Roos, Anna: Pakt

Spel, Roos första deckare var väl sådär. Tilltalade mig inte jättemycket. 

Men när jag fick Roos andra deckare, Pakt, av förlaget så läser jag den förstår.

Och blev lite smått imponerad måste jag säga. Även om jag faktiskt anade sammanhanget innan slutet så gjorde det ingenting. Och även om researchen vad det gäller bondelivet och dess villkor kändes lite ogenomarbetad, vilket var lite störande. Det är ju ett väl använt scenario att låta människor från olika klasser mötas genom barndomens lekar, så att de kan mötas igen som vuxna.

Så även om det är en snegling till Den hemliga historien, Den svavelgula himlen, ja kanske så långt tillbaka som Kulla-Gulla så funkar ändå konceptet. 

Det som jag ändå tycker är det intressantaste i Roos bok är kopplingen till nutidsfenomenen. Något som helt klart är trovärdigt är bloggandet vilket jag inte stött på förut. Det är en värld som 2007 var förbehållet, precis som det skildras, ungdomsgenerationen.*  Den generation som snabbt gick över till facebook några år senare. 

Och det är trovärdigt att sidan kan finnas kvar 10 år efteråt. 

Jag läser kanske in för mycket i texten, men det kändes som att jag betraktade en slags filosofisk nutidsskildring med en krackelerande verklighet. En väl dold kritik mot det samhälle som inte tillvaratar de sköras rätt, och inte heller djurens rätt. Att jämföra en död kropp med ett dött djur var tungt, ovanligt tungt. Och ändå helt logiskt.

"Är du inte uppkopplad kan ingen höra dig skrika"

Jag kanske är helt ute och djupläser där inget finns men jag hoppas Roos förmår behålla flödet, nutiden och konsekvenserna i nästa deckare. 

Läs, jag tror du gillar det här.

Tack modernista.

*(Även om många äldre med hemsidor bytte ut dessa mot en blogg vid den tiden.)

Davidsen Leif:Paparazzons heder (d) *** Nu har det hänt! Jag har läst en bra deckare. Den här boken är spännande, relativt välskriven och innehåller faktiskt en riktigt bra berättad nutidshistoria. För en gångs skulle rekommenderar jag en deckare! Läs den! (Varför får den då bara tre stjärnor undrar du? Då frågar jag, kan en renodlad deckare få mer???)

Davidsen Leif: Den lejde mördaren *** Ännu en deckare och ännu en bok av Davidsen. Det är kanske inte en deckare utan mer en thriller, spännande och välskriven om det inte varit för att: alltför många pratat jylländsk dialekt (varav en utan att verka bonnig), det vimlade för ofta av krylliska bokstäver och den nästan 10 gradiga temperaturen som återkom gång på gång. Visst, upprepanden kanske har någon funktion i en bok men börjar man reta sig på det drar det direkt ner läsmoralen. Men trots allt, även det här är en sträckläsningsbok.

   Benedictus, Leo: Låt mig 

Jag gillar thrillers där man får följa mördaren. Kanske för att just gåtan vem som gjorde det inte är det intressanta, utan mer hur det kunde hända. Och det kan man ju fråga sig hur det som händer i den här boken kunde hända. Och vad som egentligen händer. 

Hur det händer behöver man däremot inte sväva i ovisshet om, det är, ibland lite väl detaljerat, beskrivet. Tur att det går att skumma och hoppa över vissa passager. 

Ibland är det här feelgood, ibland Kvinna inför rätta, ibland aktuella fall, ibland kvinna i karriären. Så genreblandningen är uttalad. Men jag saknar ändå varför? Eller är det helt enkelt såhär en riktig psykopat tänker, utan djup och med noll självinsikt?

Slutet kanske är svaret? Och då lyckas Benedictus med något nytt, jag fick i alla fall en större insikt i en sjuk hjärna.

