Fosse, Jon: Jag är en annan ****  III-V

Här fortsätter Asle att förnimma sin dåtid, när han mötte Asle, sin namne och  Ales, sin käraste. Och gymnasiet och konstfack och befrielsen från mamman som verkade tjata och tjata igen. 

Och tavlan han har målat, med korset på, finns där och han vill inte ge bort den.

Men han pratar med Ales, som tydligen är den som förmedlat sin tro till Asle och som fortfarande delar ut sina tankar till honom och hans Gudstankar dyker upp även i denna bok:

[...]och jag säger att alla religioner och konfessioner, som man säger, försöker säga något om detta, och alla förmår göra det, men på olika sätt, det är som språk, säger jag, och alla säger egentligen bara ynka lite om verkligheten, ja som jag själv så ofta har sagt, tänk om alla färger hade namn, ja hur oändligt många namn hade bara det blivit, säger jag och Ales säger att det inte hade varit bättre utan språk och det är för att vi har samma tro, ja gemensamt språk, som vi nu kan tala samman, och det är våra änglar som gör att det går, säger Ales, för egentligen är det nu hennes ängel och min ängel som talar samman, och för att en ängel ska finnas måste man tro att den gör det, och man måste ha ord för det, ha ordet ängel, och om man inte tror att Gud finns, ja så finns inte Gud, varken i levande livet eller när man är död, så ordet Gud behövs, men innerst inne tror alla människor på Gud, de vet bara inte om det, för att Gud är så nära att de inte lägger märke till honom, och han är så långt borta att de av den anledningen också inte lägger märke till honom[...] sid 222

Och genom Asles berättelse om sin ungdomstid finns det röda stråket om människors längtan.

[...] och jag tänker att inne i alla människor finns det en djup längtan, för alltid alltid längtar vi efter nånting, och vi tror att det är det ena eller det andra, det eller det, den saken eller den saken, men egentligen längtar vi efter Gud, för människan är hela tiden en bön, genom sin längtan är människan en bön[...] sid 324

Det är sällan en skönlitterär nobelpristagarbok innehåller riktiga prednikningar. Fosses septologi gör det, och med bara sista delen kvar vet ja kanske vart allt hamnar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grittiths, Elly: Blödande hjärtan   Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde m...

Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****   Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...

Persson Giolito, Malin: Motiv   Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:     Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".    Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...

Au, Jessica: Kallt nog för snö ****   För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.   För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...

Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****   Madonnan vid Nilen och  Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare.  De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...