Inlägg publicerade under kategorin

Av violen - 31 mars 2014 11:45

   Wahlberg, Karin: Än finns det hopp ****


Wahlberg tillhör ju en av mina absoluta favoriter bland svenska kvinnliga deckarförfattare, jag har läst alla hennes deckare, och även hennes roman, Sigrids hemlighet var ju riktigt riktigt bra!


Men jag har också ändå från början hävdat att hon borde skriva romaner. Så kom då Sigrids hemlighet och den var som sagt väldigt bra. Och nu kommer det mera!


Än finns det hopp är första boken i en serie (!) om ett sjukhus på 50-talet. Persongalleriet i början radar upp massor med namn av de mest skilda slag. Mycket sjukvårdspersonal så klart men även andra personer. Detta myller hjälper till att ge tidsfärg och nostalgisk information om 50-talet. Så vansinnigt intressant. Wahlberg har gjort ett gediget jobb om något som skrivits väldigt lite om, bravo!


Det är sällan nu för tiden jag riktigt längtar efter att fortsätta läsa i en bok, men den här sträckte jag mig efter så fort jag fick chansen. Alla dessa främlingar från bokens första blad hade fått liv när jag stängde ner pärmarna. Och jag längtar verkligen efter fortsättningen. Den borde ha ännu större igenkänningsfaktor för mig själv, jag tillbringade en del tid på sjukhus under 60-talet nämligen. Och jag minns väldigt mycket av det. Få se om jag uppfattade det rätt, så barn jag var.


Jag ser så fram emot nästa bok. Hoppas den ligger klar i nån dator hos Wahlberg!


Läst 2014 



Av violen - 23 mars 2012 21:00

   Wahlberg, Karin: Glasklart ***+


Wahlberg tillhör ju en av mina absoluta favoriter bland svenska kvinnliga deckarförfattare, jag har läst alla hennes deckare, och även hennes roman, Sigrids hemlighet var ju riktigt riktigt bra!


Och den här boken är inget undantag, snarare tycker jag att den är snäppet bättre än de senaste. Wahlberg säger 


Själv tycker hon att hon ligger snarlikt nära romanen. - Det är inte tillräckligt snabbt tempo, grovt och allt det där. Jag har ett ganska utmejslat språk, är omständlig och så, så jag ligger väl där emellen. 

sid 24, Yourlifebook, nov 2011


Det kanske är därför som jag är så förtjust i hennes deckare. Även om jag kan tycka att hon informerar lite väl mycket ibland. Och en liten vink till Leif G W Person kostar hon också på sig:


Få utredare ägde den typ av speciell förmåga som en namnkunnig person inom kriminologin kallade "att se runt hörn". sid 137


Den här är ju snarare en bruksanvisning i glasblåsning plus en relationsroman plus en uppföljare till den förra boken, visserligen i en bihandling men ändå. Just det greppet är väl kanske det enda som jag kan tycka kunde ha uteslutits. Kanske Wahlberg fått så mycket frågor på det att hon måste göra ett avslut. Lite väl egendomligt avslut, min slutsats tyckte jag var mer realistisk. Men ok.


Något som också var speciellt med den här boken var att den lyckades vara spännande ändå in till slutet. Annars brukar jag tappa intresset när allt är avslöjat och våldsamheterna ska börja. Men inte här konstigt nog.


En bra deckare! Riktigt bra.


Läst 2012


Karin Wahlberg har också skrivit två barnböcker, Camilla och lögnen och Camilla och Micke. Vilka jag inte läst ännu. Men snart.



Av violen - 18 februari 2010 11:15


Wahlberg, Karin: Sigrids hemlighet ****


Den här boken börjar som en intertextfull mix mellan Ingmar Bergmans film Jungfrukällan, Margit Söderholms böcker och Karin Wahlbergs egna deckare.  Och mixen är utmärkt. Det var nog bara de fyra, fem första sidorna som det gick trögt. Sen flög texten fram och precis som att den revolver som finns på väggen i början av en bok måste återkomma är ju placeringen av drakhuvuet på handen bara något som väntar på att återkomma. Vilket det också gör. Ja, det är så betydelsefullt att det pryder pocketupplagan! Men den här boken är så mycket mer än pocketupplagans omslag.

Det var länge sen jag läste en så fullödig roman. Och med så intressanta kvinnoporträtt. Och med en sådan hyllning till den kvinnliga konsten!

Jag är imponerad men inte alls förvånad. Jag har ju länge efterlyst att Karin Wahlberg ska skriva annat än deckare och nu har hon gjort det och hon har verkligen lyckats!

Det är helt enkelt ett stycke svensk kvinnohistoria när den är som bäst. För det fanns ju faktiskt dessa kvinnor som levde ett relativt gott liv 1026-1045, eftersom de hade turen att bli födda på rika gårdar och inte som trälar. Kvinnor som liknar oss eftersom de kunde, i sällsynta fall, få förverkliga sig själv. Det som inte kunde levas ut var kvinnornas sexualitet och där tycker jag Wahlberg lyckas så bra med att skildra ett våld som nästan är försumbart i sammanhanget.

