Claudel, Phillipe: Grå själar *** Någon på SVT Gomorron gillade verkligen den här boken och gav den fem poäng (står det på omslaget) vilket jag har lite svårt att förstå,plus att den blivit utsedd till bästa utländska kriminalroman. Utmärkelser brukar göra böcker läsvärda och iofs också i det här fallet. Den var helt klart annorlunda och det gillar ju jag, men ibland var den nästan för annorlunda. Vill man läsa nånting utanför den vanliga mallen så rekommenderar jag den faktiskt. Nån vanlig deckare är det inte.

Blunt, Giles: Fruset offer *** En deckare som fått så bra betyg att jag beslöt mig för att läsa den. Men usch så otäck den var. Så plågade offer har jag sällan läst om. Huvva jag vill glömma den så fort som möjligt faktiskt. Men den var iofs bra skriven och så.......men inget för den räddhågade.......

  Jackson, Stina: Silvervägen

Det här var riktigt, riktigt bra. Sträckläsning var enda alternativet för jag ville ju verkligen veta. Dessutom är norra norrlands inland invävt som en mäktig kuliss. Eller teaterscen kanske, där aktörerna rör sig i högt gräs bland myggens inande, ett uttryck jag aldrig hört förut och som dessutom upprepades ett antal gånger för mycket. Att myggor surrar räcker gott för mig. 

Det är mystiskt, sorgligt och levande. 

Märkliga händelser och gestalter rör sig hemvant i den norrländska myllan, där omvärlden trots allt känns märkvärdigt nära. Katastroftänkande, hasch, nätdejting, våld och ondska finns även i glesbygden. 

Läs, läs, läs! Men avsätt tid, i detta norrländska landskap håller handlingen ett starkt grepp om läsaren, och med sitt flödande språk känns det magiska sommarljuset bedövande där det möjliggör liv hela dygnet. Och det norrbottniska landskapet är nära under fötterna.

Läst 2018

   Harper, Jane: Hetta

Denna så omtalade deckare var helt ok. Spännande, lite ovanlig då Australiensiska deckare är sällsynta. 

Ett bra val eftersom jag behövde lite avkoppling mellan mer allvarlig litteratur.

Harper blir nog ingen ny serieläsning ändå. Jag har fullt upp med Griffith, Indridason och flera andra. Det ska mycket till att jag börjar på någon ny författares deckare. 

Men som sagt, helt ok.

Läst 2018

   Hiekkapelto, Kati: De försvarslösa

Det finns några deckarförfattare vars serier jag följer. Hiekkapelto blev en sådan när jag läste hennes första bok Kolibri. 

Och även den här, De försvarslösa, var riktigt bra. Själva deckarintrigen var väl sådär, jag vill ju helst att det ska vara nånting ovanligt vad det gäller mordet/morden. Men här uppväger samtidshistorien det.

Den rasistiska poliskollegan har fått ny luft igen, vilket kändes sådär. Och dessutom att det svängde igen på slutet var inte trovärdigt den här gången heller. Men annars så blev det sträckläsning.

Läst 2018

   Durrant, Sabine: En oskyldig lögn

Efter ett antal mediokra (i mitt tycke) lästa deckare kom En oskyldig lögn som en frisk fläkt. Jag var bara tvungen att sträckläsa den, och även om tvisten var ett av två scenarier, tvekade jag in i det sista på vilket som var rätt. Det var ett smart upplägg, på vilket sätt förstår du om du läser den. 

Dessutom var den lite humoristisk, vilken fullkomlig skrupelfri person han var, huvudpersonen. Också.

Det var lite kul ibland.

Så vill du helt enkelt bli underhållen, läs den här!

Lästa böcker 2018

Louise Bäckelin förlag

   Mangan, Christine: I Tanger

Nej, det här var inte en bok i min smak. Möjligtvis att den kommer att bli bra som film eftersom miljön är exotisk, men jag upplevde den inte som spännande överhuvudtaget. Har inte jag läst väldigt mycket liknande förut?

Jag läste i alla fall ut den i rasande fart (vilket väl ändå visar att den var bra på nåt sätt) och lyckades känna mig ilsken lite nu och då, och det är väl inte att förakta. 

Jag tror att den som gillar den här typen av böcker säkert kommer att ha behållning av att läsa den. Men jag skulle inte ha valt att läsa ut den om jag inte fått den av Modernista. Tack för det i alla fall Modernista! 

Läst 2018

   Sager, Riley: De sista flickorna

Det är alltid trevligt att få böcker i brevlådan. Men ibland klickar det inte mellan mig och den skickade deckaren. Så var det i det här fallet. Redan i början kändes den ointressant. Visst, jag gillar att nutiden börjat komma in mer och mer. I det här fallet med en blogg om bakning. Om jag velat läsa lite om det kanske jag skulle ha fortsatt efter det antal sidor jag trots allt läste Men jag kände nästan omgående hur boken skulle sluta och då blev det liksom bara helt dött. 

Så tyvärr Modernista, tack men nej tack till den här deckaren.