Lihammer, Anna: Där gryningen dröjer ***

Lihammers tredje bok är också den bra. Lite svår att komma in i, persongalleriet har i alla böckerna varit svåra att hålla ordning på. Men efter ett tag blev jag intresserad av historien och kunde inte göra annat än läsa ut den inpå småtimmarna. Så nu är det bara att vänta på nästa. 

Läst 2016

   Persson, Leif G W: Kan man dö två gånger? ***

Jaag hade läst lite sådär om den här senaste boken av Leif G W. Så jag började läsa lite lojt, men upptäckte efter ca fem sidor att jag var fast. Det blev spännande och det höll i sig till bokens slut. Jag gillade ju Bombmakaren och hans kvinna, och den var faktiskt snäppet bättre, men den här var alltså också helt ok.

Jag gillar svepet mellan barndom bland scouterna, markören tsunamin som alla kan referera till i tid, och girigheten som så ofta leder till brott. Och ön som alltid är en fascinerande plats. 

Lite väl mycket upprepningar.. Ibland tänkte jag, men det här har jag ju redan läst? Vilket säkert var helt sant, kändes det som.

Det mest besynnerliga var ändå att Bäckström plötsligt började bli humaniserad. Intressant iofs, men kändes lite väl mycket personlighetsförändring för att jag riktigt ska kunna tro på det. Dessutom antyds mycket passande en svår barndom. Nåja allt reder väl upp sig i nästa bok. 

Läst 2016

   Lapena, Shari: På andra sidan väggen ***

Ännu en bladvändare, spännande deckare alltså. Väldigt många ord, ofta upprepningar, knepiga karaktärer, kast i handlingen, inga direkta meningar värda att föreviga. Men ändå. Jag ville bara veta hur det hänger ihop.

Och slutet, vad var det? Knepigt och ändå intressantare än resten av boken. 

Tack Lousie Bäckelin förlag för en spännande deckare. 

  Bolton, Sharon: Daisy i kedjor ***

Jag kände mig smart när jag läste Daisy i kedjor. Trots en ovanligt töntig titel var den här deckaren riktigt bra, inte speciellt rolig, men spännande. Konstigt nog anade jag hur det låg till efter inte alltför lång tid. Eftersom det fanns en del ledtrådar ska jag inte förhäva mig, men jag brukar sällan gissa rätt så det var ett plus.

Det var en riktigt trixig historia, och slutet fick mig att rysa, även om det kändes rättvist.

Tack Modernista för ännu en bra deckare! 

. 

Griffiths, Elly: En kvinna i blått ***

Som alltid bra tyckte jag. Men, jag var lite skeptisk eftersom jag läst recensioner som varit lite sådär. 

Det är ju mycket religion med i den här boken, eftersom den utspelar sig under påsken vid en landsortskyrka. Jag har inget problem med det, precis som när Cathbad och hans druidtankar skildras. 

:

"Jag använder alltid rökelse på min gudstjänster. Röken som stiger uppåt, precis som våra böner stiger upp till Gud." sid 278

Men bara en bit längre ner på sidan visar sig Griffiths osvikliga humor:

Han sms:ar till Clough: Eru på plats? Han får svar efter bara några sekunder: Ja. Känner mig hemlig. Nelson hoppas att detta är en autokorrigering av "helig". sid 278

Jag :-) ofta åt Griffiths humor, som Ruth oftast står för.

Så det här var en bra åttonde deckare av Griffiths. Även om arkeologin fick stryka på foten en hel del, så fanns det desto mer plats för hundar, katter, präster, otrohet, en vresig Nelson och ett Shakespearecitat: 

"En skugga blott, som går och går, är lifvet; En stackars skådespelare, som larmar och gör sig till, en timmas tid, på scenen och sedan ej hörs af. Det är en saga berättad af en dåre; låter stort, betyder intet." sid 256

Det är tydligen något som heter "imorgon-talet" ur Macbeth. Och varför inte lite bildning när det passar? Även om den är svart och negativ.

