Balzac, Honore de: Pappa Goriot *** I våras läste jag den här boken, då som en bildningsroman. Nu läste jag den som en melodramatisk roman. Och det var verkligen intressant att se skillnaden! Förra gången jag läste den skulle den nog ha fått en fyra nämligen, för Rastignacs utveckling genom romanen till en vuxen person som bevarar sin integritet och tron på människans värde, fördunklades lite när jag insåg att Balzac faktiskt använt meldodramatiska grepp för att att få boken fängslande. Men så småningom kommer jag att komma över det också, det är jag säker på. Den är faktiskt värd att läsas idag, innehåller mycket medmänskliga sanningar, särskilt på slutet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grittiths, Elly: Blödande hjärtan   Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde m...

Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****   Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...

Persson Giolito, Malin: Motiv   Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:     Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".    Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...

Au, Jessica: Kallt nog för snö ****   För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.   För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...

Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****   Madonnan vid Nilen och  Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare.  De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...