Inlägg publicerade under kategorin Sjukdom

Av violen - 11 februari 2015 20:45

 May, Peter: Lewismannen ***+


Svarthuset var bra. Den läste jag för drygt ett år sen, men mindes inte så mycket av den. Nu när jag läste fortsättningen Lewismannen, kände jag inte riktigt igen mig, men, konstigt nog, så började jag minnas personerna mer och mer allteftersom.

Handlingen är helt enkelt intressant och skildrad från olika håll och tider. Ändå går det väldigt bra att hänga med. Och i början fanns mitt favoritattribut, en karta!  Den behövdes inte förrän i senare delen av boken men då var det fascinerande att studera den...Och dessutom, demens (så sorgligt att läsa om, lite ovanligt i deckare), prästhyckleri (som alltid) utredare (utan vapenlicens och bricka, som alltid!) ung kärlek ( vibbar till Yrsa Sigudadottir) Och så vidare...Allt väl skildrat.

May skulle utan vidare kunna skriva en vacker roman om öarna, hans språk känns lite bortkastat på en deckare:


Havet morrade och fräste långt där nedanför, som om det hoppades på att kunna fånga in dem från klippkanten, och suga ner dem i djupet. Det spottade salta stänk i deras ansikten. sid 178


Men hellre njutbart språk än förutsägbart våld som det alltid måste sluta med. Suck. Är det för att bana väg för slutet på en presumtiv TV-serie eller vad?


Nåja, fortsätter May såhär kanske trean blir en fyrstjärnig sak, nästan aldrig uppnådd av en deckare här hos violen.


Slutsats: Läs!


Lästa 2015

Av violen - 6 augusti 2014 13:15

Larsson, Åke: Blicken  **** 

En bra debut, med ett ovanligt innehåll.

Jag skulle tro att många inte alls vill läsa om sjukdom, mest the big-C, med åtföljande operationer och återfall och död. Patienter vars blick borrar sig in i läkarens för alltid. Men om man faktiskt är återkommande "kund" hos sjukvården är mycket av innehållet intressant.


Det känns märkligt att läsa Blicken. Den är spännande som en deckare och tar upp etik och äktenskapliga problem, karriärtankar och grupptillhörighet, relationer till föräldrar, arbetskamrater, de egna tankarna.

Jaget i boken genomgår en bildningsresa och blir klokare och klokare allt eftersom. Till slut inser jag att jag lurats av tilltalet jag och i bakhuvudet tänkt att boken är biografisk. Den måste bara vara en drömbild av hur en kirurg skulle behöva vara, i den bästa av världar.


Och författaren har glömt en väsentlig sak: Kill your darlings! Visst, en Vätternrunda som genomförs efter ett hugskott är ju beundransvärd men knappast information som tillför något till boken.

Och hustrun som arbetar för fullt och sköter det mesta hemma för hur ska Den Stora Kirurgen med bakjour/cykelträning/oändlig omsorg om patienter/svåra grubblerier över karriärstegen klara av det? Lägg därtill ett oavbrutet intresse att lära nytt, att få forska och disputera. Nej, till slut blev det för mycket, även om det som sagt är drömdoktorn Larsson skriver om.


Men otroligt intressant och späckat med erfarenheter. Helt klar annorlunda = jag gillar.


Dessutom, känns lite uppföljarvibbar, inte mig emot.


Läst 2014

Av violen - 29 juni 2014 16:45

   Heltne, Johan: Det finns ingenting att vara rädd för ***


En bok om sex, livets ord och epilepsi. En sällsynt dålig kombination som skildras på ett väldigt sakligt sätt. Och jag undrar om det någonsin skildrats så förut. Det finns, trots allt som kan kallas övergrepp, en kärleksfull underton. Huvudpersonen vill verkligen tro och leva rent och bli frisk, och han har förtroende för sina ledare.

 Det är fiktion, javisst, men dramaturgin behöver inte kryddas med det som i stort sett alltid finns i liknande skildringar, pastorn begår själv övergrepp, helst då sexuella. Men här lyckas Heltne fånga skammen, synden, kraven som läggs på sexualiteten hos de unga killarna. För tjejerna går ganska anonyma genom boken.

Trots det gillar jag Nina. Hon vågar älska den hon vill, är inte uppväxt i sekten så hon vet inte konsekvenserna, och sen står hon emot. Heja Nina!

Berättelsen skulle helt klart ha klarat sig utan epilepsin. Det är en annan historia, ännu grymmare än den skildras vid sidan av annat. Visst kan man be för människor, på ett kärleksfullt sätt. Men att kräva att den personens tro ska göra helandet är ju helt befängt. Så många olyckliga människor det har skapat.

Av violen - 14 maj 2014 18:50

Strömstedt, Margareta: Majken en dag i maj ***  


Det fanns egentligen bara en anledning till att jag läste den här barnboken, ordet maj i rubriken (läsutmaningen läs ett år 2014).

