Inlägg publicerade under kategorin Deckare

Av violen - 25 maj 2015 10:45

   Andersson, Lars: De våra ****


Varför jag inte läst Lars Andersson tidigare vet jag inte. Och när jag då äntligen gör det så blir det när han har skrivit en deckare!

Jaja, så mycket för att dra ner på deckarläsandet (som jag beslutat mig för).


Men när jag plötsligt (ja det är sant) blev deckarsugen så passade den här väl utmärkt tyckte jag.


Och den var bra, gillar språket, lite nya meningar vilket jag alltid tycker om. Lite väl mycket hämtat från annat jag läst på sista tiden. Dvs andra världskriget. Så deckarbiten var det som fick till lite spänning, men allt det andra fick mig nyfiken på författaren Lars Andersson. Han har ju vunnit en del pris så han dyker väl upp i minegenlitteraturprisutmaning framöver.


Jag brukar inte ge fyra till deckare, men det här är väl ingen deckare egentligen? Utan en historisk bok (tycker jag).

Undertiteln en kriminalistisk roman är ju bara så listig. Den fick mig att läsa.


Rekommenderas den som kan gilla sådana här meningar:

Syrener hade börjat kläcka ut sin rödvioletta knyppelknutar sid 262

och Alla rusade upp mot skyn med sina granverk och lövkronor. sid 262

Och kan stå ut med Styvledade, manligt och brett gestikulerade ekar. sid 262




Läst 2015



Av violen - 16 april 2015 20:00

   Alsterdal, Tove: Låt mig ta din hand ***


2014 års vinnande deckare i Deckarakademin. Men jag blev lite besviken. Början och slutet var en deckare, javisst. Men mitten var nånting annat. En roman? Ett försök till dokumentär om en motståndsrörelse och dess metoder? En längtan efter att beskriva våldet och militärdiktaturen som fick många att fly till bl.a Sverige? Hur Saken kan få människor att bli så besatta att inget annat gäller? Jag vet inte, det var iofs intressant att läsa men blev för omfattande i min smak.

Ämnet kändes nytt och det var vällovligt, därför blev boken utläst. Inte förrän precis mot slutet blev det spännande, så där gick läsningen undan.

Ett plus för tidshänvisningen som gjorde att jag hängde med utan problem. Jag gillar inte att hela tiden fundera över vad-var-när då jag läser.


Min egen Litteraturprisutmaning 2015

Läst 2015


Av violen - 11 februari 2015 20:45

   May, Peter: Lewismannen ***+


Svarthuset var bra. Den läste jag för drygt ett år sen, men mindes inte så mycket av den. Nu när jag läste fortsättningen Lewismannen, kände jag inte riktigt igen mig, men, konstigt nog, så började jag minnas personerna mer och mer allteftersom.

Handlingen är helt enkelt intressant och skildrad från olika håll och tider. Ändå går det väldigt bra att hänga med. Och i början fanns mitt favoritattribut, en karta!  Den behövdes inte förrän i senare delen av boken men då var det fascinerande att studera den...Och dessutom, demens (så sorgligt att läsa om, lite ovanligt i deckare), prästhyckleri (som alltid) utredare (utan vapenlicens och bricka, som alltid!) ung kärlek ( vibbar till Yrsa Sigudadottir) Och så vidare...Allt väl skildrat.

May skulle utan vidare kunna skriva en vacker roman om öarna, hans språk känns lite bortkastat på en deckare:


Havet morrade och fräste långt där nedanför, som om det hoppades på att kunna fånga in dem från klippkanten, och suga ner dem i djupet. Det spottade salta stänk i deras ansikten. sid 178


Men hellre njutbart språk än förutsägbart våld som det alltid måste sluta med. Suck. Är det för att bana väg för slutet på en presumtiv TV-serie eller vad?


Nåja, fortsätter May såhär kanske trean blir en fyrstjärnig sak, nästan aldrig uppnådd av en deckare här hos violen.


Slutsats: Läs!