Läst 2018

Tack till Etta förlag (Sekwa förlag)

   Malmström, Stefan: Hjärntvättad

Sekter och dess konsekvenser är intressant. Här kommer en berättelse om Scientologin blandat med fart och fläkt och död och pedofili och allt möjligt hemskt.

Faktiskt väldigt spännande men den stora spänningen med att läsa den var ändå från min sida sett insynen in Scientologernas teorier och sektliv. Eftersom författaren själv varit där så att säga, är det säkert mycket som stämmer.

Luke, amerikanen, är ju en riktig hårding som har potential att återkomma i thrillerlitteraturen framöver. Så jag rekommenderar den här boken. Både för dig som gillar fart och fläkt och spänning och för dig som vill veta mer om en sekt.

Det är märkligt att så mycket av nutidsskildringarna måste ha en deckare att luta sig mot. För jag har en känsla av att många sanningar presenteras enbart där. ex vis att pedofiler ofta tar sina foton för sälja och att det ibland är rena beställningsjobb. Inte konstigt att det är en lukrativ marknad. Där det finns pengar frodas det brott. Men hur hitta säljkanalerna för att stoppa dem och minska brotten? Och hindra dem att infiltrera dagis? Här finns en ordentlig manual på hur en sådan infiltration kan ske. Rysligt!

Korrekturläsningen var dock inte på topp, jag räknade till en del fel och rena bokstavsomkastningar. Det är sällan det sker nu för tiden faktiskt. Störde en aning. 

Läst 2018

   Boije af Gennäs, Louise: Blodlokan

Kommer man bara igenom början och dess mediokra uttryckssätt är det här en mycket intressant och spännande bok. Den kan verka lite väl konspiratorisk men tyvärr tror jag författaren har fingertoppskänsla här. Det här kan hända och det händer säkert också.

Efter ett tag behövs mer koncentration för att hänga med, vilket jag bara tackar för. 

Boije af Gennäs är en skicklig författare, jag har läst alldeles för lite av henne tidigare. Men nu blir det absolut de två kommande böckerna i motståndstrilogin.

Vil du ha en thriller att sträckläsa koncentrerat och som ger lite motstånd, läs den här. Jag lovar, du gillar den.

 Läst 2018

Tack Bookmark förlag

   Casserfelt, Susan: Den tatuerade cirkeln 

Del två i Höga Kusten-serien, del ett finns här och den var riktigt bra.

Men jag måste tillstå att den här var faktiskt ännu bättre. Precis som med ettan fanns det passager när orden blev lite för många. Och handlingen snubblade lite lätt. Men i det stora hela var det samma sträckläsningsenergi som rusade fram på sidorna.

Det som jag fäste mig vid även i denna bok var att det var lätt att hänga med i personerna och personteckningen. Vem som var vem behövde jag inte grubbla på vilket var en stor lättnad. Och vinklingen var verkligen intressant om än smärtsamt obehaglig. 

Jag är imponerad över Casserfelts förmåga att närma sig olagligheter som i stort sett är tabubelagda och därför mycket svåra att upptäcka. För även om fiktionen tar över i de grövsta fallen finns det gott om riktig bakgrund till det som skrivs.

Jag ser verkligen fram emot del tre. Och när kommer tv serien?

Tack MiMa

Persson Leif GW: Mellan sommarens längtan och vinterns köld **** Det faktum att jag läste ut den här tegelstenen utan att förtröttas under julens sista skälvande dagar ger den fjärde stjärnan. För annars var den lite väl förvirrande för mig. Många personer, som man förväntas känna igen från verkliga livet (?), och några som säkert endast författaren känner igen. Skriven på ett tilltalande sätt dock, ironin dryper och allas dolska tankar blir uppenbara, för läsaren enbart, men ändå. Men alla dessa män som förlöser sig själv och kvinnor som låter sig charmas för att sen i princip våldtas (och gilla det!), det måste vara enbart för att hålla de kvinnliga läsarna borta......Eller så gör det sig bra på film, för filmad kommer boken förstås att bli i en eller annan form.   Läst 2003