Men den visade sig inte bara vara bra skriven utan också intressant då den handlade om barn på sjukhus. Jag låg mycket på sjukhus som barn och kände igen mig i en del av beskrivningarna. Så för mig var den helt klart läsvärd.


Läst 2014


Läsutmaning Läs ett år

Av violen - 26 februari 2014 16:00

   Cahalan, Susannah: Blackout, när min hjärna blev min fiende **** (Lz)


Det här är en Lz bok, dvs en självbiografi. Men jag tycker att den handlar mest om sjukdom och då i hjärnan.

Jag läste den med stort intresse och även om jag inte på rak arm skulle kunna förklara vad som hände Cahalan fanns det ändå en hel del begrepp och information som intresserade mig. Hon beskriver väldigt initierat hur två lusbett (?) blir början till hennes Blackout, något som, tack vare ett stort intresse från skickliga läkare som inte gav upp direkt och gav henne fel diagnos och sen lämnade henne åt sitt öde, till slut gick att lösa.


Det är framförallt kapitel 51 som gör mig intresserad. Jag vet inte så mycket om hjärnan egentligen och här kom flera intressanta nya avslöjanden som plötsligt får benämningar som går att googla på. Och framförallt lära sig av.


 Eftersom Cahalan hade hallucinationer fick hon under en tid diagnosen schizofreni, vilket hon inte hade. Så även om hon uppvisade schizofrena drag fick hon annan medicinering och därmed hjälp.


Här dyker många nya ord upp, som NDMA-receptorer i hjärnan, narkotiskt preparat vid namn ketamin som blockerar dessa NDMA-receptorer. Och när de injiceras kan de bidra till att bryta ner försökspersoners verklighetsuppfattning och få saker som för en rationell hjärna skulle framstå som omöjliga att verka fullt plausibla.


Självmonitoreringsteorin, oförmåga att skilja mellan interna/externa sinnesintryck.

Genereringseffekt, egenproducerade hallucinationer.

Hippocampus och Amygdala. Den första knyter an minnet till en kontext och den senare till en känsla. När amygdala tilldelar upplevelsen ett starkt emotionellt värde, en process som kalla för kodning, är sannolikheten att den ska bevaras större och ett minne skapas, sk konsolidering. Hippocampus och amygdala hjälper till att koda och konsolidera upplevelsen, alltså göra den till ett minne som senare kan plockas fram. När någon del av denna komplicerade process klickar kan det hända att minnet aldrig bildas.

Rekonsolidering: Minnen omformas varje gång vi återkallar dem. Det kan skapa falska minnen.


Är du ett frågetecken efter att ha läst detta är det fullt förståeligt. Men tycker du att det här är en brist i din allmänbildning och/eller blir intresserad av hjärnan och minnet osv. Läs gärna boken eller slå upp de fetstilta orden. Du lär dig en hel del.


Läst 2014



Av violen - 4 juni 2013 19:45

 Schwalbe, Will: Bokklubben vid livets slut ***

 

Böcker om böcker är ju alltid läsvärda. Tänkte jag när jag fick den här boken i postlådan. Men själva ämnet tilltalade mig inte så mycket och så såg den tjock och tung och anonym ut. Fast jag började ändå läsa och sen var jag fast och läste ut hela på kort tid. Den var alltså bra men ändå inte riktigt bra om jag kan säga så.

 

I en av första böckerna som beskrivs, Flyga drake, har Will inte samma åsikt som sin mamma. Han säger:

 

Mamma och jag var inte helt överens när det gällde Flyga drake. Jag tyckte den var mycket bra, men den hade för mycket intrig. Var det verkligen nödvändigt att den elakaste talibanen också var nazist? Jag hade också lite svårt att tro på en nyckelscen där en slangbåge spelade en viktig roll. sid 44


 

Jag markerade stycket eftersom jag kände att just uttrycket för mycket intrig är användbart för vissa böcker, som är bra men som ändå inte riktigt håller ihop. Och jag tycker att den här boken har lite för mycket intrig. Det är säkert medvetet eftersom det klart tas ställning för homosexualitet, Obama, Afghanistan och hur Män som hatar kvinnor ska tolkas. Se nedan. Och böckerna vävs in väldigt naturligt i handlingen.


Boken var väldigt annorlunda men samtidigt....igenkännbar. Och jag måste säga att MaryAnne hade en för mig obegriplig (o)vana, att läsa slutet först! Jag som sällan läser ens baksidestexten. Men vi är alla olika.


 


Så boken är bra och jag tror att många kommer att gilla när de läser den. Jag fick inte direkt något boktips, konstigt nog, men eftersom jag ofta läser i väntrum tycker jag att den idén är mycket god.