Lästa 2015

Av violen - 12 januari 2015 21:00

   Lihammer, Anna: Medan mörkret faller ***


Årets första deckare blev en debutant som dessutom vunnit Deckarakademiens debutantpris 2014.


Ämnet är väldigt intressant, rasbiologi, steliriseringslagen, 1930 talet. Mycket tänkvärda saker kommer fram som säkert är sanna:

Barn fick läsa rasbiologiska böcker i skolan, en generation som inympades med rastänkande, lärde sig att sortera och värdera varandra redan i småskolan. sid 45


De vande folk vid att inte se alla som lika mänskliga, vande dem vid att idén att människovärdet är mätbart och möjligt att ranka. I grunden var det alltid samma saker, om och om igen. Hatet mot judarna, hatet mot den individuella självständiga kvinnan (min understrykning) och de homosexuella, och så den nostalgiska längtan tillbaka till ett förgånget som aldrig funnits, ett fantasiförflutet. sid 64


Jag reagerade när jag läste det understrykna. Och fann det på fler platser


[...] steriliseringsfanatikerna...Deras moralism och bakåtsträvande kvinnosyn, deras syn på individen. sid 204


[...] den syn på kvinnan som framkommit i diskussionen om steriliseringslagen. Besattheten av sexualmoralen, den ständiga användningen av uttryck som "sexuellt vidlyftig" och "sexuellt opålitlig". Men det gällde bara kvinnor. sid 205.


Här hittar jag en ny nyckel till den syn på kvinnan som aldrig verkar förändras. Fascinerande!


Men deckargåtan då? Den var lite för rörig. Det kördes hit och dit och namn på olika pjäsgestalter varvades med titlar på män, påfallande ofta utan empati. Det blev till slut så att när upplösningen kom visste jag varken ut eller in. Och inte ville jag läsa om den heller för att få klarhet. Jag bryr mig oftast inte sådär jättemycket om vem mördaren är, särskilt inte i den här boken som innhöll så mycket annat.

Kanske skulle den vunnit på att vara en roman istället. Men jag är inte så säker. Det här är en bok med en agenda,  det gillas alltid! Och som deckare blir den dessutom läst!



Läst 2014


Av violen - 28 december 2014 19:15

   Locke, Attica: Svarta vatten ***


Trögläsning var det i första halvan av Svarta vatten. Men så plötsligt började det kännas intressant. Hur rasmotsättningarna tog sig uttryck i Texas under de dåtidsår som skildras här, där nutiden är 80-talet, det var riktigt intressant. Mordet och våldet och strejkerna fick stå tillbaka för dåtidens kamp, som helt klart var bokens behållning.


Jay drogs med i den första vågen av aktivism som vanlig medlem i SNCC, Student Non-violent Coordinating Committee, som hade en stark ställning på campus och i hela Södern. SNCC växte fram ur samma tradition som SCLC, Southern Christian Leadership Conference, som var den grupp dr King ledde under femtio- och sextiotalen. Det var en tradition som genomsyrades av övertygelsen att moralens kraft är ett reellt och mäktigt vapen, eller snarare av förhoppningen att det gick att få vita att för skams skull göra det rätta. sid 179


Locke har själv skrivit ett efterord i boken som beskriver den besvikelse som följde när medborgarrättsrörelsens kamp inte nådde ändå fram. Jag önskar det stått först för nånstans gav det på få rader en tillbakablick som inte boken tog upp förrän i mitten.


Läst 2014

Av violen - 20 december 2014 14:30

Spänningsutmaningen hos Mias bokhörna är klar.


Dessa deckare har jag läst

  • Januari : Schulman, Ninni: Flickan med snö i håret; Här
  • Februari: Mortimer, Michael: Jungfrustenen  (mp3) Här
  • Mars Mo, Johanna: Döden tänkte jag mig så Här
  • April Ninni Schulman: Pojken som slutade gråta Här
  • Maj Mo, Johanna: Vänd om och var stilla Här
  • Juni Einhorn, Stefan: Stenträdet Här
  • Juli Wikner, Pontus: Låsta lusthus Här
  • Augusti Griffiths, Elly: De utstötta Här
  • September Flynn, Gillian: Vassa föremål Här
  • Oktober Hannah, Sophie: Monogrammorden Här
  • November Grebe, Camilla / Leander - Engström, Paul : Handlaren från Omsk Här
  • December Appelqvist, Kristina: Minns mig som en ängel Här

Överlag bra deckare, en del nya författare, en del välkända.


