsorganet Sida. sid 264


För att bevisa någonting för Ian (och mig själv) ber jag honom följa med på grillparty hos några killar från svenska Sida. sid 336




Av violen - 26 april 2011 11:15

  Mangiste Maaza: Under lejonets blick ****


En oerhört fängslande bok om en period som jag faktiskt inte visste så mycket om. Visst, jag vet att det kom många flyktingar från Etiopien och Eritrea under de här åren, men att "revolutionen" innefattade sådan brutalitet och avskyvärda handlingar hade jag ingen aning om.

Därför anser jag att dessa skönlitterära författare som skrivit och framförallt översatts de sista åren har ett så stort berättigande. Jag har lärt mig mer om Afrika de två senaste åren än jag gjort under hela mitt liv därföre. Dessutom skriver dessa afrikanska författare utomordentligt bra, den här boken är inget undantag.

Människorna finns, dör, lever, blöder och försöker överleva på olika sätt. Berättelsen höll ihop från början till slut och boken kändes ny på nåt sätt. Kanske just det att här finns en hårfin gräns mellan sanning och fiktion gjorde att gestalterna levde så starkt innanför mina ögonglober medan jag läste.

En sak som gjorde ett starkt intryck var insamlingen av liken, att folket in i det sista offrade sig för de redan döda, att deras stolthet följde offren till graven. Respekt, och jag tycker att det präglar hela boken. Den är skriven med respekt! Bra gjort av en debutant.


Läst 2011

Av violen - 15 april 2011 15:30

  Swarup, Vikas: De sex misstänkta ***


Den här bokens styrka och svaghet är att den utspelar sig i Indien. Styrkan består i att den är så mycket Indien, även om jag fick tänka efter för att hålla isär miljöerna. Svagheten består i att miljöerna och personerna kan upplevas främmande och att det därför är lite svårt att riktigt hänga med. Jag menar om den skulle ha utspelat sig i Sverige och haft samma persongalleri skulle miljöerna ha varit så självklara att jag aldrig behövt tänka efter och då skulle den ha varit mer lättläst.

För jag tyckte faktiskt att den var lite trög. Men den hade som sagt ändå många kvalitéer, en av dem är ju att personerna är så olika och att stilen ändras utifrån den som skildras. Amerikanen är ju t.ex "dramats" clown och inbjuder därmed till roande uttyck.

Jag kan därför hålla med Lyran som skriver såhär om boken:

Sammantaget är De sex misstänkta en spännande, galghumoristisk, samhällskritisk mordgåta med ett myllrande persongalleri, berättad i ett rasande snabbt tempo.


Som jag ser det är mordet inte alls det viktiga utan det här är en allvarligt menad satir som låter ett hörn av verkligheten sammanstråla utifrån flera temperament (fritt efter Zolas citat) för att kunna skildra komplexiteten i landet Indien utifrån ett samhällskritiskt och därmed mycket intressant perspektiv. Korruption, filmindustrin, miljöbrott, nutid, historia, politisk maktfullkomlighet, allt finns med.

Skulle den ha stått på en annan hylla än deckarhyllan skulle mycket färre ha läst den, vilket ju varit synd.



Läst Lyrans jordenrunt


Läst 2011

Av violen - 27 mars 2011 22:30

    Khoury-Ghata,Vénus : Sju stenar till den otrogna hustrun ****


Huvudpersonen i den här boken är lika med duet, eller biståndsarbetaren, eller kvinnan som längtar efter att fylla sin famn med ett barn, eller:


Du som förväntades vara där för att hjälpa ett dödsdömt folk fann dig nedkletad med medeltida seders grymhet. sid 178


Och duet finner Noor som ska stenas, som ska sona sitt brott att ha blivit våldtagen, som ska upprätthålla normaliteten genom att utstå de medeltida sedernas grymhet. Som faktiskt accepterar det, som tror att hon njutit. Som ändå vill överleva visar det sig.

Duet vill hjälpa, duet är övergiven av SIN man i sin civiliserade del av världen, för duet betyder detta att Noor skonas allt. Hon underkastar sig sedvänjorna för att Noor ska få leva tills hon fött sitt barn. Eller är det för att skriva sin bok? Eller för något annat omedvetet som ändå händer och gör slutet till vad det är?


Boken är skriven på ett vackert språk, en kontrast till det vettlösa våldet som drabbar kvinnorna, de är flera stycken, inte bara Noor och Amina. Boken är inte alls vad jag trodde den skulle vara. Det är flera historier i historien, en mycket komplex bok. Märkligt nog är det Zana som berör mig mest, Dottern vars liv och kropp tillhör fadern som har rätt att ta både för sig och ta livet av. Zana vars:


[...] benknotor lät som små klockor när de klirrade mot varandra. sid 128


Zana vars mor inte fick mod förrän hon hört klockklangen, då hon avslöjar faderns vidriga dåd. Men ingen drar honom inför rätta, som de gjort med Noor.

Och dessutom, vilken kvinna som helst kan ersätta en annan, bara blodet utgjutes. De är ju ändå bara lika hyndor.


Det är ju så många kvinnorna, alla är huvudpersoner i sitt liv, varför tycker jag då att den franska kvinnan är huvudpersonen? Jo, allt kretsar trots allt kring henne, hennes bok, hennes engagemang, hennes skenäktenskap, hennes skola, hennes tankar och känslor. Som jag sa, det här är en komplex bok. Läs den.


Läst Lyransjordenrunt.

 

Läst 2011






 

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se