Inlägg publicerade under kategorin Deckare

Av violen - 29 januari 2012 19:00

   Bernuth, Christa: En känsla av skuld ***+


Christa Bernuth (tidigare Christa von Bernuth) skriver alltid bra.

Jag ger ju ytterst sällan mer än *** till deckare men Bernuth har lyckats få det flera gånger som synes
Inre säkerhet*** 2009

Rösterna***(*) 200607
Då blev du tyst ***(* ) 200610
Otro **** 200905


En känsla av skuld är inget undantag. Jag skulle vilja säga att det här är mer en relationsroman än en deckare. Sanningar om förhållandens uppgång och fall staplas på varann. Dessutom har Bernuth här tagit samma grepp som Schenkel i Mordbyn, en person får komma till tals i varje kapitel.

En riktigt bra deckare, kanske för att mordet inte var speciellt framträdande.



Läst 2012


Av violen - 20 januari 2012 16:10

   Tegenfalk, Stefan: Den felande länken ***


Nu har jag läst alla tre delarna i Tegenfalks trilogi och till dig som inte läst vill jag säga, läs alla tre efter varann med minimal paus emellan. Tyvärr lyckades jag inte fullt ut hålla kvar de andra två delarna i minnet, och början på den här delen var riktigt seg. Men sen lossnade det plötsligt och blev riktigt spännande. Det kunde ha fått vara mer filosofi och resonerande kring framtidsforskningen, men jag tycker ändå att den var läsvärd.


Tack Massolit förlag för rec ex.



Läst 2012

Av violen - 3 januari 2012 18:45

      Griffiths, Elly: Janusstenen ***


 Flickan under jorden var ju riktigt bra så jag fortsatte med den här, bok nr 2 i serien om arkeologen Ruth Galloway, Janusstenen. Som var sämre, mer dolsk och mystisk, mer overklig. Kändes ond. Men trots allt, det mest otroliga kan ju hända så vem vet.

Arkeologi kanske är fascinerande ändå tänkte jag efteråt. Men som vanligt är det Relationen som är mest spännande, här lite annorlunda förpackad, kommer Ruth att få hjälp med vabbandet...fortsättning följer



Läst 2012


Det kan alltså bli läst en bok till av Griffiths så småningom, Huset vid havets slut är nr 3. Jag gillar omslagen, därför använder jag bilderna frekvent...

Och faktiskt, texten flöt fram ändå till det, som vanligt, barnsligt våldsamma och underliga slutet.

 

Av violen - 14 november 2011 16:40

Nesbř, Jo: Kackerlackorna ***


Det här var inte riktigt min stil ändå. Jag gillade ju Fladdermusmannen men det här blev lite väl likt. Dessutom var det avhuggna händer och detaljerad smärta som till slut stod mig upp i halsen minst sagt. För att inte tala om vad kackerlackorna hade för uppgift i handlingen, urrk!

 Nej, nu blir det ett tag innan Nesbö kommer på högersidan under Läser igen. Tyvärr.



Läst 2011

Av violen - 8 november 2011 19:45

   Bauer, Belinda: Mörk jord ***

 

En mycket uppmärksammad debut är den här boken. Och den är riktigt spännande, fast den inte bjuder på några stora överraskningar direkt. Varken språk eller innehållsmässigt.

Men jag gillar ju deckare där man vet vem mördaren är, det innebär ju att fokus kan, precis som i den här boken, läggas på nånting annat än tänkbara personer och ledtrådar osv. Det är ju i sådana här deckare man verkligen får veta hur en mördare kan tänkas tänka och känna. (Och det är vämjeliga tankar kan jag säga)

Jag fick ändå konstigt nog en känsla av att det var en ungdomsbok (?). Var det för att huvudpersonen var en pojke på gränsen till vuxenlivet? Och att så mycket tangerar ungdomsboken, problem med mobbing och med familjen och bästa vännen. Det har liksom bara lagts till det psykopatiska.

Bauer skriver själv att hon till att börja med hade fokus på mormor och Steven och det kanske är det som gör att något ändå fattas, istället för att bli en relationsberättelse blev det en deckare. Samtidigt som det tillför något mänskligt till berättelsen, vilket tyvärr inte får blomma ut riktigt.

Bauer har ju kommit med ytterligare en bok som utges på svenska 2012, det blir väl kanske en mer renodlad deckare och där visar det sig säkert om hon är en deckareförfattare eller om det är just relationerna som är hennes styrka. Att kombinera båda är ju ett vinnande koncept, så det blir nog en till Bauer för mig framöver.


Tack Modernista för recensionsexemplar!


Läst 2011

Av violen - 14 oktober 2011 11:15

  De la Motte, Anders: [geim] ***+



En riktigt spännande debut är det här. Historien var ju riktigt bra, jag tänkte: men tänk om det händer eller om det har hänt! Precis som HP började göra till slut.

