Direktlänk till inlägg 30 maj 2012
Åsa Larsson
Jag har ständigt läst Åsa Larsson. Och förvånats över hur olika hennes deckare är. Till offer åt Molok väntar, men jag är säker på att den också är lite eljest som vi norrlänningar säger.
Och nu har jag fått svar. I senaste Vi Läser 3/2012 säger Åsa Larsson själv såhär:
Jag brukar tänka mig dem /böckerna min anm/ som min skrivarskola, eftersom jag givit mig själv en uppgift inför varje bok, berättar Åsa. sid 24
Och kortfattat menar hon: Solstorm skulle vara en bladvändare, Det blod som spillts skulle låta språket blomma.
(Och kan man gissa sig till att Svart stig skulle innehålla magisk realism? Och till dess din vrede upphör norrbottnisk historia?)
Och i Till offer åt Molok säger hon att hon har med det hon avskyr i deckare. Så det blir spännande att spana efter det.
Eftersom jag läst de fyra första kan jag bara säga att det är just det här som gör henne till en så mångfacetterad författare. Hon kommer att bli en utmärkt skönlitterär författare vilken annan genre hon än tar sig an. Får jag gissa blir det nog historiska romaner. Och det behövs flera sådana om norra Sverige så skriv på Åsa!
Larsson, Åsa : Till dess din vrede upphör *** Svart stig, förra boken av denna författare, var en svag trea. Den här bokens trea var starkare. Boken var spännande och lite andra världskriget avslöjande dessutom. Larsson har också återvänt helt och fullt till Kiruna och greppet var lite annorlunda med den döda närvarande i luften s.a.s Hon borde väl iofs kunnat ha sin mördade kompis med sig på flygturerna men så var inte fallet, varför vet jag inte. Men jag vet att jag gärna ville återvända till boken hela tiden och så ska en bra deckare vara.
Larsson, Åsa : Svart stig *** Jag säger det direkt, den tredje stjärnan får Åsa Larsson enbart för att hon vågat gå ett steg längre med den här nya deckaren. Jag tänker då på att hon tagit in magisk realism, eller kanske för att nämna det med sitt rätta namn, svensk synskhet, i boken. Detta tar dock fokuset från själva deckarhistorien och mordet framförallt. Larsson gapar över en hel del måste jag säga, och att Kiruna är även denna gång är med i boken är väl lite snällt sagt. Även om Larsson själv säger att stämma blod och vara synsk är vanligt i Kiruna.......(?) Jag trodde att det skulle vara mer om fjällvärlden eftersom Abisko var själva mordplatsen men det var mest Uganda och nån herrgård söderöver....Den mest intressanta personen är den synska flickan Ester som inte har nåt med mordet att göra egentligen, vilket jag kan säga utan att avslöja för mycket. Det vansinniga slutet är som vanligt bara to much och jag tror helt klart att Larsson känner till kyrkans värld mycket bättre än affärsvärlden (för att jämföra med hennes andra böcker). Flera gånger tänkte jag sluta läsa men eftersom stilen skiftade och var till viss del nyskapande fortsatte jag.........Om mordet varit bortkopplat och det varit en vanlig roman skulle jag ha gillat den mer. Snart är ju deckare bara dåligt skrivna fiktioner, inte ens nån spänning finns kvar.....Nej, för många personligheter och för mycket händelser var det i denna deckare. Ingen blev riktigt skildrar på djupet.......och magisk realism har jag aldrig gillat, inte heller i denna bok........ Men det var modigt att våga göra det.
Larsson Åsa : Det blod som spillts*** Åsa Larssons andra bok om Kirunajuristen som återvänder. Den här gången är det en präst som blir mördad och boken är lika mycket en känga till manssamhället som till kyrkan. Den var bra men Solstorm var ändå strået vassare tyckte jag. Slutet var som vanligt (?) våldsamt men om man bortser från själva mordet så är det en intressant norrlandsskildring, skriven med stor insikt i bl.a djurs beteende. Och med ett vackert språk!
Larsson, Åsa: Solstorm*** Gör författaren upp med sin frikyrkliga bakgrund i den här boken? Det tänkte jag hela tiden, det var suveränt skildrat, om än med en viss slagsida åt schablonen: präst=sexdåre. I övrigt rappt skrivet, kunde varit ännu en journalist men Larsson är jurist. Boken höll inte riktigt, slutet var aningen överdrivet, en kontrast till det övriga som verkligen kändes äkta. Och det gamla vanliga: man är otrevlig men kvinnan faller (?) och mannen ändrar sig och blir så snäll så snäll (!). Fortsättning på kärlekshistorien kommer nog i nästa bok.....
Grittiths, Elly: Blödande hjärtan Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde m...
Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel **** Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...
Persson Giolito, Malin: Motiv Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris: Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt". Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...
Au, Jessica: Kallt nog för snö **** För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra. För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...
Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna **** Madonnan vid Nilen och Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare. De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se