Casserfelt, Susan: Den tatuerade cirkeln 

Del två i Höga Kusten-serien, del ett finns här och den var riktigt bra.

Men jag måste tillstå att den här var faktiskt ännu bättre. Precis som med ettan fanns det passager när orden blev lite för många. Och handlingen snubblade lite lätt. Men i det stora hela var det samma sträckläsningsenergi som rusade fram på sidorna.

Det som jag fäste mig vid även i denna bok var att det var lätt att hänga med i personerna och personteckningen. Vem som var vem behövde jag inte grubbla på vilket var en stor lättnad. Och vinklingen var verkligen intressant om än smärtsamt obehaglig. 

Jag är imponerad över Casserfelts förmåga att närma sig olagligheter som i stort sett är tabubelagda och därför mycket svåra att upptäcka. För även om fiktionen tar över i de grövsta fallen finns det gott om riktig bakgrund till det som skrivs.

Jag ser verkligen fram emot del tre. Och när kommer tv serien?

Tack MiMa

Persson Leif GW: Mellan sommarens längtan och vinterns köld **** Det faktum att jag läste ut den här tegelstenen utan att förtröttas under julens sista skälvande dagar ger den fjärde stjärnan. För annars var den lite väl förvirrande för mig. Många personer, som man förväntas känna igen från verkliga livet (?), och några som säkert endast författaren känner igen. Skriven på ett tilltalande sätt dock, ironin dryper och allas dolska tankar blir uppenbara, för läsaren enbart, men ändå. Men alla dessa män som förlöser sig själv och kvinnor som låter sig charmas för att sen i princip våldtas (och gilla det!), det måste vara enbart för att hålla de kvinnliga läsarna borta......Eller så gör det sig bra på film, för filmad kommer boken förstås att bli i en eller annan form.   Läst 2003

Rubenfeld, Jed :Analys av ett mord **** En mycket annorlunda deckare. Gillar du Freud och Shakespeare så är det här en bok för dig. Både litteraturanalys och psykoanalys finns med i den här boken. Och en märklig men fängslande historia dessutom. Vill du läsa en lite klurigare deckare som utspelar sig i sekelskiftets New York så läs den här. Jag tror inte att du blir besviken....!! Den har också utsetts till en av årets mest läsvärda böcker i England, och sånt är inte att förakta har jag lagt märke till. Påfallande ofta är sådana böcker läsvärda......

  Casserfelt, Susan: Prästens lilla flicka

En riktigt spännande och bitvis intressant deckare med hög igenkänningsfaktor för Öviksbor. Mycket händer i Casserfelts debutdeckare. Och MeToorörelsens uppvaknande får mig att bli riktigt upprörd på ett sätt som knappast skulle ha hänt om jag läst boken när den kom ut 2013. 

Även om Prästens lilla flicka innehåller allt en deckare behöver, har den något utöver det. På både gott och ont för väldigt mycket händer bara sådär. Allt från muslimsk mathållning till nära döden upplevelser. Allt från den dumma kollegan till den riktigt dumma kollegan. Excentriska kvinnor och barn med aspbergers. osv osv. Allt serverat i snabbt tempo och med språklig lätthet.

Det lutar mot att jag nog även läser nästa del, Den tatuerade cirkeln. Men då måste tiden finnas för det är sträckläsningsvarning på Casserfelts text. Så avsätt tid!

Läst 2017

Tack MiMa förlag AB

   Indridason, Arnaldur: Det tyska huset

Indridason hör till de deckarförfattare som jag läst mest av. Här  finns en sammanfattning av böckerna om Erlendur.

Nu börjar Indridason på ny kula vid tiden för andra världskriget och ändrar skrivsättet en aning. Nu är det inte Islands gåtfulla natur som rymmer ständiga gåtor utan här är det en bok i skuggan av kriget där Indridason kvickt låter personerna fundera, grubbla och utföra polisarbete mot både läkare, olyckliga kvinnor och ockupationsmakter.

Dessutom berörs (lite väl) ofta ni/du problematiken, som verkar väldigt uppenbar. Det hade jag ingen aning om faktiskt. Kan inte påminna mig om att det berörts i tidigare böcker.

Sammanfattningsvis var det här inte särskilt bra. Men jag tycker väl att Indridasons deckarstjärna varit i dalande ett längre tag. Så den där längtan som funnits efter hans nyutkomna böcker är på väg att ebba ut. Tyvärr.

Läst 2017

  Searle, Nicholas: En förrädare i familjen

Det här var bra. Riktigt, riktigt bra. 

Väldigt spännande och upplysande om den inflammerade konflikten på Irland. Boken börjar 1989 och slutar 2005. Ett slags liv som levdes i våld och terror av IRA:s anhängare. Trots att det ständigt var aktuellt under denna tid måste jag säga att jag aldrig riktigt förstod hur våldsamt det hela var. 

Men den här boken gör allt den kan för att sätta kött och blod, riktiga människor och deras öden, i skeendets mitt.

Jag läste oavbrutet och med motvillig fascination om detta stycke nutidshistoria. 

En mycket bra deckare. 

Ett mycket bra julklappstips till deckarälskaren. 

Läst 2017

Tack Louise Bäcklin förlag

  Jonsson, Magnus: Asätarna i Kungsträdgården

Jonssons förra bok Mannen som lekte med dockor gillade jag verkligen inte, se här. Så jag såg inte direkt fram emot att läsa den här. 

Men 

Den här var väldigt spännande nästan ändå fram till de senare delarna faktiskt. Då blev det väldigt teoretiskt om man säger så.

Men det var med intresse jag följde Linn, som böckerna ju egentligen handlar om, och hennes övertygelse hur kampen mot ondskan ska bedrivas, vare sig det är rena polisuppdrag eller hennes egen politiska övertygelse.

Egentligen berördes jag nog mest av början. Jag led verkligen med den gamle mannen.

Jag har en känsla av att boken skrivits i samma rasande fart som den låter sig läsas. Minimala meningar avlöser varann. Och att göra film av Hatet-böckerna skulle göra alla stockholmare lyriska. Och även alla vi andra för vilka Stockholm faktiskt är vår huvudstad, väl värd att visa upp.

Läst 2017

Tack Modernista

  Bolton, Sara: Dödsdömd

När jag läser början på Dödsdömd har jag anledning tro att Bolton läst McEwans bok Kärlekens raseri. Ett utmärkt sätt att få en spektakulär början, både i boken och en eventuell filmatisering. 

Men det är inte bara början som Bolton suveränt behärskar, utan resten av boken är faktiskt oavbrutet spännande. Handlingen kastar sig mellan då och nu och behandlar ämnen som är ovanliga i litteraturen överhuvudtaget. Kanske att en bihandling kunde ha skippats men då skulle å andra sidan inte allt ha hängt ihop. Och det vill vi ju att det ska göra eller hur?

Eftersom jag själv hade stor behållning av att vara helt ovetande om vad som komma skulle, avstår jag från att skriva mer om handlingen. 

Jag får nöja mig med att posta den här reflektionen och sen beskriva resten i ett annat inlägg som får ersätta det här när tiden har gått så långt att de flesta läst boken.

Läst 2017

Tack Modernista