Marklund Liza: Prime Time *** Jag, hör och häpna, köpte faktiskt den här boken, ny och inbunden, bara för att jag var så nyfiken på den. Och ok, den fick godkänt men inte mer. så var den också helt enkelt en deckare och inget mer. Sprängaren som jag fullkomligt slukade, hade allt det där andra också, samtidsskildringen, genreöverskridanet, en rapp stil. Men Prime Time är bara en deckare. Ingen höjdare för mig alltså. Men kanske för alla er som gillar deckare....så läs på bara

Läst 2002

Kallentoft Mons: Pesetas (d)**(*) En till deckare som faktiskt var riktigt läsvärd. Jag läste aldrig baksidetexten så jag hade länge inte en aning om vad som skulle hända. De två första tredjedelarna var alltså riktigt spännande. De skildrade en undre värld som säkert finns (men som man bara sett på film), och detta genom några människors liv. Sen var det tvunget förstås att lägga in ett och annat bankrån som faktiskt förstörde hela historien. Där rök den tredje stjärnan! Synd!

Läst 2002

Holt Anne:Utan eko(d) ** Deckartrenden är bruten. Den här deckaren var inte alls i min smak. Till slut var jag tvungen att börja hoppa och då är det ju kört....Ordet hottentott (igen! se Stjärnfall), och ett sakfel gjorde att jag drog öronen åt mig ännu mer......Synd, men den kostade mig bara fem kronor, bilaga till kvällstidning!

Läst 2002

Larsson, Stieg : Män som hatar kvinnor **** Javisst blev det en fyra för den här boken. Ett intressant sätt att närma sig Harriets öde. Boken var tjock men höll faktiskt hela vägen.....

Läst 2006

Jonasson, Ragnar: Mörkret

 Eftersom jag läst och gillat allt av Indridason, Sigurdadottir m.fl så såg jag fram emot denna nya deckarserie från  Island.

Och jag medger att den var spännande och värd att läsa.

Men jag lägger inte Jonasson till min läsalista. Den påminner för mycket om Indridason och kommer att innehålla ett grepp som jag inte är så förtjust i; det förgångna tas upp igen. Och är det inte precis vad Indridason försöker sig på?

Men för den som läser många deckare kan den kanske bli en måsteläsaserie, men för mig tar det slut här.

Winspear, Jacqueline : Lögnen *** Tyvärr blir inte Winspears böcker om Maisie Dobbs bättre och bättre som jag hoppats. I den första boken, som hette just Maisie Dobbs, fanns en slags magi som gav mersmak, lite psykologi och lite London och en mordgåta. Men den här boken var rörig och med en lite väl fantastisk historia som trots det var förutsägbar. Nej nästa bok beställer jag inte på bibblan utan väntar tills den finns inne......

Winblad Ewonne: Frälst, förmögen, förskingrad *** Det här är historien om Hanna Lindmark och Margaretaskolan. En företeelse som jag aldrig hört talas om innan jag hörde Ewonne Winblad berätta om den på radion. Ibland tycker jag det är kul att läsa såna här böcker, böcker som handlar om hur det var i slutet på förrörra seklet och början på förra......Att man då sålde barn till lägstbjudande, bara 40 år innan min egen pappa föddes 1911. Hänger man upp det på sånt förstår man hur utvecklingen varit i Sverige de sista 150 åren. Nåväl denna fattiga flicka blev frälst, och sedan förmögen genom att hon byggde upp dessa Margaretaskolor som fanns över Sverige, dock inte i norrland vilket kan förklara att jag aldrig hört talas om dem. Efter hennes död förskingrades hennes förmögenhet och det är väl egentligen den biten Winblad vill skildra, men den största delen av boken handlar om Hannas liv och leverne. Man kan ju förledas tro att det var de fyra missionsföreningarna som förskingrade pengarna men som jag kan förstå det var det en mans verk. Däremot var alla med på att lägga locket på iofs. En intressant bok fast inte på det sätt som jag förväntade mig.

Sigurdadottir, Yrsa: Aska**** Det kan inte hjälpas men den här författarens böcker sticker ut. Jag kan inte riktigt säga varför den här boken var så bra, men det var den. Ok, historien var ju lite väl mycket men det gör liksom ingenting. För nutid och dåtid vävs samman på ett riktigt väl genomtänkt sätt. Och så får man ju lära sig en hel del om vulkanutbrott och botox och anorexi osv. Precis som en modern deckare ska vara. Eller precis som en modern deckare ofta är. Mordet är liksom inte prio ett.