Inlägg publicerade under kategorin Nobelpristagare - lästa

Av violen - 1 september 2011 17:15

  Grass, Günter: Mitt århundrade ***


Egentligen är idén lysande, att skriva en kort text om vartenda år under en viss tid. Det är nämligen det Grass har gjort. Jag har ju försökt läsa Grass under flera månader, lånade olika böcker men det gick så trögt! Det är ju i Theresans nobelutmaning som jag kämpat på.....


men så såg jag den här boken och tänkte hm, jag provar. Och den var nästan intressant! Vissa år var ju jättetråkiga, särskilt i början med första världskriget och särskilt innan jag upptäckte att på slutet finns några sidor med rubriken:

 Lista över tilldragelserna i Günter Grass: Mitt århundrade.

Och då gick det genast bättre att hänga med. Så ett tips, tänker du läsa den här boken om 1900-talet så kolla listan i slutet.

I vart fall så tycker jag att Grass har lyckats, på sin torra men ändock prosa, att ge en slags glimt av 1900-talet i Tyskland och ibland på andra ställen. Jag verkar ju inte komma undan andra världskriget vad jag än läser nu för tiden (jfr t.ex Himmel över Bay City) så det är väl lika bra att köra på kändes det som. För jag förstod ju direkt att det går inte att komma undan i en sån här bok. (Konstigt vore det ju annars).


Jag gillade i alla fall idén och önskar att jag under min levnad skrivit ner en sammanfattning av mina år och de viktiga händelser som jag lagt märke till. Mig veterligen har jag inte läst något liknande upplägg förut, har ni?


Jag gillade särskilt 1938 års berättelse, den om 9 november x 2. Säger inte mer.


Läst 2011

Av violen - 1 februari 2011 18:30

 Szymborska, Wislawa: Här **


Jag är ingen stor poesiläsare, men ofta när jag ändå läser poesi finns det alltid rader som bränner till, där jag känner, ja, men så är det ju! På pricken!

Inget sådant händer när jag läser nobelpristagaren Szymborska. Moderna ord, javisst. Men det tar liksom inte alls, tyvärr. Jag blev besviken.


Läst Lyrans jorden runt 2011


Läst 2011

Av violen - 29 december 2010 12:00

Vargas Llosa, Mario: Den stygga flickans rackartyg ***


Puh!

Äntligen, kan jag utbrista!

Äntligen har jag läst den här boken som jag lånat i flera omgångar och läst under lång tid. Det som talar för att det trots allt är bra litteratur är att jag lyckades hänga med trots alla avbrott.

Och ok, så här är det: Vargas Llosa kan skriva. Och Vargas Llosa är väldigt intresserad av att skriva om 6. Det är många beskrivningar om hans sexuella eskapader med Den stygga flickan. Hon verkar ju ha vissa svårigheter men det gör väl inte så mycket för hon är väl nästan lite lyxprostituerad vad jag kan förstå. Hon blir dessutom utnyttjad på vidriga sätt men återkommer alltid till Den snälle pojken som förbarmar sig för han älskar ju henne. Hon är ju the love of his life ju......hans författarlife kanske (se slutet)

Från dag ett har hon varit oärlig vad jag kan förstå, och det "bara" för att hon vill bli rik. På det sätter är hon precis som många män men hennes pris blir högt, alltför högt kan jag tycka. Som priset brukar bli för kvinnor som tar för sig. Iofs.

Det går att läsa den här boken på olika sätt. Kanske att jag omvärderar den när jag läst mer av Vargas Llosa, kanske att alla kvinnor går samma öde till mötes. Men nu har jag läst den här och den berättar en historia på ett välskrivet sätt, gör mig intresserad av att läsa mer av författaren pga det och är inte alltför kvinnofientlig trots allt.(jag har inte bestämt mig där)

 Att den ständigt upprepar detta stygga flicka var iofs ytterst irriterande och gav en slags självuppfyllande profetia. Boken slutar med

 [...] snälla pojke? sid 325

Och allt var till för att romanen skulle kunna skrivas. Så slutet kändes cyniskt men ärligt. Musan offrar allt för Den Store Författaren.