För mig har morde* aldrig varit det väsentliga i Griffiths böcker. Nej det är allt det andra jag vill åt, och det fick jag här!

Titeln får mig för övrigt att tänka på En kvinna i grönt av Indridasson. En mycket bra deckare från Island. 

Läst 2016

Griffiths, Elly: En kvinna i blått ***

Som alltid bra tyckte jag. Men, jag var lite skeptisk eftersom jag läst recensioner som varit lite sådär. 

Det är ju mycket religion med i den här boken, eftersom den utspelar sig under påsken vid en landsortskyrka. Jag har inget problem med det, precis som när Cathbad och hans druidtankar skildras. 

:

"Jag använder alltid rökelse på min gudstjänster. Röken som stiger uppåt, precis som våra böner stiger upp till Gud." sid 278

Men bara en bit längre ner på sidan visar sig Griffiths osvikliga humor:

Han sms:ar till Clough: Eru på plats? Han får svar efter bara några sekunder: Ja. Känner mig hemlig. Nelson hoppas att detta är en autokorrigering av "helig". sid 278

Jag :-) ofta åt Griffiths humor, som Ruth oftast står för.

Så det här var en bra åttonde deckare av Griffiths. Även om arkeologin fick stryka på foten en hel del, så fanns det desto mer plats för hundar, katter, präster, otrohet, en vresig Nelson och ett Shakespearecitat: 

"En skugga blott, som går och går, är lifvet; En stackars skådespelare, som larmar och gör sig till, en timmas tid, på scenen och sedan ej hörs af. Det är en saga berättad af en dåre; låter stort, betyder intet." sid 256

Det är tydligen något som heter "imorgon-talet" ur Macbeth. Och varför inte lite bildning när det passar? Även om den är svart och negativ.

För mig har morde* aldrig varit det väsentliga i Griffiths böcker. Nej det är allt det andra jag vill åt, och det fick jag här!

Titeln får mig för övrigt att tänka på En kvinna i grönt av Indridasson. En mycket bra deckare från Island. 

Läst 2016

   Krook, Therese; Tala är silver ***

Tack till Lava förlag. Jag gillade den här boken nämligen. Den var skriven med driv och riktigt spännande.

Dessutom genreöverskridande så till vida att den snuddade vid 50 shades of greygenren, relationsgenren, stockholmsgenren (vilken jag namngett för mig själv på senare tid, såtillvida att den utspelar sig mest i Storstaden, gator, torg samt caféer som kanske finns i verkligheten de också, namnges.) Ja, även aldrigtidigareskildradarbetsplatsgenren. Allt i den ordningen. Spänningsromangenren inte att förglömma, fast själva brottet var inte så lätt att hänga med i, men utan det hade de olika överskridande genrerna blivit för tjatiga.

(Men var det inte en lite oförklarad gåta där när snälla norrmannen ställer upp? Säger inte mer om det, men om jag tänker rätt var den gåtan lite kul.)

 Försäkringsbranchen har aldrig lockat mig. Och tur det, den verkar livsfarlig!

Läst 2016

   Marwood, Alex: Den mörkaste hemligheten ***

En riktigt intressant deckare. Lite svårt att hålla reda på alla i början så jag gjorde helt enkelt ett schema över allihop. Sen visade det sig att personteckningen var så bra att det gick att hålla isär alla ändå, nästan. Lite nytta hade jag av schemat i alla fall.

Boken var tidvis som en roman, men det spännande inslaget, gåtan; vem gjorde det, varför och hur var faktiskt väldigt pådrivande vid läsningen. Som film måste den bara ses, alla dessa karaktärer som hatar föraktar och tror sig älska måste ju vara sevärda. Och Sean, vem ska spela honom? Finns det förslag bland er som läst....?

Jag blir väldigt sugen att läsa fler av Marwood, men det är nog inte att tänka på. Jag menar, i mina bokhyllor vinkar så många böcker, ta mig! För att inte tala om förlagens utgivning....

Tack modernista!

Läst 2016