Sandel, Maria: Droppar i folkhavet***

Den här boken har jag läst i Martinas läsutmaning Skrivande svenska kvinnor. Det tog mig lång tid att få tag i boken då den var försvunnen på bibblan och inte verkade komma fram men så hade de köpt in det nya exemplaret och det var ju riktigt trevligt att läsa en helt ny bok. Dessutom fanns det två utmärkta efterord också.
Boken tog lång tid att läsa. Den är skriven 1924 och språket är ju därifrån så det var nästan som att läsa en märklig dialekt. Handlingen var också lite konstig tyckte jag, även om den hölls ihop av Gerda, den utsatta.

Det här är ju verkligen både arbetar- och feminist litteratur och jag måste beundra Sandel hennes mod att skriva om sådant som måste ha väckt oerhörd uppmärksamhet vid den tiden. Knappast någon folkbok, och absolut inte lämplig för ungdom stod det ju också i Biblioteksbladet 1927.

Sandel är ju helt okänd för mig och någon stor författare tycker jag inte att hon är direkt. Jag får en känsla av att hon brinner av en lidelse att få berätta om kvinnors sexualitet men att hon inte är så intresserad av att de ska få leva ut den. I den här boken måste ju sexualiteten offras för att få ett bra liv och för barnets skull.
Vaga antydningar om våldsamma känslor och mystiska tavlor, fyr och flamma, ja något konkret utom de två kvinnor vars läppar når varandras och perversa handlingar för att tillfredsställa solochvåraren som förstör hennes liv, finns inte. Men att det räckte för att få biblioteksstjänst att varna är ju helt förståeligt.

Efterorden tar upp den här problematiken och är också lite frågande inför en del av det Sandel skriver. Eftersom jag inte läst nånting annat av henne vet jag inte om hon har en massa undertexter i det hon skriver, men det är mycket möjligt att så är fallet . Eller så försöker hon febrilt skildra nånting och klarar inte riktigt av formen.

Som samtidsskildrare tar hon upp mycket, tuberkulosen, alkoholens gissel, männens utnyttjande av kvinnor, kvinnovåld, motsättningen mellan stad/provins, prostitution, ensamma mödrar, trångboddhet, frälsningsarméns arbete. Men även då lesbisk kärlek och solidaritet mellan kvinnor. Och framförallt: kvinnokraft! En förmåga att ta tag i sitt liv och överleva. Utan män! Kanske att det till syvende och sist var det mest upprörande! Att en dag kanske kvinnan kan klara sig utan mannen, vilket också uttalas på ett ställe i boken. Vem vet om inte den meningen var den mest provocerande!  :-)

För samtidsskildringen och för modet får hon tre stjärnor.

Läst 2010

 

Ingrid

27 maj 2010 15:37

Efterorden var väldigt bra och jag tyckte att de "lyfte" boken. Precis som du tycker jag inte att Sandel är någon "stor" författarinna- men - passionen har hon och gott så. Jag har inte läst något alls av Sandel och hon var helt okänd för mig när jag skaffade "Droppar i folkhavet".

http://ingridsboktankar.blogspot.com

 

mig själv

27 maj 2010 15:41

Det jag kände var en önskan att få analysera boken ur olika perspektiv, den innehöll så otroligt många infallsvinklar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grittiths, Elly: Blödande hjärtan   Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde m...

Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****   Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...

Persson Giolito, Malin: Motiv   Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:     Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".    Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...

Au, Jessica: Kallt nog för snö ****   För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.   För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...

Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****   Madonnan vid Nilen och  Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare.  De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...