Jag kommer att läsa Tant Julia och författaren senare och då får jag en bättre bild av Vargas Llosa. Har läst en del i Kamrat Mayta och den är ju så politisk att jag knappt hänger med i svängarna men där skildras också 6 på liknande sätt som här så jag får väl se vad jag kommer fram till. Jag nämnde ju att jag trodde han var gubbsjuk Vargas Llosa så nu måste jag komma fram till vad jag egentligen tycker.....

Återkommer!



Läst 2010

Av violen - 12 december 2010 18:30

  Böll, Heinrich: Ungdomens bröd ***

 

Jag har läst den här boken tidigare, för många år sen, då jag läste flera böcker av Böll, bl.a Katharina Blums förlorade heder och Doktor Murkes samlade tystnad, böcker som jag gärna också vill läsa om.

Den här boken, Ungdomens bröd minns jag faktiskt ingenting av märkte jag när jag nu läste om den.

Den var bra, men inte så bra som jag trodde mig minnas. Varför undrade jag. Kanske för att den kändes kall i sitt språk, doftade unken tvättstuga och var lite väl fokuserad på detta bröd som titeln ger en aning om. Nödåren är över, men minnet och känslan i kroppen av nöden finns kvar. Kanske var den intressantare att läsa med muren intakt, även om den inte var byggd när boken skrevs.

Boken borde inge hopp, men det kändes mest som att det västtyska samhället är i krig med sig själv fortfarande.

Det är en kärlekshistoria men den kändes också kall och ogästvänlig. Inte särskilt romantisk om jag får säga vad jag tycker........

Språket är ändå behållningen, kallt, kargt och fyllt av trist oförutsägbarhet, kändes nästan som en stadens arbetarroman.......

Boken, som jag vann hos Lyran för något år sen, är så vacker, ingår i Nobelklassiker........


läst i Lyrans jordenruntutmaning 2010


Läst 2010

Av violen - 11 november 2010 22:00

   Lessing, Doris: Det femte barnet ***


Såklart kommer jag inte att glömma den här boken. Fast jag inte förstod den. Eller jag förstod inte vem Ben var.

Kanske att Harriets version är den rätta, att han är något slags genuppdykande från grottmänniskans tid....något som hon säkert intalar sig för en mor vill ju ändå veta......förstå och ha en förklaring.

Vad skulle ha hänt med Ben idag? Mest troligt skulle han ha fått droger i lagom mängd, familjehem för avlastning och särskild undervisning. Eller? Är det inte autism, aspergers och adhd i sin mest extrema form som skildras? Är det kanske enbart en grottmänniskas ondska som fyllt Lessings fantasi?


Det som grep mig mest var ändå hur omgivningen såg på Harriet, hur den gav henne skulden, hur hon lämnades ensam med sina tankar och sitt barn......Men samtidigt beundrar jag henne, den styrka hon ändå visar. Gjorde hon rätt som tog hem honom igen och offrade de andra barnen....jag vet inte......men en mor kan förstå en annan mor till viss del i alla fall.


Jag vet inte vad Lessing vill med den här boken, den är helt ologisk tycker jag. Visst var den spännande och intressant men så overklig. Ben finner sig tillrätta i skolan utan förklaring, han hänger med motorcykelgänget fast han är bara ett barn......han vill döda och ingen håller ögonen på honom hela tiden......(???)


Kanske är den ett inlägg i debatten om institutionernas vidrighet? Om slumpens obevekliga styrka? Om att livet är inte bättre än så här? Om ondskan? Om att inte förhäva sig?


Ja, jag har ingen aning men jag tycker att boken innehåller för mycket egendomligheter för att verka det minsta trovärdig. Däremot var den spännande och jag sträckläste den så den var verkligen en bladvändare. Och som sagt, jag glömmer den inte.....


