Inlägg publicerade under kategorin Deckare
Dolan, Eva: Döda talar inte ***
Dolans Lång väg hem, första boken i den här serien har fått väldigt med beröm. Men det ska mycket till innan jag börjar på en ny deckarserie så den fick vara. Nu fick jag i min hand del 2, Döda talar inte.
Lite väl rörig för min smak, jag lyckades inte trots tappra försök att riktigt hänga med. Angeläget ämne såklart, men det kom inte riktigt fram bland alla ord, och karaktärerna, som dessutom inte var särskilt urskiljbara.
Visst, den var bitvis spännande men jag var nära ge upp innan slutet som lämnade mig ganska oberörd. Jag brydde mig inte, och det var ju märkligt egentligen, då jag ändå läst varje ord i boken innan dess.
Tack modernista!
Rankin, Ian: Näbbar och klor ***
Nyutgiven upplaga av Rankins tredje bok i serien om kommissarie Rebus. Från 1992!
Oväntat bra måste jag säga. Det här är ju riktigt polisarbete ju. Och jag har märkt att jag gillar när mördaren är synlig på så sätt att hen tänker och kommenterar lite här och var. Kanske jag ändå är en vän av äldre deckare för det här var spännande. Och tragiskt och hemskt också.
En bok utan mobiltelefoner, den kändes liksom lugn och ringfri. Men kanske att biltelefonen var fräck och ny vid den här tiden, och därför intressant när den dök upp i handlingen.
Ja, en riktigt läsvärd deckare som gav den stund av avkoppling som jag eftersöker när jag läser dylikt.
tack Modernista!
Penny, Louise: Ett ohyggligt avslöjande ***
Ett förbud mot mord, den förra boken jag läste av Penny var riktigt bra. Den här var inte lika mycket i min smak. Persongalleriet skulle iofs kunna stå för sig själv, handlingen likaså liksom miljön. Inte ofta Canada är med i litteraturen.
Men jag läser alltför många deckare nu för tiden som skulle må bättre utan mordet. Så även denna.
Spoiler: Markera området här nere om du vill veta lite mer:
Hemliga inristade ord och en and i regnkappa, homofobdiskussioner som slinker förbi och galna hästar, javisst det piggar upp och gör sig säkert bra i bild (om serien förväntas hamna på vita duken). Krigsflyktingar och skulptörer och bymentalitet. Och besök på vidunderliga öar. En hel historia, helt utan mord finns att läsa här. Men någon måste alltid dö verkar det som..
Mittenpartiet innehöll en hel del spänning men annars var det som skrevs mest bara intressant i allmänhet. Och det är ju inte så bara.
tack Modernista!
Doughty, Louise: Kvinna inför rätta ***
Spännande! Därför var Doughtys bok mycket läsvärd väldigt länge. Jag trodde verkligen att den skulle vara något alldeles extra, med ett häpnadsväckande slut och långlivad i tanken. Tyvärr var det inte så. Men den var ändå bra. Lite feminist light och männen är lika andra män, antingen tar de för sig eller tar de för givet.
Men en man som beter sig som Mannen i den här boken, beter sig knappast som Mannen i den här boken slutligen gör Hans osjälviska drag är så obefintliga, att de plötsligt skulle kunna innehålla hämnd på detta sätt är bara...overkligt.
Doughty har använt berättelsen för att ta upp ett moraliskt dilemma (vilket hon ofta gör tydligen) och inte fokuserat på detaljerna
Men som sagt, den var medryckande och jag sträckläste den i stort sett.
Dessutom, cliffhangers är inte riktigt min grej, och de fanns i överflöd.
Läst 2016
Nesbø, Jo : Blod på snö ***
Ja, byta stil ville Nesbø tydligen göra och det ordentligt. Men gillar jag det, nja. Det skulle nog föreställa vackert och lättsamt och av den gamla sorten. Och jag erkänner, hade det inte varit herr Nesbø som skrivit den skulle jag ha gett upp. Trots det lilla formatet. Men senare delen av boken hade sina poänger, även om våldet väl var nästan to much för mig. Och hur var egentligen huvudpersonen? Jag måste ha läst slarvigt, men hur var han egentligen?
Ger del två, Midnattssol, några svar? Kanske jag läser den bara för att få veta...
Läst 2016
Indridason, Arnaldur: Nätter i Reykjavik ***
Första delen av den unge Erlendur som jag tog och läste direkt efter andra delen. Och de bör såklart läsas i ordning, för det var en del ur den första i den andra såklart, så jag visste en del.
Den här var även bättre tyckte jag, få se om tredje boken kan tangera den första som intressant.
De böcker jag läst av Indridason finns här
Läst 2016
Indridason, Arnaldur: Den som glömmer ***
Som vanligt är det Island och spänningen som gör Indridason så läsvärd. Med några få artistnamn och andra attribut förflyttas vi till en yngre upplaga av Erlendur, även om han gör en lite blygsammare insats en vanligt. Fast det han åstadkommer är nog så behjärtansvärt, för de som finns kvar. Galningar finns det överallt och i alla tider.
Ingen av Indridasons bästa kanske men klart läsvärd.
Läst 2015
Sammanfattning av Indridasons böcker finns här
Braun, Angelika: Regissören ***
Ok, jag hade inte så väldigt höga förhoppningar inför Regissören. Och när jag läste att den ska bli film kändes det ännu mer nja. Men Lava förlag skickade den till mig (tack) och faktiskt, den var riktigt bra.
Eftersom jag läser deckare för avkoppling är det spänningsfaktor och intressanta frågor som tilltalar mig. Språket kommer i andra hand. Och tur var det, för språket är fragmentariskt och nästan som ett filmmanus (surprise) Och Fors är manlig (2ggr) och lång (2ggr). Ingen variation för den här boken är skriven för ögat (filmen) och behöver inte vara så exakt.
Jag gillar ändå det här greppet, det känns nytt och annorlunda. Jag håller med Lava förlag som själva skriver såhär:
Boken har flera bottnar, den kan läsas både som en spännande pusseldeckare, en titt bakom kulisserna i den cyniska film- och modevärlden, en psykologisk roman om våld mot kvinnor och en kritik av ett samhälle som inte låter människor vara det de är. Hämtat här
Lägg därtill latinska citat och lite konstiga tal så blir det nästan en påse lösviktsgodis, alltid gillar man någon bit. Här gillade jag det mesta...
En bok - en film= ett intressant försök. Känns uppfriskande. Om jag ska se filmen? Skulle tro det...Och känslan av förlust när skådespelaren är helt fel för rollen slipper man. Han har funnits bakom ögonlocken hela tiden...
En liten invändning dock, blir detta en ny genre undrar jag hur många som kommer att läsa boken först? Bara en liten fundering...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se