Direktlänk till inlägg 28 april 2010
Läses i Lyrans jordenruntutmaning
Tänker du läsa den, avvakta med att läsa det här.
Shute, Nevil: Fem svarta höns**
Det är hårt att slakta en helig ko men nu har jag gjort det. Efter en omläsning av min ungdsomfavoritförfattare (På stranden särskilt) Nevil Shutes bok Fem svarta höns måste jag bara hålla med världenslitteratur i det mesta av det som skrivs där om denna bok. Jag kunde nog inte sagt det bättre själv......
Men här kommer mina reflektioner:
För det första titeln Fem svarta höns. När boken kom ut 1950 hette den The Legacy (testamentet) och tv serie och film heter A town like Alice, vilket boken också heter numera. Båda de senare titlarna är bättre än Fem svarta höns som bara anspelar på en kort men iofs livsavgörande episod i första delen, de säger mer om boken kan jag tycka. Men, det är just första delen, med kvinnorna som går och går i krigets skugga, som är den fascinerande berättelsen. Så på så sätt är den svenska titeln rätt. Det är ju också verklighetsanknytning bakom just första delen. Kanske därför den är så mycket bättre.
Men sen kommer andra delen, Australien. Och den skulle kunna vara föremål för studier hur människor såg på Australien och framförallt dess urinvånare i början på 50talet. För man måste ha i minnet att boken skrevs då, för snart 60 år sen, annars blir man ju bara ursinnig pga den rasism som hela tiden finns med i berättelsen.Ok, jag skummade sista 100 sidorna men hade läst nog innan.
Och Jean, vilken kvinna! Helt orealistiskt underbar och dessutom en affärskvinna av rang som i stort sett skapar A town like Alice. Mest troligt för att själv stå ut med att leva med den man hon älskar men ändå.
Språket var helt ok första delen men sen. Å, du store! De orden utropades minst 30 gånger (sen slutade jag räkna) i den senare delen. Upprepningar är ett bevis på dåligt ordförråd enligt mig. Och det smärtar mig att Shute har det i den här boken.....(den heliga kon igen) men så är fallet.
Lustigt nog hade världenslitteratur fastnat för samma parti som jag.....
- Joe, sa hon en gång, vad ska jag göra om en inföding kommer in i glassbaren och vill ha något att dricka. En infödd ringare? Ska jag servera honom på samma ställe eller måste jag ha en särskild avdelning?
Han kliade sig i huvudet. [...] jag tror inte man server dem på en glassbar med en vit flicka bakom disken.
Hon sa i bestämd ton: - Då ska jag har en bar till för dem med en svart flicka i. De är så många Joe - vi kan inte stänga dem ute. [...]
- Å, du store, sa han. Du kommer att sätta i gång tungorna i Willstown. Hon nickade. - Jag vet. s.248
Ok, man måste komma ihåg att det här är länge sen, just efter kriget och det går inte att jämföra med nutid, men jag håller med världenslitteratur, det närmar sig apartheid. Även n-ordet används vid flera tillfällen. (vilket börjat komma tillbaka i böcker och på bloggar och recensioner osv. har jag märkt, undrar varför men det är en annan diskussion.)
Men inget av det här la jag märke till när jag läste boken för 40 år sen. Då minns jag mest romantiken i den. För den är romantisk och det var verkligen också tv serien som jag minns ännu bättre.
Jag tror att Shute ändå var radikal på sitt sätt, jag menar Jean sa bestämt att infödingarna ska också ha sitt och bara det var säkert en markering. Men på samma villkor, nej det var för tidigt för det verkar det som. Så som jag skrev inledningsvis, den här boken kan vara en pusselbit om man forskar om just Australiens urinvånare, hur de skildras i litteraturen vid den här tiden.
Men tyvärr är helhetsbilden av den här boken dyster. Den känns gammalmodig och lite märklig kort sagt.
Någon omläsning av Shutes På stranden är inte aktuell i nuläget, det räcker med att jag läste den ca 10 ggr som ung! Och jag nöjer mig med en helig ko åt gången. Möjligtvis om den kommer i nån utmaning, förslagsvis dystopi dito.
Månadsläsning april 2024 Beskow, Elsa: Flickornas katt *** (Litteraturbanken) novellHighsmith, Patricia: Mings största kap **** novellKawakami, Hiromi: Senseis portfölj ***Galgut, Damon: I ett främmande rum ****Indridasson, Arnaldur: Tyst som muren ...
Indridasson, Arnaldur: Tyst som muren Deckare. De är sällsynta hos mig nuförtiden, men ibland kan jag behöva lyssna på något lättsamt när jag städar osv. Och då blev det en Indridasson igen. Jag har ju tänkt ge upp honom, men ändå blev det den ...
Galgut, Damon: I ett främmande rum **** Eftersom jag redan läst två böcker av Galgut Löftet ( Bookerpriset) och Bedragaren, är jag positivt inställd redan innan jag öppnat boken. Det här är tydligen hans debut och jag gillar den, även om både L...
Kawakami, Hiromi: Senseis portfölj *** En egendomlig bok som jag lyssnat på. Är det en glimt av Japan det här? Eller är det en romantisk historia, som fokuserar på dryckesvanor och hur en relation mellan äldre man - yngre kvinna byggs upp? ...
Beskow: Flickornas katt *** novell
En smått absurd berättelse om just två flickors katt. Och eftersom den är skriven 1896 är den såklart riktigt gammaldags. Med meningar som:
Pojkarna hatade dockor . De tålde inte dockor ,
s
ade de...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se