Åsa Larsson

Jag har ständigt läst Åsa Larsson. Och förvånats över hur olika hennes deckare är. Till offer åt Molok väntar, men jag är säker på att den också är lite eljest som vi norrlänningar säger.

Och nu har jag fått svar. I senaste Vi Läser 3/2012 säger Åsa Larsson själv såhär:

Jag brukar tänka mig dem /böckerna min anm/ som min skrivarskola, eftersom jag givit mig själv en uppgift inför varje bok, berättar Åsa. sid 24

Och kortfattat menar hon: Solstorm skulle vara en bladvändare, Det blod som spillts skulle låta språket blomma.

(Och kan man gissa sig till att Svart stig skulle innehålla magisk realism? Och till dess din vrede upphör norrbottnisk historia?)

Och i Till offer åt Molok säger hon att hon har med det hon avskyr i deckare. Så det blir spännande att spana efter det.  

Eftersom jag läst de fyra första kan jag bara säga att det är just det här som gör henne till en så mångfacetterad författare. Hon kommer att bli en utmärkt skönlitterär författare vilken annan genre hon än tar sig an. Får jag gissa blir det nog historiska romaner. Och det behövs flera sådana om norra Sverige så skriv på Åsa!

   Larsson, Åsa : Till dess din vrede upphör *** Svart stig, förra boken av denna författare, var en svag trea. Den här bokens trea var starkare. Boken var spännande och lite andra världskriget avslöjande dessutom. Larsson har också återvänt helt och fullt till Kiruna och greppet var lite annorlunda med den döda närvarande i luften s.a.s Hon borde väl iofs kunnat ha sin mördade kompis med sig på flygturerna men så var inte fallet, varför vet jag inte. Men jag vet att jag gärna ville återvända till boken hela tiden och så ska en bra deckare vara.

   Larsson, Åsa : Svart stig *** Jag säger det direkt, den tredje stjärnan får Åsa Larsson enbart för att hon vågat gå ett steg längre med den här nya deckaren. Jag tänker då på att hon tagit in magisk realism, eller kanske för att nämna det med sitt rätta namn, svensk synskhet, i boken. Detta tar dock fokuset från själva deckarhistorien och mordet framförallt. Larsson gapar över en hel del måste jag säga, och att Kiruna är även denna gång är med i boken är väl lite snällt sagt. Även om Larsson själv säger att stämma blod och vara synsk är vanligt i Kiruna.......(?) Jag trodde att det skulle vara mer om fjällvärlden eftersom Abisko var själva mordplatsen men det var mest Uganda och nån herrgård söderöver....Den mest intressanta personen är den synska flickan Ester som inte har nåt med mordet att göra egentligen, vilket jag kan säga utan att avslöja för mycket. Det vansinniga slutet är som vanligt bara to much och jag tror helt klart att Larsson känner till kyrkans värld mycket bättre än affärsvärlden (för att jämföra med hennes andra böcker). Flera gånger tänkte jag sluta läsa men eftersom stilen skiftade och var till viss del nyskapande fortsatte jag.........Om mordet varit bortkopplat och det varit en vanlig roman skulle jag ha gillat den mer. Snart är ju deckare bara dåligt skrivna fiktioner, inte ens nån spänning finns kvar.....Nej, för många personligheter och för mycket händelser var det i denna deckare. Ingen blev riktigt skildrar på djupet.......och magisk realism har jag aldrig gillat, inte heller i denna bok........ Men det var modigt att våga göra det.

   Larsson Åsa : Det blod som spillts*** Åsa Larssons andra bok om Kirunajuristen som återvänder. Den här gången är det en präst som blir mördad och boken är lika mycket en känga till manssamhället som till kyrkan. Den var bra men Solstorm var ändå strået vassare tyckte jag. Slutet var som vanligt (?) våldsamt men om man bortser från själva mordet så är det en intressant norrlandsskildring, skriven med stor insikt i bl.a djurs beteende. Och med ett vackert språk!

   Larsson, Åsa: Solstorm*** Gör författaren upp med sin frikyrkliga bakgrund i den här boken? Det tänkte jag hela tiden, det var suveränt skildrat, om än med en viss slagsida åt schablonen: präst=sexdåre. I övrigt rappt skrivet, kunde varit ännu en journalist men Larsson är jurist. Boken höll inte riktigt, slutet var aningen överdrivet, en kontrast till det övriga som verkligen kändes äkta. Och det gamla vanliga: man är otrevlig men kvinnan faller (?) och mannen ändrar sig och blir så snäll så snäll (!). Fortsättning på kärlekshistorien kommer nog i nästa bok.....