Läst Bokcirkelonline


Läst 2010


Av violen - 3 november 2010 17:30

  Undset, Sigrid: Jenny ****

 

Ebba Witt-Brattström skriver i förordet till den nya upplagan av Jenny, som kom ut 2009 som Nobelklassiker på Brombergs förlag: "Jenny är inte bara en annorlunda kärlekshistoria och en tidig kvinnlig konstnärsroman, den är också en av Nordens mest intressanta idéromaner. Här finns skarpsinniga reflektioner kring kärlekens, driftens, ensamhetens, konstens och arbetets natur och etik, konsekvent prövat genom modernitetens kvinnliga erfarenheter."


Och Fredrik Böök sa när romanen kom ut 1911: " det är en av de yppersta moderna romaner jag överhuvudtaget känner".

 

Men sedan skiljer sig Böök och Witt-Brattströms åsikter åt, mer finns att läsa här på SVd kultursida för ett år sen.



Jag önskar att jag fått läsa den här boken i en kurs, att ha fått analysera den och stöta och blöta det som står här. Skriva många många sidor om det Witt-Brattström nämner, det komplexa i denna bok. Fundera över det som står på SVd kultursida. Men den tiden har jag inte.


I början var den väldigt trög tyckte jag men jag hade ingen aning vad den egentligen handlade om. Så jag borde ha läst noggrannare. Det var ju så härligt där i Paris. Sen blev det liksom bara värre och värre på nåt sätt.

Det finns otroligt många passager som skulle tåla en ordentligt analys, t.ex hur dessa starka kvinnor med en konstnärs driv kan få ett sådant öde, kan ge efter för männen som tar för sig.

Och hur mycket har egentligen förändrats? Det undrar jag när jag läser i slutet av boken där Jenny får höra:

"Det är mycket möjligt att jag kommer in till dig inatt. Jag tycker att jag har rätt till det - det skulle inte vara orätt av mig. Jag vet att det vore det bästa för dig att bli min.

Blir du ond - blir du ledsen - om jag kommer?"

[...] Å nej, gör det inte, [...] Jag vill inte bli din -  när jag själv vet att jag precis lika gärna kunnat bli någon annans."

Han skrattade kort - längtansfullt och smärtsamt på samma gång.

"Då borde jag göra det - blir du först min så blir du inte någon annans - det känner jag dig för väl till [...] Men när du ber - kan jag ju gärna vänta.

Men lås din dörr då!" sa han med samma skratt.

 

En fråga som inte är någon fråga för han har dels rätt att få henne och dels är det bäst för henne. (?)

Och sen när hon faktiskt säger nej, när hon ber honom att inte göra det, när hon förklarat precis hur hon känner det, så ok han väntar väl då, men sista ordet är ändå hans: Men lås din dörr då!  

Gör som du vill, stäng mig ute ordentligt för ditt nej är ändå ett ja.......och det kan få konsekvenser(?)


Jag har utelämnat namnen för det avslöjar ju kanske en del men jag tycker ändå att jag upplever en kritik av Undset här som ger eko än idag, tyvärr. Därför är den här boken viktig idag, och jag är glad att jag läste den!


Theresans nobelpristagarutmaning 2010



Läst 2010






Av violen - 13 september 2010 16:15

Camus Albert: Den första människan*** Camus ofullbordade självbiografi, som utkom 1994, 34 år efter hans död 1960. Boken är ytterst givande om man, som jag, intresserar mig för författaren och författarskapet, men den är säkert väldigt tungläst om man inte vet något om Camus. Man ska komma ihåg att det ursprungliga manuset är skrivet i en följd, ofta utan skiljetecken. Boken var alltså inte klar, utan är bara redigerad nu i efterhand. Trots det innehåller den en fascinerande uppväxt, beskrivet i täta meningar......Med Camus egen redigering hade det varit ett mästerverk.............


----------------------------------------------------------------------------------------------

Camus Albert: Landsflykten och riket ** Lite väl tunga noveller, kändes omoderna om man jämför med Främlingen, skriven av samma författare. I de flesta av novellerna finns dock klara drag av just Främlingen, som verkar vara alla övriga romaners ursprung för Camus….