Kanske att det i en ung kvinna, nästan ett barn, kunde finnas en sund längtan men den fick bara inte komma fram. Då liksom nu var det männens behov som gick först. Eller släktets behov kanske.

Jag gillar epilogen där drakhuvudet liksom rycker till och förvånat ser vart det hamnat!!! I de fina salongerna. Allt var inte guld som glimmar då  heller.  :-) ( förstår du inte det här klandrar jag dig inte men läs boken så tror jag du fattar!)


-------------------------------------------------------------------------------------------






 Hösten 2010 kommer del tre. Den skrivs av Catharina Ingelman-Sundberg, journalist på Svenska Dagbladet och författare till flera historiska romaner.

Av violen - 10 januari 2010 15:13

Wahlberg, Karin: Matthandlare Olssons död***

 


Jag hade läst negativa recensioner när den här boken  kom och var lite skeptisk men den var, som vanligt, spännande, intressant och läsvärd! En stunds avkoppling. 

Lite väl mycket mattor och Ture Sventon, men om det rört sig om t.ex en dyrbar klocka tror jag inte jag skulle ha tänkt så mycket på det. Där ger ju Wahlberg en ny vinkling och nya kunskaper till den som läser. Intressant! Jag menar, jag visste knappt var Bosporen fanns innan Pamuk fick priset, och nu blev jag plötsligt för en kort sekund sugen att åka omkring på det vattnet. Mattorna däremot intresserar mig inte, jag är trasmattstypen.

Läste hos nån att det var ju ett ouppklarat brott med, vad hände där? skrev recensenten uppbragt. Utan att avslöja allt för mycket tycker jag att svaret är ju självklart, antingen six feet under eller slängd i ett snår som hundratals andra av samma kön. Och den alltid mest sannolika mördaren är bara sååååå oskyldig.

Däremot kunde Wahlberg ha skippat det vanliga våldsamma slutet. Överhuvudtaget tror jag att hon höjt våldsnivån en nivå i den här boken......ett inlägg på några ord (se ovan) i debatten. Som en bihandling. Men det tog ordentligt.


Jag har ju länge hävdat att Wahlberg är kapabel att skriva en relationsroman, här och var glimmar det till riktigt insiktsfulla meningar. Då måste hon jobba mer med personporträtten iofs. Nu halkar alla utom de gamla vanliga omkring lite anonymt på sidorna.
Men annars ser jag fram emot nästa deckare av Wahlberg, min favorit bland svenska kvinnliga deckarförfattare.

Av violen - 1 januari 2010 21:15

Wahlberg, Karin: Ett fruset öga *** Tredje boken av Wahlberg, skriven i samma stil som de två förra, dvs pratig pratig men ändå lättläst och bitvis intressant ur ett nutidsperspektiv. Den här boken har dock en stor nackdel, en inplantering som är så uppenbar att polisen framstår som både blind och korkad eftersom de inte fattar det läsaren fattar direkt. Synd, men det visar kanske på att Wahlberg egentligen inte ska skriva deckare, när kommer den skönlitterära debuten???


Läst 2003

Av violen - 1 januari 2010 21:00

Wahlberg, Karin: Flickan med majblommorna*** Wahlberg är som alltid ett säkert kort. Men som jag sagt förut, när kommer hon med en skönlitterär roman utan mord i. För det är ju kringverket som är det intressanta, här skulle en bok bara om personerna i hyreshuset ha kunnat bli en riktigt bra relations/konflik roman. Men tills romanen kommer får vi läsa hennes deckare, och njuta av dem!


Läst 2004

Av violen - 1 januari 2010 21:00

Wahlberg, Karin: Hon som tittade in*** Ännu en deckare av Karin Wahlberg. Den var precis som Sista jouren, spännande och medryckande, en bok man vill sträckläsa, även om inga direkta överraskningar väntade. Kanske att det som skildrades utöver deckarintrigen egentligen är det intressanta i den här boken. Det som jag inte tyckte var riktigt trovärdigt är dock mobbarnas reaktioner. Har man erfarenhet av mobbning vet man att den som mobbar är sällsynt utan samvete, och det ändras knappast för att den som blivit mobbad dör. Det hade varit mer naturligt att skylla ifrån sig och bli arg för att man blev tvungen att köra på personen i fråga.....Låter hårt men så tror jag att det är IRL. Annars är allt annat trovärdigt i boken och för en stunds avkoppling är den helt ok....



Läst 2003

Av violen - 1 januari 2010 21:00

Wahlberg Karin: Sista jouren (d) ***(*) Ännu en deckare och en fyrapoängare (nästan). Jag fullkomligt slukade den och för första gången på många år undrade jag vem mördaren kunde vara. Den extra stjärnan för miljön som är ovanlig i litteraturen men aktuell i press och media dagligen, nämligen sjukhusmiljön. Att det trots allt blev bara tre riktiga stjärnor beror nog på att den bitvis är lite ordrik, det finns saker som inte hade behövt långa beskrivningar. Men trots allt, Läs den!



Läst 2002

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se