   Holt, Anne & Holt, Evan: Flimmer ***

Excess formatet kom för ett tag sen. I början fanns det inte många böcker att välja bland.

Nu finns det betydligt fler, se Excessförlaget.

Jag gillade verkligen det här formatet, och hade inga problem att läsa i det heller. Lätt att hålla i en hand, men jag ville använda andra handen att bläddra med iofs. Dessutom känns boken gedigen fast den är så liten, omslaget är hårt och därmed stabilare än en pocket. Det är bra särskilt när man ska ha den i fickan eller i handväskan. Jag tycker det är kul att det kommer fler böcker hela tiden, vilket jag insåg när jag besökte förlagets sida.

Innehållet i boken var tyvärr inte så bra. Visst, det innehåller mycket medicinska fakta men historien ikring var mager. Och lite schablonartad och framförallt inte trovärdig i vissa stycken:

Sara frös fortfarande, trots att hon hade suttit i kokhett badkar ända tills vattnet började kallna. sid 474

Att sitta i kokhett vatten är omöjligt och när det sen kallnar blir man ju såklart kall igen! Bara ett exempel på meningar utan eftertanke.

Men frånsett det så kommer jag att läsa fler böcker i det här formatet. Hittade genast några titlar jag vill ha!

   Bauer, Belinda: Skuggsida ***+

Jag tyckte verkligen om Mörk jord som var Bauers debut. Men den här var faktiskt snäppet bättre. Så spännande!

Jag hyste vissa misstankar efter ett tag och mina funderingar gick fram och tillbaka hela tiden. Jag som brukar fokusera på människorna och miljön och inte bry mig om mördaren, ja jag gillade ju Mörk jord för att mördaren var uppenbar, så slapp jag fundera. Men här, jag ville veta mer och mer.

Medan jag läste tänkte jag gång på gång, men det här är ju en riktig deckare! Med riktigt polisarbete och riktig miljö och jag fick lite Agatha Christie vibbar faktiskt Och England var nära i små korta glimtar, en slags Heathcliff på heden, en kvinna från blitzen, en rävjakt i vardande.

Och plötsligt, ett igenkännandets glädje när Steven från Mörk jord dyker upp.

Ingenstans hakade texten upp sig men det är inte samhällskritik, inte romanisering, ingen dold agenda. En nyskapande tillbakagång till Kriminalromanen där det fokuseras på mördaren som rör sig ensam bland sina offer. Mycket bra.

Tack Modernista för recensionsexemplar!

Läst 2012

   Thórarinsson, Árni: Häxans tid ***

En blandning av det mystiska gamla och krasst nya Island. Precis det jag förväntade mig och ville ha.

En bra deckare som fått pris 2005. Fler av Thórarinsson måste översättas.

Den oborstade journalisten Einar löser mordgåtor på Island. Boken var riktigt kul här och var, jag drog på munnen ett antal gånger. Men sen var den dessutom spännande, jag var tvungen att läsa ut den omgående. Namnen är ju lite väl egendomliga men samtidigt ger de verkligen en slags exotisk touch till texten.

När slutet kom och allt uppdagades blev det lite väl enkelt och jag ryste till ett tag över innehållets lättsamhet. Var allt så utstuderat enkelt? Men jag fick som sagt det jag förväntade mig och ville ha så jag ska inte klaga.

Den ska tydligen komma som tv serie under 2012.

Tack Bazar förlag för rec. ex.

Läst 2012

   Wahlberg, Karin: Glasklart ***+

Wahlberg tillhör ju en av mina absoluta favoriter bland svenska kvinnliga deckarförfattare, jag har läst alla hennes deckare, och även hennes roman, Sigrids hemlighet var ju riktigt riktigt bra!