Båda HP och Normén (den kvinnliga polisen) är riktigt tydliga personer med ett förflutet som uppenbarar sig allt eftersom. Snabb, spännande, intressant, "i tiden" är det här. Jag har redan beställt fortsättningen [buzz]. Även den som mp3 faktiskt.


(Men jag hoppas att inte någon blir inspirerad att utföra de illdåd som presenteras. Även om en del har skett på geims egen sida, så kan ju ingen veta om det är sanning eller fiktion. Fast det såg ut att vara på riktigt iofs........(?) )


För det här var en bra uppläsning! För första gången kunde jag hänga med utan att börja tänka på annat. Jag funderade direkt vad som skilde den här uppläsningen mot de andra jag lyssnat på och inte varit så förtjusta i. Ja, jag hade nästan börjat ge upp om att lyssna mig fram i en bok. Men så kom jag på det, han läser ju fort, lika fort som jag tydligen. Det gillade jag verkligen. Skulle vara intressant att höra om några tycker att han läser för fort.


Jag läser flera böcker parallellt, sk slalomläsning, och i Albert Manguels bok En historia om läsning föll det sig så att jag läser om högläsning:


Att låta någon annan uttala orden på en sida för oss är en långt mindre personlig upplevelse än att hålla boken och följa texten med egna ögon. Att kapitulera för läsarens röst - utom när lyssnarens egen personlighet är mycket stark - berövar oss förmågan att upprätta ett visst tempo för boken, en ton, ett tonfall som är unikt för varje människa. Det dömer örat till någon annans tunga, och i denna process upprättas en hierarki [...] som placerar lyssnaren i läsarens grepp. sid 123


Alltså innebär det att när vi lyssnar måste vi kapitulera för läsaren och följa dennes tempo. Vilket jag alltså har svårt för, vilket skulle kunna bero på att min "egen (läsar)personlighet är mycket stark." Eller med andra ord kanske man kan säga att jag är kräsen(?). Intressant måste jag säga att det var att läsa om i alla fall.




Läst 2011 

Av violen - 7 oktober 2011 11:30

Indridason, Arnaldur: Svart himmel ***

 

Tyvärr kändes Indridasons senaste lite medioker. Jag saknar verkligen Erlendurs svårmod, var har han tagit vägen? Han kan ju inte söka sin bror på fjället heller efter så lång tid? Mest troligt söker han sig själv. Jag hoppas verkligen att han hittar tillbaka mellan pärmarna.

Historien lyckades inte fånga mig, men jag måste säga att även om slutet på sitt sätt var våldsamt, (äckligt våldsamt kanske, för öga och näsa) var det trots allt nyskapande. I deckargenren brukar ju annars avslutningen innebära att elden sprakar, skotten ljuder, hus rasar, bilar körs och så vidare.

Men här ställs stor sorg mot girighet och jag vet vilken av parallellhandlingarna jag kommer att minnas. Filmsnutten var väl uttänkt, en liten detalj som speglade en svunnen tid som levt kvar inom ett utsatt offer.

Nu säger jag inte mer, gillar du Indridason, Island och låter Erlendur vila sig utan protester är det här helt ok läsning.


Läst 2011

Av violen - 30 september 2011 09:20

  Bolinder, Ulla: Domslut****

 

Bolinder skriver annorlunda. Hennes Utsaga läste jag för ett tag sen och tyckte mycket om, men Domslut är helt klart ännu bättre.

Gillar du Leif G W Persons TV-program, då gillar du de här böckerna. För det här är en kriminalroman som handlar om polisarbetet. Här får verkligen de inblandade komma till tals. Människorna kring den som är försvunnen/död/borta väver tillsammans med polisen en väv som till slut avslöjar förövaren. Och i dessa intervjuer och förhör träder en förklaring fram, inte bara varför utan också hur sanningen kommer fram.

Även om den här boken har mindre av avslöjande reportage i sig än Utsaga så lyckas den på ett nästan kusligt enkelt sätt beskriva olika företeelser i samhället. Och jag känner mig engagerad när jag läser, det här är inte underhållning som glöms bort efteråt, det här är bearbetning av läsarens moraliska och etiska dolda djup. Inget serveras direkt, tänk själv! Ah, det gillar jag.


Jag sträckläste den här boken, den var så spännande. Ja, det är nog en av de mest spännande kriminalromaner (!) jag läst på lång tid. Jag lämnade direkt över den till min man. Och jag kommer att läsa Bolinders andra böcker också, i väntan på ännu en ny kriminalroman.


Tack till förlaget: Ord text mening för recensionsexemplar.


Läst 2011

Produktblad om Domslut från förlaget, här

Pressmeddelande om Domslut här

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se