 


Tack Modernista för rec.ex Det var oväntat! (fast jag ser nu att jag faktiskt har velat ha den! Bra val av mig alltså)


 


 


______________________________________________________


 


Sverige i boken: Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. sid 257. Här har författaren låtit mamman, med utgångspunkt i Larssons bok, redovisa sin syn på kvinnor som hon mött med mod och beslutsamhet och misstro mot auktoriteter. Precis som Lisbeth. Och att hon kopplar boken till sitt arbete med Women´s Commission samt att Larsson gjort mer för hennes hjärtefrågor än någon annan författare hon kan komma på.


På de här raderna har alltså essensen i Larssons bok synliggjorts. Det var riktigt intressant läsning. sid 257.


Av violen - 3 oktober 2012 15:41

   Qvandt, Charlotte: Du ser draken genom fönstret ***


Alla som varit med om sjukdomstillstånd av något slag, egna eller anhörigas, känner igen sig i den här boken.

Och de som står inför något sådant (även om det inte handlar om att slutet är döden) borde läsa den här boken. Det finns en slags ärlighet i Qvandts berättelse som fick mig att inse att så här kan det också vara. Alla gör så gott de kan och håller ihop. Och livet spirar på nytt till slut. Till Juno skriver Qvandt, ja hon skriver för framtiden i ett nu som inte går att hejda eller bota. Berörande på ett mjukt, vänligt och sorgligt sätt.



Läst 2012

Av violen - 6 september 2012 21:00

   Motturi, Aleksander: Diabetikern ****


En mycket ovanlig och egensinnig bok. Om en sjukdom som fler och fler drabbas av. Och om en man som drabbas och är ovanlig och egensinnig.


När jag läste boken var jag säker på att den hela tiden var ironisk. Ironisk med inslag av insiktsfulla sanningar. Som säkert kan gälla vilken sjukdom som helst egentligen:


Har man inte diabetes kan man nog inte fullt ut förstå vad det innebär. Hur förklarar men till exempel en insulinkänning för någon som aldrig har upplevt det själv? Eller rädslan för att få en? Eller de ständiga blodsockertesterna? Då känns det bra att prata med andra som har diabetes inpå bara kroppen och själen; att utbyta erfarenheter med människor på samma våglängd. sid 177


Det ska bli en sådan lättnad att komma undan den besatthet som folk har av diabetes här. [...] I början hade jag överseende med att folk var nyfikna men på den senaste tiden är jag djupt plågad av att behöva förklara mig hela tiden. sid 122


De är inga fiender men de förefaller ändå bittra över någonting och det är som om jag hamnat i skottgluggen för deras egna frustrationer och projektioner. [...] Jag är ingenting annat än en katalysator för dem att få utlopp för allt ressentiment* som pyr i deras innersta inre. sid 123


* ressentiment


En stark patient skulle alltså upplevas som ett hot, vilket författaren tydligen gjorde. En beskrivning av detta tillstånd som jag aldrig läst förut. Mycket intressant. Hela kapitel 14 anser jag vara mycket läsvärt för alla som har någon form av sjukdom. Vad vill omvärlden och framförallt varför?


I tidningen Diabetes nr 5/2011 intervjuas författaren Motturi. Tyvärr finns inte artikeln i fulltext på webben.

Där framkommer att Moturi menar att biomakt (att vara en slags undersåte under de institutioner som tillhandahåller produkter för att man ska överleva enligt tankar av Michel Foucault, sid 5) har ett intresse att upprätthålla bilden av diabetikern som ett offer. "Jag förstår inte fullt ut vilka mekanismer som ligger till grund för att beskriva diabetiker i så allvarligt sjuka termer som ofta görs" Han menar också att det måste finnas skäl som begär efter tillhörighet och att sjukdomen kan bli en mekanism, ett objekt för detta begär. Dessutom tror han inte att man ska tolka boken ironiskt utan möjligtvis skruvad. Så där hade jag missuppfattat alltså.


Det jag känner inför den här boken är att den verkligen är intressant. En kronisk sjukdom är tyvärr en kronisk sjukdom, men diabetes drabbar ofta människor som inte varit sjuka tidigare. De vill höra dietisten säga att du kan äta allt. De vill leva som förut, de vill inte oroa sig för framtiden. De vill inte höra om barn med diabetes vars föräldrar håller nere insulinet så att de inte ska bli låga i skolan. De vill inte besöka transplantationsavdelningarna där diabetessjuka får en ny njure pga sin diabetes, eller där njursjuka får diabetes av medicinerna.

Precis som att friska människor vill, men egentligen inte bör, klaga över småsaker inför en sjuk därför att man då inser att man inte har nåt att klaga över, vill den relativt friske diabetikern inte höra något om biverkningar, följdsjukdomar, grova bröd och minimalt med alkohol. Det kanske förklarar de tomma stolarna på föreningarnas träffar och att inbetalningarna droppar in allt mer sällsynt. Jag vill inte! vara! kroniskt sjuk!

Vem vill det?


Som sagt, en intressant bok att läsa både för diabetiker, andra kroniskt sjuka och för de lyckliga som är friska!


Läst 2012



Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se