Landsflykten och riket

(anteckningar från litt. vet A 1999)

Novellsamling 1957

  • Äktenskapsbryterskan - kvinna som åker buss med sin man och kommer till insikt och släpper ut känslor.
  • Avfällingen eller En förvirrad hjärna - våldsamt om en missionärs tortyr, het sol, salt
  • De stumma - vild strejk som inte leder nånstans - man som minns sin ungdomstid badande vid havet
  • Gästen - en lärare som måste utlämna en arab, det kommer han att få umgälla   slutord: I detta vidsträckta land som han hade älskat så högt var han ensam.
  • Jonas eller Konstnären arbetar  konstnären som har så många vänner att de suger ut hans inspiration, när han sjunker samman vet man inte om det står ensamhet eller gemensamhet med små bokstäver på hans vita duk……..…
  • Den växande stenen - Kristusmotiv: när stenen blir för tung att bära för botgöraren, får han hjälp av en medmänniska

-----------------------------------------------------------------------------------------

Camus Albert: Myten om Sisyfos **(*) När jag väl förstår den här boken, kommer den att få godkänt, det är jag säker på. Men efter en första genomläsning måste jag erkänna att jag inte hajar ett dugg. Själva myten om Sisyfos, som upptar en och en halv sida går att greppa, men resten......Jag insåg omedelbart att den här boken måste jag köpa för att kunna läsa om i små portioner. Tyvärr verkar den inte finnas i att få tag på i svensk översättning.........Fast nu har jag fått tag på den (990724) så jag kan andas ut!

 

Camus Albert: Pesten. *** Ska enligt Olsson/Algulin Litteraturens historia i Världen vara "närmast en allegorisk beskrivning av det av tyskarna ockuperade Frankrike. Uppgivelse står här mot engagemang och solidarisk kamp mot de destruktiva krafterna." Boken är omfångsrik, och om man tar det som ett politiskt manifest är det lättare att acceptera att den är så detaljerad. Innehåller en del starka meningar och personporträtt. Såna här böcker skrivs nog knappast idag.......



Camus Albert:Fallet **** Den här boken verkar innehålla Camu´s livsfilosofi, och förklarar till en del mitt intresse för honom och hans böcker. Många meningar skulle jag kunna ha sagt själv, om jag bara haft förmågan att formulera dom vill säga...... Den här boken vill jag också äga, men var får jag tag på den???


Camus, Albert: Främlingen*****

  

Främlingen av Albert Camus  (1942)

(anteckningar från litt. vet A 1999)


Modernistiska stildrag:


Mersault, huvudpersonen i främlingen är en vanlig ung man som slumpen gör till mördare av en arab. När han ställs inför rätta  vänds alla tidigare handlingar mot honom, att han inte gråtit på sin mors begravning, inte visste hur gammal hon var. Dagen efter begravningen skaffar han sig en älskarinna, ser en komedi osv. Pga allt detta blir han betraktad som totalt känslolös och blir föremål för hat och förakt. Han förnekar också Gud och livet efter detta.

Han upplever allt som händer med likgiltighet och ser tillvaron som ett spel av tillfälligheter. Han är en främling både för andra och sig själv.

När han döms till döden genom hängning är det i själva verket nästan så att han döms, inte för mordet, utan för att inte ha gråtit på sin mors begravning!

Men slutet inbjuder till att han försonas med både sig själv och själva livet……

Inte känna empati för varken sig själv eller andra, modern som person.



Ögonblicket i sig är störst: Här är det hela tiden ögonblick, och vad huvudpersonen upplever i ögonblicken, dvs han konstaterar kallt allt som händer men om han förstår att han upplever nånting det kan man fråga sig. Han följer också hela tiden bara stundens ingivelse.