Och den här boken är inget undantag, snarare tycker jag att den är snäppet bättre än de senaste. Wahlberg säger 

Själv tycker hon att hon ligger snarlikt nära romanen. - Det är inte tillräckligt snabbt tempo, grovt och allt det där. Jag har ett ganska utmejslat språk, är omständlig och så, så jag ligger väl där emellen. 

sid 24, Yourlifebook, nov 2011

Det kanske är därför som jag är så förtjust i hennes deckare. Även om jag kan tycka att hon informerar lite väl mycket ibland. Och en liten vink till Leif G W Person kostar hon också på sig:

Få utredare ägde den typ av speciell förmåga som en namnkunnig person inom kriminologin kallade "att se runt hörn". sid 137

Den här är ju snarare en bruksanvisning i glasblåsning plus en relationsroman plus en uppföljare till den förra boken, visserligen i en bihandling men ändå. Just det greppet är väl kanske det enda som jag kan tycka kunde ha uteslutits. Kanske Wahlberg fått så mycket frågor på det att hon måste göra ett avslut. Lite väl egendomligt avslut, min slutsats tyckte jag var mer realistisk. Men ok.

Något som också var speciellt med den här boken var att den lyckades vara spännande ändå in till slutet. Annars brukar jag tappa intresset när allt är avslöjat och våldsamheterna ska börja. Men inte här konstigt nog.

En bra deckare! Riktigt bra.

Läst 2012

Karin Wahlberg har också skrivit två barnböcker, Camilla och lögnen och Camilla och Micke. Vilka jag inte läst ännu. Men snart.

   Palm Elias: Causa mortis *** (mp3bok)

Palms första bok Corpus delicti var riktigt bra och jag ville läsa mer. Nu har jag lyssnat på hans andra bok och är tveksam. Boken var rörig och jag lyckades inte riktigt förstå historien plus att ämnet känns svårt att förnya, andra världskriget är ju trots allt väldigt omskrivet. Ella framstod också som blekare än i förra boken och så mycket obduktioner var det inte heller.

Som vanligt är ljudböcker inte riktigt min grej, undantagen hittills har ju varit geim och buzz. Den här boken kvalificerar sig inte dit. Skulle helt klart ha vunnit på att läsas.

Läst 2012

   Adler-Olsen, Jussi: Kvinnan i rummet***

Flaskpost från P, Adler-Olsens tredje bok i serien om Avdelning Q, var ju den först översatta till svenska. (och den som fick Glasnyckeln).

Och den läste jag såklart direkt och gillade. Men det var mycket frågetecken om både Morck och Assad i den, och de får till viss del sin förklaring i den här boken, som ju är först. Så mitt råd håller, läs första boken först och ingenting annat.

Jag tyckte Flaskpost från P var snäppet bättre faktiskt, som jag minns det var det mer humor i den och historien var väldigt fängslande. Ok, det var väl den här också men det dröjde ett bra tag innan den tog sig. Men historien om kvinnan i rummet och det som vanligt spektakulära slutet var konstigt nog intressant, faktiskt lyckades jag engagera mig för både tryck och atmosfärer, så den höll ändå in i slutet. Många har sagt att den här boken är så otrevlig men jag tycker att Adler-Olsen lyckas (eller misslyckas, beror på hur man ser det) att verkligen beskriva kvinna i rummets belägenhet på ett väldigt objektivt sätt. Jag kände mig inte alls speciellt berörd. Då var Flaskpost från P mer isande.

Kanske jag läser Fasanjägarna nån gång framöver, då är jag ju i kapp och kan se fram emot nya böcker om avdelning Q, ex.vis Journal 64!

Läst 2012

• Kvinnan i rummet (2011)
• Fasanjägarna (2011)
• Flaskpost från P (2011)
• Journal 64 (2012)

  De La Motte, Anders: Buzz ***+

Regel nr 1 vad gäller De La Mottes böcker, Buzz och Geim:  Stör du dig på ungdomars ord och fraser, dvs svordomar och engelska uttryck, sagda med emfas, bör du skippa boken.

Regel nr 2: Känner du stor olust inför konspirationsteorier (som verkar helt vettiga, scary!) och/eller könsumgänge,( inte romantiskt men dock detaljerat beskrivet), bör du läsa nånting annat, rarare.

Regel nr 3: Gillar du inte ljudböcker, glöm det. Lyssna på dem! Uppläsningen är otroligt bra, gjord av Mikael Linderoth.

(Ser att han även läst in Elias Palms nya bok Causa Mortis, reservation bokad på ett bibliotek nära mig! Nu!)

Annars, är det fritt fram! Geim var bara så bra, Buzz är bara så bra, Xxxx blir säkert också bra...