Direktlänk till inlägg 17 april 2019
Lidbeck, Agnes: Gå förlorad ****
Jag läste först Förlåten och nu den här, Gå förlorad. Finna sig har jag följaktligen inte läst men kommer att göra det nu, efter att ha förstått att personer från båda tidigare böckerna dyker upp i den här.
Anders, i Gå förlorad, är en man som verkligen bara "gör så gott han kan", både i sina och sin familjs ögon. Lidbeck har lyckats fånga en arketyp för en manlighet som drivs av hjärnan med förstärkning av sin uppfostran och sen av sina drifter. Han är full av egenkärlek, fördomar och kontrollbehov. Han är psykolog men förstår verkligen ingenting känns det som. Är han psykopat, narcissist eller bara helt enkelt bortskämd?
Påfallande ofta ber han om förlåtelse och blir förlåten. Han förstör sin relation till dottern och föraktar (påhejad av sin mamma, man ryser) sin norrländska fru. Han gör verkligen verkligen riktigt fula saker. Och sen går han bara vidare när allt är förbi.
Lidbeck tar sig an problemet männen med stor insikt och skulle jag vilja säga, välvilja (?) Vad jag kan förstå har hon skrivit en bok som inte leder till någon direkt slutsats, annan än att så här tänker männen, förstå det. Boken kanske skulle ha hetat det istället, i mina ögon går Anders inte förlorad, han bara vänder blad.
I en intervju från juli 2017 säger Lidbeck såhär
Lidbeck sammanfattar sitt skrivande med att debuten Finna sig handlar om en kvinna som tittar på sig själv utan att förstå sig själv. Förlåten handlar om två kvinnor som tittar på varandra och sig själva utan att egentligen förstå vad de ser på. I följande roman kommer vi att hitta en man som tittar på kvinnor utan att förstå dem.
– Det blir en triptyk om att vi människor inte förstår oss själva.
När jag läst Finna sig vet jag kanske varför alla blickar är oförstående fokuserade enbart på kvinnorna.
Ravn, Olga: De anställda **** En både mystisk och egendomlig bok. Men jag gillar ju det lite oväntade så jag blev fast efter några sidor. Det är en dystopi som rör vid något inuti en. Kanske för att det känns som att det här skulle kunna...
Widenfjord, Therese: Med bergens andetag **** Vilken bra bok. Jag lyssnade på den och att så många timmar kan upplevas så korta är märkligt. Jag gillar det mesta med den här boken. Ämnet, kärleken till skogen och hundar, det sociala ansl...
Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn *** Jag har läst en del böcker av Virdborg, och tyckte så bra om flera stycken att han blev lite av en favoritförfattare. Men hans Mamma i soffan var inte så bra. Och nu har jag läst denna och känner mig rik...
Lagerlöf, Selma: Morbror Ruben *** novell Ur samlingen "Osynliga länkar" läste jag den här novellen. Jag valde den på måfå, men måste säga att den, likt det mesta av Lagerlöf, var lättläst och innehållsrik. Jag kan känna igen den mora...
Lafon, Marie-Héléne: Källorna **** Som vanligt en riktigt bra läsupplevelse. Lafons böcker är föredömligt korta. För trots de få sidorna skildras ett helt liv. Ett våldsamt, tragiskt och sorgligt liv. Men nånstans slår skeendet plötslig...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se