Det är också på ett ögonblick hans liv slås i spillror, när han skjuter araben s75

Men på ett ögonblick insåg han också att han varit lycklig och alltjämt var det. Slut.3



De skärande bristande trasiga ljuden som skildrar att en värld går i spillror, att Eden är för evigt förlorat: Likheter med Mot Fyren, kan liknas vid gubben Salamanos plågade hund: sid 44. Något nytt blommar ut, ett medvetande om en ny sorts vanmakt i krigets spår.

Fuktig och däven fläkt - ondskan.


Inre monolog: Det är hela tiden M som talar och han berättar vad alla andra gör helt utifrån sitt eget perspektiv. Däremot vet han aldrig vad de tänker, fast han tror kan ana sig till det s 7

Fast egentligen bryr han sig inte….Livet är ett spel av tillfälligheter, han verkar inte intresserad av att ens försöka påverka sin situation. Man vänjer sig vid allt, det sa hans mamma. Så han ska också vänja sig vid tanken på döden. Men mellan domen och avrättningen blir han medveten om livets skönhet, han får helt plötsligt en högre insikt om livet, en kärlek till livet. Enligt Camus är ju människans enda plikt att vara lycklig, och t.o.m M blir det.

Närmast lik Processen.


Rasering av tabun? Han skickar sin mor på ålderdomshem, gråter inte på hennes begravning, skulle vilja gråta men har inte tid s52, skaffar en älskarinna dagen efter, vet inte hur gammal hans mor var osv. Senare, vidhåller att han inte tror på Gud. 1


Kvinnan Marie, som han slumpartat träffar, inleder han ett förhållande till, enbart på grunden: begär. s27  s141 död 2





Bokens huvudtema är Livets absurditet. Och det är mycket tidstypiskt.

Absurd: som strider mot sunt förnuft, orimlig.

Många ismer tänjde på gränser för att uppnå detta, de ville rasera tabun. 1

Dali - absurd sammanställning av till synes oförenliga ting.

Främlingskap: den moderna människan är en främling både för sig själv och andra. Och kvinnan en främling för mannen? 2

Ögonblicket i sig är störst, på ett ögonblick slås Mersaults liv i spillror, men under en kort tid, mellan domen och verkställandet, kommer han till insikt om att han varit lycklig och fortfarande var lycklig. 3


Slutsats: Tiden är så absurd att den moderna människan upplever ett främlingskap både inför sig själv och andra, men trots det kan hon ändå få uppleva korta ögonblick av livsbejakande lycka.



Läst 1999




Av violen - 4 juni 2010 15:30

Müller, Herta: Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv****


Hjärtdjur drabbade mig omedelbart och omgående med sitt ovanliga språk och vindlande meningar. Jag föll som en fura faktiskt. För Müller.

Jag måste såklart läsa mer.Och nu har jag gjort det. Och inser att det nog inte går att falla mer än en gång ändå.

För den här boken kändes så lik Hjärtdjur. Jag vet inte vad jag väntade mig men kanske nånting mer klargörande. Och iofs, jag förstod mycket mer vad den här boken ville säga (förhöret) men ändå.....lite ??? känns det som.


Kanske skriver Müller hela tiden samma bok, det är bara språket som förnyar sig genom att upprepa det som redan skrivits men i en annan ordning. Och ser jag det så, då blir det en annan sak, då kommer jag att läsa nästa bok av Müller utan att tveka inför handlingen och inte ens försöka förstå betydelsen av vita hästar och körsbär och hundar med uppfläkta magar och doften av parfym. Och istället bara njuta av meningarna vars ord krossats för att sen limmas ihop igen, kanske på nästa sida, kanske i nästa bok.

Det kommer mera av Müller på den här sidan, det kommer mera.....



Och så det svenska!


Att klä italienare, kanadensare, svenskar, fransmän för det lätta livet[...] sig 42

På de tre lappar som man hittade i byxorna som skulle till Sverige, stod: Många hälsningar från diktaturen.[...] sid 50f

Och så har vi ju lapparna för Frankrike och Sverige också. [...] sid 142

 

 

Läst 2010

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se