Griffiths, Elly: Främlingen

Nu har Griffiths börjat på ny kula med nytt persongalleri. Och här försöker hon sänka medelåldern på sina läsare. För jag kunde inte komma ifrån att jag gång på gång kände det som att jag läste en ungdomsdeckare. Ingredienserna finns ju där, skolan, spökhistorier (vilket ju verkligen är inne. En genre jag aldrig anammat i min läsning, förrän nu) skilda, jobbiga föräldrar, tjejgäng, förälskelser, velande och sociala medier. 

Visst, mamman, (med dagbok, vilket väl var oväntat) och kommissarien (både guy och invandrad, två flugor i en smäll) får ju också komma till tals. Men det är ändå tonåringens historia. 

Kanske är det det gotiska inslaget som jag inte uppskattar. (?)

Det känns som att Griffith rättat in sig i ledet lite väl mycket den här gången. Om det är av tvång eller om hon tröttnat på de gamla liken vet jag inte. Stilen finns kvar, och humorn. Men min snabbhet vad det gäller att reservera hennes nya på biblioteket kommer nog att dämpas lite. Fast, visst borde jag ge henne en ny chans? Jag har verkligen gillat hennes katt flint genom åren. :-)

Moström, Jonas: Hjärtats mörker

Del 3

Nä, men snart måste jag börja rekommendera de här ljudböckerna, eller i alla fall författarens serie om polisen Axberg i Sundsvall.

Det här var nämligen också riktigt spännande. Trots att den del som handlade om skrivarkursen kanske kan få vissa att bli galna innan den är över, de som är känsliga alltså.

Men sen blir det djupdyk ner i polisarbetet och sjukhuset är såklart med och även farmor och Carolina. 

Upplösningen var faktiskt otroligt otäck ändå till slutet. Något som bland vissa författare verkar vara en desperat sista chans att frossa i blod och våld, låter Moström ta den tid det tar.

Moström är bra på att skildra människor och även barn. Tuffa grabbar och söta småflickor springer omkring i sina stövlar på sidorna. Jag hoppas på en katt framöver.

Del 4 är nedladdad

Moström, Jonas: Svart cirkel

Del 2

Ja, lika spännande var den här boken. Och jag gillar uppläsaren, även om man kan bli lite lurad av rösten som får Axberg att bli äldre än han är.

Sjukhuset är såklart med här också, och farmor i Östersund. Det ges en del hintar till förra boken, något som brukar vara irriterande, men här stör det nästan inte alls konstigt nog. 

Det enda som verkligen stör är Axbergs längtande rop (bildligt alltså) på detta nyhetsankare Carolina. 

Det blir del tre också

Zeh, Juli: Tomma hjärtan ****

Ok, baksidestexten säger:

Tomma hjärtan är en drabbande psykologisk thriller om en generation

utan övertygelse, hopp eller hjärta.

Jag läser inte den här boken som en thriller/deckare/spänningsroman. Boken känns så aktuell att den skulle kunna vara en framtidsroman, som utspelar sig bara om hörnet från 2019. Och spänningen och våldet är inte deckaraktigt utan bara helt enkelt samtidsigenkänning.

För erkänn, visst har vi alla tänkt i nutid, var har övertygelsen och hoppet man själv kände som ung försvunnit? Och bor det verkligen ett rasande okänsligt hjärtdjur i våra hjärtan? Zeh svarar ja men nånstans finns det ändå en medömkan med det levande. Det gör att jag står ut med att läsa.

Zehs skriver som vanligt med flyt, aldrig hakar texten upp sig, och djupt allvar blandas med låtsad glättighet. Det är en riktigt allvarlig och djupt grävande historia, som kanske nuddar vid den galna sanningen som börjar gå upp för oss, livet är inte det vi har att ta vara på, döden kan numera vara, inte en rädsla utan en befrielse. Som kan utnyttjas av onda krafter.

Samtiden, framtiden pockar på i den här romanen. Läs den. Det kommer att dyka upp fler med liknande innehåll, tro mig.

Moström, Jonas: Dödens pendel  (ljudbok)

Moström skriver om Sundsvall vilket känns lite kul då jag har släkt där i närheten.

Den här deckaren var riktigt intressant och innehöll en ganska otäck mordgåta, särskilt om man har

erfarenhet av sjukhusvärden. Dessutom var det ganska skum pianomusik som tydligen skulle avgränsa

vissa kapitel. Det var inte helt fel då det bidrog till stämningen där den helt klart sjuke mördarens tankar på

morden och mordoffren fick en att rysa. 

Moström lämnar en hel del till lyssnaren att tänka ut själv, vad, hur och till viss del varför. Inte helt fel.

Del två väntar.

Bonnier, Jonas: Knutby

Deckare är beämningen på den här boken. Och ja, den är faktiskt spännande även om jag tyckte mig veta det mesta. Men jag måste erkänna att den sexkultur som rådde där i församlingen i Knutby var våldsammare än jag förstått. Och då menar jag våldsam på så sätt att när någon hade begärelse till sin nästas hustru var det bara att bryta mot ett till bud, du ska inte dräpa. Och allt bottnar i sexmissbruket. Ja milda makter vilken sekt.

Bonnier har lagt själva församlingslivet och det kristna tilltalet lite utanför. Visst nämns det men fokus ligger på sättet att låta mordtankarna bli en del av en normalitet. Helt otroligt manipulativt men jag köper Bonniers förklaring rakt av.

Hade det varit bara ett manipulationsinnehåll skulle vem som helst kunnat bli dödad. För att det var bäst för den, för att den borde få komma till himlen osv. Men här styr sektledaren, Fossmo, allt. Som det brukar vara.

Jag har funderat varför fick Fossmo så hårt straff, och barnflickan, som stod för handlingen, mycket kortare. Den här boken klargjorde svaret för mig.

Som alltid när jag påminns om Knutby blir jag väldigt sorgsen och beklämd. Så här ska det helt enkelt inte få gå till i en församling. 

Engman, Pascal: Råttkungen

Så många hyllar denna bok, men eftersom jag inte är någon direkt stor deckarläsare vill jag ha annorlunda, helst nyskapande deckare. Vilket jag inte tyckte att denna var. 

Engman skriver med korta kapitel och många inblandade. Och de är alla blandade med varann och andra och svåra att hålla isär och kvinnor mördas och skändas och kränks och det är blod och ångest och sperma blandat i en salig röra. Och tyvärr tycker jag inte Engman riktigt lyckas med att skildra det nya begreppet incel och vad det gör med männen. Vilket är synd för det var intressant att läsa om det. Jag ville bara veta mer, hur och varför. Nu var det mest ett skrapande på dess yta.

Tack Bookmark förlag

Searle, Nicholas: En man att lita på

Den gode lögnaren av Searle gav jag upp efter ett antal sidor. 

En förrädare i familjen, här,  läste jag med stigande spänning och stort intresse. Den handlade om nordirland

konflikten och den var så bra att jag bestämde mig för att läsa nästa bok av Searle. Och det är alltså den här, En man att lita på.

Ämnet var intressant,  terrorism, och jag fick lite mer insyn om polisens arbete än förut. Men annars var den inte alls speciell.  Det var rörigt med personer som jag inte alls fäste vid mig. Vilket ju var synd och gjorde personerna ytliga. 

Jag kommer kanske att läsa fler böcker av Searle i alla fall, i jakten på en ny förrädare i familjen.