Här är länken till mina reflektioner.

Tack för en trevlig läsutmaning Mia!

Av violen - 13 november 2014 14:15

   Appelqvist, Kristina: Minns mig som en ängel ***



Kan jag annat än gilla en författare/huvudperson som tänker som jag?


[...] men ännu roligare var det att forska. Att får gräva ner sig i specifika frågor för att samla fakta och sedan dra nya slutsatser om en författare eller ett verk. Det var som en skattjakt eller som att knäcka svåra gåtor. Det var kanske därför hon var så bra på att hitta saker på nätet. Hon var helt enkelt road av att söka detaljer som sammantaget gav mängder av spännande kunskap. sid 69


Dessutom nämns flera författare av rang, mest Karen Blixen men även fler favoriter. Mina favoriter alltså. Och att flirta med publiken är inte helt fel i det här fallet.


Ja, Helenas huvud är fullt av litterära tankar och funderingar, som hon borde fått analysera och dra slutsatser av under essäliknande former. Fast konstigt nog fungerar deckarbiten också och jag funderade faktiskt på mördaren nu och då. Och Nobelpriset. Och litterära sällskap och deras priser. Det gillar jag.


Appelqvist är ny för mig, och det är tack vare att jag vann boken på Kulturkollo, tusen tack för det! som jag nu läst henne. Är inte så pigg på att börja nya deckarserier men jag kommer att läsa nästa bok. Jag gillar sättet att skriva och Litteraturen! såklart....



Läst 2014

Av violen - 23 oktober 2014 13:45

   Grebe, Camilla / Leander - Engström, Paul : Handlaren från Omsk ***+


Moskva noir kallas den här serien, där bok nr ett Dirigenten-från-st-petersburg, var så pass bra att jag faktiskt sett fram emot att läsa del två, alltså Handlaren från Omsk.

Och jag citerar Magnus Utvik i Gomorron Sverige, vars recensioner brukar gå att lita på, så även i detta fall:

Det är välskrivet, det är spännande, det är politiskt raffinerande. (Betyg: fyra solgula böcker. Min anm.)


Och så är det, välskrivet javisst. Lite humor här och var lättar upp en aning och det är egentligen bara på slutet jag börjar lägga märke till att på flera sidor slår instinkten till i olika meningar (är det instinkten som gör att man uppfattar falska toner? undrar jag), jag gillar ju inte upprepningar direkt så det var väl lite väl ofta.

Det kan ju ha varit mer sånt tidigare som jag inte upptäckte eftersom det är riktigt spännande nästan ändå till slutet där de korta kapitlen ska driva upp tempot men där man inser att nu är det snart slut så då är det dags att stoppa försöket med att förstå det politiskt raffinerande, som jag faktiskt omfattar med en suck, jaha, de där vapnen är alltid ute på vift.*

Och då vill jag bara att det just tar slut så jag kan börja se fram emot nästa bok där jag tror att en ny huvudperson tar plats.


Det jag gillar med Moskva noir är namnen. Det känns så exotiskt, så....ryskt. Som att läsa Dostojevskij, nåja lite i alla fall. Dessutom gick det att skilja på karaktärerna även den här gången, som i förra boken.

Jag blev glad när jag såg en karta i början, men måste säga att jag inte riktigt förstod varför den fanns där. Svårläst var den dessutom och jag försökte hitta platser men gick bet flera gånger. Kul men inte användbar direkt.


Läst 2014

spänningsutmaning 2014



* Där pengar talar är samvetet tyst. Ryskt ordspråk, citerat i början av boken

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se